Nekromanti [VFX] Lacerta vs. Jolene "Nasty" Henderson

[Genesis]

(Not från Genesis: Inte mitt fel att jag inte höll tidtabellen. Bredbandsbolaget tyckte inte att jag behövde min uppkoppling, så jag postar detta från jobbet)

Okej, alla fajtingfans, nu kommer stunden ni har väntat på i veckor. Den tråkiga, långdragna, våldslösa julen är över, och de ynkliga nyårsfyrverkerien är ett minne blott. Det är återigen dags för Violece Fighting of eXtreme! Dagens fajt är den slemmige lönnmördarödlan Lacerta mot trailertrashdrottningen Jolene "Nasty" Henderson. Jag är er värd, den ojämförlige Agoge-Roger, och med mig i studion har jag Zeke Musashi, som skall presentera dagens arena. Vad har vi att se fram emot, Zeke?

Jo, ser du, Roger, idag har vi något alldeles speciellt. Vi har köpt upp Doctor Destructions hemliga laboratorium av hovrätten, när det såldes av för att betala för den fasansfulla skada hans dödslaser orsakade för snart ett år sedan. Han blev som bekant infångad av Supergänget och sitter nu bakom lås och bom.
Laboratoriet ligger tio kilometer under havet och är ett rejält grottkomplex, med slingrande gångar och jättelika salar. Överallt kan man se spåren av doktorns sinnessjuka uppfinningar. Där borta, på andra sidan poolen med de laserkanonförsedda hajarna, ligger krympstrålen på ett bord, och på andra sidan rummet ligger frysstrålen. I labbet som ligger svåråtkomligt mitt i lavasjön har vi tidsförskjutaren, och vi har placerat snabbkloningsmaskinen strategiskt vid människokanonen, för att maximera underhållningsfaktorn för våra tittare. Jag hoppas bara att de båda kombattanterna har vett nog att hålla sig borta ifrån blydörren med skylten "Domedagsmaskin" på sig ...
Här och där kan vi fortfarande se doktorns underhuggare springa runt och utföra sina plikter i orangea uniformer. Doktorn opererade på en strikt need-to-know-basis, och vi fann det för gott att låta dem fortsätta tro att han opererar från skuggorna. Gissa om de kommer att bli överaskade när vi släpper in Lacerta och Jolene.

Fajten startar genast, och slutar på onsdag 14/1 21:30.

 

[Banarok]

Lacerta efter att ha smygit runt en stund i skuggorna har nu tröttnat på att vänta på jolene att komma fram och bestämmer sig för att trycka på alla knappar han ser tills Jolene kommer fram.

han fortsätter ladda upp sin stöt generator medan han går omkring genom att slå på allt som rör sig eller står stilla, visserligen så absorberas all kraft i slaget så de personerna ha smyger sig på och slår till tittar förvånat när de inte kände någonting innan han trycker kniven genom halsen på dem.
de som han dödat bildar ett spår mot den stora salen där frysstrålen fanns, där finns nu istället Lacerta med ett stort leende skjutandes på alla förbipasserande så de blir stora isblock som han lätt snittar till is statyer föreställande honom själv.

han tar och smakar på luften med sin tunga då han känner Jolenes doft, något som han ångrar eftersom det minnet kommer hemsöka honom för resten av livet, men nu är hon i alla fall nära

 

[magoo]

Jolene "Nasty" Hendersson har förberett sig för fajten i veckor. I husvagnen makade hon plastjulgranen åt sidan och gympade frenetiskt till Carmen Electras Fitness collection på högsta volym. Förutom att hon lyckades nudda tårna redan på annandagen har nu vågen för första gången på länge gått under 90 kilo. Jolene hade även planer på att slå upp "ödla" i en uppslagsbok (en premie vid senaste postorderbeställningen) dessvärre visade det sig att hennes kusin Jim-Bob använt hela "l" på utedasset. Jolene ägnade sig istället åt att kedjeröka och kasta sten på ödlorna utanför husvagnen tills dess att platsen för utmaningen blev offentliggjord.

Nu vandrar Jolene i de slingriga gångarna, med en flaska billigt rödtjut i handen, på jakt efter den lilla slingriga besten Lacerta. Alla blinkande lampor, spakar och gadgets håller hon sig ifrån, har man fastnat i avfallskvarnen en gång lär man sig att hålla fingrarna borta från sånt som surrar och snurrar.

