Nekromanti Vapenlängd, SI m.m.

[Korpen]

Såpass intressant diskution att den behöver en egen tråd.

KImon

Förslag
Vad sägs om att förbättra upplösningen för SI till 20, så att näve är 0-X (beroende på längd), stridshammare har ca 5, och piken runt 20-strecket. Armlängd kan lätt läggas till vapnets längd och på så sätt illustrera den långarmades fördel.
Nå, om man hade en sådan upplösning så skulle man kunna tänka sig att ge den differensen mellan två fienders SI som modifikation till VINIT-slag för den som har det längre vapnet.
Så om två kombattanter öppnar mot varandra där den ene har dolk (SI: 1) och den andre pik (SI: 20) så öppnar den pikbeväpnade med Ob3T6-19 under sin VINIT. Om det vore en trukh som hade dolken så hade han kanske effektivt SI: 6 (1 för dolk + 5 för armlängd).

Kan fungera.

Man enligt min begränsade erfarenhet med att slåss med spjut och svärd+sköld är att vapen längden har en enorm inverkan om den är ganska stor ca 1m+. Med spjutet kan man agera mycket snabbare än med svärd eller sköld då man kan åstakomma mycket mer med små rörelser, man kan oftast nästan klara sig med att enbart röra händerna medans motståndarn måste göra helkroppsrörelser.

Han som har det kortare vapnet måst alltså antingen var mycket kvickare eller sickligare för att komma innanför spjutets gard, och det är nog ännu svårare mot stångvapen som hillebarder.

Så min tanke är nog att det kortare vapent både skall ha svårare att öppna striden, men även svårare att anfalla p.g.a av att han under ett utfall smatidigt måste undvika att bli spetsad av det längre spjutet.

 

[zokie]

det e ju redan 'så' ett långt vapen har bra öppnings S/I

men lågt sen, för att man blir för nära osv...

 

[Korpen]

Min poäng är att jag inte tycker att det räcker på långa vägar med enbart SI (som nu utformat). En skillnad i SI har helt enkelt alldeles för liten iverkan på striden. En störr skillna i vapenräckvidd ska enligt mig vara en dominerande faktor i strid. En perosn som har betydligt kortare räckvidd ska ha stor problem mot någon med en lång räckvidd, speciellt om det långa vapet kan användas till stötar på ett bar sätt. Det är deärför jag tycker att en försvarare ska ha möjlighet att låta ett sitt motanfall ske innan man ser till effekten av anfallarens anfall. Ellar att man ger en personen med den korta räckvidden +1 eller +2 Obt6 i svårighet.

 

[Phelan]

En variant, som vi kör med i vår grupp, är att man räknar alltid skillnaden i S/I utifrån vad som är mest fördelaktigt för den som hade initiativet rundan innan. Det innebär att med spjut mot kortsvärd och om killen med spjutet tar initiativet första rundan så måste killen med kortsvärd lyckas ta initativet med S/I-modifikationerna för öppningsavstånd och har inte automatiskt en fördel runda två och framåt. Det kan ju vara ett sätt för stångvapen att behålla sin fördel, särskilt om man kör med snabba anfall som gör det ännu svårare för försvararen att få initiativet, vilket väl ganska bra ska motsvara den taktik man bör använda med ett spjut?

Mvh / Phelan

 

[Vehener]

Precis som Kimon är jag av den åsikten att Det borde vara lättare att öppna med en pik vs dolk än ett kortsvärd vs dolk. Nu räcker det med att ha det längre vapnet. Men jag skulle vilja se ytterligare bonus för att inneha det mycket längre vapnet. Min oro är att om man förfinar upplösningen för SI från 0-5 till 0-20 så är det för stor chans att en person med de längsta vapentyperna standardmässigt inte bara vinner initiativet (vilket hon eller han skall) utan även genom att invänta en öppning lyckas med ett perfekt angrepp (knappt var tredje handling för 'lätta handlingar').

Nå, säger vän av ordning, detta skulle endast hända om personen med kortsvärdet försöker angripa spjutbäraren. Så länge som hon endast försöker hålla avståndet så är det inga problem. Men problemen uppstår när den kortsvärssvingande damen till slut väljer att söka närstrid. I det ögonblicket så kommer spjutbäraren (som vi antar avvaktar en lucka eftersom detta är det man gör/det som premieras av reglerna) att ha en chans på dryga tre att få in en oparerbar perfekt stöt. Med en för fin upplösning (och ett system där räckvidd (d.v.s. armlängd plus vapnets modifierade första SI-värde) dras ifrån slaget mot VINIT) så kommer spjutbäraren alltför enkelt alltför ofta få in perfekta träffar. Jag menar, liksom Kimon, på att en större skillnad i vapenlängd bör premieras så att den med längst räckvidd vinner Initiativet enklare (d.v.s. ännu enklare än idag) men att det inte i alltför hög grad förskjuter sannolikheten för att man skall lyckas med den avvaktande manöver som kommer till att leda till perfekta angrepp.

