Dubbelyxa
Warrior
- Joined
- 1 Mar 2019
- Messages
- 293
[spoilervarning]
Fenios
Musa, o hör min bön! Ge vingar åt skaldens lyra
Så att de folk som vandrar på jorden skall känna de dåd
Som Skarpögde Alexios, ur Hermes ådra utsprungen
Jägarmästare Theoton, den sköne med glänsande hår,
Samt Arkadios, Helenas ättling, den store, med spjutet
Hjältarna tre från kriget på resa mot hemmen deras
Uträttade för att sin resa avsluta och vila till sist.
Då först efter veckor av segling på havet dimmorna lättats
Falkögde Alexios bragtes en syn från Olympens höjder
Poseidon, vågornas herre, störtar en byggnad i havet
Athena, visdomens väktare, med vinden hon skakade skeppet
Därefter syntes dem Fenios, ön bortom vågornas svall
Dit styrde de skeppet och landsteg, sökandes vila och mat.
På Fenios rådde förskräckelse, då gyllenbetade galten
Stor som ett hus förstörelse bringade de som den motstod
Drottningen Capra sin tron hon tagit från klok Isadora,
Då hon med gyllenmaskens hjälp fått kontroll över galten.
Dock sin förödelse alltjämt den spred bland feniderna alla
Medan Isadoras dotter Nassia ville den fälla.
Alexios, skarpögd som alltid med visdom fick ur Isadora
Att hon sökt undkomma ödet, det grymma, att dottern sin rädda
Som vid sin födsel av Artemis lovats till galtens betar
Genom att bjuda sin tron åt den som galten betvingar
Capra det löste med trolldom och satt nu på tronen ensam,
Men inte förrän galten tog hennes egen dotter
Priset ovetandes erlade hon för Nassias liv.
Bålda hjältar med spjut till palatset nu styrde sin kos
Ty de där hört att galten stodo att bidandes finna
För att med list eller kraft avsluta dess förtrollade liv
Dock de ej märkte att Nassia följde dem efter i tysthet
Hon själv ville det värvet utföra och vinna sin tron
Galten stormade fram mot jägarinnan den unga
I sista stund åt sidan den bålde Alexios sköt henne
Theoton, jägaren skön med spjutet bortstötte guldmasken
Galten var fri, sprang och dräpte Capra med beten
Därefter till skogs den for och på Fenios syntes ej mer.
Nassia fick sin tron, men modern hon vägrade språka
Isadora den arma i skogen fick sörja fast dottern hon räddat
Ej utan kostnad de dödliga trotsar gudarnas önskan.
Äventyrarna såg att på Fenios åter var ordning
Lämnade ön med frihet i sinnet och vinden i ryggen.
Hera, Poseidon gladdes åt krigarnas framfart på Fenios
Artemis dock förgrymmad var för galtens fördrivning.
Fenios
Musa, o hör min bön! Ge vingar åt skaldens lyra
Så att de folk som vandrar på jorden skall känna de dåd
Som Skarpögde Alexios, ur Hermes ådra utsprungen
Jägarmästare Theoton, den sköne med glänsande hår,
Samt Arkadios, Helenas ättling, den store, med spjutet
Hjältarna tre från kriget på resa mot hemmen deras
Uträttade för att sin resa avsluta och vila till sist.
Då först efter veckor av segling på havet dimmorna lättats
Falkögde Alexios bragtes en syn från Olympens höjder
Poseidon, vågornas herre, störtar en byggnad i havet
Athena, visdomens väktare, med vinden hon skakade skeppet
Därefter syntes dem Fenios, ön bortom vågornas svall
Dit styrde de skeppet och landsteg, sökandes vila och mat.
På Fenios rådde förskräckelse, då gyllenbetade galten
Stor som ett hus förstörelse bringade de som den motstod
Drottningen Capra sin tron hon tagit från klok Isadora,
Då hon med gyllenmaskens hjälp fått kontroll över galten.
Dock sin förödelse alltjämt den spred bland feniderna alla
Medan Isadoras dotter Nassia ville den fälla.
Alexios, skarpögd som alltid med visdom fick ur Isadora
Att hon sökt undkomma ödet, det grymma, att dottern sin rädda
Som vid sin födsel av Artemis lovats till galtens betar
Genom att bjuda sin tron åt den som galten betvingar
Capra det löste med trolldom och satt nu på tronen ensam,
Men inte förrän galten tog hennes egen dotter
Priset ovetandes erlade hon för Nassias liv.
Bålda hjältar med spjut till palatset nu styrde sin kos
Ty de där hört att galten stodo att bidandes finna
För att med list eller kraft avsluta dess förtrollade liv
Dock de ej märkte att Nassia följde dem efter i tysthet
Hon själv ville det värvet utföra och vinna sin tron
Galten stormade fram mot jägarinnan den unga
I sista stund åt sidan den bålde Alexios sköt henne
Theoton, jägaren skön med spjutet bortstötte guldmasken
Galten var fri, sprang och dräpte Capra med beten
Därefter till skogs den for och på Fenios syntes ej mer.
Nassia fick sin tron, men modern hon vägrade språka
Isadora den arma i skogen fick sörja fast dottern hon räddat
Ej utan kostnad de dödliga trotsar gudarnas önskan.
Äventyrarna såg att på Fenios åter var ordning
Lämnade ön med frihet i sinnet och vinden i ryggen.
Hera, Poseidon gladdes åt krigarnas framfart på Fenios
Artemis dock förgrymmad var för galtens fördrivning.
Redan de gamla grekerna älskade John Harpers kreationer.