Flaskan är halvt urdrucken. Arbetarnas orangea uniformer påminner nämligen om fängelsekläder. Pappa, snyftar "Nasty", tänker på de månatliga kramarna i besöksrummet i barndomen och tar en stor klunk ur flaskan.

Då - Jolene stelnar till och väcks ur dagdrömmarna - ser hon en uppenbart död människa i orange dräkt som färgats röd av blod. Och där borta ligger en till - ett spår av lik med halsen avskuren! I blodet finns små fotspår av något som inte är en människa. Jasså, han sticks! Nåja, den leken kan två leka... Jolene smyger in mot väggen och krossar flaskan mot en stålbalk. Med den trasiga flaskan i handen smyger hon framåt. En pil pekar mot... Jolene stavar långsamt till K-R-Y-O-L-A-B. Vad fan är Kryo?

Jag kanske inte borde ha ätit ölkorv och vitlöksbröd till frukost tänker hon när hon känner sin egen brännande andedräkt och ser hajarna i poolen i salens bortre ände vända sina trubbiga nosar åt hennes håll. Väggen blir prickig av siktena på deras laserkanoner. Är det inte Lacerta därborta?

Anfall är bästa försvar, tänker Jolene och kastar sig in i den stora grottsalen. Med ett trimuferande tjut hugger hon den trasiga flaskan i Lacertas slemmiga skalle - med ett krasande ljud splittras han likt ett Duralexglas i en miljon små blodiga partiklar - världens snabbast vunna fight! Jihaaaaaa!

Jolene höjer armarna i en segergest, när hon i ögonvrån ser en till Lacerta... och ännu en?! Men vänta här nu - det är ju inte Lacerta, utan en massa isstoder med ödleutseende! Jolene har tappat sitt enda vapen och ser sig i panik om efter ett nytt...

 

[Banarok]

Laceta som hörde när hans istaty krasads sönder vände på huvudet och ser Jolene, han hade räknat med att hon var stor men hon kändes till och med större i verkligheten, visserligen är alla över en meter stora för Lacerta men dendär tingesten var en hemsk åsyn som fick "den" att verka större än den egentligen var.
Lacerta ler så man ser han vässade 2 rader tänder som blänker Datapanelers sken, det här påminner honom om de gamla dagarna när han fick ta och mörda brottare som vissa tyckte vann för mycket.

Lacerta tar och låter sin svans hålla isstrålen tills vidare, en så rolig leksak kan man inte bara kasta bort.
han tar sats och hoppar ett 2 meters skutt och glider på mage från ena sidan av det gigantiska rummet mot Jolene i andra precis som en bob i en isränna.

han tar sats med handen och hoppar upp med en hjulning innan han tar fram sin kniv och gör ett utfall mot Jolene som fortfarande verkar leta efter något medan han hoppas att besten inte har lika tjockt skin som kroppsodör.
nu är det inte bara ett uppdrag eller en utmaning hon förstörde en underbar isskulptur, nu är det personligt.

 

[magoo]

Jolene söker, letar, spanar efter nåt som ser dödligt ut, men allt i det här rummet verkar vara antingen för smått, för tekniskt eller för fastskruvat. Förutom hajarnas plaskande i bassängen och lite blippande från maskinerna är det tyst härinne, men Jolene vet att Lacerta är en lönnmördare, en ljudlös dräpare och han kan vara var som helst härinne, en av de stillastående isstoderna kan plötsligt börja röra sig och åstadkomma stor skada. Jolenes puls bankar, hon svettas, håret på hennes breda rygg reser sig.

Där! Ett ben till en trasig laboratoriebänk, med en rejäl bult som sticker ut överst. Jolene sträcker sig efter det när hon ser de röda prickarna på väggen flytta sig, något bakom henne har fångat hajarnas intresse!

Det krävs en fisk för att lägga märke till en annan fisk! hojtar hon glatt utan att tänka på att fiskar inte har så mycket gemensamt med ödlor. Hon vänder sig om för att se fienden i vitögat, men lägger märke till två saker:

1. Ödlor har inga vitögon
2. Ögonen befinner sig i knähöjd
3. Den här ödlan är jävligt snabb!

Det var egentligen tre saker, men det är inte "Matte" utan "Nasty" som är Jolenes mellannamn.

