Nekromanti varje kroppdel för sig

[samiis]

jag har på allvar börjat skriva ett eget rollspel ganska nyligen; och har bestämt mig för att ha ett ganska realistiskt skadesystem..

som vi vet så borde man inte kunna dö av att bli huggen i armen flera gånger om (utom möjligen av blodförlust).. Därför tänke jag att varje kroppdel skulle ha egna poäng för skada och utmattning, medan smärta och blodförlust skulle vara med centralt, och täcka hela kroppen..

innan jag börjar skissa på exakt hur det skulle fungera så skulle jag vilja veta om det finns några andra här som har testat ett liknande system, och har erfarenheter, eller kanske vill dela med sig av hur det fungerade; för att hjälpa mig.

tacksam

 

[peta]

Skulle tro att du kan även dö av chock av skador i armen (även om jag inte har någon personlig erfarenhet av det)

skulle ha egna poäng för skada och utmattning

Borde räcka med att bara bokföra skada och vad de ger för modifikationer. Separat utmattning för kroppdelarna känns lite som overkill.

 

[samiis]

Separat utmattning för kroppdelarna känns lite som overkill.

Oördelen med att ha utmattning för varje kroppsdel är att man efter ett tag i strid kan bli trött i vapenarmen, och det blir svårare att träffa, efterhand. Till sist är man så trött i armen att man väljer att kasta över svärdet i andra handen, eftersom den är utvilad och fräsch, även om man kanske blir lite osmidigare..

Om man skulle dö av chock, pga av skadorna man upptäcker att man har i armen, kan vara en egen regel. att svimma eller dö av chock kan man göra om man skulle se något annan EXTREMT äckligt, som en fyrtio meter stor spindel som precis låst i sina syrakanoner i pannan på dig.

 

[Selly]

"Oördelen med att ha utmattning för varje kroppsdel är att man efter ett tag i strid kan bli trött i vapenarmen, och det blir svårare att träffa, efterhand. Till sist är man så trött i armen att man väljer att kasta över svärdet i andra handen, eftersom den är utvilad och fräsch, även om man kanske blir lite osmidigare.."

En strid går inte till så att man står still och viftar; man hugger inte med en arm, utan med hela kroppen. Så det där exemplet känns inte helt korrekt. Och det utan att undra varför den stackars saten står med en hand tom när han istället hade kunnat ha en parerdolk, sköld, isglass, w-ever...

 

[Faehrengaust]

Ett tips är att kika i Hârnmaster. Där finns (i alla fall i de äldre versionerna) ett system som tar hänsyn till kroppsdelar, har blodförlust, shock och andra trevliga effekter utan att utnyttja den vanliga KP-metoden.

I korthet går det ut på att varje skada ger en bunt effekter och inte poäng i skada. Ett hugg i benet kanske ger en blödning, en shock (risk att tuppa av) och en risk att tappa balansen. Det är ett rätt trevligt avbrott från att räkna KP/HP men samtidigt är det lite jobbigt. Helt poänglöst (hmm..) är det inte för både blod och utmattning räknas i poäng. Rekommenderas trotts sina brister som inspiration.

Något att fundera på är om inviduella skadesystem behövs överhuvudtaget? Skillnaden mellan två människor i fysisk skadetålighet är relativt försumbar (med tanke på alla andra approximationer vi gör i rollspel). Därför borde det gå att bygga ett skadesystem som är varelsespecifikt i stället för individspecifikt. Det ger en förenkling och vi besparas onödiga detaljer. I stället kan man se till att skadorna blir intressantare än "4 poäng i armen", dvs lägg detaljerna där det ger mest utdelning. Vad som fortfarande kan vara individspecifikt är den mentala smärttåligheten som varierar kraftigt mellan individer.

 

[Ziaxool]

Det hela beror på hur många regler och poäng som behöver registreras. Om alla kroppsdelar bara skulle ha sepparata KP så skulle jag inte ha något emot det. Men om det blir för mycket att hålla reda på så blir det bara jobbigt.
Dessutom håller jag med om att det låter dumt att alla kroppsdelar skulle ha sepparata Uthållighetsvärden. Man blir ju inte bara trött i benen när man springer, tex.

 

[hraufnir]

Sedan får vi inte glömma att uthålligheten fungerar som så att en muskel är uthållig och pigg så länge den får färskt syre och ordentligt med vila. Har man dålig syreupptagningsförmåga allmänt (du tar upp syre med lungorna, inte med armbågen eller knät) så kommer den ökade syreförbrukningen i armen att leda till att armen blir trött snabbare. Så det är alltså kroppens syreupptagningsförmåga som är ett bra mått på uthållighet, därför är uthållighet inte bara orealistiskt (vadå? realism i ett rollspel? Jo vi vill ha ngt att relatera till) utan även svårförklarat.

Selethil har inte det minsta fel när han säger att du hugger inte med en arm, du hugger med kroppen. När du slåss med svärd är det lätt att tro att man står och fäktas som två killar med värjor (såvida det inte är två killar med värjor *geni*) utan det är två personer som hellre undviker än att göra ett eget anfall (oftast) för att det gör ONT att ta skada i ett rollspel, på samma sätt som det gör ont att ta skada i verkliga världen. Sedan slåss man inte endast med svärdet, utan kommer man nog nära ger man den andra en rak höger (eller vänster) och sedan sparkar lite på honom eller knuffar honom. Strida är en helkroppshandling, inte bara något som engagerar enskilda kroppsdelar. Man skall helst stå lätt på fötterna och röra sig omkring ("dance like a butterfly, sting like a bee" - Muhammed Ali) och därför blir du trött i hela kroppen.

 

[samiis]

ok.. haka inte upp er på uthålligheten så mycket.. jag tror jag struntar i den när det gäller varje kroppsdel. Däremot så tycker jag fortfarande att det vore mer realistiskt att armarna och benen hade egna KP (fast personligen tycker jag bättre om eons skadesystem och tror att mitt kommer attt likna det mer).

Man dör ju helt enkelt inte ofta av att man blivit skadat i armen (man kan fortfarande tuppa av). Magen, bröstet och huvudet kan däremot ha gemensamma KP...

 

[Mörker]

Så länge det kan användas effektivt och inte kräver väldigt mycket funderande så är det en bra idé...

 

[hraufnir]

Jag skriver själv ett system där varje kroppsdel har eget kp, lite som i DoD91, fast jag har modifierat, modifierat om och modifierat det igen )=)...

Jag tror på idén, och jag tänker köra med smärta i mitt, uppnår du en viss smärta får du minus. Det fungerar på samma princip som chock, fast jag föredrar att använda smärta då ett chocktillstånd är det man hamnar i då man faktiskt inte känner smärtan och borde således inte hindras av den.

 

[samiis]

och inte kräver väldigt mycket funderande så är det en bra idé...

huvudsaken är inte hur mycket funderingar som krävs, utan hur lätt det fungerar.