Vad var det med all gnosticism i rollspelen och fankulturen på nittiotalet?

[JohanL]

Världen är sunkig och repressiv, men du tillhör de få utvalda i en andlig elit som begripit att den inte är den egentliga verkligheten, utan att vi förtrycks och förleds av någon sorts byråkrati (gärna med en kass skaparboss på toppen). Ni kämpar för personlig upplysning och den mer sanna verkligheten.

Det här kan vara Mage: the Ascension (1993), Kult (1991), när ni är i Bythos i Kristalltjuren (1992), när du läser The Invisibles (1994), eller när du tittar på The Matrix (1999). Nephilim (1992) och många andra konspirationstunga spel är i alla fall granne med det.

Men varför kom allt det här på ungefär samma gång på nittiotalet, och i flera fall synbarligen oberoende av varandra (Bythos är väl gissningsvis i alla fall delvis en parodi över Kult även om Granström säkert kände till konceptet redan innan, och det är ett evigt tjafs i vilken utsträckning The Matrix utgår från Invisibles, men ändå)? Invisibles gör till och med en poäng av att det är nittiotal, med den sista volymen på väg mot tolvslaget 1999. The Matrix tar det till den verkliga mainstreamen 1999. Rimligen hänger det ihop med hur det låg i tiden med en massa annat konspirationstänkande av en högre klass än sunket vi har idag, men det flyttar bara vad som behöver förklaras. Gnosticismen var alltid en ström inom västerländsk ockultism, men det förklarar inte varför just då. Är det att Gen X blev vuxna och det på något vis passade vår mentalitet? Att Sovjetunionen föll och kunde inge en viss overklighetskänsla (cf. Nothing Is True And Everything Is Possible, Peter Pomerantsev)? Att VR började se ut som en möjlighet och inte bara Science Fiction (jämför The Lawnmower Man, 1992)? Bara det allmänna ifrågasättandet av sanningar under postmodernismen (även The Science Wars var en nittiotalsföreteelse, och det syns särskilt tydligt i Mage)?

Och vart tog det vägen? Fortsättningarna och de nya utgåvorna trillar visserligen in till denna dag, men få gör något nytt.

 

[Gerkub]

Tror lite att det kan vara en en blandning av allt det du säger, och att det dessutom ligger lite millenieskifte-vibbar i luften, kanske, att i fantasin kan man föreställa sig att ”nåt” ska hända då.

Jag är verkligen ingen expert på samtida gnosticism, men jag tycker mig se en rak linje mellan ockultismen och vibbarna i Kult och den undergroundscen som växte fram i Storbritannien på 70- och 80-talet. (Säkert i USA också men där har jag sämre koll).

Dels tänker jag att det är lite en fortsättning på, men också en reaktion mot, hippie-New-Age-grejen. En del brukar väl säga att hippiedrömmen börjar dö redan vid Manson-morden, och det påföljande 70-talet blir råare och mindre optimistiskt, rent samhällsmässigt. I konst- och rockkretsar är ockulta figurer som Aleister Crowley trendiga (han är t ex med i kollaget på omslaget till Sgt Peppers Heart Club Band).

Så istället för New Age med fred och harmoni får vi en lite mörkare, mindre naiv/mer cynisk, ockultism som glider ihop med populära och konstnärliga uttryck.

Punken med sin gör-det-själv-attityd, och konfrontativa uttryck, börjar växa fram. Dessutom börjar det blir allt lättare och billigare att trycka saker själv, t ex fanzines, och undergroundkultur frodas, där gränserna mellan konst och esotericism allt mer suddas ut. Ur den scenen får vi band som Throbbing Gristle, Psychic TV, Coil, och många fler, som både gör provocerande konstperfomances, släpper skivor, och sprider esoteriska, ockulta budskap om bland annat Crowleys thelema och kaosmagi (med konstnären Austin Osman Spare som kultfigur). Och blir väldigt inflytelserika bland olika undergroundscener i allmänhet, speciellt i genres som industri, noise, neofolk, rave, och allmän alternativ kultur (och vad vi idag skulle kalla för ”edgelord”- eller ”jag-vill-vara-farlig”-kultur).

Så jag tänker att när den typen av ”edgy” kultur kommer in i rollspel, serier och romaner i början av 90-talet, passar den ganska bra som ett svar på ett upplevt glättigt och ytligt 80-tal (och så klart följer det den ekonomisk utvecklingen, att det sker en tillbakagång). ”Vi är de cyniska ungdomarna som ser igenom alla lögner”, eller något i den stilen, att det passar rätt bra in i västerländsk kultur i just den tidsandan.

