Vanliga jävla människor

Brödbane

Kristallkrönikör
Joined
1 Oct 2020
Messages
148
Jag tycker ju att 20 sessioner i vad som helst känns tråkigt, men vad vet jag? Min längsta kampanj varade 12 sessioner (och jag bytte rollperson efter typ 8). Men oavsett längd är jag rätt säker, som @wilper, att jag skulle ha mer nöje av att spela den med människodrama än med orschslakt.

Jag vill istället spela den tjuriga kassörskan, utforska varför hon är så tjurig, spela ut hennes drömmar om att ta sig bort, och hur hon spenderar alla sina pengar på trisslotter i hopp om en jackpott, se hennes vänskaper och relationer, flashbackscener om mannen hon älskade som dog tragiskt i prostatacancer och hennes svårighet att öppna sig igen, trots att hennes dotter försöker att få ut henne i dejtingsvängen, men hon känner sig för gammal för detta. DET vill jag spela ut. Inte "Slå mot Köpslå för att se om du kan få en till kasse, trots att du redan betalat".
Det är väl lite detta jag syftar på, det handlar ju om att snabbspola och plocka ut det saftigare bitarna i ett människoliv. De flesta människor kan givetvis ha en handfull superdramatiska tillfällen när exempelvis ens barn omkommer i en rattfylleriolycka eller man har en glödhet otrohetsaffär med mattanten på dagiset, men det är ju tveksamt om det är "vanliga jävla problem"?

Det flesta människors vanliga problem är både mundanare och repetitiva. Väldigt få människor lever som i en Lars Norén-pjäs, verkligheten är betydligt gråare än så i min erfarenhet.

Sen är det väl inte något problem med att man gillar att dra igenom highlightsen i ett svensson-liv, även om jag och min spelgrupp inte skulle göra en vana av det.
 

Genesis

Du hängst in deiner Gang, aber wir hängen mit Sven
Joined
17 Aug 2000
Messages
10,568
Location
Göteborg
Ja, det gäller alltid, så varför skulle det vara enklare med just inriktningen "vanliga jävla människor" är väl mer min poäng. Men strunt samma.
Nä, visst, den biten är inte nödvändigtvis enklare. Men jag tycker att det generellt blir bättre i och med att man har så mycket gratis. Det blir närmare, verkligare, man får bättre kulturella referenser, och så vidare. Men att synka folk förväntningar måste man ju göra ändå, såklart.
 

Genesis

Du hängst in deiner Gang, aber wir hängen mit Sven
Joined
17 Aug 2000
Messages
10,568
Location
Göteborg
Det är väl lite detta jag syftar på, det handlar ju om att snabbspola och plocka ut det saftigare bitarna i ett människoliv. De flesta människor kan givetvis ha en handfull superdramatiska tillfällen när exempelvis ens barn omkommer i en rattfylleriolycka eller man har en glödhet otrohetsaffär med mattanten på dagiset, men det är ju tveksamt om det är "vanliga jävla problem"?
Ja, med "vanliga jävla problem" menade jag just problem som vanliga människor kan ha. Vanliga människor kan inte ha problemet "En demon håller på att ta över världen och bara jag kan stoppa den". Men de kan absolut ha problemen som du beskriver. Sedan känner jag inte att poängen är att ha ett så alldagligt liv som möjligt. Jag vill ha dramatik och spänning, sorg, sex och svek. Jag vill helt enkelt ha berättelser som är värda att berätta om. Du vet, alla de där filmerna och böckerna som inte handlar om superhjältar? Jag vill spela Amélie från Montmartre, Rent, Tjuvaheder, Houellebecq-romaner, En man som heter Ove, Lost in Translation och ja, Lars Norén-pjäser (som jag inte har sett, men jag känner till stereotyperna). Så visst, "Vanliga jävla problem" kanske var fel term, men du fattar. Ovanliga problem, absolut. Men inte omöjliga problem. Inte drakar och laservapen, utan hemlig kärlek och fyrtioårskriser. Människoöden.
 

