Nekromanti Vem gillar rollspel, och vilken spelstil?

x3m

Veteran
Joined
11 Sep 2004
Messages
127
Location
Malmö
Min originalfråga fick inte plats i ämne, jag försöker förtydliga det med två punkter.

1) Hur vet man (på enklaste sätt) om icke-rollspelare kommer att gilla rollspel?
Om man vill få in en ny (vuxen) spelare i sin grupp vilket är det smidigaste och enklaste sättet att ta reda på om denna potentiella rollspelare kommer att gilla rollspel? Förändras saken om man vill starta en spelgrupp med bara nya spelare (bortsätt från sig själv)? Att bara berätta och förklara om rollspel och frågat om personen i fråga är intresserad tycker jag inte fungerar så bra. Det visar om personen har intresse men inte i så stor grad om denna kommer att gilla rollspel. Ett sätt som efter mina erfarenheter fungerar bättre är att spela det utmärkta story-kortspelet Once Upon a Time. Personer som gillar rollspel brukar gilla UOaT och personer som inte gillar rollspel har inte heller gillat OUaT. Jag har funderat på att låta potentiella rollspelare spela Universalis, men jag har aldrig gjort det. Finns det några personlighetsdrag som utmärker rollspelare? Om ni har andra tankar eller erfarenheter så vill jag gärna höra dem!

2) Hur vet man om en (ny eller erfaren) rollspelare är kompatibel med ens spelstil?
Jag känner till begreppen Gamism, Narrativism och Simulationism (minns inte vad de brukar kallas på svenska). Är GNS ett bra sätt att jämföra sin spelstil? Bör man komplettera det med något annat? Eller finns det bättre sätt? Hur angriper man frågan för nya potentiella rollspelare (se 1)? Finns det några personlighetsdrag som utmärker rollspelare som gillar en viss stil?
 

Rising

Vila i frid
Joined
15 Aug 2001
Messages
12,763
Location
End of the green line
Hur vet man (på enklaste sätt) om icke-rollspelare kommer att gilla rollspel?
De är inlevelsefulla, fördomsfria och fantasifulla. Och de har skägg och hatt. Och en tröja med Nemi på, och ett conansvärd hemma på väggen, och när de hamnar i handgemäng på fyllan så ser de uppriktigt förvånade ut när de provat Vulcan-nerve pinch och misslyckats.

Om man vill få in en ny (vuxen) spelare i sin grupp vilket är det smidigaste och enklaste sättet att ta reda på om denna potentiella rollspelare kommer att gilla rollspel?
Precis som du säger så är metoden:

Steg 1: Förklara vad rollspel är.
Steg 2: Fråga "vill du prova?"

...bara bra i teorin. De som svarar "ja" är intresserade, men kanske inte av just ens egen form av rollspel. Därför tycker jag att det kan vara av vikt att fråga vad de gillar för genrer och försöka sätta sig in i vilka utmaningar de är ute efter. Om de gillar vanliga spel så är mycket vunnet.

Förändras saken om man vill starta en spelgrupp med bara nya spelare (bortsätt från sig själv)?
Ja, för erfarna spelare kan ändra på sig. Jag kan spela på ett koboldigt sätt om en ny spelare skulle tycka att det vore roligast, precis som jag kan samberätta, skriva deckaräventyr, prova lite Star Wars-nörderi, relationsspela, osv, medan nya spelare har betydligt snävare ramar till en början. Med många nya spelare så bör de alla ha ungefär samma intressen för att de skall kunna uppleva en gemensam stämning som passar dem.

Jag känner till begreppen Gamism, Narrativism och Simulationism (minns inte vad de brukar kallas på svenska).
En djäkligt snygg kille i ngn Sverox valde de föredömligt bra och insiktsfulla termerna Problemlösning, Samberättande och Gestaltande. Jag vet inte vad den killen heter, men han verkar så smart (och ball) att jag också använder dessa termer.