Så vad är min slutsats. Det jag inte vill göra är att räkna om alla SI-värden - för mycket jobb helt enkelt. Ett sätt vore att säga att SI-värdet kanske inte behöver finkalibreras (om man använder ett system där räckvidd (d.v.s. armlängd plus vapnets modifierade första SI-värde) dras ifrån slaget mot VINIT). Ett annat sätt vore att ge första SI uteslutande på räckvidd (vapnens längd finns redan nedtecknade) men hålla siffrora nere (kanske genom att mäta räckvidden i fot snarare än decimeter) för att undvika inflation på spjutbärarnas perfekta träffar. Ett tredje sätt vore att...

Sedan tycker jag, ånyo längs linjerna av samma princip som Kimon, att vapenbärarens grundläggande räckvidd (i form av armlängd) bör räknas in i ekvationen. Ett troll bör kunna ha möjlighet att då och då lyfta en lansiär ur sadeln tack vare sina långa armar. Men jag är fortfarande (av räddslan för alltför många perfekta träffar) rädd för ett alltför fint kalibrerat system.

<blockquote><font class="small">Citat av 'Kimon':</font><hr />
Dessutom får vi inte glömma bort att det faktiskt går att greppa och eller attackera motståndarens vapen, vilket är en utmärkt taktik mot pikbeväpnade individer. [/quote]
Men inte annat än med en perfekt greppmanöver om angreppet är perfekt?

......

<blockquote><font class="small">Citat av 'Kimon':</font><hr />
Personligen så tycker jag att spjut och dylika långa stickvapen är lite styvmoderligt behandlade i EON, delvis på grund av SI-systemet, delvis på grund av hur grundskada beräknas och delvis på grund av det avancerade stridssystemets möjligheter för undvika. Begraver man ett av vapnets huvudkvaliteter i ett dåligt upplöst SI-system så kommer inte heller folk att flockas kring det. Spjutkategorin bland vapen förtjänar ett bättre öde än vad den hittils fått IMHO.[/quote]
Det vore inte första gången uttrycken för "spjut"-avund letat in sig i ett regelverk. Men du har rätt, spjutbärarna riskerar att reduceras till "spjutbärare".

 

[Kimon]

Personligen så ogillar jag angreppsätt (i detta fall perfekta slag), som omöjliggör parader. Just i EON så får jag intrycket av att det inte riktigt förhåller sig på det viset eftersom det inte är som exempelvis EDD att angreppet passerar all form av rustning, vilket nästan gör det "gudomligt" i sin natur. Min tolkning av perfekt blir därför att det var ett ovanligt välriktat slag (därför +Ob2T6 i skada, vilket f.ö. bör diskuteras i en annan tråd*... ), men fortfarande fullt möjligt att parera. Eftersom extraregeln rörande försvar som lyckas men inte med lika stor differens som anfallaren, halverar skadeverkan så får man ändock nytta av det faktum att man fick ett perfekt slag.

Så visst... det är ett perfekt slag, men det innebär inte automatiskt att motståndaren förvandlas till klappgröt och lingonsylt. Detta är ju en variant på problemet.

Ett annat alternativ är att du faktiskt skall få perfekt slag på din öppningsvinit, vilket gör att du hamnar i detta läge mer sällan eftersom man oftast slår minst Ob3T6 då striden öppnas. Om så vore, skulle det fortfarande vara lättare för piken att öppna, men chansen att få inleda med Ob2T6 är fortfarande oförändrad.

Vidare torde det endast vara effektivt att 'Invänta öppning' om motståndare avser att attackera dig, och inte ditt vapen. Dvs om målet för kortsvärdets attack är din pik och inte din lekamen så försvinner ju omedelbart längdfördelen. Vilket för övrigt var vad jag avsåg med "det faktiskt går att greppa och eller attackera motståndarens vapen".

Men om det nu är så att kortsvärdssvingaren vill attackera pikenären och inte dennes pik, så måste ju kortsvärdssvingaren chansa och försöka "springa förbi" pikspetsen, och då känns det naturligt med en skadeökning för pikenären om denne träffar.


Alltså:
Det borde finnas en skillnad mellan 'Invänta öppning' i avseende att finta motståndaren, hitta en lucka och attackera luckan, och att 'Invänta öppning' för att "pegga" motståndare som försöker springa förbi. Där den första varianten är mycket farligare (börja på Ob2T6) och den andra endast gör mer skada. Den första är en fint, den andra är mer en stöt mot en springande motståndare.

Längre vapenlängd är en fördel. Låt fördelen reflekteras i att det blir lättare att öppna, men fortfarande lika svårt att få perfekt. För anfallare (mot pikenären) som springer mot piken i syfte att gå runt, ge mer skada för pikenärens attack (+Ob1T6?), alternativt gör det svårare att parera pikenärens attack.