Rickard

Superhero
Joined
15 Oct 2000
Messages
14,209
Jag vill spela min granne när hon plockar svamp i skogen för att det är den enda tiden då hon kan vara ensam med sina tankar, för hemma kvävs hon av förväntningarna som ställs på henne. Jag vill spela min granne när han ser om sommarstugan, för att det är hans projekt att försöka bygga upp sitt självförtroende som "händig man", samtidigt som han, kanske förgäves, försöker hitta tillbaka till en lycklig tid när han lekte där som barn.
Eftersom jag gillar den här typen av spel då och då, så har jag funderat på om man måste ha den här typen av tragik eller inre kamp. Har börjat fundera rätt mycket på om melankoliken som jag improviserar fram i spel är en allt för säker zon för mig för att få något att bli intressant.
 

Genesis

Du hängst in deiner Gang, aber wir hängen mit Sven
Joined
17 Aug 2000
Messages
10,568
Location
Göteborg
Eftersom jag gillar den här typen av spel då och då, så har jag funderat på om man måste ha den här typen av tragik eller inre kamp. Har börjat fundera rätt mycket på om melankoliken som jag improviserar fram i spel är en allt för säker zon för mig för att få något att bli intressant.
Mm, det är en bra poäng. Dramatik och speciellt tragik är ju ett enkelt sätt att få till engagerande spel, men inte det enda. Det viktiga är att det ska finnas något som väcker ens nyfikenhet. Jag behöver bry mig och det behöver finnas något jag är nyfiken på. Mitt nuvarande projekt handlar ju om en grupp svenskar som reser till ett annat land, turistar lite där, och sedan åker hem igen. Till viss del inspirerad av olika reseskildringar. Där finns tematiken om att vi som spelare upptäcker rollpersonerna, samtidigt som de upptäcker det främmande landet, och kanske även upptäcker något om sig själva eller varandra. Det är inte särskilt dramatiskt eller tragiskt, men det finns tillräckligt mycket bös ändå för att det ska vara intressant. Alla resenärerna har sitt "bagage" de tar med sig till landet, och som de sedan tar med sig hem igen, kanske förändrat.
 

Satanclaus

Veteran
Joined
27 Jan 2021
Messages
10
Location
Märsta, Sweden
Jag vet inte jag, spela att man handlar isterband på Coop medan man grälar med exfrun om vem som skall vara hemma med det snoriga barnet lockar inte alls. Skall jag bråka med drakar vill jag ha den fjälliga sorten som ruvar på en skatt.😏
 

Genesis

Du hängst in deiner Gang, aber wir hängen mit Sven
Joined
17 Aug 2000
Messages
10,568
Location
Göteborg
Jag vet inte jag, spela att man handlar isterband på Coop medan man grälar med exfrun om vem som skall vara hemma med det snoriga barnet lockar inte alls. Skall jag bråka med drakar vill jag ha den fjälliga sorten som ruvar på en skatt.😏
Om du menar att ingen vill spela en trist vardag där ingenting intressant händer så kan du ha rätt, men ingenstans i den här tråden har ju detta heller påståtts, så det känns ju irrelevant för tråden.
Sedan känner jag inte att poängen är att ha ett så alldagligt liv som möjligt. Jag vill ha dramatik och spänning, sorg, sex och svek. Jag vill helt enkelt ha berättelser som är värda att berätta om. Du vet, alla de där filmerna och böckerna som inte handlar om superhjältar? Jag vill spela Amélie från Montmartre, Rent, Tjuvaheder, Houellebecq-romaner, En man som heter Ove, Lost in Translation och ja, Lars Norén-pjäser (som jag inte har sett, men jag känner till stereotyperna). Så visst, "Vanliga jävla problem" kanske var fel term, men du fattar. Ovanliga problem, absolut. Men inte omöjliga problem. Inte drakar och laservapen, utan hemlig kärlek och fyrtioårskriser. Människoöden.
 