Lacertas kniv tränger in i den kraftiga vadmuskeln i vänster ben och lyckas så när snitta av en större åder. Jolene tjuter och svär och försöker greppa den hala ödlan med sin stora näve, men han åker ur hennes grepp som en tvål på snöre utan snöre.

Helvete! tjuter Jolene som inser att om hon överlever kommer att få svårt att vara med på den årliga linedancetävlingen på countryfestivalen.

Hon höjer sitt bordsben och skickar det mot Lacertas kropp i en mäktig sving, de många timmarnas träning i softball-laget borde sitta i. En märklig domnande känsla sprider sig långsamt i benets nedre del...

 

[Banarok]

Lacerta parerar snabbt Stolsbenet med kniven men kniven fastnar i stolsbenet och den rena kraften i slaget slungar Lacerta 6 meter, med ett stön landar lacerta och tappar frystrålen innan han glider genom rummet som en oljad blixt på koffein-kick, han stoppar sin framfart när han kommer mot en vägg med stötgeneratorn.


"hon knyckte min kniv för att göra en skikklubba nu ska den jäkla gorillan dö!, tänkte Lacerta"

Lacerta kände sig naken utan sin sin trofasta kniv, inte så underligt med tanke på att han inte har mycket mer än en läderrem och den lilla väskan samt stötgeneratorn på sig.
han tar fram en nål för att ersätta kniven och håller den i ett stadig tumme pekfinger grepp, som får fungera som kniv så länge

Istället för att kasta sten på försvarslösa ödlor och träna som Jolene så utnyttjade Lacerta tiden innan matchen genom att samla energi till sin stötgenerator genom att hoppa från höghus och stoppa tåg.
nu ska kraften Användas till lacertas specialattack "the digger" han ler ett ondskefullt leende som får hajarnas tanduppsättning att verka ynklig, speciellt eftersom hajarnas lasrar träffar hans tänder som gör så Lacertas mun fungerar som en discokula, han tar sats och hoppar för att glida igen han hoppar upp för att slå till mot Jolenes huvud innan han flimrar till och syns 3 meter ovanför Jolene.

en av hajarnas (som för övrigt verkar väldigt intresserade av fajten) lasrar träffar Lacertas öga så han blir förblindad men han använder sin attack i alla fall, han kastar upp nålen ändrar stötgeneratorns läge till avfyrnings läge och slår till nålen, nålen åker ner med sån kraft att det bildas ett synligt bottenlöst hål med 2 meter i diameter som genast börjar fyllas med vatten och tryckvågen från smällen är i orkanstyrka.

Lacerta hör med tunt hjärta hur sina is statyer slår i väggen medan han trycks uppåt mot taket, han ändrar generatorn till absorptions och sträcker på högerhanden för att ta emot sig mot taket, fortfarande förblindad.

 

[magoo]

Med ett tillfredsställande "sockkkkkk" träffar bordsbenet rakt på den lilla ödlan, kniven drivs rakt in i träet och Lacerta flyger i en båge i riktning mot närmaste vägg. Jolene skrattar hest för sig själv men betalar genast med en hostattack orsakad av många års kombinerad aktiv och passiv rökning och utsikt över en metallindustri.

Ödlan tar ett vansinnigt språng rakt upp i luften, trotsar tyngdlagen och liksom svävar ovanför henne, Jolene böjer huvudet bakåt för att se var han tar vägen - och då viker sig vänster ben, försvagat av giftet från dolken.

Jolene som har en massiv bakdel (ett icke önskat arv från mormor)snubblar bakåt och faller rakt in i ett bord som givetvis inte är byggt för sådana påfrestningar. Det rasar samman som ett korthus och Jolene sprattlar för att ta sig upp med en fot som varken hör eller lyder.

Höger hand famlar efter stöd men sluts istället om en märklig manick - ett mellanting mellan en pistol och en fjärrkontroll, men med bara en röd knapp. Den nästan försvinner i Jolenes hand.

Just då smäller det utav bara helvete, Jolenes trummhinnor säger adjöss och ett tjutande pip ersätter allt annat ljud i rummet. Jolene svär men hör sin egen röst som inlindad i fetvadd och i nästa stund blir hon dyngsur när vattnet forsar in i rummet, genom ett helt nytt hål i golvet. Hajarna ser alerta ut och verkar vara pigga på att hitta nya jaktmarker. Som av en slump siktar Jolene på en av dem och trycker på knappen - hon känner en darrning i handen och med ens är hajen försvunnen. Nej - inte försvunnen, den är fortfarande där, men den är liten som en silverfisk. Jolene stirrar häpet på föremålet.

