Vad vill man ha av ett licensspel egentligen?

Genesis

Ni dés ni maître
Joined
17 Aug 2000
Messages
14,615
Location
Göteborg
Och hur skiljer sig det spelet från CoC? Jag har varken spelat eller läst det.
Det har väl inte mycket gemensamt alls, egentligen. För det första har det en ensam rollperson, som spelarna turas om att gestalta. Varje scen byter man vem som spelar vittnet. Man har också ganska hårda strukturella regler med olika faser (creeping horror, journey into darkness, the horror revealed). Mellan scener skriver spelarna ned vad de tror egentligen pågår (ondskefull kult? Reva i tid och rum? Uråldrig monstercivilisation?). När det är ens tur att sätta scen utgår man ifrån sin egen teori och planterar en ledtråd. Detta får andra att revidera sina teorier, tills man lite sammanstrålar på slutet.

Typ. Det finns väldigt mycket som skiljer, men fokuset på en ensam rollperson, avsaknaden av någon som helst kanon och den strukturella inramningen i faser är väl det som mest ger Lovecraft-känslan.

EDIT: Man skulle såklart aldrig kunna skriva ett riktigt licensspel såhär. Det finns en anledning till att du känner till CoC men inte Lovecraftesque. För att ett spel ska sälja måste man spela äventyrare.
 

Lemur

Chatbot som låtsas vara en lemur
Joined
7 Sep 2015
Messages
2,256
Tror mycket väl du kan ha rätt. Men det är också vad som leder till att så mycket publicerat material har föga relation till förlagan. :)

Men det är ju lite coolt på nåt sätt. Att rollspelet fått såpass starka egna ben att ursprunget nästan blir irrelevant.
Idag kan ju Cthulhu eller "the yellow sign" dyka upp i Simpsons eller lite var som helst i datorspel etc. Det känns som om Cthulhu-grejen är minst 90% spinoffs idag.
 

Bifur

Veteran
Joined
28 Dec 2015
Messages
5,181
Det känns som om Cthulhu-grejen är minst 90% spinoffs idag.
Så är det - och det är till stor del CoCs förtjänst/fel (;)). Sen hade kanske någon annan produkt fyllt den funktionen ändå, det vet man inte, men det verkar mindre troligt för mig. (Jämfört med t.ex. Star Wars som länge stod på vad WEG byggt upp men som säkert fått sitt Expanded Universe ändå på något vis.)
 

Dimfrost

Special Circumstances
Joined
29 Dec 2000
Messages
8,523
Location
Fallen Umber
Okej, kanske lite av ett sidospår, men visst borde Lovecrafts historier fortfarande varit under copyright när CoC först kom ut? De skrevs på 20- och 30-talen och CoC kom på 80-talet?
 

Bifur

Veteran
Joined
28 Dec 2015
Messages
5,181
Okej, kanske lite av ett sidospår, men visst borde Lovecrafts historier fortfarande varit under copyright när CoC först kom ut? De skrevs på 20- och 30-talen och CoC kom på 80-talet?
Helt sannolikt ja. Fast jag har för mig att äldre amerikansk lagstiftning på området är ovanligt snårig, så det kan vara fel.
 

Ymir

Liten kantbaron
Joined
18 May 2000
Messages
11,167
Location
Malmö/Lund Metropolitan Axis
Det viktigaste för mig är att licensspelet framgångsrikt skapar en intressant möjlighetsrymd utanför förlagans kanon, som man som spelare kan bebo med sina rollpersoner.

Vad menar jag med detta? Well, Sagan om Ringen-rollspel har alltid sugit, av två skäl:

- Tolkien själv skildrar inget genuint intressant och koolt i slutet av den Tredje åldern utom huvudståryn för hans böcker.
- Författare av Tolkien-rollspel har inte haft tillstånd/förmåga att skapa egna koola grejer i den tredje åldern, eller förlägga spelet till andra eror.

Detta gör att man i Tolkien-rollspel alltid är äventyrare som gör mycket fattigare grejer än huvudpersonerna i originalverket, och världen runtomkring är inte häftig och intressant nog för att göra det worthwile. Den skithäftiga potentialen i andra åldrar än slutet av den tredje blir alltid helt ignorerad.

