Nekromanti Vampire Chronicle

[Silverblade]

Vad ska man tänka på när man ska skriva en chronicle till Vampire? Vad bör man undvika, hur vet man om det är tillräckligt utmanande?

Jag hade tänkt mig att utspela historien i San Francisco och dess närhet. Antalet spelare uppgår till 3 stycken;gangrel,malkavien,brujah. Fråga mig inte hur de lyckas hålla ihop. Kanske går att bygga lite på att de är så olika också.

 

[Ond bråd död]

"Vad ska man tänka på när man ska skriva en chronicle till Vampire? Vad bör man undvika, hur vet man om det är tillräckligt utmanande?"
Tja som alltid bör man fundera över vad spelarna vill ha. Eller kanske helt enkelt fråga dem.
Mina spelare känner jag rätt väl och försöker ha med nånting för alla i mina kampanjer. En gillar att vara mystisk och känna till saker som andra inte vet m.m. En föredrar att vara respekterad och ha ett ombonat haven. Den siste har sitt ursprung i strategispel uppskattar intrigspel och "häftiga" händelser.
I min kampanj försöker jag ge alla vad de vill ha...

Så mitt förslag är att du hör dig för vad de vill spela och låta det styra om det blir intriger, utforskande eller "rumors of gehenna" som blir huvudsaken i kampanjen.

Vad gäller hur mycket utmaning som är lagomt så har jag märkt att en strid mellan två vampyrer nästan alltid slutar på samma sätt. Så det går att provköra strider innan spelningen för att kolla att spelarna kan klara sig.

"Antalet spelare uppgår till 3 stycken;gangrel,malkavien,brujah. Fråga mig inte hur de lyckas hålla ihop"
De kanske är kompisar...

 

[Seraphim]

LOL! [ANT]

Silverblade: "Antalet spelare uppgår till 3 stycken;gangrel,malkavien,brujah. Fråga mig inte hur de lyckas hålla ihop"
+
Ond Bråd Död: "De kanske är kompisar..."

- Det måste bara vara det bästa svar jag kan tänka mig till den frågan! Det skulle ha tagit mig minst en halv A4-sida att förklara, men du gör det med 4 ord. Mycket imponerande! *applåder* /images/icons/laugh.gif

LOL = Laughing Out Loud

[color:red]- §</font color=red>, som fortfarande skrattar.

 

[Silverblade]

Karaktärs samanhållningar

För att göra det lite extra intressant så varför inte låte dem vara det i början av chroniclen. Det är ett mål som de kan jobba mot.

Gillar om det finns lite inre splittringar i gruppen, brukar bli kul och rätt allvarliga spelsittningar då.

Vem har nämnt något om att de är kompisar?
Om någon har gjort det, så skulle jag gärna vilja höra historien om hur de tre (Brujah,Gangrel,Malkavien) håller ihop. En annan någorlunda intressant idé är att om de verkligen hyser agg mot varandra som klaner, fast inte som individer (hur går det ihop tänker ni, de undrar jag också). Jaaa, hur som helst så skulle någon enskild incident göra att de kan tänka sig att acceptera en person (rimligtvis en i spelargruppen, som tillhör den "hatade klanen") i en rivalitetsfråga.

*sätter mig i defensiv position* då jag säkert kommer få en massa påhopp efter mitt inlägg.

 

[Rising]

Re: Karaktärs samanhållningar

"Jaaa, hur som helst så skulle någon enskild incident göra att de kan tänka sig att acceptera en person (rimligtvis en i spelargruppen, som tillhör den "hatade klanen") i en rivalitetsfråga."

Litteraturen är ju full av människor som överkommer sina skillnader och finner varandra. Romeo och Julia gjorde det av kärlek, trots att deras famlijer hatade varandra. Bamse och Svarta Vargen gjorde det av förlåtelse och förståelse, trots att de brukade vara dödsfiender. Mowglie och Baloo gjorde det av vänskap, trots att det inte finns några "djungelbjörnar". Robbie Williams och Kylie gjorde det av profithunger, trots att alla människor med mätbart omdöme bad dem att låta bli. Fantomen och Guran gjorde det för att bekämpa brottsligheten, trots att Guran går omkring med en lampskärm på huvudet och Fantis har kalsongerna utanpå byxorna, osv osv...

Finns säkert hundra liknande anledningar till varför folk ur två rivaliserande klaner kan finna varandra.

/Rising
tror fortfarande att han är rolig

 

[Silverblade]

Re: Karaktärs samanhållningar

Inser ditt resonemang.

Det måste trots allt finnas något slags mål som karaktärerna kan jobba tillsammans mot eller något uppdrag. Ska nog kunna lyckas med en riktigt överdiabolisk bakgrundsconnection som gör att karaktärerna måste jobba tillsammans i grupp. Fast de absolut inte skulle göra det i vanliga fall.

Man kanske skulle redan dra kopplingar till tiden innan de var vampyrer. Det är trots allt lite jobbigt när alla spelarna har olika generationsnivåer och olika åldrar. Dock så skulle de kunna ha någorlunda samma öde.

 

[Seraphim]

Sammanhållning?

"Ska nog kunna lyckas med en riktigt överdiabolisk bakgrundsconnection som gör att karaktärerna måste jobba tillsammans i grupp. Fast de absolut inte skulle göra det i vanliga fall."

- Jag vet inte varför du tycks föredra att följa V:tM-mallen i alla lägen, men jag skulle nog välja att göra tvärtom. Jamenar, visst - scenariot med "den motvilliga sammansvärjningen mot ett gemensamt mål" är väl nog så bra, men spelarna kan bli så fokuserade på att lyckas backstabba varandra under "resans gång" att spelandet försvinner till förmån för avancerat Diplomacy-spelande. Inget fel med det. Men jag skulle hellre välja att köra scenariot "ensamma mot omvärlden"; där spelarna går mot strömmen med sin vänskap. Vänskap mellan gränserna. Gränser som nån annan har satt dit.

Om nu "alla" vampyrer tycker att en viss kombination av klaner är "helt fel", så kan det ju göras till en äventyrsidé i sig; två vampyrer som, av någon anledning, har fattat tycke för varandra och försöker nå något slags gemensamt mål, väl medvetna om att de lever på lånad tid. Om deras "överordnade" dessutom är beroende av att de lyckas blir intrigen en nivå större.

* Sammanhållning trots allt, eller mot alla odds?

[color:red]- §eraphim.</font color=red>

 

[Sir__Jake]

Re: Sammanhållning?

Jag vill inte på något sätt uprepa saker men jag tror på den iden. Jag menar, en av mina Gangrels fattade starkt tycke för en Ravnos (som indvid). Hur det utvecklar sig vet jag inte ännu men det inbjuder till trevligt rollspel.