BaRcA
Veteran
Det finns på tradition.se och om man kollar på det kommer man in på en sida på MASSOR av böcker. Är alla till V:TM? Och om det är någon som har spelet: är det några speciella moduler som kan rekommenderas?
Nekromanti Vampire:The Masquerade
- Thread starter BaRcA
- Start date
w176
Förlorad dotter
Nja alla är inte till V:tM ett par av dem är till Kindred of the East men villka som tillhör de är ganska klart markerad i texten, så om du är medveten om det borde det inte vara några större problem.
Till roliga moduler man borde köpa så säger jag klanböckerna, även om informationen m.m. man får från dem kan vara lite svårt att applisera i spelandet/spelledandet så är de helt klart köpvärda.
/Elin
Till roliga moduler man borde köpa så säger jag klanböckerna, även om informationen m.m. man får från dem kan vara lite svårt att applisera i spelandet/spelledandet så är de helt klart köpvärda.
/Elin
BaRcA
Veteran
Är det ett spel värt att köpa tycker du? Eller är Vampire: The Dark Ages bättre?
w176
Förlorad dotter
Spelet? Ja visst, det är underbart fast då mådte man vara medveten om att det är ett spel med focus på politiski intrigerande och andra #backstabbing" aktiviteter även om man självklart kan spela lite vad som helst med det.
/Elin
/Elin
BaRcA
Veteran
Jo, det är jag beredd på. Föressten, vilket sorts tärnings system används?
w176
Förlorad dotter
Det använder t10or, och går i grunden ut på att man vill göra något så lägger man ihop ett grundegenskaps värde med talang/kunskap/förmåga (båda normalt sett på en 1-5 skala) villket värde blir hur många (gånger) t10 du får slå mot svårghetsgrads värde mellan 5-10 ungefär. Varje gång du slår över blir det en "lyckad" (desto fler lykade desto bärre lyckas du) får du inga lyckade eller får du lika många ettoer som lyckade misslyckas du och får du fler ettor än lyckade då går det åt skogen.
/Elin
/Elin
Lite information kring de alla tre:
Vampire: The Dark Ages
Utspelar sig precis som namnet säger, under den mörka
medeltiden då allt till synes kanske kunde vara guld och
blodiga skogar för vampyrer - Vilket det inte är. Andra
vampyrer som smyger runt är farliga för dig, de vill antingen
ha ditt dyrbara blod (om de är yngre än dig, du förstår vad jag
menar om du läser igenom stycket för diableri i regelboken),
dina kontakter, dina stålar eller något annat som utmärker just
din vampyr. Du fick ett helt gäng glada gossar som fiender den
sekunden du blev invigd. Dessutom är kyrkans män ute med
facklor och far. Det blir strax inne att jaga de varelser som
kryper för mycket i skuggorna (häxbränningen)
och "uppvärmningen" (höhö) är minst lika otrevlig den.
Dessutom kan bönderna och byborna få för sig att det är
ohälsosamt att ha en furste runt knuten som, förutom ett fult
utseende och konstiga nattvanor, har försmak för
människoblod.
Spelet är upplagt för mycket äventyrande a´la drakar och
demoner (hej, grabbar titta en snorgammal karta till ett ställe
någonstans i Blåland där Mjölner skall vara begraven - Vi drar
dit!) till intrigerande och hovspel. Just hovspelandet är en
favorit, i synnerhet när det kan varvas med tuffa prylar som
lite äventyrsspelande. Dark Ages har även den fördelen att
ha de (enligt min åsikt) bästa krönikorna skrivna till sig redo
att inhandlas. Där är Transylvanian Chronicles (skratta inte)
den som sticker ut mest.
Vampire: The Masquerade
Vår moderna tid. Världen kan vid första anblicken te sig
tämligen mycket mer gästvänlig för vampyrer. Sekterna har
utkristalliseras (Camarillan, Sabbaten och de som är
självständiga från de båda sekterna - "Globala Vampyrklubbar"),
vilket ger ett visst mått av skydd. Men, i dessa tidevarv verkar
Varulvarna mer hungriga, magikerna mer desperata och
nu har man inte bara kyrkans heliga män hack i häl utan en
hel hög andra häxjägare. Dessutom uppstår lättare än vanligt
klandispyter och sektkriget knackar för dörren. Inte nog med
att vampyrerna dessutom måste akta sig alltmer för
människorna (var man har sin pistol i World of Darkness, det
är kalibern som skiljer dem åt) och de äldre vampyrerna viskar
om de sista nätterna, att Gehennas tid är här.