Trots foten som verkar ha somnat permanent, trots att hon inte har en aning om var ödlan tagit vägen och trots att vattnet som börjar stiga är iskallt småler "Nasty".

"Bättre än Sigfried och Roy" säger hon men hör bara konsonanterna...

 

[Banarok]

Lacerta landar inte långt från hålet, vattnet går till midjan vanligtvis skulle han gilla vatten men dethär vattnet ärbåde salt och kalt och kylan gör honom sömning, med sin för tillfället begränsade syn ser allt lika kladdigt ut som ett matbord på dagis, allt flyter ihop till en oformbar gegga.

Lacerta smakar på luften för att kunna orientera sig någorlunda, ja han hade missat han kände fortfarande den kväljande doften i luften, han måste komma så långt bort han kan tills han kan se igen, med ena armen som gör ont från bordsbens slaget och med sin begränsade syn är han inte mycket till fajter.

han kastar några 3 nålar mot lukten, och hoppas han träffar, han för att simma bort från Jolene i sin ormlika simstil, han skrapar magen mot något, han känner igen det, det är hans FRYSSTRÅLE, han tar upp den och hoppar up från vattnet fryser vattnet under sig och bildar som en bana han glider fram på, medan han blinkar frenetiskt och geggan börjar långsamt klarna och få konturer.

 

[magoo]

Jolene skakar på huvudet för att bli av med locket för öronen men det känns fortfarande som att ha huvudet i en surrande hårtork på frisersalongen. Förutom att vänsterfoten är slö, slapp och likgiltig för hennes försök att massera liv i den börjar vattnet som forsar in vara en verklig fara - Jolene har skolkat från en massa lektioner och några av dem var simlektioner.

Med ansträningning lyckas hon kravla sig upp i stående, bara för att känna några små sting, denna gång i vänster arm. När hon tittar efter ser hon tre små nålar sitta i en tjusig triangel. Hon svepet bort dem med handen. Gift! fnyser hon och avfyrar sitt vapen åt det håll hon bedömer att pilarna avfyrats ifrån.

Hur mycket Jolene än hatar att erkänna det börjar hon inse att hon är i allvarligt trubbel - och detta mot en liten motståndare. Nåja - den minsta hunden är väl den som bjäbbar högst, tänker Jolene - riktar förminskningsstrålen mot sig själv och trycker av. Hoppas att det finns nån motsvarande pryttel som backar bandet, tänker hon. Om inte annat borde jag kunna få ganska billiga fyllor...

Jolene "Nasty" Henderson, numera tre centimeter i strumplästen, klamrar sig fast i det brusande vattnet vid en träbit. Hon märker till sin glädje att giftet verkar ha tappat sin verkan i processen - åtminstone kan hon just nu röra på både armar och ben - men vad ska hon kunna åstadkomma i det här skicket? Förminsknings-fjärren är borta, förmodligen är den på väg till botten...

 

[krank]

Åkej boys, girls and lizards and possibly cthuloid things from outer space, you know the drill. Klara - färdiga - rösta!

 

[Banarok]

Lacerta kan äntligen se igen, rummet är i kaos, en överlevande is staty guppar oskyldigt omkring som en isbit i en drink, han vänder sig kvickt om där han förväntar sig att se Jolene, men allt han ser är några hajar som knaprar på de frusna kvarlevorna av några döda vakter.
han smakar på luften än en gång, ja lukten är fortfarande där, hon måste gömt sig någonstans, men var kan hon gömma sig, han kliar sig på huvudet innan han bestämmer sig för vad han ska göra.

han fortsätter glida fram på isen genom rummet letades efter jolene även ifall hon drunknat borde det finnas en kropp här någonstans, hans fötter börja domna han behöver hitta någonstans att sitta och värm upp dem, han ser en bit av någon sorts maskin som hittills inte är helt under vatten, han tar den som mål och fryser en stadig väg hela vägen fram till maskinen.

han glider som vanligt men var lite för fokuserad på målet, han märker inte den träbit han fryst in en del av, han snubblar och flyger framåt, ramlar på mage med ett stön "efter dethär ska jag ha ett vart bad" tänkte Lacerta och hans tankar for genast mot sin lilla badödla Squieekie.

han tar emot sig med sin stötgenerator och sätter sig på maskinen och börjar massera foten för att få tillbaka lite blodflöde medan han vässar sina sinnen på jakt efter Jolene, som han misstänker simmar någonstans i det kalla vattnet, ibland hör skrik på hjälp från arbetare som fortfarande simmar för sina liv i byggnaden.

