Nekromanti Vampire - Fall of the Camarilla

Blasphemy

Swashbuckler
Joined
4 Jul 2000
Messages
2,369
Location
Göteborg
Jag har just spellett klart kampanjen Fall of the Camarilla. En kampanj till Vampire the Requiem som kräver modulen Requiem for Rome. Kampanjen utspelar sig i Rom under Romarrikets sista dagar.

För er som inte spelat den, men funderar på att göra det, så innehåller denna rapport självklart massor med spoilers.

Kampanjens tema har varit tragedi och förfall – alla spelare visste redan från början att kampanjen handlade om Roms fall och att likt Macbeth eller någon av de grekiska tragedierna så skulle det inte bli ett lyckligt slut för någon av rollpersonerna.

Själva tillbehöret Fall of the Camarilla tyckte jag sög bolgny på både längden och tvären. Rollpersonerna var aldrig i fokus – istället tvingades de bevittna avgörande händelser som ledde till Roms fall. Många av äventyren var totalt meningslösa och fyllde inget som helst syfte. Helt meningslösa saker tilläts att ta plats – oanvändbara handouts ”läs upp det här för spelarna”-stycken och mycket annat. Jag undrar vad författarna och White Wolf tänkte på när de släppte den.

De bra sakerna var att många av illustrationerna var snygga. Jag använde de flesta Spelledarpersonerna (fast var tvungen att lägga till ett stoooort antal). Vissa av scenarierna var också inspirerande.

All bakgrundsinfo som jag nu skriver bygger främst på min omtolkning samt nyskapning av det som stått i Modulen. Så ni som har den eller läser den kommer finna att det mesta är annorlunda.


Rom
Rom är alltjämt världens metropol men har börjat förlora sin glans. Triumferna kommer inte lika ofta – de gamla gudarna har glömts bort. I staden lever över en miljon dödliga och mer än 300 av släktet. Dessa har sina tillhåll i ”Necropolis” (ett väldigt nätverk av katakomber, kryptor och grottor sedan etruskernas dagar) under staden men när natten faller tar de sig upp till ytan och vandrar bland de dödliga.

Camarilla är samlingsnamnet för den organisation som håller samman alla klaner och politiska fraktioner. Camarillans fraktioner är:

Sennex: Detta är likt Roms senat – den styrande lilla klicken. De debatterar, stiftar lagar och ser till att allt flyter på.

Legio Mortuum: Camarillans svärd – det är dessa som skyddar camarillan mot inre och yttre hot.

Cult of Augurs: Prästerna till de gamla gudarna - dessa utför viktiga riter och spådomar.

Peregrine Collegia: Alla ”lägre” bakas in i denna fraktion. Där de rör sig bland människorna och har domäner i staden och hålls i koppel av Sennexens lagar och Legio Mortuums klingor.

Lancea et Sanctum: En fraktion som brutit sig fria från Peregrine Collegia där de tidigare hörde hemma – de svär sig till den nya guden och har många nytänkande ambitioner.


Sedan finns det självklart klaner också. Utan att gå in på dem för mycket:

Julii: Detta är Roms klan – de är roms söner och döttar. Enligt legenden så är deras anfader Remus – Romulus bror (Romulus var den som grundade Rom och dödade sin bror). Det sägs att Remus slöt en pakt med mörkrets makter för att få evigt liv.

Daeva: Kurtisanerna från Babylon som vandrar över världen och suger i sig skönheten från världen.

Gangrel: När Ceasar återvände från Germanien så hade han väckt något i den svarta myllan – klanen Gangrel följde arméerna tillbaka till Rom.

Mekhet: Mystikerna från nordafrika – främst Egypten - med kunskaper om det fördolda.

Nosferatu: Lever djupt i Rom – kallas för Worms.


Backplot
Jag har valt att bygga om i stort sett hela kampanjen. Nu bygger allt på händelser i det förflutna.

Klanen Juliis grundare slöt vid sin (mänskliga) död ett avtal med varelser av dödsriket – så kallade strix. Jag valde att dessa skulle vara de fem furierna i romersk mytologi – Megara, Alecto, Tisiphone, Adrasta och Nemesis. Han lovade att om han fick 1000 år av ”liv” så skulle han och hans avkomma samla själar åt dem.

Pakten slöts och klanen Julii uppstod. Snart glömdes pakten bort av de flesta och klanens grundare sänktes i torpor. Furierna hade dock inte glömt och när de tusen åren passerat omkring år 200 efter Kristus så uppenbarade de sig för att kräva tillbaka det som var deras.