 

[JohanL]

Det kan också spela roll att efter Sovjetunionens fall var det ett årtiondelångt vakuum där man inte visste vilka de nya skurkarna skulle vara (vita sydafrikaner och japaner hände ibland, men blev aldrig stort, och inhemska konspirationer var nog det största, som i X-Files (1993) och Long Kiss Goodnight (1996)), innan islamisterna kom och anmälde sig för rollen 2001 (man kan kontrastera Mage: the Ascension mot The Esoterrorists (2006) där det skiftat exakt 180 grader vilka som är the good guys i kampen mellan magiker och Men in Black om allmänhetens syn på verkligheten).

 

[Bolongo]

Muren föll, Östblocket rasade i bitar, till och med Sovjet kollapsade.
Allt som de hade sagt till oss var det stora problemet med världen försvann på bara ett par år.
Och ändå ledde inte det till Schlaraffenland.
Tvärtom fick vi ekonomisk kris och åtstramningspolitik till förbannelse.
Är det så konstigt att man då började tänka att de som styr ljuger för oss?

 

[JohanL]

Tvärtom fick vi ekonomisk kris och åtstramningspolitik till förbannelse.

Fast nittiotalskriserna var ett inhemskt svenskt (och finskt) fenomen, så det kan maximalt förklara vår del av det. (Asienkrisen kom 1997, men det är i slutet av perioden.)

Och överlag har vi väldigt högt förtroende för makten, inte lågt.

 

[verlandes.]

Muren föll, Östblocket rasade i bitar, till och med Sovjet kollapsade.
Allt som de hade sagt till oss var det stora problemet med världen försvann på bara ett par år.
Och ändå ledde inte det till Schlaraffenland.
Tvärtom fick vi ekonomisk kris och åtstramningspolitik till förbannelse.
Är det så konstigt att man då började tänka att de som styr ljuger för oss?

Sen på nittiotalet
hände något oförklarligt,
kanske va det jag som växte upp,
men överhuvudtaget [- - -]

 

[Bolongo]

Fast nittiotalskriserna var ett inhemskt svenskt (och finskt) fenomen, så det kan maximalt förklara vår del av det. (Asienkrisen kom 1997, men det är i slutet av perioden.)

Och överlag har vi väldigt högt förtroende för makten, inte lågt.

I USA och UK började ju Reagan och Thatcher sina härjningar redan ett decennium tidigare. Där blev nog folk cyniska ännu snabbare än hos oss.

 

[JohanL]

I USA och UK började ju Reagan och Thatcher sina härjningar redan ett decennium tidigare. Där blev nog folk cyniska ännu snabbare än hos oss.

 

[JohanL]

¨

 

[erikt]

I USA och UK började ju Reagan och Thatcher sina härjningar redan ett decennium tidigare. Där blev nog folk cyniska ännu snabbare än hos oss.

I åtminstone USA så började cynismen och misstro mot staten en bra bit tidigare, med Nixon och Vietnamkriget som viktiga milstolpar.

 

[Gerkub]

Wikipediaartikeln om kaosmagins historia är ganska intressant om den typen av magi och populärkulturen, där det finns kopplingar mellan Crowley, Osman Spare, William S. Burroughs, Genesis P-Orrigde (Throbbing Gristle), David Bowie och The Invisibles.

Religious scholar Hugh Urban notes that chaos magic's "rejection of all fixed models of reality" reflects one of its central tenets: "nothing is true everything is permitted"

Såklart kan man se paralleller med postmodernismen, men jag undrar om det också på något vis speglar framväxten av nyliberalismen eller allmän ökad alienering eller något sådant (saker slutar ”kännas” sanna?). Eller om det var typ en vision om framtiden (vår samtid)?

 

[Zeedox]

Släpptes något inflytelserikt inspirerande verk sent 80- tal som alla bar med sig? (Tycker det är ofta jag ser denna typ av oväntad artistisk synkronicitet!)

 

[JohanL]

Släpptes något inflytelserikt inspirerande verk sent 80- tal som alla bar med sig? (Tycker det är ofta jag ser denna typ av oväntad artistisk synkronicitet!)

Philip K. Dick är den ende jag kommer att tänka på på rak arm. Wikipedia föreslår Blood Meridian av Cormac McCarthy, men det vete fasen.

Nag Hammadi-texterna översattes och gavs ut på sjuttiotalet, och kanske tog det 15-20 år för det att diffundera ut i populärkulturen?