Masquerade passar till ungefär samma typer av spelande som
Dark Ages (om man byter namn på hovspel till Elysium-spel
istället) och har dessutom en hel hög andra intrigmöjligheter.
Finns så grymt mycket kul supplement till Masquerade att
jag inte ens vet vart jag ska börja, men By Night-böckerna är
väl värda att investera i när du börjar känna för att låta spelarna
gå igenom något utöver det vanliga. Berlin By Night, Chicago
Chronicles och New York By Night rekomenderas varmt.
Kindred of the East känner jag inte till så vidare, men jag
hoppas jag har varit till någon hjälp med de andra spelen.
/Alexander Gyhlesten
Vampire: The Dark Ages
Utspelar sig precis som namnet säger, under den mörka
medeltiden då allt till synes kanske kunde vara guld och
blodiga skogar för vampyrer - Vilket det inte är. Andra
vampyrer som smyger runt är farliga för dig, de vill antingen
ha ditt dyrbara blod (om de är yngre än dig, du förstår vad jag
menar om du läser igenom stycket för diableri i regelboken),
dina kontakter, dina stålar eller något annat som utmärker just
din vampyr. Du fick ett helt gäng glada gossar som fiender den
sekunden du blev invigd. Dessutom är kyrkans män ute med
facklor och far. Det blir strax inne att jaga de varelser som
kryper för mycket i skuggorna (häxbränningen)
och "uppvärmningen" (höhö) är minst lika otrevlig den.
Dessutom kan bönderna och byborna få för sig att det är
ohälsosamt att ha en furste runt knuten som, förutom ett fult
utseende och konstiga nattvanor, har försmak för
människoblod.
Spelet är upplagt för mycket äventyrande a´la drakar och
demoner (hej, grabbar titta en snorgammal karta till ett ställe
någonstans i Blåland där Mjölner skall vara begraven - Vi drar
dit!) till intrigerande och hovspel. Just hovspelandet är en
favorit, i synnerhet när det kan varvas med tuffa prylar som
lite äventyrsspelande. Dark Ages har även den fördelen att
ha de (enligt min åsikt) bästa krönikorna skrivna till sig redo
att inhandlas. Där är Transylvanian Chronicles (skratta inte)
den som sticker ut mest.
Vampire: The Masquerade
Vår moderna tid. Världen kan vid första anblicken te sig
tämligen mycket mer gästvänlig för vampyrer. Sekterna har
utkristalliseras (Camarillan, Sabbaten och de som är
självständiga från de båda sekterna - "Globala Vampyrklubbar"),
vilket ger ett visst mått av skydd. Men, i dessa tidevarv verkar
Varulvarna mer hungriga, magikerna mer desperata och
nu har man inte bara kyrkans heliga män hack i häl utan en
hel hög andra häxjägare. Dessutom uppstår lättare än vanligt
klandispyter och sektkriget knackar för dörren. Inte nog med
att vampyrerna dessutom måste akta sig alltmer för
människorna (var man har sin pistol i World of Darkness, det
är kalibern som skiljer dem åt) och de äldre vampyrerna viskar
om de sista nätterna, att Gehennas tid är här.
Masquerade passar till ungefär samma typer av spelande som
Dark Ages (om man byter namn på hovspel till Elysium-spel
istället) och har dessutom en hel hög andra intrigmöjligheter.
Finns så grymt mycket kul supplement till Masquerade att
jag inte ens vet vart jag ska börja, men By Night-böckerna är
väl värda att investera i när du börjar känna för att låta spelarna
gå igenom något utöver det vanliga. Berlin By Night, Chicago
Chronicles och New York By Night rekomenderas varmt.
Kindred of the East känner jag inte till så vidare, men jag
hoppas jag har varit till någon hjälp med de andra spelen.
/Alexander Gyhlesten
Till roliga moduler man borde köpa så säger jag
klanböckerna
Klanböckerna är av så skiftande kvalité att det inte är en
given regel. De jag tycker är bäst skrivna av de 12 jag äger
(bara en kvar så har jag äntligen allihop
är:
Giovanni - Humoristiskt skriven bakgrundshistoria och man
får reda på allt man skulle tänka sig att man behövde. Kanske
skulle stå mer om Necromantin och fler ritualer, men det
duger. På minusfronten är dock Leif Jones arketypsbilder,
som i de flesta fallen brukar vara bra men här är ALLA kassa.
Ventrue - Fick reda på mer än vad jag ville veta egentligen och
det är ett stort PLUS. För lite om Ventrue antitribu, dock.
Brujah - Sköna bilder, bra skriven klanhistorik. Nuff said.
Tzimisce & Gangrel - Läs.