"jaja hon kan inte simma för evigt, hon måste hämta luft någon gång och när hon gör det ska hon bli en nåldyna" tänker Lacera medan han plockar fram 3 nålar och håller dem mellan sina fingrar medan han fortsätter massera ena foten med den andra handen.

 

[magoo]

De små krusningarna på vattenytan är som stora tidvattenvågor för "Nasty" som klamrar sig fast vid träsplittret från bordet. Vattnet är iskallt och det blir ännu kyligare när ett lager av frost sprider sig från en isbana som skapats farligt nära. Jolene kan för första gången studera sin motståndare, där han makligt slingrar sig fram, spejandes med den spetsiga tungan ute. Han är beväpnad med nån sorts apparat som verkar frysa vattnet till is, han har dessutom något som blänker svagt i handen, kan det vara fler av de där nålarna? Jolene inser att i den storlek hon nu har är de lika dödliga som samurajsvärd.

Ett rött sken börjar blinka i hela rummet och en siren börjar tjuta. Något sägs i en högtalare, men det hörs mest sprak och knaster. Stål gnisslar mot stål och någonstans startar en stor maskin med ett brummande ljud. Jolene sugs plötsligt iväg, bort från Lacerta. Träbiten fastnar i ett virrvarr av elsladdar och Jolene hinner klättra upp innan den snurrar iväg i vattenvirvlarna. Läckan verkar ha lagats och nu pumpas vattnet undan.

Jolene ser plötsligt hur en haj dyker upp från ingenstans - silverfisken hr blivit stor igen. Hon försöker bedöma hur lång tid som har förflutit sedan hon sköt den med förminskningsstrålen och inser att det inte är många sekunder tills Lacerta får en något större måltavla. Det är lönlöst att försöka ta sig fram i issörjan på golvet i nuvarande skick, så hon ställer sig i sprinterstart-position på golvet, redo att hoppa på ödlan så fort det blir läge. Nu börjar det riktigt roliga!

 

[Banarok]

Lacerta hoppar ner från maskinen lätt undrande ifall Jolene hade sugits ner i hans "Digger" attack, han känner hennes doft starkare än förut, så det kan inte vara fallet.
han vänder sig om för att möta en snabbt växande Jolene, chockad över att hon är så nära tar han ett steg bakåt för att gå på en ett öga av is förmodligen från en av Lacerta statyerna.
Lacerta tappar fotfästet när Jolene hoppar mot honom i ett anfall, det ser inte bra ut för den gröna ödlan,
hon missar attacken mot Lacertas huvud och tappar balansen efterson han föll bakåt redan innan slaget nått hans nos, han ramlar ner på marken och Jolene ramlar ner över honom, men med smärre kross skador flyger han ut som en tvålbit i duschen, Han flyger rakt in i maskinen han precis hoppat ner från och en lucka stängs.

man hör ett surrande Ljud innan en röst säger
"klonings process uppstartad, var god vänta"

nån sekund senare öppnas luckan i ett stort grönt rökmoln kliver 4 Lacertas ut ur maskinen vänsterarmen verkar ur led tillsammans med fingrarna på samma hand ser de ut som dom blivit pressade genom en mangel men över hela Lacertaerna men man ser mörkgröna fläckar lite överallt som indikation på blåmärken.
"jag tar höger" säger alla Lacertaerna i Kör och tittar varandra djupt i ögonen störda av imitatörerna stående i en formation som liknar en kub hoppar alla samtidigt upp i luften och drar 3 nålar ur sin väska och kastar dem mot Jolene, som spegelbilder sparkar de på varandras fötter för att dela upp sig 2 åt varje håll.

 

[magoo]

Jolene känner en märklig känsla strömma genom kroppen när cellerna expanderar till normal form, lätt erotisk, men i det här sammanhanget har hon inte tid att tänka på sweet love utan måste fokusera på sin dödliga mission.

Hon vet att Lacaerta är snabbare än henne, så hon chansar att göra tjurrusningen något åt höger och det fungerar någotsånär, visserligen är inte ödlans huvud där det borde vara, visseligen drumlar hon omkull IGEN, men hon landar på den lille motståndaren med ett krasande. Hal som en nyfödd bäbis åker han iväg igen och Jolenes viftande händer lyckas inte klösa honom.

