Vad tycker du personligen är svårt/jobbigt/utmanade med hobbyn?

Gabrielle de Bourg said:
Och en kanske märklig sak, men långa lead times. Ibland när jag skriver eller skapar något kan det ta så lång tid från att det kommer att luften hinner gå ur mig, så när det väl finns för att spela mycket av den där kreativa glöden lite gått ur mig, eller ibland tar visst arbete så lång tid att från att jag skrivit det till att det kommer vidare och till redaktör (och därmed börjar närma nya ronder speltest) kan det ibland ha gått år. Det gör ibland att jag kan ha en annan bild på det, eller i vissa fall utvecklats så mycket att jag skulle vilja ändra mer, så det är svårt att bli nöjd.
Click to expand...
Oh. En av anledningarna jag har lättare att arrangera lajv än skriva för rollspel. Liksom då har men en deadline, oftas inom ett år från att man börjar projektet och så är det bara att köra hårt. Men ja. Ursh. Lead times.
 
w176 said:
Jag tänker att det finns ett större överlapp mellan de du gör och typ Stockholm senario festival än mycket tradspel. Det kanske vore givande att titta och de hållet och de designkretsarna?
Click to expand...
Ja, jag har funderat på det ibland. Att det finns saker att hämta där. Men har haft svårt att riktigt hitta entusiasmen för det. Fokuset där är känns som att det är mer på bleed och immersion, som jag inte är så intresserad av. Plus att det verkar vara på engelska, så då kan jag ju lika gärna kolla på amerikanska indiespel, som rimligen ligger närmare. Men ja, någon gång borde jag nog ta en titt på det, men det känns mer som något jag borde än något jag vill.
 
Genesis said:
Ja, jag har funderat på det ibland. Att det finns saker att hämta där. Men har haft svårt att riktigt hitta entusiasmen för det. Fokuset där är känns som att det är mer på bleed och immersion, som jag inte är så intresserad av. Plus att det verkar vara på engelska, så då kan jag ju lika gärna kolla på amerikanska indiespel, som rimligen ligger närmare. Men ja, någon gång borde jag nog ta en titt på det, men det känns mer som något jag borde än något jag vill.
Click to expand...
Det finns ett span där också på hur man förhållet sig till rollspel, roll, samberättande och så. Och även om festivalen som event har engelska på huvudspråk är mycket även på svenska.

Men jag förstår invändningen. Men Å andra sidan är det liksom ett scenskt (nordisk) design community som är levande och peppat. Om inte annat borde du åka dit och hålla i dina spel för jag tror dom skulle uppskatta vad du gör. Väldigt mycket.

Typ här är Bröllop i Överum från i årets festival som finns publicerat på både svenska pch englska. https://scenariofestival.se/wp-content/uploads/2024/10/brollop-i-overum-eva-meunier.pdf
 
w176 said:
Just nu (som i senaste veckorna) har det varit jobbig att vara den som styr upp. Liksom jag har en jättefin peppad spelgrupp, men jag har inte orkat titta på tider som SL. Av anledningar som inte har med spelgruppen att göra, (mammas demensjukdom).

Så i två veckor har spelgruppen skrivit när de kan spela men jag har inte orkat svara eller styra upp det. Men i och med att jag skrev det här inlägget så tog jag faktiskt tag i det.
Click to expand...

Jättebra att du tog tag i det! Det är svårt när det är sjukdom i familjen på det sättet. Det hjälper ibland att komman iväg och göra något annat någon timme, som rollspel.
 
w176 said:
Det finns ett span där också på hur man förhållet sig till rollspel, roll, samberättande och så. Och även om festivalen som event har engelska på huvudspråk är mycket även på svenska.

Men jag förstår invändningen. Men Å andra sidan är det liksom ett scenskt (nordisk) design community som är levande och peppat. Om inte annat borde du åka dit och hålla i dina spel för jag tror dom skulle uppskatta vad du gör. Väldigt mycket.

Typ här är Bröllop i Överum från i årets festival som finns publicerat på både svenska pch englska. https://scenariofestival.se/wp-content/uploads/2024/10/brollop-i-overum-eva-meunier.pdf
Click to expand...
Ja, det är definitivt angränsande grejer. Det är en annan tradition, men kan absolut ses som att den ligger närmare min än tradspelen gör, även om jag ofta får känslan ”Men det roliga är ju redan gjort!”. Men tack för länken, det var intressant!
 
När det kommer till designa spel tycker jag det är svårt att inte hålla sig ifrån de gamla fällorna. Det blir gärna att jag skapar ett spel med spelledare där man slår tärningar och i strid så slår man flera gånger för samma färdighet och efter speltillfället så får rollpersonerna poäng för att höja färdigheter.

Svårt med förebilder för att bryta mot detta och därmed få nytänkande.
 
