Det är mitt fel att Västlandenboken fortfarande inte är klar, för det är jag som skriver den. Tyvärr ligger den fortfarande ganska långt fram i pipelinen, så det går inte överhuvudtaget att lova något releasedatum. Jag beklagar detta, för jag vet att det är en modul många ser fram emot. Jag svarar gärna på vilka som helst frågor om Västlanden, men notera att mycket fortfarande är på arbetsbordet och därför kan komma att ändras.
Vad gäller dina frågor, Vinterskog, så är de ganska generella och svåra att svara på kortfattat och hanterbart. Men en sak jag tycker är viktig att förstå när man spelar i Mûhad, jämfört med att spela i Jargien, är att Mûhad är ett slavsamhälle och ett polygamt samhälle, och att man inte ska hänfalla åt de mest stereotypa förståelserna för hur sådana funkar, utan faktiskt läsa på lite för att förstå nyanserna. En viktig sak, som jag försökte poängtera i min artikel om Slaveri i Mundana i en Fenix för länge sedan, är att slaveriet i Västlanden inte på något fundamentalt sätt egentligen skiljer sig från de feodala klasstrukturerna i Jargien, och att många slavar i Mûhad kan vara minst lika självständiga som något tjänstehjon i Jargien. Jämför alltså absolut inte med det rasistiskt ideologiska plantageslaveriet i Amerika, utan titta snarare på romarriket och ottomanerna och slaveriets funktioner där.
Ju högre nivå man spelar på, desto mer relevanta blir även de med jargiska mått mätt bisarra mûhadinska familjestrukturerna. I toppen av pyramiden står patriarken, som är allsmäktig, och denne har eventuellt en eller flera fullvärdiga fruar, som är fria kvinnor av god börd - ofta bättre än hans egen (eftersom kvinnor pga de socioekonomiska strukturerna i Mûhad tenderar att gifta sig nedåt på samhällsstegen), och därför väldigt respekterade. Han kan sedan dessutom ha konkubiner (kvinnor av låg börd som sålts till honom av sina familjer) samt konkubinslavinnor (infödda slavinnor eller fångar som sålts till hushållet av slavhandlare). Alla dessas eventuella barn tävlar sedan om patriarkens gunst för att få positioner inom hushållet, och mödrarna kämpar ofta med näbbar och klor för att just deras barn ska gå segrande ur denna intrigsoppa. Det här systemet är designat för att den allra värdigaste av söner ska få ärva och att samhället därigenom konstant ska styras av goda ledare, men i praktiken blir det istället ofta en plantskola för bortskämda, paranoida psykopater. Läs om
Buren i det ottomanska imperiet för att fatta hur illa det kan gå. Det är även viktigt att förstå att patriarken i den här strukturen inte nödvändigtvis är någon dekadent orientalisk hedonist, utan kanske bara avlägsen och uttråkad, eller astrött på alltihop och hade hellre bara legat och läst en bok.
Mûhadinerna tror att adlig värdighet beror på Det gudomliga ljuset, kwarenah, en egenskap som förts vidare i blodet från Stamfadern, och att mystiker kan se detta ljus stråla i folk och därmed avgöra vem som är Upphöjd. Kwarenah förs primärt vidare på fädernet, och därför spelar det ingen jättestor roll om en blivande furstes mor är en hög furstinna eller en obetydlig lustslav; därav potentialen för hovintrigerna ovan.
Ett relaterat faktum värt att tänka på är att Mûhads samhälle är ganska könssegregerat och extremt patriarkalt. Män och kvinnor har olika typer av rörelseutrymme, och det finns två religiösa skolor med olika åsikter om detta - dunyawa samt mûhadinerna. Dunyawa är en etniskt chauvinistisk sekt som högaktar det zhaniska kulturarvet från Edron, och grovt sett kan man säga att de är mer liberala ur de flesta aspekter, jämfört med mûhadinsekten som är radikalkonservativa fundamentalister. För många hundra år sedan tog mûhadinsekten makten i Ziu, och döpte om det till Mûhad, och styrde länge, men på senare år har deras inflytande sakta men säkert urlakts av dunyawa-skolans återfödelse. Detta är den centrala kulturella konflikten i det mûhadinska samhället.
Det finns fyra stora folkgrupper i Mûhad; koshanerna är den dominerande, och har väldigt höga tankar om sig själva. Xixia är skumma mystiker i isolerade bergsområden i väster, som historiskt haft en del inflytande och långt tillbaka hade en stark roll i Mhîmrättens formationsskede. Kajikerna är kustlevande ättlingar till det edronitiska imperiet i Väster, och Liadj är momolaner, som slits mellan sina matriarkala traditioner och Mûhads patriarkala dominanta kultur och lagar. Men dessutom finns det på grund av slaveriet representanter från nästan alla andra folk i Mûhad, och samhället är inte alls lika främlingsfientligt och misstänksamt som det jargiska - det finns knappt en kotte på Mundana som på grund av sin ras eller etnicitet inte kan röra sig relativtivt obehindrat i Mûhad, och barn av diverse blandad härkomst har ibland även blivit mäktiga byråkrater och furstar. Detta inkluderar jargier. Givetvis, Jargien är Mûhads arvfiende och det händer att jargier bemöts med misstänksamhet eller glåpord och öknamn, och en hel grupp jargiska rollpersoner som traskar runt gemensamt, -det- skulle folk reagera på och tycka var lite suspekt. Men de skulle inte bli förföljda eller hotade eller bespottade, åtminstone utan att själva ha provocerat fram det först.
Jargiens påverkan på Mûhad har varit begränsad, eftersom Mûhad under majoriteten av Jargiens historia var upptaget av ett slags gigantiskt syskonbråk med det västliga imperiet Edron. Kulturerna har dock haft ett stort intellektuellt utbyte, och lärda jargier och mûhadiner hade lätt kunnat konversera med varandra och känna igen varandras referenser. Ett fenomen i Mûhad som sannolikt kommer från Jargien är gladiatorspel, som i Mûhad har en formulaisk stil de hade i det som nu är jargien i långt äldre dagar. Det kan även vara värt att anmärka på vissa likheter mellan Mhîmrätten och Daakkyrkan - båda har eld och lag som viktiga koncept, och mystisk teologi kring symboler som eld och ögon. Men bägge religionernas förespråkare skulle envist hävda att de inte har något som helst med varandra att göra - Daak har minsann alltid funnits, medan Mhîm föddes ur Den himmelska elden för fyra årtusenden sedan, för att frälsa världen från Sovarna som vilar i dess innanmäte.