Han åker in i en lucka i en maskin märkt "K-L-O-N-I-N-G" och en röst berättar samma sak - klor eller inga klor, jag ska nog ta dig när du kommer ut, frustar Jolene som hoppas på åtminstone en liten skada som kan göra Lacerta lite långsammare.

Jolene ser sig ånyo om efter något att beväpna sig med. På en rostfri bricka ligger en rad glimmande vassa föremål som tänger och skalpeller. Jolene sveper dem åt sidan och beväpnar sig med brickan istället. När ödlekräket kommer ut ur duschen ska jag ge honom en bredsida, tänker hon.

Grön dimma skymmer för ett ögonblick Jolenes syn, men det som kommer ut är inte en halt ödla utan fyra! De tar ett synkroniserat språng upp i luften i ett farligt vackert mönster. De gör en smidig kastande rörelse, Jolene låter brickan göra en svepande rörelse från vänster till höger och hoppas träffa åtminstone en innan hon förvandlas till en mänsklig nåldyna.

 

[Banarok]

två av Lacertaerna känner vinddraget från brickan Jolene försökte mosa deras ansikten med. men det är lungt de ställes sig på varsin sida om Jolene innan de delar upp sig för att forma som en kvadrat med Jolene i mitten.

de dras sina Nålar när det ser något glimma en bit bort, det är Kniven, plötsligt verkar Jolene oviktig Lacertaorna tittar på varandra och märker att alla har sett den, de utbrister "den är min" och kastar nålarna mot den Lacertan till vänster om sig själv, alla undviker smidigt nålarna innan de tar fram frystrålen de hållt i svansen.

frystråle möter frystråle så att det bildas något som ser ut som en torndado som sen fryser fram något som liknar en pelare som går hela vägen upp till taket, Lacerta svär samtidigt som de försöker tänka ut något den andra aldrig skulle göra, de tar ut kryocontainern från sitt gevär och kastar det mot varandra, de möts på mitten spriker och skapar stora Isklot som ser ut som hoprullade isigelkottar fyllda med spikar, och med sin imponerande höjd på 4 meter är det inga roliga kastanjer.

tyvärr är inte rummet helt plant så iskastanjerna börjar rulla mot en av de två Lacertaerna som är närmst Kniven, som fort märker att detta inte är det bästa som skulle kunna hända och springer mot närmsta skydd han ser som är en dörr inte lång där ifrån, men isbollarna verkar vara nästan målsökande och trots Lacertas snabbhet kör den över honom.
på ryggen av Lacerta ser man texten "Copied by DR.D's Copinator©, Pat pending"

medan en av de resterande når Kniven med ett leende "äntligen" tänker han högt medan de andra två lacerta tittar på varandra innan de i gemensam stämma säger "på honom" och Lacerta med Kniven skriker vi tar henne dem som slår det dödande slagt får den medan han kramar Kniven som en teddybjörn.

Man hör en kvinnlig stämma från högtalarna
"Doctor Derek Destruktions delfin drivna domedagsmaskin aktiverad" innan det krasar lite i högtalaren "får inte ja ha den ska ingen ha den!" hör man Lacertas stämma och man ser ett blodigt spår som lder in till rummet där det står "domedagsmaskin - du får inte komma in, JA jag menar dig"

Den kvinnliga rösten från domedags maskinen säger "gratis glass finns i kafeterian och blockeringen av hemsidor har upphörts, just nu installeras space invader på huvuddatorn före intresserade"
sen hörs "the final countdown" i högtalarna

Lacertaerna vänder sig mot Jolene berädda att göra henne till den nåldyna som hon förtjänar att bli efter att ha gjort deras Kniv till en Spikklubba.

 

[magoo]

Jolene har lite ont i benet och en rännil av blod har sipprat ner i stöveln, men i övrigt mår hon prima. Alla dessa ödlor som helt plötsligt finns överallt, skjuter isblixtar och tar krumsprång ger känslan av att vara inne i ett flipperspel. Nu verkar de bråka om en kniv också och en av dem har redan strukit med.

Det är som en vanlig Thanksgivingmiddag, tänker Jolene högt och letar efter något som kan vara till hjälp i kampen. De är för hala, muttrar hon, jag tappar greppet hela tiden!