Ja, och så är väl den vanligaste tolkningen om vad fasen Dios Holy Diver handlar om att det är en högre gnostisk frälsarentitets nedstigande i den fysiska verkligheten, men det är nog väl obskyrt.

 

[Ymir]

Det kan även vara så att grundtanken i gnosticism inte är särskilt unik, utan även kan appliceras på andra trossystem som massivt har influerat mänsklig kultur. Därmed är kanske kopplingen gnosticism = 90-tals-rollspel möjligen överdriven? Följande kan tex även vara en beskrivning av åtskilliga skolor av Mahayana-buddhism:

Världen är sunkig och repressiv, men du tillhör de få utvalda i en andlig elit som begripit att den inte är den egentliga verkligheten, utan att vi förtrycks och förleds av någon sorts byråkrati (gärna med en kass skaparboss på toppen). Ni kämpar för personlig upplysning och den mer sanna verkligheten.

 

[JohanL]

Fast med detta sagt skulle jag säga att den specifikt gnostiska kopplingen är övertydlig i de listade verken, och i flera av fallen helt explicit.

 

[Gerkub]

Philip K. Dick

Han är en bra kandidat, speciellt när det gäller att använda platons grotta som tema.

Har inte läst den själv men VALIS från 1981 (i hans bibliografi står det 1978?) verkar vara direkt inspirerad av gnosticism och platonism, så kanske kan det vara ett viktigt verk som var inflytelserikt @Zeedox .

 

[Bolongo]

I åtminstone USA så började cynismen och misstro mot staten en bra bit tidigare, med Nixon och Vietnamkriget som viktiga milstolpar.

För en del, ja, men det verkar inte ha varit så genomgripande som det blev senare. Det var inte Boomers som blev kallade "den ironiska generationen", det var vi som växte upp på 80- och 90-talen.

 

[Badmojo]

Den här är rätt tidig (1964) https://en.m.wikipedia.org/wiki/Simulacron-3

 

[clarence redd]

Släpptes något inflytelserikt inspirerande verk sent 80- tal som alla bar med sig? (Tycker det är ofta jag ser denna typ av oväntad artistisk synkronicitet!)

Jag tänker direkt på Arkiv X och Twin Peaks. I båda finns en dold värld i världen, som bara vissa kan se och förstå. Det dolda är ju helt olika i serierna, men grundidén är ganska lik.

Jag ser också någon vag linje från 1970-talets medborgarinflytande till 1980-talets yuppie-kultur, då politiskt engagemang blev töntigt och allt större internationella företag fick mer makt. Motreaktionen på 1990-talet blev slackerattityden, där många unga var emot etablissemanget, men också insåg att de inte hade någon makt att förändra. (Seinfeld visade att poänglösa detaljer är det enda som finns kvar att bry sig om).

Alla beslut fattades i styrelserum, en hemlig värld som bara ett fåtal hade tillträde till. Vi andra kunde i bästa fall avslöja glimtar, som hintade om fulspel, korruption och moraliskt förfall (som i Eyes Wide Shut). Steget till hemliga sällskap och parallella världar är inte så långt.

På 1990-talet avslöjades väl också hur olje- och tobaksindustrin hade jobbat i hemlighet i flera decennier? Deras förvrängning av fakta, betald forskning, resultat som hemlighölls och så vidare, visade upp en mörkt misogyn undersida av helt vanliga företeelser.

 

[Gerkub]

Alla beslut fattades i styrelserum, en hemlig värld som bara ett fåtal hade tillträde till.

Jag tänker på memes jag sett på sociala medier i stil med ”i filmer från 90-talet är ett stadigt kontorsjobb bland det värsta man kan tänka sig”, typ Office Space, Fight Club, eller för den delen The Matrix; att det skulle vara så hemskt att vara fast i systemet, en maktlös kugge i maskineriet. Men att dagens unga är avundsjuka på den stabilitet som uppmålas: att vara fastanställd och få lön som man kan leva på.

Hörde nån spaning om att det skett ett skifte, att förr tänkte man att man kunde bryta sig fri och krossa förtrycket bara man hade kunskap* om det, att problemet var att man var omedveten om sin roll i systemet. Men idag är folk medvetna, de vet om att de gör fel, att systemet är fel, men att man tänker att det finns inget att göra åt det. Att det är lite mer uppgivet idag, att det känns som att man blir inte mer fri bara för man är medveten. Så jag tänker att det kanske är en skillnad från idag och 90-talet.

*lite som gnosis.