(* Bonusen borde på något sätt normaliseras så den inte i det ena fallet (typ dolk) utgör 200% av skadan och i det andra fallet (typ långyxa) utgör 66% av skadan.)

 

[Vehener]

Perfekta träffar: Sitter fortfarande utan uppslagna böcker men har för mig att de säger att perfekt träff endast kan kontras av perfekt försvarsmanöver. Jag kör själv inte så (om nu reglerna överhuvudtaget säger så) just på grund av att jag vill att den klart sämre svärdsbäraren (Fv 9) - allt annat lika - endast skall ha en chans mot den bättre svärdsmannen (Fv 18) om den senare gör ett misstag (fummel) och inte på grund av en lyckoträff (perfekt träff). Om detta inte stämmer överens med verkligheten så uppmanar jag dem med verklig stridsvana (ni vet vilka ni är) att påpeka detta. Men förutsatt att ett perfekt slag inte är omöjligt att kontra annat än med en perfekt svarsmanöver så har jag inte så stort problem om spjutbäraren får en perfekt träff var tredje gång hon stöter mot en framrusande svärdsman.

Och i ett sådant fall har jag inte så mycket mot den finare upplösning på SI-värdet vi talade om tidigare.

Då är min fråga istället följande:
Underförstått att slag mot vinit skall ske med ob3D6 (modifierat av skillnader i antalet kombatanter och eventuella stridskonster som gör öppnandet enklare) minus 'Räckvidd' (SI+'armlängd') vilka SI-värden skall vapnen ha och hur skall vapenarmens längd påverka det hela?
Bör man ersätta det första SI-värdet med vapenlängd+armlängd i decimeter, eller skall de rådande SI-värdena kvarstå och modifieras med +1 per 30 centimeter aem(eller någon annan upplösning som motsvarar armräckvidd), eller skall SI-värdena skrivas om, eller...<insert other solution>.

<blockquote><font class="small">Citat 'Kimon':</font><hr />
Ett annat alternativ är att du faktiskt skall få perfekt slag på din öppningsvinit, vilket gör att du hamnar i detta läge mer sällan eftersom man oftast slår minst Ob3T6 då striden öppnas. Om så vore, skulle det fortfarande vara lättare för piken att öppna, men chansen att få inleda med Ob2T6 är fortfarande oförändrad. [/quote]
Jag förstår inte riktigt (förhoppningsvis p.g.a. trötthet). Inte har jag skrivit något om perfekta slag på själva VINIT-slaget eller har jag missat något annat inlägg. Jag nödgas tyvärr låta bli att ge någon input på det ovanstående enligt principen "förstår inte, finns inte". Är det frågan om ett förslag till regeländring där meningen inleds med "Ett annat alternativ är att du faktiskt måste få"... I så fall så förstår jag var du menar, men då jag redan övertygats i frågan om den frekvens med vilka spjutbärare lyckas med perfekta träffar så ser jag ingen anledning till att vidare komplicera det hela med en sådan regel.

<blockquote><font class="small">Citat 'Kimon':</font><hr />
Vidare torde det endast vara effektivt att 'Invänta öppning' om motståndare avser att attackera dig, och inte ditt vapen. Dvs om målet för kortsvärdets attack är din pik och inte din lekamen så försvinner ju omedelbart längdfördelen. Vilket för övrigt var vad jag avsåg med "det faktiskt går att greppa och eller attackera motståndarens vapen". [/quote]
Jag är inte så säker på det. I min bok torde 'inväntandet av öppning' även fungera mot den som försöker sig på ett obeväpnat spjutrån. Möter spjutbäraren någon som är obeväpnat torde just möjligheten att denne kommer att försöka greppa spjutet ligga högt upp på listan av saker spjutbäraren är uppmärksam på. Kanske om motståndaren är beväpnad och plötsligt försöker greppa spjutet med sin avighand så kanske jag blir tillräckligt överaskad för att förlora övertaget. Men hur skulle man låta detta ta sig ut regelmässigt utan att det blir alltför komplicerat.

<blockquote><font class="small">Citat 'Kimon':</font><hr />
Det borde finnas en skillnad mellan 'Invänta öppning' i avseende att finta motståndaren, hitta en lucka och attackera luckan, och att 'Invänta öppning' för att "pegga" motståndare som försöker springa förbi. Där den första varianten är mycket farligare (börja på Ob2T6) och den andra endast gör mer skada. Den första är en fint, den andra är mer en stöt mot en springande motståndare. [/quote]
Jag är inte säker på att vinsten är värt den ökade graden av komplexitet. Om någon tokspringer mot spjutet så kan man låta spjutbäraren välja att ersätta den egna grundskadan med fiendens (kross fast i stickform).