En röst hörs i högtalarna - delfindriven domedagsmaskin, jo jag tackar! Det kan nog vara läge att jämna ut oddsen innan den sätter igång. Ett par gummihandskar ligger över en stödhink och Jolene tar på sig dem, de sitter som en smäck. Med den räfflade gummiytan är det ingen konst att grabba tag i den närmaste ödlan och hålla den i ett stadigt grepp. Jolene snurrar Lacaerta 4 som en höna som ska nackas och slungar honom i gapet på närmsta haj när han slutat sprattla.

Med brickan som en något klen men ganska silvrig och snygg sköld går hon målmedvetet mot de andra två ödlorna - den sista ser hon inte till. Kanske kan jag ta dem i svansen och klämma dem i den där tjocka ståldörren därborta, tänker hon.

En gammal pudelrocksdänga från 80-talet ljuder i högtalarna. Inte så illa. Jolene känner en värme sprida sig i rummet och håret på huvudet reser sig rakt upp, det nästan sprakar i luften.

Ödleskinnsboots, det skulle vara nåt att komma hem med!

 

[Banarok]

Lacerta ett och 2 kollar på Jolene medan hon går fram med tunga steg den silvriga plattan blänker.

den återstående Lacertan utan kniv backar undan men kniv lacerta tar kniven först i ett stadigt grepp, innan han börjar snurra dem så att det hörs ett lätt brummande genom hela rummet.
hans ögon nästan glöder av ett illvilligt sken när han lungt går mot Jolene förbi en närliggande haj rör han med handen över den så kniven strimlar hajen och bildar hajfiler som flyger omkring innan han tar och sätter sin svans i haj kadavret och ryckte ut en ryggrad i ett snäpp, den hänger nu som en piska efter honom

Lacerta har blivit seriös, något som inte hänt sen Gifthandlaren gav honnom plommonjuice istället för nervgift, och på grund av denna oseriösa attityd klantade han till sig på flera uppdrag men nu kommer Lacerta fram ur det skal han gömde sig i.
kniven fortsätter sjunga i en nästan hypnotisk ton, medan Lacerta 2 rädd för Lacerta ett håller sig på säkert avstånd medan han springer mot domedags maskinrummet för att se ifall han kan stänga av den.
lacerta fortsätter mot Jolene och går rakt fram oavsett vad som är i vägen den sista överlevande Lacerta statyn (nu väldigt spruckna) strimlar till puder snö innan han fortsätter i samma takt.

 

[magoo]

Himmel! Ödlorna drar åt varsitt håll och en av dem gör sushi av en av hajarna med galet snabba hack. Det här lär inte sluta skadefritt, och Jolene som redan har ett ben som läcker.

Kniven snurrar likt en trimmer och den blodiga slamsan från hajen slänger hotfullt omkring - men vänta nu här?! Kan det verkligen vara smart att strosa omkring med ett bloddrypande köttstycke i rumpan intill en hajbassäng??

Jolene har inte tid på att vänta på hajfenorna som närmar sig, hon börjar slunga föremål med stor kraft mot Lacaerta, samtidigt som hon försöker hålla ena ögat öppet mot ståldörren där den andra Lacaerta slinker in.

Jolene är stark och de projektiler som kommer farande mot Lacaerta i hög hastighet är:

En skrivbordsstol
En 14-tumsskärm, tjock
Ett ergonomiskt handledsstöd
En interntelefon
Tre fulla Agrippa-pärmar
En bowlingkägla (vandringspris interna bowlingmästerskapen)
Ett A4-diplom i ram, datakörkortet
En mugg med stelnat innehåll "Din mamma jobbar inte här"

 

[Banarok]

de få resterande hajarna är i vilt frenetsi, men på grund av alla Hajfileér håller de sig upptagna ett tag.

en skrivbordsstol kommer flygande i en båge mot lacerta som han graciöst går limbo under när den är bara några milimeter från att träffa honom.

hans gula ögon är bloddsrängda men de behåller den iskalla blicken, kallare än den kallaste fläskfilen som är bortglömd i frysen sedan länge, så kallt att ekimåerna sitter i brasan för att inte förfrysa, så kalla att solid kväve känns som värmeplattor.