Sömniga Isaac

Restless Lorekeeper
Joined
9 Feb 2008
Messages
674
Location
Örebro
Vanliga människor möter fler problem än alldagliga problem. Alla människor bär på en berättelse, vi är dock väldigt usla på att faktiskt lyfta fram dessa berättelser. Här blir rollspel en perfekt arena att lyfta fram berättelserna som annars aldrig ser ljuset. Den vanliga människans liv är en spännande upplevelse fylld av sorg, svek, glädje, drömmar, visioner, längtan och begär. Kasta in fler människor i detta och kollisioner kommer uppstå, samtal om vad som egentligen är viktigt i livet och vad vi är villiga att göra för att uppnå det växer fram. På andra sidan växer frågor fram som handlar om vad som händer med oss vanliga människor när vi tappar greppet om våra drömmar, hur det påverkar oss och vad som gjorde att vi tvingades ge upp på den dröm vi höll så hårt i.

Ett rollspel blir inte kul för att du kastar in en drake du tampas med. Ett rollspel blir kul för att du och draken har olika drömmar, visioner och begär. Ett rollspel blir kul för att det finns en konflikt och en spänning, exakt som det finns i varje människas liv dag in och dag ut om vi vågar analysera vad det innebär att vara människa på djupet. Skillnaden är att en vanlig människa kan upplevas som tråkig för att vi hänger upp oss på människan och glömmer att i grund och botten är vi där för konflikten, relationerna och visionen att uppnå något. Vare sig detta är att vara vanliga Isaac som strävar mot sina drömmar att se sig själv slå sin egen brors framgångar eller vara Sigmund paladinen som strävar mot sina drömmar att frigöra sina hemtrakter från förtrycket av en ond baron.
 

Satanclaus

Veteran
Joined
27 Jan 2021
Messages
10
Location
Märsta, Sweden
Nåja, du skrev helt vanliga människor. De har i regel inte ovanliga problem. Ledsen om jag gav dig fel problem, men gräl med exfrun om VAB kan vara allt annat än odramatiska.😏
Men dina exempel "sex, svek..." Kan man få i fantasymiljö också men att bara spela det skulle jag inte tycka vara kul.
 

Sömniga Isaac

Restless Lorekeeper
Joined
9 Feb 2008
Messages
674
Location
Örebro
Nåja, du skrev helt vanliga människor. De har i regel inte ovanliga problem. Ledsen om jag gav dig fel problem, men gräl med exfrun om VAB kan vara allt annat än odramatiska.😏
Men dina exempel "sex, svek..." Kan man få i fantasymiljö också men att bara spela det skulle jag inte tycka vara kul.
Jag känner lite att du underskattar vilka problem som vanliga människor möter i sin vardag. Visst överskattar vi hur spännande våra liv är, men jag upplever även att vi är hemskt dåliga på att faktiskt se och notera de intressanta dilemman vi möter under en vardag och i det dagliga livet. När vi börjar utforska drömmar och visioner, vilket de flesta människor har, då har vi väldigt mycket material för ett bra rollspel som handlar om helt vanliga människor som vågar drömma och sikta mot sina drömmar.

Fantasy för mig till exempel gör att jag tappar fokus. Jag har svårt att leva mig in i det då det är för distanserat och jag känner att jag tappar inlevelse. Jag har svårt att greppa fantasy och känner mest att jag tappar väldigt mycket av min glädje när jag kör fantasy. Jag glömmer lätt det fantastiska när jag spelar och det jag minns är relationerna, problemen och drömmarna samt vad berättelsen fick mig att känna. Det är inte som att jag mins när jag dräpte en drake i rollspel, det jag mins är hur min rollperson kämpade för sina mål, drömmar och visioner. För sina värderingar, och en fantasy värld ställer sig i vägen för min inlevelse här medan jag om jag spelar en helt vanlig person känner att jag kan köpa in mer i spelet, förstå världen och förstå personen jag spelar samt vad som formar denne.
 