 

[Kimon]

vilka SI-värden skall vapnen ha och hur skall vapenarmens längd påverka det hela?
Bör man ersätta det första SI-värdet med vapenlängd+armlängd i decimeter, eller skall de rådande SI-värdena kvarstå och modifieras med +1 per 30 centimeter aem(eller någon annan upplösning som motsvarar armräckvidd), eller skall SI-värdena skrivas om, eller....

Personligen så tycker jag att armlängd + vapenlängd i decimeter är helt ok. Det är säkert inte realistiskt, men jag gillar det.


Är det frågan om ett förslag till regeländring där meningen inleds med "Ett annat alternativ är att du faktiskt måste få"... I så fall så förstår jag var du menar, men då jag redan övertygats i frågan om den frekvens med vilka spjutbärare lyckas med perfekta träffar så ser jag ingen anledning till att vidare komplicera det hela med en sådan regel.

Det bör stå "måste lyckas perfekt med sitt VINIT-slag" och inget annat. Om som du är inne på att en perfekt attack kan mötas och motas med en lyckad parad (inte perfekt nota bene), så har jag bara en sista fundering: Om man inleder attacksekvensen på Ob2T6 så ligger det nära till hands att anta att man fortsätter på Ob3T6 (attack 2). Frågan är om det är en för stor fördel för pikbäraren i den här situationen. Jag vill fortfarande hävda att man som kortsvärdsbeväpnad inte är fintad av pikens 'Invänta Öppning' utan att man agerar enligt sin egna stridsplan. Att man får en attack av piken ingår i planen och man förbereder sig på det. Det är alltså IMHO inte fråga om den klassiska "översträckningen" som ivriga öppnare av strider ibland kan försätta sig i, utan en mer kalkylerad risk från kortsvärdets sida.


I min bok torde 'inväntandet av öppning' även fungera mot den som försöker sig på ett obeväpnat spjutrån.

Det har du nog rätt i, men kortsvärdet kan ju också tänka sig att attackera själva spjutet med sitt svärd eller med sin hand.


Möter spjutbäraren någon som är obeväpnat torde just möjligheten att denne kommer att försöka greppa spjutet ligga högt upp på listan av saker spjutbäraren är uppmärksam på.

Naturligtvis, men samtidigt så ligger ju möjligheten att bli "peggad" av piken då man försöker springa förbi högt på kortsvärdssvingarens lista av saker att vara uppmärksam på. Eftersom kortsvärdssvingaren med tämligen hög säkerhet kan förutse vad du kommer att göra då öppning sker tycker jag inte att man kan betrakta honom som varande fintad av pikinärens stöt. Den kommer ju lika säkert som amen i kyrkan om man försöker rusa förbi.


Kanske om motståndaren är beväpnad och plötsligt försöker greppa spjutet med sin avighand så kanske jag blir tillräckligt överaskad för att förlora övertaget.

Men hur stort är övertaget om målet för svärdbärarens attack är pikenärens pik? Är det inte precis på grund av att det inte är något större övertag med pik i den här situationen som tvåhandssvärd är effektiva mot pikformationer? Inte på grund av att det är lättare att springa förbi piken om man har ett tvåhandssvärd, utan för att det är lättare att sabba piken med ett tvåhandssvärd.
Pikenären har ju fortfarande den fördelen att du inte kommer åt honom utan endast hans vapen, emedan han kommer åt dig och/eller ditt vapen.


Men hur skulle man låta detta ta sig ut regelmässigt utan att det blir alltför komplicerat.

Är det inte så enkelt som att säga att man attackerar vapnet för att få den massiva fördelen som det längre vapnet medger att försvinna?
Dvs om svärdbäraren deklarerar att han attackerar piken och inte pikenären, så försvinner pikenärens VINIT-bonus på grund av vapenlängd. Målet för svärdbärarens attack (pikvapnet) är på "normalt" avstånd för denne, och likaledes för piken, så varför inte ett omodifierat slag för dessa tillfällen?


Jag är inte säker på att vinsten är värt den ökade graden av komplexitet. Om någon tokspringer mot spjutet så kan man låta spjutbäraren välja att ersätta den egna grundskadan med fiendens (kross fast i stickform).

Men jag tycker inte att man skall kunna 'Invänta Öppning' mot en springande motståndare, eftersom den springande motståndaren redan vet vad du kommer att göra och därför inte låter sig fintas. Du kan liksom inte lura löparen att översträcka sig i sin ansats mot dig. Handlingsutrymmet blir ju ytterst begränsat eftersom pikenären måste agera när motståndaren befinner sig på optimalt avstånd, och det gör motståndaren under en mycket liten tidsrymd i det här fallet. Däremot så kan man ju som löpare glömma allt vad sidosteg heter eftersom det inte går att vara effektiv i den manövern när man rusar frammåt för fullt. Det går att ducka och att hoppa, men det är ju ytterst chansartat.