när teven kommer mot honom kan man nästan ana frost i kanterna på skärmen, Lacerta slår med hajryggraden i en pisksnärt så teven flyger rakt ner i golvet och han hoppar över den med ett kraftlöst hopp, som får lacertas krossade arm att hoppa till lite och skickar en spik av smärta till Lacertas hjärna som förstärker varje nerv impuls flera gånger om, hans sinnen är mer spända än en stålfäder, han grimaserar illa det liknar nästan ett grymt flin tillsammans med de kalla ögonen.

medan han ännu inte landat från hoppet kommer Handledstödet flygande i en ohygglig nästan spöklik fart innan den strimlas till något som ser ut som blått damm som regnar ner över Lacerta när hans gröna små fötter tar emot sig mot det kalla golvet och han fortsätter i samma tempo som innan.

en telefon kommer flygande tydligen fortfarande ipluggad eftersom Lacerta hör någon fråga ifall det här om domedagesmaskinen bara är ett skämt innan den flyger in i en ispilare och nummerskivan flyger som en kaststjärna och dekapiterar en Lacerta som kom ut ur Clonicatorn(c) lite sent

the final countdown går in på refrängen som indikation på att tiden tickar för Lacerta nummer 2 som kommit in i kontrollrummet där lacerta 4 har förblött och ligger på en stor röd knapp, definer simmar i stora vattentankar och tjittrar sin muntra melodi, kontrollbordet är stort, inte bara i Lacertas normer det är fullt med blinkande knappar överallt, "okej så det är upp till mig att trycka på allt som lyser, låter eller blänker någon knapp måste stänga av den.

agrippa mapparna flyger mot Lacerta, hans muskler är på helspänn medan han undviker pärmarna genom att hoppa emellan dem som om det vore en barnlek, men grinar illa av landningen nu ser det mer ut som han försöker bita av någons huvud med det sammanpressade tänderna i käken.

bowling käglan delas på 2 när den lilla mässingsgubben blir halshuggen av lacertas kniv innan han låter den passera, när det inramade diplomet kommer som en frisbee delar Lacerta på det som ett papper men glaset i ramen spricker och skickar skärvor som skär upp runt ett dussin småsår på hela lacertas överkropp, i all smärta förlorar han skärpan för en sekund och får muggen rakt i askiktet med en smäll.

lacerta voltar bakåt landandes på fötter kniven fortfarande surrandes som ett rotorblad men bara med rena upp tränade reflexer lacerta verkar medvetslös eller i alla fall inte långt ifrån där han gångar som han försöker dansa till en vaggvisa.

kanske var det bäst så för just då hörs den kvinnliga rösten "delfin domedag inställd, hjältar förmodligen närvarande,starta anti-hjälte systemet"

låten "Banana phone" ekar genom byggnaden i stereo

 

[magoo]

Jolene har kastat allt löst som finns att kasta, men den lilla, hala och målmedvetna ödlan fortsätter ändå framåt mot henne, redo att dela ut ett och annat kejsarsnitt. Hans små grodögon är smala som streck, han är så arg att hans kalla reptilkropp nästan uppnår däggdjurstemp.

Det var då själva fan! Ge dig eller dö! skriker Jolene som drabbats av sympati för denne lille kämpe, fastän han orsakat henne både smärta, förstörda helgnöjen och sönderstuckna ski-pants.

Men nej, han går obevekligt framåt. Kniven svischar i luften, närmast hypnotiserande.

Turligt nog verkar domedagsmaskinen vara satt ur spel, den elektriska laddningen i luften avtar och en ny låt väcker Jolene ur hennes trans.

Med ett ryck lyfter hon själva bordet, lyfter det högt över huvudet och smäller ner det på Lacaerta. Fler ljud hörs i lokalen, springande fotsteg och slammer i gångarna som av maskiner, eller kan det vara mördarrobotar?

Jolene drar bordet åt sidan och tittar ömt på den oformliga massan som kletat fast mot golvet. Hade jag haft en hatt hade jag tagit av den, tänker hon. Synd på en sån liten raring, men ödlor är ödlor och människor är människor, aldrig mötas de två, som Mike Donovan skulle ha sagt. Jag får helt enkelt hitta en far till mina barn nån annan stans.

Jolene drar av sig gummihandskarna och haltar mot utgången. Hon försöker göra några linedancesteg till musiken men det smärtar för mycket. Hon lyckas gräva fram ett halvfuktigt cigarettpaket ur fickan och går mot ljudet av röster för att höra om någon av vilka de nu är har eld.

Tack för god fajt!

/Magoo