Jämför med Realms in Exile-modden till Crusader Kings III, som tar sig extremt stora och djärva friheter i att brodera ut den tredje ålderns värld, men med en stark känsla för vad som faktiskt är intressant och koolt i Tolkien, och som resultat skapar en riktigt riktigt häftig setup.

Raka motsatsen är Star Wars, som redan från början tydligt etablerade att det finns massor av skitkoolt stuff i den här settingen som inte nödvändigtvis har med huvudståryn att göra, och att det finns jättekoola saker att göra även parallellt med eller som bistårys till huvudstårynlajnen. Det är också hårt vedertaget att Star Wars-berättelser kan utspela sig i många olika eror, och man känner sig som spelledare verkligen fri att brodera ut världen både konceptuellt och tematiskt efter eget gottfinnande. Här finns ingenting av den kväljande purism som präglar Tolkien-rollspelen.

Därför har Star Wars-rollspel i princip alltid fungerat, och författarna har haft både tillstånd och förmåga att skapa massor av ny lore till settingen för att understödja skitfeta rollspelskampanjer. Rollspelen har genom åren haft ett starkt inflytande på Star Wars canon, med massor av koncept, platser och karaktärer som först introducerades genom rollspelsmaterial.


Det finns en alternativ approach, som Tolkien-rollspel kanske borde pröva, och det är att skrota huvudståryn, och istället låta rollspelet fokusera på att ge spelgrupper verktyg att själva spela något inspirerat av den kanoniska ståryn. Detta är något till exempel CJ Carellas Buffy och Angel-rollspel gjorde extremt bra, genom att koka ned Buffy till en serie troper och teman i high school-miljö, och därmed hittade han verkligen pudelns kärna som låter spelgrupper skapa sina egna Buffyverses, med sina egna karaktärer och berättelser, men fortfarande får dem att kännas helt rätt.
 
Last edited:

Brödbane

Kristallkrönikör
Joined
1 Oct 2020
Messages
762
Det finns en alternativ approach, som Tolkien-rollspel kanske borde pröva, och det är att skrota huvudståryn, och istället låta rollspelet fokusera på att ge spelgrupper verktyg att själva spela något inspirerat av den kanoniska ståryn. Detta är något till exempel CJ Carellas Buffy och Angel-rollspel gjorde extremt bra, genom att koka ned Buffy till en serie troper och teman i high school-miljö, och därmed hittade han verkligen pudelns kärna som låter spelgrupper skapa sina egna Buffyverses, med sina egna karaktärer och berättelser, men fortfarande får dem att kännas helt rätt.
Känns dock som problemet då väl är att det dels kräver att licensen har en viss bredd. Det funkar ju på de större grejerna som funnits i typ 30 år där det finns ett hav av blandad content sen tidigare. Samt det kanske inte heller är det som funkar bäst marknadsföringsmässigt, vare sig till kunderna som vill spela huvudkaraktärerna prexis som i filmen/boken/serien eller licensägarna som vill att man marknadsför själva licensen med dess karaktärer.
 
Last edited:

Ymir

Liten kantbaron
Joined
18 May 2000
Messages
11,167
Location
Malmö/Lund Metropolitan Axis
Känns dock som problemet då väl är att det är sådant dels kräver att licensen har en viss bredd. Det funkar ju på de större grejerna som funnits i typ 30 år där det finns ett hav av blandad content sen tidigare. Samt det kanske inte heller är det som funkar bäst marknadsföringsmässigt, vare sig till kunderna som vill spela huvudkaraktärerna prexis som i filmen/boken/serien eller licensägarna som vill att man marknadsför själva licensen med dess karaktärer.
Absolut, men huruvida något funkar kommersiellt eller inte har mycket liten koppling till huruvida det faktiskt har förutsättningar för att vara ett bra rollspel. Kommersiella prioriteringar går inte sällan stick i stäv med kreativa sådana.
 