Är GNS ett bra sätt att jämföra sin spelstil?
Inte så bra. GNS är (bör) berätta om vad rollspel kan vara, snarare om vad det är idag, vilket gör termerna rätt breda. En ångestgoth, en Nobilis-fanatiker och en Munchaussen-spelare kan allihopa vara narrativister (samberättare), men det är mycket möjligt att de inte alls passar ihop med varandra.

GNS är en del i en spelares "stil", men det är nästan viktigare till en början att prata om favoritgenre och -stämning. Rollspelshobbyns olika "arketyper"; kobolder, ångestspelare, friformspretto, osv, kan vara allra bäst att utgå ifrån, eftersom dessa termer innehåller så mycket, och beskriver vanliga spelartyper -idag- såsom de spelar just nu.

Jag tror också att något väldigt viktigt för spelare som söker grupper är att få veta hur de -praktiskt- spelar. Är det småmöten då och då i långa kampanjer eller är det längre enkvällarssessioner? Spelar man lite tillbakalutat med mycket skoj och lite smågodis på bordet, eller är det überseriöst med levande ljus och höga krav på fokus på handlingen? Sånt spelar större roll för mig, jag som gillar i stort sett alla genrer och kan spela i de flesta vinklar och vrån på GNS-triangeln.
 

Grog

Swordsman
Joined
7 Dec 2003
Messages
505
Location
Munchen
det där är svårt. jag har inga gudagivna lösningar annat än att säga att följande drag är önskvärda (fråga 1):

<ul type="square">
[*]förmåga att sitta stilla
[*]god fantasi (föreställbarhet)
[*]intelligens
[*]intresse av böcker och filmer
[/list]

allt detta kretsar kring hypnotiserbarhet. om ni bläddrar lite i psykologiböcker kommer ni kanske liksom jag att se många likheter mellan rollspel och social grupphypnos. att en person gillar filmer innebär ofta att denne har lättare att sjunka in i rollen av huvudkaraktären, vilket är vad rollspel kräver.

en sak jag lärt mig att man aldrig skall försöka övertyga potentiella spelare att börja med rollspel. låt dem komma till dig istället.

mina tvenne slantar iaf.
 

walium

Ganska töntig, faktiskt
Joined
8 Apr 2001
Messages
8,460
Location
Linköping
"1) Hur vet man (på enklaste sätt) om icke-rollspelare kommer att gilla rollspel?"

Så svårt är det väl ändå inte? Om de nyfiket lyssnar när man berättar om sitt senaste spelmöte eller säger att de vill pröva på att spela så brukar de vara intresserade. Är de väldigt förtjusta i fantasy- och sci-fi-litteratur så brukar de också vara nyfikna på rollspel och då är inte heller steget så långt. Nu när den stora Sagan om ringen vågen dessutom är över oss så borde man rätt lätt kunna använda filmerna som någon slags referenspunkt.

"Ett sätt som efter mina erfarenheter fungerar bättre är att spela det utmärkta story-kortspelet Once Upon a Time. Personer som gillar rollspel brukar gilla UOaT och personer som inte gillar rollspel har inte heller gillat OUaT."

Detta låter som ett rätt smart sätt. Dock kan jag tänka mig att det kan vara svårt att fånga upp de lite blygare på detta sätt för "Once Upon a Time" fungerar ju trotsallt bäst och är roligast om alla tar för sig.

Om det inte stör för mycket så kan den potientiell rollspelaren även få medverka på ett spelmöte vid lämpligt tillfälle. Eller så kan man göra en ny rollperson med honom så att han får pröva på.

"2) Hur vet man om en (ny eller erfaren) rollspelare är kompatibel med ens spelstil?"

Det borde inte vara alltför svårt att avgöra om hans personlighet och intressen är kompatibla med gruppen i övrigt. Hans spelstil däremot kan vara lite svårare att avgöra även om den till stora delar utgår ifrån just hans personlighet. Men det där med spelstil är sällan något absolut, där det bara finns en enda stil som är det enda som fungerar. Särskilt i början tror jag inte att spelaren har helt klart för sig vilken typ av spel som han egentligen föredrar. Ge honom bara utrymme och tid att fundera så kan man kanske göra en uppföljning efter några spelmöten och fråga honom vad han tyckt varit positivt och negativt med kampanjen.
 