 

[Korpen]

Naturligtvis, men samtidigt så ligger ju möjligheten att bli "peggad" av piken då man försöker springa förbi högt på kortsvärdssvingarens lista av saker att vara uppmärksam på. Eftersom kortsvärdssvingaren med tämligen hög säkerhet kan förutse vad du kommer att göra då öppning sker tycker jag inte att man kan betrakta honom som varande fintad av pikinärens stöt. Den kommer ju lika säkert som amen i kyrkan om man försöker rusa förbi.
Kanske om motståndaren är beväpnad och plötsligt försöker greppa spjutet med sin avighand så kanske jag blir tillräckligt överaskad för att förlora övertaget.
Men hur stort är övertaget om målet för svärdbärarens attack är pikenärens pik? Är det inte precis på grund av att det inte är något större övertag med pik i den här situationen som tvåhandssvärd är effektiva mot pikformationer? Inte på grund av att det är lättare att springa förbi piken om man har ett tvåhandssvärd, utan för att det är lättare att sabba piken med ett tvåhandssvärd.

Pikens övertag är mkt stort, han behöver bara röra händerna några centimeter för att flytta vapent utom räckhåll, eller dra tillbaka piken 30-40cm. Sen är aldrig pikspetsen stilla 30cm framför dig, utan man kan räkan med a piken (spjutet) hela tiden gör små utfall, huvud-fot-huvud-fot mot kortsvärdnissen (kallas i fortsättningen KSN). Och även om KSN lyckas komma förbi spetsen, så kan spjutmannen i 8 fall av tio dra sig och framförallt sitt vapen tillbaka fort nog för att få spetsen mellan sig och KSN.

Så imin egen erfarenhet är det nästan omöjligt att undgå att bli fintad av ett längre vapen som även är "snabbare" i sina anfall, d.v.s. man behöver bara röra ena armen för att gör ett utfall på över 1m, medan KSN måst röra hela kroppen hela tiden för att undgå att bli spetsad.

Det kan nämnas att männen med 2h-svärd fick dubbel sold och kallades "verlone haufe". (Stavningen är nog åt fanders...)

 

[Vehener]

Räckviddsupplösning

Börjar låta som om vi är rörande överens - detta är i sig inte någonting fel, men eftersom konflikt snarare än koncensus är på modet så skall vi se vad som händer om vi finkalibrerar resonemanget och försöker omsätta det i praktiken.

Vilka resultat får valet av upplösning:

De värden vi har att leka med är vapenlängd och rådande SI-värden. Att välja att utgå ifrån något annat vore att tvinga någon att utveckla ett nytt system och applicera det längsmed den väl tilltagna vapentabellen, and that ai'nt gonna happen sade min lättja innan jag hann tygla den. Låt oss säga att vi har två alternativ att lösa VINIT med grundformeln ett ob3D6 (i grund) slag minus räckvidd (vapenlängd plus armlängd). Utifrån vad som tidigare sagts så abstraherar vi antingen räckvidd som vapnets och armens längd i decimeter eller räckvidd som vapnets nuvarande första SI-värde plus 1 för varje trunkerad 30 centimeters armlängd.

Båda förändringarna har som gemensam fördel att de är enkla att implementera och inte skulle göra striderna längre (då det modifierade värdet skulle kunna stå på karaktärsbladet och avläsas lika enkelt som det nuvarande).

Vilka blir skillnaderna? Låt oss göra ett par exempel.

Person A: beväpnad med kortsvärd (SI 2, längd 6 decimeter) har 10 i VINIT och 6 decimeter långa armar.

Person B: beväpnad med spjut (SI 5, längd 20 decimeter) har 10 i VINIT och 6 decimeter långa armar.

1 Med räckvidd omsatt i decimeter så skall Person A lyckas med att slå under 10 med ob3D6 minus 12 (6+6) och person B lyckas slå under 10 med ob3D6 minus 26 (20+6). Det vill säga båda kommer att lyckas och person A måste slå fjorton mindre en person B vilket inte händer särskilt ofta. Söker person B en lucka skall hon (eller han) slå under 10 med ob4D6 minus 26 (vilket hon fortfarande kommer att lyckas, oftast med avsevärt större marginal en person A). Situationen där de två kombatanterna cirklar varandra utan att komma åt den andre skulle aldrig uppstå.

2 Fixerar vi istället normalarmens längd till 60 centimeter och sätter denna armlängd som noll (0) och ökar respektive sänker vapenarmens inverkan om den är längre eller kortare än normallängden så skall person A lyckas med att slå under 10 med ob3D6 minus 6 (6+0) och person B lyckas med att slå under 10 med ob3D6 minus 20 (20+0). Båda kommer att lyckas med sina slag (även om det inte är givet för person A), och person B kommer standardmässigt att ta initiativet (även om hon väljer att vänta ut en öppning).

