Varför inte Krutvapen i fantasy?

JohanL said:
Jag använde ”musköt” som generisk term för enkelhetens skull. Genom rustningen skjuter de i vilket fall - det är handhavandet som blir enklare och mer tillförlitligt. Det slår snabbt ihjäl helrustningen och vi hamnar i bröstplåt som mest.
Click to expand...

Musköten var ursprungligen ett belägringsvapen, och har betydligt större genomslagskraft än arkebus eller hakebössa. DVS du har åtminsone 250 år då handhållna krutvapen DEFINTIVT INTE slår igenom helrustning/bröstplåt.

Helrustningens hela historia, uppgång höjdpunkt och fall, sammanfaller i själva verket med krutvapnens införande. Allt eftersom krutvapnen blir kraftfullare blir plåtarna tjockare - en kapplöpning som skapar själva kulmen på den europeiska rustningstraditionen.

Att bröstplåt kunde motstå kulor var hela poängen - och antagligen ursprunget till ordet bullet proof.

Möjligen hjälpte de tyngre musköterna till att gradvis (under 1600-talet, dvs efter vår period) göra det tunga kavalleriet mindre dominerande på slagfältet. Men det främsta tekniska framsteget som knäckte den Europeiska riddartraditionen är betydligt mer anspråsköst - den långa, spetsiga pinnen och andra stångvapen (hillebard, glav mfl.). Jfr slaget vid Nancy, tercio etc.
 
Alltså, jag är inte ute efter att märka ord runt just Musköt, men jag tror at en del av problemet är att folk hör "krutvapen" och tänker 1600-talsmusköt, eller ännu värre 1800-talets Brown bess, istället för det medeltida "pangrör på en pinne" (som jag tycker är mycket coolare i en medeltida fantasymiljö. Inte bara för att det är historisk rätt utan för att det är experimentellt och lite galet.
 
Leon said:
DVS du har åtminsone 250 år då handhållna krutvapen DEFINTIVT INTE slår igenom helrustning/bröstplåt.
Click to expand...

Här tror jag att du är alldeles för kategorisk. Även i fasen där rustning har en chans att skydda spelar kvalitet, tjocklek, avstånd, typ av vapen och tur (som i vilken vinkel det träffar) roll.
 
JohanL said:
Här tror jag att du är alldeles för kategorisk. Även i fasen där rustning har en chans att skydda spelar kvalitet, tjocklek, avstånd, typ av vapen och tur (som i vilken vinkel det träffar) roll.
Click to expand...

Och det kan vara en gammal/dålig plåt, så klart. Min poäng är att de är specifikt designade och i regel kapabla att stå emot ett skott.
 
Leon said:
Alltså, jag är inte ute efter att märka ord runt just Musköt, men jag tror at en del av problemet är att folk hör "krutvapen" och tänker 1600-talsmusköt, eller ännu värre 1800-talets Brown bess, istället för det medeltida "pangrör på en pinne" (som jag tycker är mycket coolare i en medeltida fantasymiljö. Inte bara för att det är historisk rätt utan för att det är experimentellt och lite galet.
Click to expand...

Ja, de senmedeltida handbössorna är ju i praktiken handburna miniatyrkanoner. (Faktum är att "bössa" ursprungligen syftade på kanoner, och själva ordet är ju samma som i "sparbössa" - en ihålig och rörformad behållare. Så en "handbössa" är ju från början en handkanon.) Vilket onekligen är rätt fräckt.
 
Under den här perioden pågår det ju en kapprustning mellan rustningar och krutvapen (kapprustning mellan rustningar och vapen var ju förstås inget nytt men den accelererade påtagligt här). Vapnen blir bättre på att slå igenom plåt så man gör rustningarna tjockare/hårdare/annorlunda smidda. Någonstans framåt mitten av 1500-talet började det bli orimligt dyrt att skydda sig tillräckligt mot eldvapen med plåt och trenden började gå mer mot tradeoffs med rörlighet och flexibilitet - man slutar ha rustning på hästar och de tyngst rustade ryttarna börjar gradvis lätta på rustningen.

Dessutom var det förstås så att rustningar fortsatte vara väldigt bra att ha mot svärd och pikar, och långt in på 1600-talet var det ofta i närstrid slag avgjordes. (De trupper som tidigast slutar att ha rustning, dvs skyttar och en del lätt kavalleri, är också de som inte räknar med att hamna i handgemäng så ofta.)
 
Theo said:
man slutar ha rustning på hästar och de tyngst rustade ryttarna börjar gradvis lätta på rustningen.
Click to expand...

Historisk notis: "bananen" som man fortfarande ser på paraduniformer och i alla fall när jag gjorde lumpen på vissa vakthavande befäl, är den sista, numera rent symboliska, kvarlevan av den medeltida rustningen via bröstplåt och halsskydd.

1734343952880.jpeg
 
Quadrante said:
Varje nyans av detaljer kring rustningen, vapnen och dess egenskaper är ett steg bort från fantasy.
Click to expand...

Fantasy är full av detaljer runt rustningar och vapen, från Frodos mithrilringbrynja till Elric svarta svärd. Delvis eftersom den lutar sig på nationalromatik, som i sin tur lutar sig på riddarromanser. Och riddarromansar är all about the bling.
 
Den här skönheten, Castel dell'Ovo i Neaples hamn, är en av mina favoritinfluenser vad gäller fästningar för Ereb Altor. Det är i huvudsak (spansk) italienskt 1400-tal, och tydligt anpassat för att motstå kanoneld.

Är det mindre fantasy än en motte-and-bailey? Det är ju definitvt mindre högmedeltid.

Untitled.jpg
 
You must log in or register to reply here.
Back
Top