Rickard

Superhero
Joined
15 Oct 2000
Messages
17,470
Location
Helsingborg
"1) Hur vet man (på enklaste sätt) om icke-rollspelare kommer att gilla rollspel?"
Som med allt annat.. Nyfikenhet (och öppenhet).. Alla som har varit nyfikna på rollspel och sedan fått testa det i vår spelgrupp har fastnat för det.. Tjejer som killar.. Grejen är att man inte ska göra det för krångligt i början.. Det avskräcker.. Försök skippa så många siffror som möjligt och låt karaktärsskapandet mest flyta på.. <A HREF=http://www.inthedark.nu>In the Dark</A> är ett vettigt system för nybörjare då det inte kräver mycket i karaktässkapande och har få siffror men jag har ändå kapat ner det till ännu färre siffror när jag spelat med (en) nybörjare..

Blupp, blupp, blupp.. Nu gled jag ifrån frågan men för mig är svaret rätt givet.. Nyfikenhet..

"2) Hur vet man om en (ny eller erfaren) rollspelare är kompatibel med ens spelstil?"
Det märks.. Jag brukar nybörjarna få sitta och lyssna lite och sedan involvera dem mer och mer i handlingen och någon gång slänga in dem i en situation som de får försöka lösa på bästa vis.. Då märks det hur de brukar lösa problemen.. En tjej släppte loss och konspirerade och intrigerade... och då spelledde jag i actionrollspelet Feng Shui, där scenariouppläggen i huvudsak baseras på två strider.. :gremsmile:

En annan nybörjare var en typisk problemlösare och tog efter att vi försökte spela våra roller.. En tredje försökte infria sina drömmar IRL och hittade på en massa mål i livet.. En fjärde blev boffertomte.. Som sagt.. Sådant märks, fast det kommer att ta ett spelmöte och sedan lite reflekterande över den personen.. Det är inget som jag direkt tänkte på under spelmötet, då jag var för upptagen med att spelleda.. :gremsmile:

Kompatibel med spelstil? Är det bara jag som spelledare som anpassar mig efter mina spelares spelstilar?

/Han som brukar aktivera inaktiva spelare, så det där med att slänga in nybörjaren i en situation kommer automagiskt för honom när han spelleder och är därmed inget som han förbereder
 

Magnus Seter

Ansvarig utgivare
Staff member
Joined
24 Nov 2000
Messages
12,463
Location
Stockholm
Spelstil

Kompatibel med spelstil? Är det bara jag som spelledare som anpassar mig efter mina spelares spelstilar?
Ja, för du gör fel. :gremlaugh:

Det är alltid en fråga om i vilken grad man anpassar sig. Ibland anpassar jag mig helt, ibland inte alls. Ibland säger jag "så här tänkte jag göra" ibland säger jag "gör råttfångare så kör vi för ni är galna".

Lite mer allvarligt, så är det väl bra att anpassa sig efter de andras spelstilar, så länge de är kompatibla. Det är lättare för spelarna att ta ansvaret att se till att de funkar med äventyret, än att du ska ta ansvaret att äventyret ska funka med dem.

M.
 

Jocke_898

Veteran
Joined
10 Mar 2004
Messages
61
Location
Österbybruk
Det märks...!

Jag tror nog att det märks nog rätt så snart så fort man börjar spela.. men så brukar ocksp problemet att nya rollspelare inte har så mycket erfarenhet inom rollspel och ibland inte vet hur de ska ta sig ur farliga situationer och hur de ska spela sin rollperson..
 

x3m

Veteran
Joined
11 Sep 2004
Messages
127
Location
Malmö
Svar

Tack för era insiktsfulla svar! Här är mina funderingar på några punkter i svaren.

Låter man en person medverka eller spela vid spelmöten märks det (som flera har påpekat) förr eller senare om personen gillar rollspel och är kompatibel med ens spelstil. Risken för att personen inte skulle passa vill jag minimera, då detta t ex kan försämra spelmötet eller helt avbryta det pga att man bestämmer sig för att göra något annat i stället. Det kan också gå åt tid att skapa en karaktär, introducera personen till rollspel och spelvärlden, mm.