3 Med räckvidd omsatt i SI och armlängd i trunkerade 30 centimetersintervall så skall person A lyckas med att slå under 10 med ob3D6 minus 4 (2+2) och person B lyckas med att slå under 10 med ob3D6 minus 7 (5+2). Person B skulle vinna initiativet oftare men långt ifrån "tillräckligt" ofta.

4 (Fixerar vi normalarmens längd till 60 så får vi ungefär samma resultat.)

5 Låter vi personen med längre vapenlängd slå med en tärning mindre och personen med kortare vapenlängd slå med en tärning svårare så skall person A lyckas med att slå under 10 med ob4D6 minus 4 och person B lyckas med att slå under 10 med ob2D6 minus 7. Här väntar ånyo en (i mina ögon) attraktiv utfallsfördelning. Önskar person B invänta en lucka så skall hon luckas slå under 10 med ob3D6 minus 7. Person B kommer att oftast att lyckas med större marginal än person A (som långt ifrån alltid kommer att lyckas).

6 Fixerar vi normalarmens längd till 60 så får vi ungefär samma resultat kombattanterna sinsemellan men person A (ob4D6 minus 2 skall komma under 10) kommer sällan att lyckas med sitt Initiativslag och person B (ob2D6 minus 5 skall komma under 10) kommer att oftast men inte alltid att lyckas, och om person B söker efter en lucka (ob3D6 minus 5 skall komma under 10) så kommer hon överlag att lyckas oftare än person A men ibland så kommer hon att misslyckas med att komma under sin VINIT.


Vilka styrkor/svagheter har de olika upplösningarna:

Med samtliga varianter så kommer situationen där båda kombattanter cirklar varandra utan att finna någonting att slå på att minska (denna situation kommer praktiskt taget aldrig att uppstå med variant 1& 1). Här har jag av ett av dina tidigare inlägg insett att du inte har något emot detta, men själv uppskattar jag "dansen innan dansen" av cineastiskt-estetiska såväl som pacifistiska orsaker (ingenting att slå på... ingen strid... låt oss gå hem till våra respektive och lösa dispyten medelst hövligt formulerade brev).

I 1 , 2 , 5 & 6 så kommer person B att vinna initiativet med största sannolikhet även om hon inväntar en lucka. Variant 3 & 4 ger i mitt tycke (nu när jag vänt och vridit på den ett tag) inte tillräckligt utslag.

Variant 5 & 6 är krångligare (eftersom antalet tärningar måste hållas reda på i högre grad än annars).

Variant 1 & 2 kräver att man förhållandevis precist måste veta hur lång en varelses arm är. Detta är ett mindre problem med människor där merparten skulle kunna antas ha samma armlängd men hur långa armar har egentligen en trukh eller ett troll. Med trunkerade 30 centimeter så vore det enklare att uppskatta.

Jag lutar personligen mot 2 eller 6 men innan jag gifter mig med någon lösning så skulle jag vilja veta om jag glömt någon faktor eller tänkt fel någonstans. Vilka för- och nackdelar har jag missat? Händer något ohyggligt om person A har dubbelt så hög VINIT som person B (låt säga 6 mot 12 eller 8 mot 16). Händer något ohyggligt om person A har tekniken utfall? Kan man på ett enkelt sätt reducera räckvidden om någon håller ett "1-2 handsvapen" i två händer?

Det är inte på grund av oartighet som jag för stunden underlåter att besvara annat än den inledande delen av ditt inlägg, men detta inlägg blev betydligt längre än vad jag hade tänkt och som om inte det var illa nog så kom jag heller inte fram till lika mycket som jag hade tänkt. Men jag lovar att återkomma.

 

[Kimon]

Re: Räckviddsupplösning

1 Med räckvidd omsatt i decimeter så skall Person A lyckas med att slå under 10 med ob3D6 minus 12 (6+6) och person B lyckas slå under 10 med ob3D6 minus 26 (20+6).

Aaarrggh... Nu ändrade du ju förutsättningarna rejält. Om två individer med varsin pik stegar fram mot varandra så har de bägge snorlätt att öppna, men om två personer med dolk stegar fram mot varandra så har de snorsvårt att öppna. Det känns inte helt bra.

Jag var ute efter att den med det längre vapnet erhåller en bonus på slaget mot VINIT motsvarande skillnaden i längd mellan de två vapnen.

Dvs piken öppnar med Ob3T6-14 ((20 + 6) - (6 + 6). Kortsvärdet öppnar med Ob3T6. Alternativt (men detta är jag emot) så kan man vända på resonmanget och säga att piken öppnar på Ob3T6 och kortsvärdet på Ob3T6+14.

Det faktum att man lyckas öppna behöver ju inte medföra att man verkligen attackerar. Man kan ju välja att inte göra något anfall ('Vila'), alternativt göra ett snabbt anfall för att öka svårigheten ytterligare för kortsvärdet nästa runda. Vila alternativet på öppningsavstånd borde inte innebära att man automatiskt överlämnar initiativet till motståndaren, utan att denne verkligen måste vinna tillbaks initiativet genom att lyckas öppna på öppningsavståndet.