EvilSpook said:
Jag har svårt för skräckspel. Jag fattar inte genren, jag fattar inte tjusningen ...
Click to expand...

Inte jag heller men jag har tydligen skrivit något en del ser som ett skräckspel (De fördömda). Åtminstone delvis tror jag att det beror på att vi definierar skräck på olika sätt. Jag gillar absolut förekomsten av något övernaturligt i rollspel och har gärna en tät och mörk stämning. För att jag ska kalla något skräck krävs dock krämsel eller äckel och sådant tilltalar mig inte så det undviker jag.
 
Tid och ork att få till spelmöten, i konkurrens med jobb familj studier och skriv. Så krävande hobby på det sättet, särskilt som SL, vilket jag tycker är roligast. Orkar inte göra ens hälften av allt jag vill. Och samtidigt är det så sjukt kul. Behöver fler timmar på dygnet och dubbel energi… Blir lätt att jag drar igång/ ”lovar” saker som sen inte blir av.

Speltesta mina egna grejer. AVSKYR det. Så nervös och samtidigt så less på texten, då jag nått så långt i processen och lagt ner hundratals timmar.
Stelt. Oroligt. Blir helt texttrogen och tappar all kreativitet. Självkritisk. Går emot allt jag vill uppleva som SL.
(Ja, jag vet, jag borde speltesta tidigare i processen, men lusten att skriva något och spela det är särskiljda för mig. Olika lust. Olika projekt.)
 
Att göra det möjligt att spela över huvud taget med tanke på allt annat som också måste in i livspusslet.

Att lyckas spara tillräckligt med pengar för att kunna köpa alla fantastiska rollspelsprudukter.
 
Jag har jätte svårt att inte hamna i ett läge där hobbyn känns mer som ett jobb. Jag älskar det jag gör när det flyter på och saker fungerar, men i samma sekund börjar jag förstör för mig själv genom att höja kraven. Sen är jag en extremt tyst person som har svårt i alla sammanhang att ta ordet, vilket är lustigt då jag samtidigt är spelledare. Det gör att jag hela tiden går runt och övertänker vad folk tror om mig, om de tror att jag ogillar dem för att jag är så tyst som jag är. Sen övertänker jag generellt vilket skapar en press och en situation där jag sjunker in i mig själv och allt, även det bortom rollspel, tappar sin glans. Allt blir bara en sörja och jag börjar bli ganska hård mot mig själv och slå ned på mig själv, mitt varande och mitt skapande på ett ohållbart sätt.
 
Nässe said:
(Ja, jag vet, jag borde speltesta tidigare i processen, men lusten att skriva något och spela det är särskiljda för mig. Olika lust. Olika projekt.)
Click to expand...

Du har inte funderat på att speltesta tidigare? ... Sorry, I can show myself out!


För egen del tror jag det svåraste jag vet är att säga nej till folk. Vi hade ju en rätt snårig konflikt i vår spelgrupp efter en kampanj, och egentligen känner jag att vi inte riktigt återhämtat oss helt efter det. Vi spelar mer sporadiskt, och om någon vill vara med klarar jag inte riktigt av att säga nej. Trots att jag vet att jag borde.

Men i min hjärna är vi ju vänner som ägnar oss åt en hobby. Klart jag inte säger nej till en vän. Men nu när jag vet att en av spelarnas deltagande faktiskt leder till att alla får en sämre upplevelse så måste jag säga nej, och då blir det att vi inte spelar lika mycket överhuvudtaget istället.
 
entomophobiac said:
Du har inte funderat på att speltesta tidigare? ... Sorry, I can show myself out!


För egen del tror jag det svåraste jag vet är att säga nej till folk. Vi hade ju en rätt snårig konflikt i vår spelgrupp efter en kampanj, och egentligen känner jag att vi inte riktigt återhämtat oss helt efter det. Vi spelar mer sporadiskt, och om någon vill vara med klarar jag inte riktigt av att säga nej. Trots att jag vet att jag borde.

Men i min hjärna är vi ju vänner som ägnar oss åt en hobby. Klart jag inte säger nej till en vän. Men nu när jag vet att en av spelarnas deltagande faktiskt leder till att alla får en sämre upplevelse så måste jag säga nej, och då blir det att vi inte spelar lika mycket överhuvudtaget istället.
Click to expand...

Åh, sådant här är svinjobbigt. Känner med dig och känner igen situation. Det är aldrig lätt att hantera.
 
Prepp (lång och kort)
Jag har massor av idéer men har svårt att ta mig samma och få ned dem på papper. Går runt med (minst) två hela kampanjer som till största del bara finns i mitt huvud. Insomnia och skärmberoende är en dålig (men naturlig) kombo.