Satanclaus

Veteran
Joined
27 Jan 2021
Messages
10
Location
Märsta, Sweden
Jag känner lite att du underskattar vilka problem som vanliga människor möter i sin vardag. Visst överskattar vi hur spännande våra liv är, men jag upplever även att vi är hemskt dåliga på att faktiskt se och notera de intressanta dilemman vi möter under en vardag och i det dagliga livet. När vi börjar utforska drömmar och visioner, vilket de flesta människor har, då har vi väldigt mycket material för ett bra rollspel som handlar om helt vanliga människor som vågar drömma och sikta mot sina drömmar.

Fantasy för mig till exempel gör att jag tappar fokus. Jag har svårt att leva mig in i det då det är för distanserat och jag känner att jag tappar inlevelse. Jag har svårt att greppa fantasy och känner mest att jag tappar väldigt mycket av min glädje när jag kör fantasy. Jag glömmer lätt det fantastiska när jag spelar och det jag minns är relationerna, problemen och drömmarna samt vad berättelsen fick mig att känna. Det är inte som att jag mins när jag dräpte en drake i rollspel, det jag mins är hur min rollperson kämpade för sina mål, drömmar och visioner. För sina värderingar, och en fantasy värld ställer sig i vägen för min inlevelse här medan jag om jag spelar en helt vanlig person känner att jag kan köpa in mer i spelet, förstå världen och förstå personen jag spelar samt vad som formar denne.
Då förstår jag mer hur du tänker, MEN jag håller inte med om att det fantastiska i Fantasy, sci fi, eller något med övernaturliga inslag skulle hindra mer alldagliga problem och upplevelser. Kastar man in mer vanliga element så ökas ju trovärdigheten i det fantastiska.
Men bara Norén drama, nope, nix inte alls för mig
 

Genesis

Du hängst in deiner Gang, aber wir hängen mit Sven
Joined
17 Aug 2000
Messages
10,568
Location
Göteborg
Då förstår jag mer hur du tänker, MEN jag håller inte med om att det fantastiska i Fantasy, sci fi, eller något med övernaturliga inslag skulle hindra mer alldagliga problem och upplevelser. Kastar man in mer vanliga element så ökas ju trovärdigheten i det fantastiska.
Men bara Norén drama, nope, nix inte alls för mig
Nä, och det är du ju knappast ensam om. De allra flesta rollspelare, åtminstone av den här tråden att döma, är inte intresserade av det. Jag gissar att det till stor del har att göra med vilka som börjar spela rollspel. Liksom, folk som inte är intresserade av fantastik kommer knappast att söka sig till rollspelen. Den som gillar Te med Mussolini och Les intouchables kommer ju knappast att lockas av rollspelsutbudet i Scifi-bokhandeln (eller gå in i Scifi-bokhandeln, för den delen). Så det är nog ganska rimligt att rollspelare generellt vill ha fantastik när de spelar, för de vill nog gärna ha fantastik i den media de konsumerar, också.

Och inget fel i det, för att förtydliga. Fiktion utan fantastik är på inget sätt bättre än fiktion med fantastik. Jag kan gilla båda. Men jag har märkt att rollspel utan fantastik helt enkelt alltid verkar bli så jävla bra, så jag gillar att spela så. Men det är inte så att jag avskyr att spela scifi eller fantasy (även om det är väldigt sällan jag spelar fantasy). Jag tycker dock att det är synd att det finns så få rollspel som riktar sig mot ickefantastikt spel.
 