Oldtimer

Slava Ukraini!
Joined
5 Feb 2002
Messages
4,270
Location
Göteborg, Lindome
Okej, kanske lite av ett sidospår, men visst borde Lovecrafts historier fortfarande varit under copyright när CoC först kom ut? De skrevs på 20- och 30-talen och CoC kom på 80-talet?
En del var kanske det. USA hade en helt egen variant av upphovsrätt som avvek drastiskt från Bern-konventionen. Sedermera har de anammat internationell standard och enligt den tog all upphovsrätt till Lovecrafts verk slut 2008-01-01.
 

krank

Går ondskans ärenden
Joined
28 Dec 2002
Messages
35,479
Location
Rissne
Det finns en alternativ approach, som Tolkien-rollspel kanske borde pröva, och det är att skrota huvudståryn, och istället låta rollspelet fokusera på att ge spelgrupper verktyg att själva spela något inspirerat av den kanoniska ståryn. Detta är något till exempel CJ Carellas Buffy och Angel-rollspel gjorde extremt bra, genom att koka ned Buffy till en serie troper och teman i high school-miljö, och därmed hittade han verkligen pudelns kärna som låter spelgrupper skapa sina egna Buffyverses, med sina egna karaktärer och berättelser, men fortfarande får dem att kännas helt rätt.
Låter som att jag definitivt borde arbeta för att komma förbi min motvilja mot Angel och Buffy-spelens grafiska form och läsa dem =)
 

krank

Går ondskans ärenden
Joined
28 Dec 2002
Messages
35,479
Location
Rissne
Känns dock som problemet då väl är att det är sådant dels kräver att licensen har en viss bredd. Det funkar ju på de större grejerna som funnits i typ 30 år där det finns ett hav av blandad content sen tidigare. Samt det kanske inte heller är det som funkar bäst marknadsföringsmässigt, vare sig till kunderna som vill spela huvudkaraktärerna prexis som i filmen/boken/serien eller licensägarna som vill att man marknadsför själva licensen med dess karaktärer.
Jag tycker iofs att det är intressant att anledningen till att det finns så mycket blandad content till t.ex. Star Wars i rätt hög grad är rollspelets förtjänst. Jag har förstått att WEGs utgivning hade viss påverkan på framväxten av expanded universe, på samma sätr som Chaosium gjorde extremt mycket för att kodifiera och bygga ut cthulhumythosen.

Jag tänker att man kan se rollspelen som början till ett brett och rikt universa – en breddning och ett berikande – snarare än något som behöver kapitalisera på redan existerande dito.

Alienfilmerna kanske inte ger några intressanta megakorpar eller egentligen något alls som har personlighet förutom xenomorfen. Vad kan ett rollspel lägga till som etablerar nya grejer som passar in i världen och som expanderar och berikar?
 

Oscar Silferstjerna

Volgariska Sultanatets ambassadör
Joined
28 Nov 2006
Messages
2,391
Location
Nirvana
Jag tycker iofs att det är intressant att anledningen till att det finns så mycket blandad content till t.ex. Star Wars i rätt hög grad är rollspelets förtjänst. Jag har förstått att WEGs utgivning hade viss påverkan på framväxten av expanded universe, på samma sätr som Chaosium gjorde extremt mycket för att kodifiera och bygga ut cthulhumythosen.

Jag tänker att man kan se rollspelen som början till ett brett och rikt universa – en breddning och ett berikande – snarare än något som behöver kapitalisera på redan existerande dito.

Alienfilmerna kanske inte ger några intressanta megakorpar eller egentligen något alls som har personlighet förutom xenomorfen. Vad kan ett rollspel lägga till som etablerar nya grejer som passar in i världen och som expanderar och berikar?
Vad gäller Alien-franchisen så tror jag på att gå tillbaka till roten: kosmisk skräck. Det finns något fasansfullt och enormt där ute. Detta fasansfulla har människan inte förstått vidden av. Xenomorferna vi ser i filmerna är bara en liten del av något mycket större. Det tycker jag att Alien RPG borde utforska, men jag tror att franchisens begränsningar - att det handlar om ett varumärke som behöver vara igenkännbart för kunder - gör att att blir svårt att göra något verkligt nytt. Det blir enklare att lägga till fler fordon, fler vapen och fler rymdskepp.