En grupp inom Camarillan, ”Konspiratörerna” lyckades dock lura dem och band deras själar i vampyrkroppar – pålspetsade dessa och gömde dem djupt ned i katakomberna under Rom.

Detta gick inte obemärkt förbi då vampyrerna saknades och en grupp personer, ”Undersökarna”, började nysta i händelserna. De fann snart att deras vänner/skapare/barn hade blivit undanröjda på grund av en hemlig konspiration – exakt vad denna rörde sig om visste man dock inte.

”Undersökarna” började nysta i det hela. ”Konspiratörerna” insåg detta och satte dit dessa för ett brott de inte begått – nämligen ett försökt till att manipulera kejsarlinjen (en regel jag lade till för att dels komplicera ting och göra det mer intressant – vampyrernas Rom försöker alltid efterlikna de dödligas Rom – såsom natten följer dagen – och när en av släktet styr en kejsare så blir det alltid stora konflikter då en individ får allt för stor makt). Alla ”Undersökare” utom en blev infångade och avrättade (den sista lyckades undkomma). Problemet var bara att alla dess hade nyskapad avkomma: Rollpersonerna.

Vergilius (Andreas): En vacker Daeva – skådespelare och passionerad poet – som var mycket förälskad i sin herre. Han rörde sig mycket bland de dödliga och njöt av deras lustar.

Imovar (Sören): En Meketh. Lärd, rätt så torr på många sätt, med en girighet över att komma över skrifter och hemligheter samt en analytisk hjärna.

Gastrobulus (Carl Johan): En stor tjock Julii som slöt en pakt med en av ”Undersökarna” och fick evigt liv. Gastrobulus var inte intresserad av politik som så utan ville hellre hålla orgier och leva gott.

Severus (Totte): En makthungrig Julii som var politiskt skolad och hade en god skicklighet i retorik. Han hade redan från början stora ambitioner och visioner på hur Camarillan måste fungera.


Rollpersonerna hade alla nyligt blivit skapade – de hade inte hunnits introducerade till vampyrsamhället innan deras ”Fäder” togs ifrån dem och de ställdes inför Camarilla.

Nedan beskriver jag spelmöte för spelmöte – det är mycket karaktärer i dessa intrigkampanjer och många små parallellhandlingar så långt ifrån allt kommer med.



Spelmöte ett år 320

Rollpersonerna ställs inför Sennexen – det debatteras om de skall möta sina ”Fäders” öde och korsfästas vid soluppgången eller om de skall tillåtas leva. Här fick rollpersonerna stifta bekantskap med två viktiga spelledarpersoner Corbulo och Tertia Julia. Något av kampanjens tema framkommer även här ”Kommer sönerna begå sina fäders misstag”.

Rollpersonerna får föra sin talan och med Corbulos hjälp så blir de frisläppta och inte bara det – de får sina fäders Domän – och en skuld till honom.

Efter att ha blivit visade sin domän så blir de förda till ett Elysium och presenteras för folk – det är en introduktion av spelledarpersoner och för att de skall förstå lite av det politiska maktspelet i Rom.

Corbulo vill ha deras hjälp med en liten sak – han ber dem fara till en angränsande stad och hämta en staty som han har beställt – detta ifrån en skulptör som lämnat Rom i all hast. Detta är endast en skenmanöver för att locka iväg dem – när de är borta så låter han sina kontakter leta igenom deras domän efter ledtrådar till vad ”Undersökarna” sysslade med.

Resan ger Rollpersonena tid att känna varandra. De får tag på statyn och återvänder till Rom utan större incidenter.

Spelmötet avslutas med att Imovar (som har kvar massor med information från sin Fader) letar sig ned i djupet av Necropolis – och hittar där med hjälp av en primitiv karta en plats där en vampyr ligger i Torpor. Denne vampyr är kedjad i en krypta med en påle i hjärtat. Girig som Imovar är diableriserar han denne och tar sig sedan till sin Haven för att uföra en ritual som tvättar bort fläckarna på hans aura.

Om det inte hade varit för de tjocka molnen så hade en röd måne setts över Rom. Detta kan man säga är början till slutet. Imovar vet inte om det men en strix har knutits till hans själ – hon kan inte lämna hans kropp då han inte är en julii men däremot prata med honom och påverka hans sinnen.


Spelmöte två år 321

Under året som gått har Imovar närmat sig Cult of the Augurs. Severus blivit involverad in Sennexen. Vergilius hängett sig åt Peregrina Collegia och Gastrobulus haft massvis med orgier.