Risken med att försvåra öppning för piken är att kortsvärdet då får goda möjligehter att klara sin rush utan att bli attackerad, eftersom det inte är alltid man lyckas med ett Ob3T6 slag mot 10. Med -14 i mod så är det nästan garanterat och då öppnar sig möjligheten för en ordentlig stoppstöt på den framrusande motståndaren.

Kan man inte helt enkelt överlämna skeendet till piken genom att ge denne goda möjligheter att öppna, och sedan får piken bestämma om attack sker eller ej. Om den inte sker för att piken bara vill hålla målet ifrån sig så är de efter rundans slut på öppningsavstånd igen, med samma moddar. Kortsvärdets chans är att attackera pikenärens vapen och riskera ett motanfall som pikenären kan göra utan att riskera något då endast hans pik riskerar att bli skadad. Det samma gäller ju inte för bäraren av kortsvärdet då denne riskerar att få piken i kroppen. Klar fördel för piken vid öppningsavstånd helt enkelt.

Om kortsvärdet istället bestämmer sig för att ta sats och försöka rusa in nära pikenären så kan ju denne fortfarande applicera stoppstöten (och då med ett tungt anfall). Eftersom 'Sidosteg' är nästan omöjligt och den mer generella 'Undvika' borde bli mycket svårare eftersom man endast kan röra sig frammåt och lite sidledes då man rushar så försvinner det "enkla" försvaret mot piken och löparen måste vara kreativ i sin försvarsmanöver. Det blir i princip en parad/blockering och då går ju hela kraften av pikstöten in i målet som då riskerar att tvärstanna/slås till marken. Om rushen däremot lyckas så är ju pikenären i underläge, men som sagt, svärdbäraren måste ta en kalkylerad risk.

Sedan kan man ju modda svärdbärarens möjligheter att lyckas med sin block/parad eftersom denne tokrusar. Tolkar man det som en handling så börjar ju svärdbäraren på Ob3T6 (sköld) eller Ob4T6 (svärd).

 

[Vehener]

Re: Räckviddsupplösning

<blockquote><font class="small">Citat av 'Kimon':</font><hr />
Aaarrggh... rejält...snorlätt...snorsvårt...[/quote]
Jag håller med vad det gäller "snorlätt", men det var så här jag trodde att du menade. Däremot så har du inte rätt i ditt "snorsvårt", då det ändå skulle vara enklare att lyckas med ett sådant initiativslag än vad det är för nuvarande (då det som gäller är ett rent ob3D6 slag under VINIT (i exemplet 10)). Snarast så skulle det vara snorlätt över hela linjen.

Jag var ute efter att den med det längre vapnet erhåller en bonus på slaget mot VINIT motsvarande skillnaden i längd mellan de två vapnen. Dvs piken öppnar med Ob3T6-14 ((20 + 6) - (6 + 6). Kortsvärdet öppnar med Ob3T6. Alternativt (men detta är jag emot) så kan man vända på resonmanget och säga att piken öppnar på Ob3T6 och kortsvärdet på Ob3T6+14.
"Problemet" med detta är vapenlängd då i en del fall kommer att spela mindre roll än tidigare. I exemplet "Riktigt långt vapen" mot "kort vapen" så kommer det längre vapnet ha en klar och tydlig fördel, men tar vi ett kortsvärd mot ett tjugo centimeter längre och ett i SI högre svärd så kommer det längre vapnet ha en mindre fördel än i dagssituationen. Idag skulle kortsvärdet slå ob4D6 mot VINIT och det längre svärdet ob2D6 mot VINIT med ditt förslag så skulle kortsvärdet slå ob3D6 mot VINIT och det längre svärdet ob3D6 minus två mot VINIT. Detta är i mina ögon knappast ett eftersträvansvärt resultat.

<blockquote><font class="small">Citat av 'Kimon':</font><hr />
Det faktum att man lyckas öppna behöver ju inte medföra att man verkligen attackerar. Man kan ju välja att inte göra något anfall ('Vila'), alternativt göra ett snabbt anfall för att öka svårigheten ytterligare för kortsvärdet nästa runda. Vila alternativet på öppningsavstånd borde inte innebära att man automatiskt överlämnar initiativet till motståndaren, utan att denne verkligen måste vinna tillbaks initiativet genom att lyckas öppna på öppningsavståndet. [/quote]
Det kan inte bli ett automatiskt initiativöverlämnande, men samtidigt så vette gudarna om initiativet inte helt borde slås om rondan därpå. Detta skulle ge ett avsevärt längre vapen den fortsatta fördel som signatur Korpen så klart tydliggjort (det längre och på avstånd snabbare vapnet tenderar alltid att vara riktat mot ansikte, torso hur man än vänder och vrider sig).

