Varför är inte Astrid Lindgren fantasy?

[Svarte Faraonen]

Men alltså, utgår vi här från att någon sorts "etablissemang" tycker att Astrid Lindgren är finlitteratur till skillnad från den lågpannade fantasyn? Astrid Lindgren har väl aldrig setts som finlitteratur oavsett hur folkkär hon varit – att anse att Astrid Lindgren borde ha fått Nobelpriset har ju länge varit en sorts metonymi för en osofistikerad och trångsynt hållning till litteraturen där endast det mest hemtama duger.

 

[Skarpskytten]

Jag tänkte kolla lite snabbt hur svenska litteraturvetare har tagit sig an Astrid Lindgren. Tänkte att antalet doktorsavhandlingar säger något. Jag hittar tex nio om August Stridberg på svenska.

Det finns två doktorsavhandlingar om Astrid Lindgren i LIBRIS.

Bägge är på ... tyska.

 

[Lemur]

Men alltså, utgår vi här från att någon sorts "etablissemang" tycker att Astrid Lindgren är finlitteratur till skillnad från den lågpannade fantasyn? Astrid Lindgren har väl aldrig setts som finlitteratur oavsett hur folkkär hon varit – att anse att Astrid Lindgren borde ha fått Nobelpriset har ju länge varit en sorts metonymi för en osofistikerad och trångsynt hållning till litteraturen där endast det mest hemtama duger.

Etablissemang skulle jag inte säga, snarare en populär åsikt. Jag har många i min närhet som tycker mycket om Astrid Lindgren men har mycket bestämda åsikter om att fantasylitteratur är trams och strunt. 100% anekdotiskt för mig, men ändå.

 

[Sömniga Isaac]

Etablissemang skulle jag inte säga, snarare en populär åsikt. Jag har många i min närhet som tycker mycket om Astrid Lindgren men har mycket bestämda åsikter om att fantasylitteratur är trams och strunt. 100% anekdotiskt för mig, men ändå.

Från min horisont. Jag gillar inte fantasy, men då några av Astrid Lindgrens verk ingår i genren så är det ju kul att hittat fantasy jag uppskattar. Så för mig handlar inte problemet med fantasy om att det är töntigt, snarare handlar det om att väldigt få fantasy verk tilltalat mig.

 

[JohanL]

Men alltså, utgår vi här från att någon sorts "etablissemang" tycker att Astrid Lindgren är finlitteratur till skillnad från den lågpannade fantasyn? Astrid Lindgren har väl aldrig setts som finlitteratur oavsett hur folkkär hon varit – att anse att Astrid Lindgren borde ha fått Nobelpriset har ju länge varit en sorts metonymi för en osofistikerad och trångsynt hållning till litteraturen där endast det mest hemtama duger.

Fin barnlitteratur, i alla fall.

(Jag tycker på riktigt att ett delat litteraturpris Astrid Lindgren/Tove Jansson hade varit rimligt - ja, det går att dela på precis samma vis som de andra, det är bara det att det aldrig görs.)

 

[Mogger]

Men alltså, utgår vi här från att någon sorts "etablissemang" tycker att Astrid Lindgren är finlitteratur till skillnad från den lågpannade fantasyn? Astrid Lindgren har väl aldrig setts som finlitteratur oavsett hur folkkär hon varit – att anse att Astrid Lindgren borde ha fått Nobelpriset har ju länge varit en sorts metonymi för en osofistikerad och trångsynt hållning till litteraturen där endast det mest hemtama duger.

Definitivt finare än böckerna om Gotrek & Felix iaf, det är jag rätt säker på

 

[Franz]

När jag var tonåring tyckte jag att Astrid Lindgren inte var fantasy av följande orsak:

Jag tyckte då att vad som utmärkte fantasy var att världen kändes verklig. Böcker skrivna av Tolkien, Jordan, Brooks och Eddings ansåg jag hade världar som kändes på riktigt, medan man inte kände att Astrid Lindgrens sagovärldar var på riktigt, vilket gjorde hennes böcker barnsliga och töntiga.

40-åriga Franz tycker istället att såväl Brooks’ som Eddings världar är kassa och inte ”verkliga” för fem öre samt att Astrid Lindgrens böcker är alldeles fantastiska

 

[Svarte Faraonen]

Vi har väl visserligen i en tidigare tråd konstaterat att Lindgrens intention med Bröderna Lejonhjärta och Mio min Mio var att de inte var "verkliga" utan snarare fantasier/drömmar/dödshallucinationer?