Rollpersonerna har beslutat att hålla en fest i Gastrobulus villa för att öka sin status i staden.¨

Många av släktet närvarar och hela festen har ett Egyptiskt tema. Vergilius uppträder i en tårdrypande teaterföreställning och lyckas trollbinda Cult of The Augurs ledare Flavianna Galla som har en passion för skönhet.

Imovar möter en liten flicka i villan – hon drar med honom till ett rum och tvingar honom att utföra en ritual (hon är stark och bevisligen inte mänsklig) – ritualen kräver att han offrar en människa och äter dennes lever – när han gör detta så blir det svart för Imovar.

Inte långt senare syns en röd måne på himlavalvet. Det som har hänt att flickan (strixen) har fått Imovar att utföra riten och att denne gjort det möjligt för henne att ta över hans kropp för en tid. Hon rusar ned i Necropolis då hon vet var en av sina systrar är begravda – befriar henne – denne är fortfarande i sin tidigare vampyrkropp och går bärsärk i Necropolis.

Imovar vaknar upp inte långt ifrån gryningen i kloakerna nere i Rom.

I necropolis dödas ett antal av släktet innan vampyren blir nedgjord och strixen blir fri.

Dagen därpå hålls en debatt i Sennexen – Tertia Julia (som är en av Konspiratörerna) ser till att rikta skulden på Lancea et Sanctum och Severus tar hennes sida. Utan några som helst bevis startas en straffutrensning av Lancea et Sanctum.

Mötet avslutas med ett privat möte med Vergilius och Flavianna Galla – hon tar honom till sin skyddsling vilket väcker fiendskap mellan Vergilius och hennes barn Eupraxus.



Spelmöte tre år 326

Spelmötet börjar i en lite mer hysterisk och komisk ton då Gastrobulos – den gästfrie – får besök av delar av sin odrägliga familj vars villa utanför Rom har brunnit ned och de kommer nu för att bo hos honom. Denna familj får Harry Potters styvföräldrar att vara som fromma lamm.

Severus har ett hemligt projekt att avla fram en perfekt kejsarkandidat som skall få folket att återvända till gamla paganistiska Rom.

Det hålls en debatt (som Severus förlorar precis mot Corbulo) där Lancea et Sanctum blir förlåtna och blir en del av Camarilla igen.

Corbulo kräver en tjänst av Severus – han vill att denne skall skapa en människa till vampyr i hemlighet och skänka denne till honom. Han säger att det är en elak lek gentemot en kristen fiende till honom. Severus och hans anhang utför detta – efter vissa problem – då det är en person av dignitet som är i Rom på besök och i hemlighet. De gör honom till en av släktet och överlämnar honom sedan till Corbulos mannar.

Var Severus inte vet är att detta var Crispus – son till Kejsar Konstantin – som var i Rom i hemliga affärer. Han har nu brutit mot det grövsta brott en av släktet kan begå i Rom – att manipulera kejsarlinjen. Corbulo sparar dock på denna hållhake. Corbulo inser nämligen att Severus håller på att bli en övermäktig motståndade när det gäller debatter och att han behöver en livlina.



Spelmöte fyra år 327

Gastrobulus lyckas till slut driva bort sina släktingar genom att gifta bort dottern i familjen till en gammal rik egyptier.

Trullus – en hunsad Nosferatu har återvänt till staden. Han hjälpte rollpersonernas fäder ”Undersökarna” att leta efter de begravda vampyrerna. De lyckas med hans hjälp (samt ett antal bisarra tärningsslag) att hitta en till av de begravda. Severus tar hand om honom – och ser till att han är i Torpor.

Imovar blir varse om att flickan han ser är en del av honom. Ett väsen som bundit honom till sin själ – han letar därför upp en mystiker (som i hemlighet arbetar just åt Tertia Julia för att finna Strix och fånga dem). Imovar avslöjar dock för mycket och inser att mystikern kommer rapportera detta till Tertia Julia. Han låter då strixen ta över hans kropp och dödar mystikern och diableriserar honom.

Vergilius uppför en offentlig pjäs – Eupraxus – som hatar honom sedan han tog hans plats som Flavianna Gallas skyddsling saboterar för honom och för Vergilius att gå bärsärk framför alla – till och med anfalla folkmassan. Tack vare Severus goda argumentationsteknik så döms endast Vergilius till fem års förvisning från Rom.