Här är problemet att ingen av oss vill ha situationen där spjutbärerskan avvaktar och avvaktar, och kortsvärdet aldrig kan ges möjligheten att överhuvudtaget angripa. Men om man låter den som står på öppningsavstånd eller längre avstånd när den så önskar göra en charge (som sker sist i rundan) vilket i sin tur ger den som står i andra änden av denna mordiska sprint en attack of opurtunity eller något motsvarande. Vet inte, risken är att det börjar bli krångligt - måste nog slå lite i böcker ett tag.

 

[Yvian]

Re: Räckviddsupplösning

Vore det inte bättre om man omvandlade modifikationerna på tärningsslaget till tärningar? Alltså då att istället för att lansären (han me pik) öppnar med Ob3T6-14 så kan han välja om han vill omvandla sin 14-modifikation till att göra det svårare för fienden (lägga till tärningar på fiendens VINIT-slag) att vinna initiativet, eller enklare för sig själv att vinna det (dra bort tärningar från sitt eget slag), eller en kombination av de båda (sänka svårigheten för sig själv och höja för fienden).

 

[Kimon]

Re: Räckviddsupplösning

Idag skulle kortsvärdet slå ob4D6 mot VINIT och det längre svärdet ob2D6 mot VINIT med ditt förslag så skulle kortsvärdet slå ob3D6 mot VINIT och det längre svärdet ob3D6 minus två mot VINIT. Detta är i mina ögon knappast ett eftersträvansvärt resultat.

Jag tror att man bör fundera ordentligt på vad två decimeter vapenlängd är värt. Tycker man att det är värt en tärning eller drygt en halv tärning blir ju egentligen frågan. Man skulle som den gode Yvian påpekar i ett annat inlägg konvertera resultaten till tärningar och om man avrundar fraktioner uppåt till en hel tärning så är ju problemet löst:
1-4 dm = Ob1T6
5-8 dm = Ob2T6
etc...

Samtidigt kan man ju fundera på hur mycket skillnad det är på detta och att ge +Ob1T6 i modifikation per skillnad i första SI. Det kanske är en rakare väg att följa och inte hålla på med decimeterhärk?

När det gäller hur modifikationen påverkar striden så borde den drabba individen med det kortare vapnet, om och endast om denne försöker attackera sin motståndares kropp och inte sin motståndares vapen.

Alltså:
1. Om skillnad i vapenlängd föreligger och målet för brukaren av det kortare vapnets attack är sin motståndares kropp och inte vapen, utdela en negativ modifikation enligt uträkningen ovan till VINIT-slaget (endast öppningsavstånd) för brukaren av det kortare vapnet. VINIT för brukaren av det längre vapnet är omodifierad.
2. Oavsett om det föreligger någon skillnad i vapenlängd mellan de två kombattanerna så förblir VINIT-slaget omodifierat om målet för attacken är den andres vapen.
3. En person som befinner sig på ogynnsammt avstånd kan, genom att spendera en stridsrunda, försöka minska avståndet även om denne är försvarare eller om ingen av parterna lyckats öppna. Förflyttaren räknas som försvarare utan möjlighet till motanfall eller någon motanfallsmanöver (sköldstöt eller ripost). Notera att 'Sidosteg' och 'Gå bakåt' inte kan användas som försvarsmanöver och att alla slag mot 'Undvika', 'Parad' eller 'Blockera' blir en nivå svårare (+Ob1T6). Om brukaren av det längre vapnet har lyckas öppna med ett omodifierat slag mot sin VINIT räknas det som om öppningen var från 'Avvakta öppning' och brukaren av det längre vapnet kan alltså inleda anfallssekvensen på Ob2T6 (eller snarare -Ob1T6).

Regel 1 säger ger fördel till den vars vapen är längre vid öppningsavstånd.
Regel 2 hävdar att det inte är någon fördel eller nackdel att ha det längre vapnet om målet för attacken är just vapnet och inte bäraren.
Regel 3 hanterar förflyttning mot motståndare vars vapen är längre än det egna, där fördel och initiativ ges till brukaren av det längre vapnet.


Det kan inte bli ett automatiskt initiativöverlämnande, men samtidigt så vette gudarna om initiativet inte helt borde slås om rondan därpå. Detta skulle ge ett avsevärt längre vapen den fortsatta fördel som signatur Korpen så klart tydliggjort...

Eh ja... Jag skrev ju faktiskt: "[/i]Vila alternativet på öppningsavstånd borde inte innebära att man automatiskt överlämnar initiativet till motståndaren, utan att denne verkligen måste vinna tillbaks initiativet genom att lyckas öppna på öppningsavståndet.[/i]"

Öppna på öppningsavstånd, dvs första SI, dvs med samma mod som förra rundan.