Satanclaus

Veteran
Joined
27 Jan 2021
Messages
10
Location
Märsta, Sweden
Och inget fel i det, för att förtydliga. Fiktion utan fantastik är på inget sätt bättre än fiktion med fantastik. Jag kan gilla båda. Men jag har märkt att rollspel utan fantastik helt enkelt alltid verkar bli så jävla bra, så jag gillar att spela så. Men det är inte så att jag avskyr att spela scifi eller fantasy (även om det är väldigt sällan jag spelar fantasy). Jag tycker dock att det är synd att det finns så få rollspel som riktar sig mot ickefantastikt spel.
Tycke och smak, finns inget rätt eller fel. Skulle aldrig falla mig in att hävda "du spelar fel" eller liknande.
Vad det gäller det alldagliga som du söker så brukar jag använda sånt för att, så att säga binda fast fantasin med den verklighet vi känner. Det verkar ge en omedveten trovärdighet till fantasin. Iallafall för mig.
 

erikt

Swordsman
Joined
21 Feb 2014
Messages
694
Vanliga människor möter fler problem än alldagliga problem. Alla människor bär på en berättelse, vi är dock väldigt usla på att faktiskt lyfta fram dessa berättelser. Här blir rollspel en perfekt arena att lyfta fram berättelserna som annars aldrig ser ljuset. Den vanliga människans liv är en spännande upplevelse fylld av sorg, svek, glädje, drömmar, visioner, längtan och begär. Kasta in fler människor i detta och kollisioner kommer uppstå, samtal om vad som egentligen är viktigt i livet och vad vi är villiga att göra för att uppnå det växer fram. På andra sidan växer frågor fram som handlar om vad som händer med oss vanliga människor när vi tappar greppet om våra drömmar, hur det påverkar oss och vad som gjorde att vi tvingades ge upp på den dröm vi höll så hårt i.
Jag håller inte alls med. De flesta människors liv är inte ett dugg spännande. Tvärtom är de oftast ganska ointressanta berättelser.
 

Gerkub

Veteran
Joined
8 Mar 2021
Messages
62
Jag älskar också när det "bränner till" i rollspel, men för mig spelar det ingen roll om det är fantasy, sci-fi eller vardagsrealism. Jag tror till och med att fantastiska berättelser om gudar, monster, hjältar, väsen, etc kan vara toppenbra ingångar för att kunna utforska saker i ens psyke som är svåra att sätta ord på. De är de äldsta bevarade historierna vi har, även om modern mainstream-fantasy kanske kan upplevas som urvattnad och klichéartad. Realistiska grubblerier om folks inre liv är väl en relativt ny företeelse som jag tror har att göra med borgerskapets uppkomst (eller? vill gärna bli rättad av någon kulturhistoriker). Jag kan gilla det med, men det kan också bli urvattnat och tråkigt navelskåderi. Så i slutändan handlar det väl bara om hur det görs?
 

Svarte Faraonen

Alternative sexual archetype ('fastest mario')
Joined
12 Oct 2000
Messages
9,463
Location
Värnhem, Malmö
Realistiska grubblerier om folks inre liv är väl en relativt ny företeelse som jag tror har att göra med borgerskapets uppkomst (eller? vill gärna bli rättad av någon kulturhistoriker). Jag kan gilla det med, men det kan också bli urvattnat och tråkigt navelskåderi. Så i slutändan handlar det väl bara om hur det görs?
Filosofen och historikern Walter J. Ong skriver i Muntlig och skriftlig kultur om hur människans tankesätt påverkas av skriften, och skillnader på resonerande och berättande i samhällen där läskunnigheten är väl utbredd och samhällen där den är sällsynt eller okänd. Han menar där att den psykologiskt inåtblickande romanen är en renodlat literat genre -- inget samhälle som saknar läs- och skrivkunnighet har den typen av berättelser, utan de tycks enbart ha uppstått där det funnits en tämligen bred läskunnighet. Han pratar också just om hur det fantastiska och monstruösa har en viktig roll i det muntliga berättandet, genom att det hjälper till vid memorerandet med sina starka, bisarra bilder (en trehövdad hund är lättare att komma ihåg än en enhövdad, en enögd jätte lättare att komma ihåg än en vanlig fientlig människa, etc). Överlag en väldigt bra bok som framför allt borde vara nästan obligatorisk läsning om man vill gestalta en kultur utan utbredd läskunnighet.
 
Top