Severus skyddlingar (de som skall kunna bli den perfekta kejsarlinjen) blir kidnappade och han får ett ultimatum – kidnapparna (som är en person inom Lancea) vill att han leder Tertia Julia i en fälla så de kan ta livet av henne. Severus väljer dock att berätta allt för Tertia och de ordnar ett bakhåll – de lyckas inte fånga förövarna men han lyckas rädda sin avkomma.


Spelmöte fem år 332

De bryter sig in i Flavianna Gallas (ledaren för Augurs) hemliga högsäte då hon inte är i staden för att finna information angående konspirationen. De hittar skrifter om furierna och att dessa blivit bundna i kroppar samt att det nämns en pakt – det nämns dock inte exakt vad denna pakt går ut på. De får även tag på diverse ritualen.

Severus skall förhöra vampyren i Torpor som de har fångat. Han vet att denne är besatt av någon typ av andeväsen – en furie – men tror inte att den kan lämna kroppen. Men det första som händer när han drar ut pålen är att furien försvinner. En röd måne syns åter över Rom.

Spelmötet är i övrigt många mindre händelser. Gastrobulos försöker infiltrera Lancea et Sanctum på Severus order men egentligen finner han sympati för organisationen och blir mer och mer betagen av den ende gudens bud.

Severus ser till att en ”framavlad” dotter som skulle bli en lämplig kejsarmoder – fylld med insikt om de gamla gudarnas storhet och hur Rom ska styras blir bortgift med en av kejsarens söner och hoppas att kunna manipulera så att denna kommer till maktposition i sinom sin tid.


Spelmöte sex år 357

Många år har gått – världen har förändrats – det börjar med en genomgång om hur Rom förändrats – hur Konstantinopel blivit den nya huvudstaden samt konflikten bland släktet.

Imovar har under denna tid lyckats se till så att furiern i hans huvud inte kan visa illusioner och synvillor för honom (tror han).

Severus kejsarättling har växt upp och är nu en inflytelserik General i norr. Severus själv har fått en betydande position i Sennexen och har många följeslagare.

Gastrobulus har kommit upp sig i Lancea och spelar nu båda sidor.

Vergilius är Flavianna Gallas älskling och språkrör. Han manipulerar henne – hon börjar dessutom bli väldigt gammal och kan snart inte livnära sig på vanliga döda – det är tid för henne att gå i Torpor. Vergilius är den som utan någon som helst kunskap bossar över Cult of the Augurs genom att han kommer med hennes bud.

Det stora som händer är att helgon kommer till rollpersonernas domän. En kvinna vid namn Thais har bosatt sig i en brodell – fått alla kvinnor att avsäga sitt skamfulla yrke – prisa gud och offentligt räkna upp deras kunder och bränna deras parfymer och exotiska kläder. De kristna flockas för att se helgonet och hon utför mirakel på mirakel.

Rollpersonerna undersöker det hela och något speciellt med henne är det helt klart – hennes aura fullkomligt lyser. Gastrobulus söker upp henne – och hon visar honom två visioner. Båda visar hans död. Den ena är när han springer genom ett brinnande Rom och är jagad av bevingade väsen. Den andra är när han är gammal och ligger i en säng på landsbygden omgiven av barn och barnbarn. Gastrobulus ber om att få uppleva den andra döden istället – och helgonet sliter då ut hans vampyrsjäl och han blir dödlig igen.

När Severus får veta detta blir han förstörd. Detta kan ge de kristna stor makt – och i sin tur Lancea. Han ser därför till att en annan Kristen falang letar upp Helgonet och dödar henne samt bränner bordellen. Gastrobulus lämnar staden och Severus sänder lönnmördare efter honom. Gastrobulus lyckas dock hålla sig undan – så här försvinner han ur historien.


Spelmöte sju år 363

Severus ”skyddsling” och kejsarättling har blivit kejsare – återinfört den paganistiska tron och hela Rom börjar sträva mer mot hur det var i forna tider. Severus strävar för att komma in i Camarillas innersta cirkel – Invictus.

Flavianna Galla – ledaren över Cult of the Augurs har dragit sig undan med Vergilius – de reser tillsammans över världen och hon tar farväl av de platser hon sett – sedan går hon ned i Torpor. Kulten är i Kaos – det är en kamp om vem som skall bli ledare. Imovar blir indragen vare sig han vill eller inte.

Det hela urartar till en blodig konflikt där två fraktioner kämpar mot varandra – den ena går slutligen segrande ur det hela. Imovar ser tecken på att ledaren har en strix i sig. Han berättar detta för Severus som ser till att denne blir avrättad – en annan av Augurs blir ledare – nosferatun Titus.