 

[Khan]

Vi har väl visserligen i en tidigare tråd konstaterat att Lindgrens intention med Bröderna Lejonhjärta och Mio min Mio var att de inte var "verkliga" utan snarare fantasier/drömmar/dödshallucinationer?

Enligt henne ja, men inte explicit i texten i sig.

Och Narnia är inte fantasy, det är religion.

 

[God45]

Definitivt finare än böckerna om Gotrek & Felix iaf, det är jag rätt säker på

Om de kan ge priser till Bob Dylan kan de ge det till William King! Är det någon som verkligen föredrar Mr. Tambourin Man över biten där Gotrek slår den där Blood Thirstern på käften?!

 

[erikt]

Jag frågade en litteraturvetare. I deras kurslitteratur stod Astrid Lindgren både som fantasy- och barnboksförfattare.

Ett sidospår. Används begreppen fantastik och spekulativ fiktion på samma sätt? Har spekulativ fiktion blivit vanligare numera?

Spekulativ fiktion tror jag inte att jag hört på svenska som begrepp förut.

Fantastik har blivit populärt på senare år som samlingsbegrepp för fantasy, science fiction, och annan skönlitteratur med övernaturliga inslag.

 

[adrian_of_arcane_lore]

Den enda "sida" i denna diskussion som lyft upp att något i det handlar om "finlitteratur" och kulturetablissemang och det ena med det tredje är ju samma som bestämt hävdar att Astrid Lindgren är fantasy.

Jag skulle snarare säga att om man är orolig över att fantasyn har "låg status" så är det ju snarare märkligt att lyfta fram just Astrid Lindgren, som oavsett vilken genre man anser att hon var verksam i otvivelaktigt skrev litteratur för barn. Det tjänar ju snarare till att cementera fantasyns status som icke-seriös och eventuell "ful"-kultur, om det enda exemplet man kan komma med för att ta den på allvar är barnböcker.

Dels tycker jag att fantasylitteraturens anseende inte är viktigt. Vad personer som inte läser den tror om den spelar ju verkligen ingen roll, det förtar inte den bra fantasylitteraturens kvalitéer om någon annan är snobbig och ointresserad, och det gör definitivt inte dålig fantasylitteratur (av vilket det finns mängder) bättre om den plötsligt skulle få "hög status". Det finns massor med fulkultur som klarar sig alldeles ypperligt utan några (verkliga eller inbillade) proffstyckares godkännande. Jag förstår inte varför fantasyn skulle vara annorlunda där.

Jag misstänker nämligen starkt att om fantasy hade vart framgångsrikt och "högstatus" i Sverige, och Astrid Lindgren hade varit allmän erkänd som fantasyförfattare, hade de mest dedikerade fantasyfansen snarare gjort en stor sak av att hon minsann inte är riktig fantasy. Svaret i tråden verkar i mångt och mycket vara "Astrid Lindgren är fantasy för att om hon inte är det så har vi knappt någon känd fantasy från Sverige, och det är något vi gärna skulle vilja ha".

 

[guldfink]

Jag kan hålla med trådstarten om att (och här tolkar och omformulerar jag trådstarten, vi kanske inte alls är överens) Bröderna Lejonhjärta, Mio min Mio och Ronja Rövardotter inte känns lika mycket fantasy som annan fantasy. Det handlar säkert delvis om en massa kulturella överenskommelser men för mig handlar det också om vissa ingredienser. Jag vill varna för att jag har läst ganska lite fantasy, så ta mig med en nypa salt.

För det första tycker jag att verken skiljer sig från annan fantasy i att de är så djupt rotade i sitt barnperspektiv, och då inte bara genom att de är skrivna för barn. Utgångspunkten är hur barn upplever världen och i två av de tre fallen är det till och med barn av vår värld. Vi får följa hur barnet Skorpan upplever döden, hur barnet Bosse/Mio upplever saknaden/glädjen av en pappa och hur (det möjligen äldre) barnet Ronja upplever att välja sin vän framför sin pappa. Jag tänker att det är/var väldigt relaterbart framförallt för barn. Även vuxna kan så klart relatera till det men det blir mer indirekt genom sin egen barndom eller inlevelse i bikaraktärer. Min upplevelse av fantasy som känns mer som fantasy är att perspektivet är den vuxnes, ungdomens eller den allvetandes.

För det andra tycker jag att de tre verken känns mindre som fantasy för att deras världar är så isolerade och små. De finns bara för sin saga och inte bortom den. Min upplevelse av fantasy som känns mer som fantasy är att den innehåller mer frön som gör att världen existerar självständigt från berättelsen. Här tycker jag även att kopplingen till och början i vår värld gör det mindre fantasy (vilket även gäller för Narnia).