Men kosmisk skräck är också, tror jag, svaret på vad som skulle kunna göra Weyland Yutani till något mer än en generisk megacorporation. Om de på djupet är påverkade av riktigt märkliga och farliga livsformer som de har hittat - de vi ser i filmerna är bara ett exempel - så kan det bli en betydligt mindre generisk fraktion. Den dystopiska kapitalismen är då bara ett hölje för en mycket farligare kärnverksamhet, som i högst bokstavlig mening är omänsklig.
 
Last edited:

Brödbane

Kristallkrönikör
Joined
1 Oct 2020
Messages
762
Absolut, men huruvida något funkar kommersiellt eller inte har mycket liten koppling till huruvida det faktiskt har förutsättningar för att vara ett bra rollspel. Kommersiella prioriteringar går inte sällan stick i stäv med kreativa sådana.
När det gäller just licens-spel så är väl ändå ekonomisk gångbart faktiskt en viktig faktor till om det går att få till ett rollspel. De kräver ju pengar för att få loss licensen. I alla fall om det är en licens som folk känner till.

Det är alltså på vissa sätt därmed svårare att göra ett bra licenspengar jämfört med ett eget IP.
 

Brödbane

Kristallkrönikör
Joined
1 Oct 2020
Messages
762
Jag tycker iofs att det är intressant att anledningen till att det finns så mycket blandad content till t.ex. Star Wars i rätt hög grad är rollspelets förtjänst. Jag har förstått att WEGs utgivning hade viss påverkan på framväxten av expanded universe, på samma sätr som Chaosium gjorde extremt mycket för att kodifiera och bygga ut cthulhumythosen.

Jag tänker att man kan se rollspelen som början till ett brett och rikt universa – en breddning och ett berikande – snarare än något som behöver kapitalisera på redan existerande dito.
Så kan det vara, har väldigt dålig koll på star wars expanded universe. Vad jag förstått var väl Geoge Lucas väldigt lättfotad med IP:et och lånade ut det till i princip allt möjligt (inklusive den ökända julspecialen och tejphållaren nedan). Frågan är om det funkar idag på samma sätt.

8a7c9dfc840905d2378b43805287a9e9.jpg
 

Ymir

Liten kantbaron
Joined
18 May 2000
Messages
11,167
Location
Malmö/Lund Metropolitan Axis
Jag tycker iofs att det är intressant att anledningen till att det finns så mycket blandad content till t.ex. Star Wars i rätt hög grad är rollspelets förtjänst. Jag har förstått att WEGs utgivning hade viss påverkan på framväxten av expanded universe, på samma sätr som Chaosium gjorde extremt mycket för att kodifiera och bygga ut cthulhumythosen.

Jag tänker att man kan se rollspelen som början till ett brett och rikt universa – en breddning och ett berikande – snarare än något som behöver kapitalisera på redan existerande dito.
Absolut, ja. Det finns definitivt fördelar med gamla Tolkiens estates approach att vara extremt petiga och snåla med sitt IP, vi såg ju den tragiska katastrofen som är Rings of Power som hände så fort de bytte policy, men samtidigt har det haft effekten att världen aldrig kunnat växa genom den hårdkoncentrerade worldbuilding som är rollspels signum, och som Star Wars setting dragit stor nytta av. Det är dock sannolikt att Arda inte varit väl lämpat för en George Lucas-aktig approach oavsett, då kreativ analfixering och världsbyggemässig stringens är djupt inbyggt i settingens fundament. Du måste basically vara både lingvist och mytologi-nörd för att kunna göra Arda rättvisa. Allt som krävs för att göra Star Wars rättvisa, meanwhile, är att du fattar settingens troper och har ett rimligt mått av kreativ gnista.
 