Severus får veta var den av släktet som kidnappade hans familj för så länge sedan håller till. Han tar en stor trupp soldater och lyckas med Imovars hjälp fånga in honom och döda honom.


Spelmöte åtta år 364

Germanicus (Carl Johans nya karaktär) har anlänt till staden. Även han av klan Julii. Han säger sig vara avkomma till samma vampyr som skapade Severus och Gastrobulus och alla bevis talar för detta. Germanicus är en betydligt mer fysisk karaktär som kan hantera en gladius.

Germanicus är dock inte den han utger sig vara – egentligen är han den sista av ”Undersökarna” som har nästlat sig in i Rom – han brinner av hämndbegär och önskar inget hellre än att få Camarillan på fall. Han har allierat sig med en blodslinje norr om svarta havet, Tsimicu, och dessa har en förmåga att framställa falska minnen och auror.

Germanicus vet att begravda vampyrer ligger under Rom och att de har strix i sig – och enligt en profetia så ska dessa bringa Camarillan på fall. Han har därför blodsbundit nosferatun Trullus och tvingar honom att gräva och leta i underjorden.

Allt börjar med att villan där de har ett möte i blir anfallen – män med facklor och svärd slår in porten. Dödar tjänare och vakter. Vore det inte för Germanicus stridsskicklighet så skulle de ha gått hädan. De följer bevisen och det visar sig vara ett svårt spår som leder hit och dit men slutligen så lyckas de hitta tydliga bevis som pekar på att en person inom Invictus ligger bakom attacken.

Det blir en upprorisk stämning i Sennexen när Severus lägger fram bevisen och Sennexen delas i två delar. Invictusmedlemmen flyr och Severus ser till att ta hans plats – många tror att Severus på något sätt förfalskat dessa bevis – men de kan inte säga hur.

Germanicus är den som ligger bakom det hela – det var han som låg bakom attacken och genom detta så får han Sennexen att bli splittrad.

Imovar ser under ett besök i Augurs tempel hur ledaren – en nosferatu vid namn Titus – åkallar en strix som befaller honom att inom en månads tid dräpa Imovar och släppa strixen inom honom fri. Vad Imovar inte vet är att detta bara är en illusion som strixen inom honom målat upp.

Imovar kontaktar Gemanicus – ber honom att hjälpa honom – de pålspetsar Titus och begraver honom djupt i katakomberna. Germanicus drar i hemlighet ut pålen ur kroppen och hugger den sönder och samman så att en eventuell Strix skulle komma fri.

Imovar blir ledare över det lilla som återstår av Augurs.


Spelmöte nio år 387

Under åren som gått har Camarilla blivit mer och mer splittrat. En svart ulv (Germanicus) sprider skräck på båda sidor. Konflikten mellan Lancea och Camarilla blir allt mer upptrappad. Lönnmord sker ständigt och folks tillgångar bränns ned.

Mötet börjar med en rit i Pantehon. Så gott som alla av Camarilla är samlade –de gamla gudarna åkallas – men offret visar sig förbannat. Geten som skärs upp har svarta inälvor – ett mycket dåligt tecken. När de kommer ut på Pantheons trappa står Lancea där och väntar på dem. Deras ledare förkunnar att Camarillan inte existerar längre – att en ny tid stundar.

De avlägsnar sig sedan.

Kalabalik i Sennexen men ett inbördeskrig stundar. Ena halvan vill försöka lösa det hela politiskt den andra döda dem.

Corbulo vill absolut lösa det på fredlig väg och vill att Severus skall överge sin allierade Tertia Julia i frågan om de skall utlysa en blodsjakt på Lancea. Han tar här fram sitt trumfkort – säger sig ha Severus barn i sin ägo – och att denne är Kejsarens son (alltså det från spelmötet år 326). Severus stöder dock Tertia och tvingas sedan fly från Rom till Spanien.

Germanicus får besök av ”vänner” från Tsimicu – de kommer till Rom för att förbereda stadens fall.

En blodsjakt tar sin början men det blir i form av ett inbördeskrig mellan individer av släktet. Legio Mortuum – som börjat tröttna på det eviga pratet och sennexens intrigerande – håller sig utanför så mycket det bara går.


Spelmöte tio år 389

Kriget har rasat i Rom. Splittringen finns överallt. Möten hålls inte längre. Peregnia Collegia organiserar sig mer och mer i mindre grupper där de styr sina respektive domäner. Folk blir mördade. Deras tillgångar tillintetgörs. Deras tjänare försvinner. Det har varit tre år av fasa där många har dräpts. Sennexen pratar och pratar. De ändlösa debatterna fortsätter in absurdum. De anklagar varandra istället för att ta tag i problemen. Samtidigt kommer rykten om en stor armé med goter som är på väg ned från norr mot staden.