 

[Mogger]

Om de kan ge priser till Bob Dylan kan de ge det till William King! Är det någon som verkligen föredrar Mr. Tambourin Man över biten där Gotrek slår den där Blood Thirstern på käften?!

Jag vill tillägga att jag är ett stort fan av Kings böcker!

 

[Bifur]

Men så här, nu när tråden fått nytt liv. När Astrid Lindgren skrev sina böcker, även Ronja (1981) var inte fantasy en genre på svenska. Det var knappt en genre på engelska ur ett svenskt perspektiv (och i så fall bara för de mest insatta). Tolkien och Lewis var översatta sen en tid och det var väl det? Övärlden kom på svenska 1977, De trennes bok 1981. Att hennes böcker inte betraktades som fantasy blir i sammanhanget väldigt rimligt, vad skulle de sättas i relation till? Speciellt inte som de hade en parallell naturlig hemvist i Barn och ungdom. Att den synen på böckerna till viss del lever kvar än idag är inte heller så underligt (särskilt som de givetvis är Barn och ungdom i än högre än vad de är fantasy).

Men på samma vis är det väl inte särskilt konstigt att man ur vissa perspektiv kan se det som fantasy idag när genren är väletablerad i Sverige (samtidigt som de fortsätter vara Barn och ungdom). Precis som man kan göra med andra äldre verk. Jag vänder mig emot att den bedömningen i sig (oavsett om man delar den eller ej) skulle utgå från något slags ställningstagande i en kulturdebatt. Det är en genreklassificering bland alla andra och syftet är inte högre eller mer avancerat än att ge något slags generell vägledning om smak och stil.

 

[JohanL]

Angående fantasy-genrens ålder som begrepp.

Jag undrar när SF Bokhandeln började med separata SF- och Fantasyhyllor. Alltid? Någon som vet?

I Forodrim är det uppenbart att genreidén fanns hela tiden.

 

[Ymir]

What about Kerstin Ekmans "Rövarna i Skuleskogen" (1988)? Den utspelar sig på medeltiden, handlar om ett troll, och involverar magi och övernaturliga väsen. Jag vet inte om det är författarinnans avsikt att boken ska klassas som fantasy, och den står aldrig någonsin i fantasyavdelningen på bokhandlarna, men Kerstin Ekman är ju vid liv idag, och måste därför ofrånkomligen vara bekant med fantasylitteraturen i någon form och ha ett förhållande till den. Hon har suttit i svenska akademin för tusan!

Så varför i hela friden är Rövarna i Skuleskogen inte fantasy? Det tycker jag är mystiskt.

Edit: På enstaka sajter online, tex Goodreads, har den kategorin "Fantasy". Men det har säkert Ronja Rövardotter också.

 

[JohanL]

What about Kerstin Ekmans "Rövarna i Skuleskogen"? Den utspelar sig på medeltiden, handlar om ett troll, och involverar magi och övernaturliga väsen. Jag vet inte om det är författarinnans avsikt att boken ska klassas som fantasy, och den står aldrig någonsin i fantasyavdelningen på bokhandlarna, men Kerstin Ekman är ju vid liv idag, och måste därför ofrånkomligen vara bekant med fantasylitteraturen i någon form och ha ett förhållande till den. Hon har suttit i svenska akademin för tusan!

Så varför i hela friden är Rövarna i Skuleskogen inte fantasy? Det tycker jag är mystiskt.

Edit: På enstaka sajter online, tex Goodreads, har den kategorin "Fantasy". Men det har säkert Ronja Rövardotter också.

Självklar fantasy, tycker jag. Inte bara för att det finns ett icke-realistiskt element - Kafkas Förvandlingen är inte SF - utan för att den handlar om det som fantasy handlar om.

Ur mainstreamens perspektiv är det förstås inte fantasy eftersom det är Riktig Litteratur.

 

[Ymir]

Självklar fantasy, tycker jag. Inte bara för att det finns et icke-realistiskt element - Kafkas Förvandlingen är inte SF - utan för att den handlar om det som fantasy handlar om.

Ur mainstreamens perspektiv är det förstås inte fantasy eftersom det är Riktig Litteratur.

Ah, hmm, är det alltså omöjligt att skriva fantasy om man nånsin haft en stol i Akademien?

 

[JohanL]

Ah, hmm, är det alltså omöjligt att skriva fantasy om man nånsin haft en stol i Akademien?

Antagligen ja. Jag vet inte om det hjälper ens om man själv propsar på att det är det.