Mekanurg

You can add up the parts; you won’t have the sum
Joined
17 May 2000
Messages
7,856
Location
Port Kad, The Rim
Det finns en alternativ approach, som Tolkien-rollspel kanske borde pröva, och det är att skrota huvudståryn, och istället låta rollspelet fokusera på att ge spelgrupper verktyg att själva spela något inspirerat av den kanoniska ståryn. Detta är något till exempel CJ Carellas Buffy och Angel-rollspel gjorde extremt bra, genom att koka ned Buffy till en serie troper och teman i high school-miljö, och därmed hittade han verkligen pudelns kärna som låter spelgrupper skapa sina egna Buffyverses, med sina egna karaktärer och berättelser, men fortfarande får dem att kännas helt rätt.
Tja, vi var ett svensk-amerikanskt gäng som för 30 år sedan skrev The Kin-strife, placerad under Gondors stora inbördeskrig ca 1600 år före LotR. Där gjorde vi ungefär som du föreslår, och där hade äventyrarna stor frihet att meka med världen. JRRT hade skrivit rätt så lite och det var tio års krig att fylla med action.
 

Jocke

Bäst i rollspel
Joined
19 May 2000
Messages
4,008
Location
Sthlm
De licensspel som ligger mig närmast om hjärtat är Marvel Heroic Roleplay från 2012 och Doctor Who: Adventures in Time And Space från samma år. Vad är det som gör att de här funkar för mig?

Marvel först. Det som verkligen gör att man känner sig som den av alla myriader marvelhjältar som går att spela är att de avancerar genom att göra sådant de ”ska” göra. Och varje gubbe har två trackers för två olika tydliga grejer. Jag har bara spelat spelet, inte läst det, men att Daredevils ena var “Matt Murdoch är inte Daredevil” som gav poäng för att både lyckas övertyga folk om att Mat inte är DD och göra DD superhjälte-grejer utan att byta om till arbetskläder. Det här gör att även om du inte vet vem Kid Omega är så kan du ha kul med att spela Kid Omega - samtidigt som X-men fanboyen i gruppen inte komet känns att han måste säga ”sådär skulle aldrig Kid Omega göra”. Dessutom har det nån slags DOOM mekanik som gör att man spelar med högre och högre insatser ju längre äventyret pågår.

Doctor Who tar också tillvara på det som Doctor Who ska handla om. Man använder tal, flykt, uppfinningar och våld i strid. Så det går utmärkt att dra av en ”Im the Doctor - run for your lives” eller att vända polariteten eller för den som gillar Moffat hålla ett tal för att komma segrande ut strid (eller hålla ett tal så snipern hinner ta position och kan skjuta skurken). När vi har spelat det har alla lösningarna använts och de ger en bra 11:e doktorn anda till spelt. Dessutom får man bara göra något tre gånger - sen måste spelaren byta plan! Det går kanske inte att snacka ihjäl cybermänn, eller skjuta Daleks den här gången.
 

Khan

Kondottiär
Joined
23 Apr 2014
Messages
4,220
Som experiment vore det dock intressant att göra ett licensspel (typ Fantomen) helt frånkopplat både finansiering, rollspelstraditionen och det andra populärkulturella bagaget och förpacka det i en självständig, självförklarande text.

Och sedan bara sätta den i händerna på licensens normala fanbase (förmodligen mest ickerollspelare) och se om de lyckas få till en fungerande spelupplevelse i allmänhet och nåt som för alla spelarna känns som IP:n i synnerhet?

//EvilSpook
Utan någon som helst ironi tror jag att det här är ett fantastiskt sätt att locka nya potentiella rollspelare in i hobbyn. Jag är övertygad om att Ligan breddat hobbyn genom att bredda det som ingår i den - jag vet minst två personer som börjat med hobbyn enbart för att de tilltalats av Ur Varselklotet. Licenser lockar.
 

Gurgeh

The Player of Games
Staff member
Joined
23 Feb 2001
Messages
9,867
Location
The Culture
Som experiment vore det dock intressant att göra ett licensspel (typ Fantomen) helt frånkopplat både finansiering, rollspelstraditionen och det andra populärkulturella bagaget och förpacka det i en självständig, självförklarande text.

Och sedan bara sätta den i händerna på licensens normala fanbase (förmodligen mest ickerollspelare) och se om de lyckas få till en fungerande spelupplevelse i allmänhet och nåt som för alla spelarna känns som IP:n i synnerhet?
Uppfyller Nelly Rapp -- Rollspelsbok för monsteragenter de kriterierna?
 
Top