Vergilius återvänder till Rom efter mycket lång tid. Han har mött Severus i spanien som självklart konspirerar som aldrig förr. Med sig har Vergilius Jasmine (Tottes tillfälliga karaktär då Severus hade lite väl mycket hot mot sig) en Khaibit lönnmördare (blodslinje till Meketh).

I staden så har Germanicus befäst villan och styr praktiskt taget domänen. Han har ett stort antal legosoldater under sina order. Han har använt Tsimicu och deras förmågor att skapa totalt kaos i staden – samt att de har slaktat och dödat.

Imovar försöker i ett desperat möte hålla samma Augurs (varav det är 7 stycken kvar – med honom inräknat) men de är ansatta från alla håll och deras förmågor betvivlas av Sennexen och de väljer därför att lämna Rom. Imovar kallas inför Sennexen och får stå till svars varför han lät organisationen som han var ledare över upplösas. Han får order om att inte lämna Rom.

Tertia Julias villa blir nedbränd och hon blir dödad (tror man – hon lyckas ta sig ned i Necropolis). Det är Germanicus som ligger bakom attacken för att hitta ledtrådar till var de två sista Strixarna kan vara.

Jasmine följer efter Legio Mortuums ledare i necropolis – för om möjligt undanröja honom så att en lämpligare person kan ta hans plats. Det utmynnar till en strid där Jasmine blir besegrad – dock så visar det sig att en strix vaknar där. Ledaren har nämligen tvingats att offra sin älskade för många århundraden sedan och han brukar uppsöka hennes grav när han grubblar och tvivlar – och det var över denna som striden hölls och blod spilldes. Jasmine lyckas ta sig iväg. En röd måne syns över Rom – nu återstår endast en enda Strix begravd i jorden.

Rollpersonerna blir kontaktade av en tjänare som menar på att en inom Lancea vill tala med dem och att de ska föra ett meddelande till Severus. Det finns de inom organisationen som är trötta på konflikten. De går med på ett möte.

Mötet hålls på en neutral plats. Carcallas bad – där det hålls en bröllopsfest mellan en rik egyptisk familj och Roms rikaste familj. Mitt bland alla sjungande, dansande människor så håller de ett möte med personer från Lancea. De går med på att lura sin ledare i ett bakhåll och därefter gå till Sennexen och be om fred. Det behövs en ny ordning. Rollpersonerna går med på att sända ett meddelande om detta till Severus.

Festen får en oväntad vändning. Det visar sig att alla fyra strix är samlade där och en mörk ritual hålls – Imovar förlorar kontrollen över sig själv. Folk blir mer och mer våldsamma – orgierna övergår till perversioner och brutala akter med lemlästning, våldtäkter, självstympning. Alla rollpersoner måste kämpa för att hålla sitt kallsinne och inte bli slukade av ilskan och galenskapen som svärmar om dem. Jasmine flyr och lämnar Rom för gott på grund av alla fasor. Vergilus förlorar vettet och blir slukad av sin best och lämnar också Rom.

När dagen gryr så har flera hundratals människor dött och tusentals är galna.


Spelmöte elva år 390 - Endgame

Severus anländer i hemlighet till ett chockat Rom. Det hålls ett möte med personer inom Lancea och de lovar att ordna ett bakhåll för sin ledare så att Severus och hans anhang kan fånga in honom.

Medan de väntar på detta så blir staden belägrad av en stor armé goter. De väntar på förstärkningar från Ravenna men inget har hänt än så länge. Tiden går och svälten börjar komma till staden. Rika familjer köper dålig mat för galna priser. De fattiga svälter.

Slutligen så har ett bakhåll ordnats i St Peters-Basilikan där Lanceas ledare skall befinna sig. Rollpersonerna tar sig dit med sina soldater. Det hela urartar till en massaker och en brutal strid i och på basilikan. Men lanceas ledare blir infågad.

Severus återvänder till Sennexen i triumf – han för med sig deras största fiende och får snart sennexen på sin sida. Han börjar omstrukturera den så den passar honom. Han skall bli en kejsare över vampyrerna i Rom – det måste bli ett slut på alla debatter.

Samtidigt söker nosferatun Trullus upp Germanicus och meddelar honom att han hittat den sista Strixen. Germanicus väcker denne och ger den Trullus som första måltid.