Och sedan finns det en hel del medelmåttiga som glänser
till på sina ställen. Men, den boken jag absolut hatar att jag
en spenderade pengar på var Toreadors klanbok. Kan någon
förklara för mig vart jag ska tycka den är bra skulle jag vara
mer än tacksam. Dessutom står det på baksidan att man ska
få information om Toreador Antitribu, vad man får är några
rader på två ställen. Värt att nedteckna på baksidan?
Men, de moduler jag anser att man skall köpa innan man
börjar gräva upp klanböcker är Spelledarens Handbok,
Spelarens Handbok och Guide to the Camarilla (om man skall
starta med Camarilla kampanjer, vilket verkar vara en
tumregel).
/Alexander Gyhlesten
klanböckerna
Klanböckerna är av så skiftande kvalité att det inte är en
given regel. De jag tycker är bäst skrivna av de 12 jag äger
(bara en kvar så har jag äntligen allihop
är:Giovanni - Humoristiskt skriven bakgrundshistoria och man
får reda på allt man skulle tänka sig att man behövde. Kanske
skulle stå mer om Necromantin och fler ritualer, men det
duger. På minusfronten är dock Leif Jones arketypsbilder,
som i de flesta fallen brukar vara bra men här är ALLA kassa.
Ventrue - Fick reda på mer än vad jag ville veta egentligen och
det är ett stort PLUS. För lite om Ventrue antitribu, dock.
Brujah - Sköna bilder, bra skriven klanhistorik. Nuff said.
Tzimisce & Gangrel - Läs.
Och sedan finns det en hel del medelmåttiga som glänser
till på sina ställen. Men, den boken jag absolut hatar att jag
en spenderade pengar på var Toreadors klanbok. Kan någon
förklara för mig vart jag ska tycka den är bra skulle jag vara
mer än tacksam. Dessutom står det på baksidan att man ska
få information om Toreador Antitribu, vad man får är några
rader på två ställen. Värt att nedteckna på baksidan?
Men, de moduler jag anser att man skall köpa innan man
börjar gräva upp klanböcker är Spelledarens Handbok,
Spelarens Handbok och Guide to the Camarilla (om man skall
starta med Camarilla kampanjer, vilket verkar vara en
tumregel).
/Alexander Gyhlesten
BaRcA
Veteran
Så Masquerade är lite Blade-stuket?
BaRcA
Veteran
Är det ett krångligt system eller är det bara svårt att förstå på forumet? 
Så Masquerade är lite Blade-stuket?
Det går om man vill, i synnerhet om man kör en crossover
med rollspelet Hunter: The Reckoning.
Men, det är inget jag personligen föredrar då jag tycker Blade
är lite lökig som film och koncept.
/Alexander Gyhlesten
Det går om man vill, i synnerhet om man kör en crossover
med rollspelet Hunter: The Reckoning.
Men, det är inget jag personligen föredrar då jag tycker Blade
är lite lökig som film och koncept.
/Alexander Gyhlesten
Nej, systemet är enkelt och ganska konsekvent. Det enda problemet är att om man är duktig måste man slå en hel jävla hink med T10or för att se om man lyckas med något...
/tobias
/tobias
Är det ett krångligt system eller är det bara svårt att förstå
på forumet?
Nej, det är faktiskt inte särskilt svårt system. Elin beskrev
det väldigt bra. Men jag kanske kan förtydliga lite:
Det är ett problem som uppstår, exempelvis en rollsperson
skall klättra över ett stängsel med snuten flåsandes i nacken.
Först så avgör spelledaren hur svårt det kan tänkas vara på
en 10-gradig skala (dvs. 1-10). Jag skulle sätta
svårighetsgraden vid 7 och förklara det som en ganska
komplicerad utmaning.
Efter svårighetsgradssättningen så väljer spelledaren ett
lämpligt attribut (även kallat grundegenskap) och en lämplig
färdighet. I fallet med stängslet skulle jag ta Attributet
Dexterity (Smidighet) och färdigheten Acrobatics (Akrobatik).
Låt oss nu säga att rollpersonen som klättrar över stängslet
har 3 i Dexterity och 2 i Acrobatics vilket gör att vi nu har
värdet på hur många tärningar spelaren skall slå (3+2=5).
Ni med gott minne kommer ihåg att svårighetsgraden var 7.
Nu skall spelaren plocka upp så många t10:or som de båda
värdena denne fick av spelledaren, i detta fallet 5. Sedan är
det dags att rulla och här följer ett exempel på ett sådant
utfall:
Första tärningen: 1
Andra tärningen: 6
Tredje tärningen: 9
Fjärde tärningen: 10
Femte tärningen: 7
Alla 1:or som är slagna är fummel, alla 10:or är perfekta slag
och alla tärningar som kom lika med eller över
svårighetsgraden är lyckade.