Jag har också fått svårt med att få prepp och efterarbete gjort under en kampanj pågår med åren. I praktiken har jag de sista åren försökt organisera mitt spelande så att jag inte ska behöva göra mer än en halvtimmes prepp före ett spelmöte (görs i direkt anslutning till mötet) och en kvarts efter (görs dagen efter om det går). Detta genom att göra så mycket prepp som möjligt före kampanjstart.

Överambition
Ni fattar. Jag jobbar på att bli en "tillräckligt bra"-person, att lägga tiden x på något som blir 90% och inte tiden 2x på något som blir 99%. Minskande marginalnytta och så vidare. Har kommit en bra bit på vägen, min naturliga lathet har börjat besegra min inre perfektionist.

Hitta spelare
Jag flyttade ifrån staden i mitt liv (Lund) 2014, och har sedan dess haft svårt att hitta spelare och att behålla dem. Just nu har jag typ två, varav en inte vill spela med den andre ... Det är deppigt och jag tycker det är svårt att veta hur jag ska göra för att hitta fler. Är inte social av mig, och att värva folk på nätet har jag ganska dåliga erfarenheter av.

Online-spel
Det är något med min hjärna som inte funkar med att spela online. Jag blir stressad och går på högvarv, får svårt att göra mig själv rättvisa. Och jag blir så speedad att min sömnmedicin inte biter. När jag spelar IRL så sover jag mer eller mindre lika bra som vanligt. (Detta gör det så klart ännu svårare för mig att få till spel, eftersom jag måste hitta folk i hålan där jag bor som vill spela med mig; jag hade lätt kunnat få ihop en online-grupp).

Jag har inte spelat rollspels sedan i maj. Oklart när jag ska spela nästa gång.
 
Skarpskytten said:
Prepp (lång och kort)
Jag har massor av idéer men har svårt att ta mig samma och få ned dem på papper. Går runt med (minst) två hela kampanjer som till största del bara finns i mitt huvud. Insomnia och skärmberoende är en dålig (men naturlig) kombo.

Jag har också fått svårt med att få prepp och efterarbete gjort under en kampanj pågår med åren. I praktiken har jag de sista åren försökt organisera mitt spelande så att jag inte ska behöva göra mer än en halvtimmes prepp före ett spelmöte (görs i direkt anslutning till mötet) och en kvarts efter (görs dagen efter om det går). Detta genom att göra så mycket prepp som möjligt före kampanjstart.

Överambition
Ni fattar. Jag jobbar på att bli en "tillräckligt bra"-person, att lägga tiden x på något som blir 90% och inte tiden 2x på något som blir 99%. Minskande marginalnytta och så vidare. Har kommit en bra bit på vägen, min naturliga lathet har börjat besegra min inre perfektionist.

Hitta spelare
Jag flyttade ifrån staden i mitt liv (Lund) 2014, och har sedan dess haft svårt att hitta spelare och att behålla dem. Just nu har jag typ två, varav en inte vill spela med den andre ... Det är deppigt och jag tycker det är svårt att veta hur jag ska göra för att hitta fler. Är inte social av mig, och att värva folk på nätet har jag ganska dåliga erfarenheter av.

Online-spel
Det är något med min hjärna som inte funkar med att spela online. Jag blir stressad och går på högvarv, får svårt att göra mig själv rättvisa. Och jag blir så speedad att min sömnmedicin inte biter. När jag spelar IRL så sover jag mer eller mindre lika bra som vanligt. (Detta gör det så klart ännu svårare för mig att få till spel, eftersom jag måste hitta folk i hålan där jag bor som vill spela med mig; jag hade lätt kunnat få ihop en online-grupp).

Jag har inte spelat rollspels sedan i maj. Oklart när jag ska spela nästa gång.
Click to expand...

Hoppas du hittar en grupp snart!
 
Spelmötesplaneringen är det värsta, och tyvärr det vanligast förekommande. Jag vågar knappt tro på ett spelmöte förrän vi faktiskt är samlade. Ett tag var det många sena återbud...

Något jag också har svårt med, som tack och lov inte är alls lika vanligt, är konflikter mellan spelare som jag som SL förväntas medla i.
 
Nässe said:
Speltesta mina egna grejer. AVSKYR det. Så nervös och samtidigt så less på texten, då jag nått så långt i processen och lagt ner hundratals timmar.
Stelt. Oroligt. Blir helt texttrogen och tappar all kreativitet. Självkritisk. Går emot allt jag vill uppleva som SL.
Click to expand...
Ja, detta tycker jag också är jobbigt! Att fråga folk om de vill spela något helt otestat, som jag inte vet om det är bra. Presentera det och känna att det här vet jag inte riktigt om det funkar.

För mig lossnar det dock efter första speltestet, som ofta också blir det enda. Funkade det så vill jag plötsligt visa upp det för alla. Funkade det inte så har jag antagligen skrotat projektet. Men det första speltestet är jobbigt!
 
You must log in or register to reply here.
Back
Top