Månen skiner nu ständigt röd – och det är fyra dagar till fullmånde – då kommer furiernas makt vara som störst och de kommer för att ta vad som är deras.

Imovar ser detta och skyndar mot templet men blir infångad av en grupp Nosferatu och tagen ned i Necropolis. Där blir han torterad och förhörd av Tertia Julia som är säker på att han är en del i konspirationen att dräpa henne (vilket inte är sant – det var bara Germanicus som låg bakom detta). Hon börjar blodbinda honom och dominera honom så att han skall kunna utföra en ritual som binder strix till sina kroppar. Om bara en av dem ligger i dvala så kan de inte komma fria.

Här avslöjas även pakten – att det är en pakt mellan furierna och klanen Julii och att Julii försökt smita från pakten genom att lura demonerna. Imovar som är av Meketh känner då att han inte har så mycket att förlora då han tänker mest på sig själv.

När han är ensam i sitt fängelse så sluter han ett avtal med strixen i sitt huvud. Hon säger att hon ska ge honom evigt liv i en annan kropp om han bara dödar sin nuvarande och släpper henne fri. Imovar spetsar sig på en glödgad eldgaffel.

Imovar vaknar upp i en död människas kropp som ligger vid en av högarna innanför stadsmuren.

Tiden rinner ut – staden blir invaderad av goter som plundrar, våldtar och tar för sig.

Men så – natten med fullmåne. Himlarna hänger tunga – månens sken är rött vid horisonten.

Furierna manifesterar sig – bleka kvinnor med svarta vingar och från ögonen flödar blodtårar. De skrider genom Rom – människor faller samman i konvulsioner av smärta och medlemmarna av klanen Julii smälter sönder och deras själar strimlas och delas upp mellan de fem furierna.

Severus och Tertia Julia möts av misstag i den tomma Sennexkammaren och de tar en promenad tillsammans genom Rom – ett regn av blod börjar falla från himlen – Tertia Julia kastar sig in i ett brinnande hus och låter flammorna ta hennes liv.

Germanicus försöker ta sig iväg från staden men kommer inte långt innan han blir slukad.

Severus står mitt på forum och blir omringad av de fem furierna – han försöker förhandla med dem men de lyssnar inte till hans ord utan sliter hans själ i stycken.

Imovar lever kvar i sin mänskliga kropp som sakta ruttnar samman. Snart bär inte benen honom längre – han är uttröttad och matt – han kan bara ligga still till dess att kroppen förstörts så mycket att allt blir svart – då vaknar han upp i en ny död kropp och så fortsätter det – evigt fångad i en limbo mellan liv och död.



Slutkommentarer
Boken Requiem for Rome är ett mycket trevligt hjälpmedel om du skall spelleda Vampire i antikens Rome. Fall of the Camarilla lämnar dock mycket mer att önska.

Hjälpmedel:
Läste en del böcker som var hjälpsamma:

Edward Gibbon – Romerska rikets nedgång och fall

Life and times in Ancient Rome (en illustrerad bok med en karta över rom)

Tv-Serien Rome gav både inspiration och musik

Romersk Mytologi
http://www.pantheon.org/areas/mythology/europe/roman/articles.html

http://www.novaroma.org/nr/Choosing_a_Roman_name
 

Bunny

Crazy like a fool
Joined
15 Oct 2002
Messages
2,952
Location
Knivsta
Det har nästan gått en månad sedan detta postades, men jag vill svara något ändå. Det är ett väldigt långt inlägg, men helt klart läsvärt.

Jag skulle för min del knappt våga att ge mig på en sådan här intrig med fyra spelare att hålla reda på. Kanske gör jag det svårt för mig själv ibland, för jag gillar ditt upplägg. Hur skötte ni tidshoppen rent praktiskt? Väljer ni nästa nedslag i samråd, eller anger du som spelledare årtal för att sedan diskutera med varje spelare om vad deras rollpersoner sysselsatt sig med? Hur hanterade du debatterna i Sennex rent tekniskt? Jag har redan tänkt ut hur jag skulle lösa detta i Solar System, mina nya favvo-regler, men det hör ju inte hit - det vore fortfarande kul att höra hur skillnader i inflytande och retorik reglerades.

