Quadrante
Grisbonde
Vad är det som får dig att ta den rollen, vad får du ut av det?
Rollekar har alltid varit väldigt stark och levande för mig. Som barn och ungdom och vuxen har jag haft och har det väldigt lätt att "vara där" i en låtsasvärld på ett sätt som jag upplever att min omgivning inte har. Att spelleda har varit ett sätt att bjuda in och i varierande grad av framgång få med andra i den delade drömvärlden.
Detta. 100 %.
Rollekar har alltid varit väldigt stark och levande för mig. Som barn och ungdom och vuxen har jag haft och har det väldigt lätt att "vara där" i en låtsasvärld på ett sätt som jag upplever att min omgivning inte har. Att spelleda har varit ett sätt att bjuda in och i varierande grad av framgång få med andra i den delade drömvärlden.
Att det är en upplevelse man delar med vänner är en annan sak, om jag har materialet och förmågan och alla trivs, så varför inte. Att man delar en kognitiv yta att tänka och fantisera på är även viktigt, då man kan komma fram till saker ingen enskilt skulle komma fram till.
Vad är det som får dig att ta den rollen, vad får du ut av det?

En återkommande grej för mig är att jag gillar att göra saker som kommer till nytta för andra människor. Jag var ju mobbad och hade skitdålig självkänsla, så när jag upptäckte att jag kunde göra grejer som hjälpte andra människor och jag därmed kunde få någon form av värde så… Plus att jag generellt (egoistiskt nog) gillar att leda och styra upp. Jag gillar att sitta i styrelser och möten, jag gillade att vara ungdomsledare/regissör på ungdomsteater, och jag gillar verkligen mitt jobb som lärare.
Jag har nu glömt vem det var, men någon beskrev spelledandet så som jag gör det lite som att vara en designer av adventskalendrar. Först bygger man en schysst adventskalender, sedan tittar man förtjust på när andra öppnar och oooh:ar och aaaah:ar. Lite samma sak som att konstruera kluriga tankenöttor och gåtor, eller att skapa korsord osv. Eller, för all del, att skapa datorspel. Det är inte nödvändigtvis så att jag vill tvinga på andra "min berättelse", jag vill ju att mina äventyr ska vara mer fria än så (men inte sandlåde-fria). Men jag gillar att förbereda klurigheter och upplevelser och sedan se andra oooh:a och aaaah:a åt dem.
Det bästa jag över huvud taget vet som spelledare är när spelarna sitter och vrider och vänder på något, utan att jag behöver göra så mycket. Jag har planterat och förberett, och nu kommer vi till det göttiga – när de diskuterar bästa vägen framåt, hur en ledtråd ska tolkas, vilken SLP de ska välja som allierad, vilken av de tre misstänkta som är mest sannolik, hur de ska förbereda sig när de ska ner i det mörka hålet.
Jag vill alltså som SL inte "utmanas" eller "överraskas" eller "upptäcka" (eller "play to find out"). Jag vill bara komma väl förberedd, och låta spelarna vrida och vända och utforska mitt hittepå.