Efter fundering tror jag att personer som gillar rollspel ofta är fantasifulla, nyfikna, gillar spel samt gillar filmer, skönlitteratur och historier och har lätt för att leva sig in i huvudrollen. Däremot tycker jag inte fördomsfrihet och intelligens (IQ) är något utmärkande för rollspelare. Jag tror också att fantasy- och sci-fi-intresse oftare kommer från rollspel än tvärtom. När det gäller spelstil har jag inget att tillägga.

Jag lyssnar gärna på fler synpunkter!
 

Johan K

Gammal & dryg
Joined
22 May 2000
Messages
12,401
Location
Lund
Först så tänkte jag ge ett svar till dina frågor varförsig.. Men tror att det blir ett svar till bägge.
Just det om man gillar enns stilar & sådant tror jag att man märker ganska snabbt. Är man någorlunda synkade i stil så tor jag att man hittar varandra fortare än illa kvickt.
Om det finns stilar & sådant som utmärker rollspelare, ja det finns det säkert.. Men för att få ett bra svar så tror jag att det bästa vore att fråga någon utifrån, som inte spelar rollsepl... :gremgrin:
 

Grog

Swordsman
Joined
7 Dec 2003
Messages
505
Location
Munchen
Re: Svar

Risken för att personen inte skulle passa vill jag minimera, då detta t ex kan försämra spelmötet eller helt avbryta det pga att man bestämmer sig för att göra något annat i stället.
instämmer. det är synd att ha en sådan förselektion (vad säger man, preselection = ?) men att släppa in ej passande personer i spelstugan kan försämra för övriga i gruppen. detta är speciellt viktigt om det är mer än en nybörjare eftersom de övriga därmed kan bli avskräckta från rollspel och aldrig ge det en andra chans. (jag har träffat lovande potentiella rollspelare som säger att "nja, jag testade det för tio år sedan och det var så långsamt" eller motsvarande.)

Däremot tycker jag inte fördomsfrihet och intelligens (IQ) är något utmärkande för rollspelare.
när jag snackade om intelligens är det mest i form av hypnotiserbarhet, där detta intelligens underlättar. rollspelare behöver inte vara överintellektuella pretton, men kommunikationen kan underlättas med lite kraft bakom skallbenet. det var aldrig IQ per se jag pratade om utan mer den typ av intelligens som ger förmåga att förstå humor und so weiter.

vad gäller fördomsfrihet tror jag det var någon annan som nämnde det. jag skulle nog istället säga att man ska ha barnasinnet kvar.
 

Rising

Vila i frid
Joined
15 Aug 2001
Messages
12,763
Location
End of the green line
Re: Svar

Däremot tycker jag inte fördomsfrihet och intelligens (IQ) är något utmärkande för rollspelare.
När det gäller fördomar tänkte jag mest på personer som säger "tecknat är ju bara för barn!", "SF är ju bara påhitt!", "spel utan dobbel är ju bara löjligt!" osv, men jag är villig att bredda det till att handla om fördomar i allmänhet också. Trots allt så vet jag inga mer kännetecknande drag för rollspelare än just fantasi och inlevelseförmåga, varav den senare är oförenlig med fördomsfullhet.
 

Bombu

Hero
Joined
21 Feb 2003
Messages
833
Location
stockholm
Re: Svar

Trots allt så vet jag inga mer kännetecknande drag för rollspelare än just fantasi och inlevelseförmåga, varav den senare är oförenlig med fördomsfullhet.
Jag tror du för ett avancerat teoretiskt resonemang här.

Och vissa rollspelare är kanske fördomsfria.

men, överlag finns det väldigt mycket fördommar, stelhet och förutfattade meningar bland rollspelare om hur saker och ting fungerar.


---------------

Så det du säger är vackert och tänkvärt, men jag kan inte säga att det stämmer med bilden av rollspelare jag har.

Enstaka exemplar undantagna.
 
Top