Det är ballt att du använt Edward Gibbon som källa (eller inspiration?) - hans tolkning av skedet känns helt rätt för en Vampire-kampanj. :gremgrin:

Vissa grepp du tar under kampanjens gång förtjänar att läggas på minnet. Jag vet inte om det alltid är medvetet, eller om du planerat utfallet, men så här i efterhand tycker jag att du flera gånger uppvisar en god avvägningsförmåga. Du hanterar Severus säkert övermänskliga retorik-stats genom att ge en annan fraktion en hållhake på honom, och därmed kanske du fördröjde hans dominans över Sennex fram till slutskedet. Jag gillar dessutom strixen i Imovar; var diabliseringen på något sätt planerad, eller blev det till ett för kampanjen väldigt lyckat utfall?
 

Blasphemy

Swashbuckler
Joined
4 Jul 2000
Messages
2,369
Location
Göteborg
Hur skötte ni tidshoppen rent praktiskt? Väljer ni nästa nedslag i samråd, eller anger du som spelledare årtal för att sedan diskutera med varje spelare om vad deras rollpersoner sysselsatt sig med?
I detta fall var det jag som sade att nästa spelmöte blir det här eller det här året. Vad vill ni göra till dess. Sedan brukade det bli att vi tog början av nästa spelmöte med att gå igenom vad dels som har hänt i världen, vad som hänt i Rom och bland Släktet samt vad deras karaktärer hade sysslat med. Ibland blev vi självklart tvungna att spela ut vissa scener eftersom de påverkade förloppet beroende på hur de utföll. Viss del av planeringen skedde även över mail mellan mig och spelarna.

Hur hanterade du debatterna i Sennex rent tekniskt?
Här använderna jag debattreglerna i Requiem for Rome med några mindre små modifikationer. I grund och botten kan man säga att det finns tre olika typer av debatter "Personal Debate, Philosophical debate och Procedural debate. Sedan kan man använda olika typer av debattstilar Agressive Logic, Deft maneuvering, Playing the Audience, Appealing to Emotion.

Det hela fungerar ungefär som strid i WoD. Man har ett tager number som man ska nå upp i där det ena värdet alltid är ens status och sedan kan det variera med en attribut och vanligen också någon +modifikation beroende på hur viktig debatten är och vad man är villig att offra.

Därefter har man Integrity som är likadant som defense - motståndaren får dra av tärningar från sitt slag.

Debattstilen visar på hur man för debatten och vilka attribut man kan använda sig av.

Sedan finns det Merits man kan köpa såsom Debate Style Reason, Debate style Rhetoric - vilket är som fighting styles i WoD. Dock fann jag att många av nivåerna var rätt så meningslösa och aldrig skulle användas. Men jag gjorde så att man fick lägga till sina tärningar i debate style till sin dice pool i alla debattslag - vilket gjorde att alla som ville debattera och bli bra på det nästintill vara tvungna att ha meriten eller en skyhög status.

Men i övrigt så löste vi många saker med debatter och de kom en del oväntade förlopp i spelförloppet via dem.

et är ballt att du använt Edward Gibbon som källa (eller inspiration?)
Ja hans böcker var mycket inspirerande - och även om jag inte höll mig till dem slaviskt var de skrivna på ett sådant sätt att man fick en känsla för tiden och karaktärerna. Så de är helt klart att rekommendera.

Du hanterar Severus säkert övermänskliga retorik-stats genom att ge en annan fraktion en hållhake på honom, och därmed kanske du fördröjde hans dominans över Sennex fram till slutskedet.
Severus var ju rätt så vild i Sennexen med många nya idéer och hade problem nog som det var. Men efter det att han besegrat en av spelledarpersonerna (Corbulo) i en debatt - relativt tidigt i spelet - så lurade ju denne till att "skapa" en vampyr av Konstantines son. Men det var nära att Severus slingrade sig ur detta redan här - dock så förledde deras uppmärksamhet av något annat (minns inte vad) så de undersökte aldrig det spåret fullt ut. Men ja... i slutet så hade ju Severus undanröjt många motståndare och hade blivit smått legendarisk bland släktet i Rom så han kom i en hög position - innan allt brakade samman.

Jag gillar dessutom strixen i Imovar; var diabliseringen på något sätt planerad, eller blev det till ett för kampanjen väldigt lyckat utfall?
Imovars spelare köpte en "Dark Pact" (en Flaw på 5 poäng). Men istället för att pakten var färdig från början så valde jag att lägga den i spel istället. Men vi diskuterade det inte som så - han visste inte vad pakten var... men förstod det inom sin tid.
Men han var ju sugen på diablere så jag lämnade honom tidigt med information om var det fanns en av släktet i Torpor djupt under Rom - och mycket riktigt så letade han sig ned dit för att sluka den.

Hade han inte gjort det så hade jag fått lura honom in i en pakt på nått annat sätt.
 
Top