Slår man någon etta kan man ta bort effekten med en tia och
vice versa. Får man många tior är det ett perfekt slag, får man
många ettor är det ett fummel.
Men, låt oss nu titta på exempelslaget igen. Vi slog: 1, 6,
7, 9 och en 10. Vi kan plocka bort ettan och tian för de tar
ut varandra vilket lämnar oss med: 6, 7 och 9.
Som du nu ser har vi två lyckade slag (7:an och 9:an) och
spelledaren bedömmer det som att rollpersonen kom över men
inte tjänade någon tid då det inte var någon vidare klättring
över stängslet. Ju fler lyckade tärningar desto bättre helt
enkelt.
Detta ser ut att ta tid kanske, men i verkligheten tar det bara
några sekunder. Självklart kan SL bläddra i en stor bok om
vilka färdigheter och attribut man skall använda i givna
situationer och sätta svårighetsgrad - Men efter hand får man
en fingertopskänsla för det.
Hoppas jag skrev så du förstod, jag snurrade bort mig själv
några gånger
/Alexander Gyhlesten
på forumet?
Nej, det är faktiskt inte särskilt svårt system. Elin beskrev
det väldigt bra. Men jag kanske kan förtydliga lite:
Det är ett problem som uppstår, exempelvis en rollsperson
skall klättra över ett stängsel med snuten flåsandes i nacken.
Först så avgör spelledaren hur svårt det kan tänkas vara på
en 10-gradig skala (dvs. 1-10). Jag skulle sätta
svårighetsgraden vid 7 och förklara det som en ganska
komplicerad utmaning.
Efter svårighetsgradssättningen så väljer spelledaren ett
lämpligt attribut (även kallat grundegenskap) och en lämplig
färdighet. I fallet med stängslet skulle jag ta Attributet
Dexterity (Smidighet) och färdigheten Acrobatics (Akrobatik).
Låt oss nu säga att rollpersonen som klättrar över stängslet
har 3 i Dexterity och 2 i Acrobatics vilket gör att vi nu har
värdet på hur många tärningar spelaren skall slå (3+2=5).
Ni med gott minne kommer ihåg att svårighetsgraden var 7.
Nu skall spelaren plocka upp så många t10:or som de båda
värdena denne fick av spelledaren, i detta fallet 5. Sedan är
det dags att rulla och här följer ett exempel på ett sådant
utfall:
Första tärningen: 1
Andra tärningen: 6
Tredje tärningen: 9
Fjärde tärningen: 10
Femte tärningen: 7
Alla 1:or som är slagna är fummel, alla 10:or är perfekta slag
och alla tärningar som kom lika med eller över
svårighetsgraden är lyckade.
Slår man någon etta kan man ta bort effekten med en tia och
vice versa. Får man många tior är det ett perfekt slag, får man
många ettor är det ett fummel.
Men, låt oss nu titta på exempelslaget igen. Vi slog: 1, 6,
7, 9 och en 10. Vi kan plocka bort ettan och tian för de tar
ut varandra vilket lämnar oss med: 6, 7 och 9.
Som du nu ser har vi två lyckade slag (7:an och 9:an) och
spelledaren bedömmer det som att rollpersonen kom över men
inte tjänade någon tid då det inte var någon vidare klättring
över stängslet. Ju fler lyckade tärningar desto bättre helt
enkelt.
Detta ser ut att ta tid kanske, men i verkligheten tar det bara
några sekunder. Självklart kan SL bläddra i en stor bok om
vilka färdigheter och attribut man skall använda i givna
situationer och sätta svårighetsgrad - Men efter hand får man
en fingertopskänsla för det.
Hoppas jag skrev så du förstod, jag snurrade bort mig själv
några gånger
/Alexander Gyhlesten
BaRcA
Veteran
lökig? 
BaRcA
Veteran
Det verkar som ett j*vligt bra system. Och snabbt.
Tack för hjälpen!
Tack för hjälpen!
BaRcA
Veteran
Blir det inte svårare att lyckas då? Vad är isåfall meningen med att vara bra på något?
Nej, det blir lättare att lyckas, såvida svårighetsgraden inte är 10. Som du kan se i bekrivningen av systemet ovan ska man slå ett antal T10. Ju fler som ger ett resultat som är lika med eller över svårighetsgraden, desto bättre lyckas man. Ergo är det bättre att slå många tärningar.
/tobias
/tobias
BaRcA
Veteran
Det känns som att det skulle vara svårare, men jag har säkert fel...