Olle Linge
Snigel
Chronicles of Thomas Covenant, någon? :) [NT]
NT = nådlös tand
NT = nådlös tand
Nekromanti Vad stör er i böcker?
- Thread starter Balderk
- Start date
Felet är...
...att i boken jag nämnde är huvudpersonerna de främsta krigarna, kungarna och hjältarna i världen, men inte någon gång under hela handlingen löses en situation genom huvudpersonernas skicklighet och goda planering, istället snubblar monstet och spetsar sig på sitt eget svärd eller något liknande. (Jag överdriver lite, mycket lite!)
Generellt får väl huvudpersonerna vara hur inkompetenta de vill, men det är irriterande när deras inkompetens beror på dumhet och man som läsare sitter och våndas över att de efterblivna huvupersonerna inte inser den uppenbara handlingsvägen. Det är lite för frustrerande för min smak.
/tobias
...att i boken jag nämnde är huvudpersonerna de främsta krigarna, kungarna och hjältarna i världen, men inte någon gång under hela handlingen löses en situation genom huvudpersonernas skicklighet och goda planering, istället snubblar monstet och spetsar sig på sitt eget svärd eller något liknande. (Jag överdriver lite, mycket lite!)
Generellt får väl huvudpersonerna vara hur inkompetenta de vill, men det är irriterande när deras inkompetens beror på dumhet och man som läsare sitter och våndas över att de efterblivna huvupersonerna inte inser den uppenbara handlingsvägen. Det är lite för frustrerande för min smak.
/tobias
Olle Linge
Snigel
Men säg det då 
Jag visste att det var något jag missade och nu förstod jag vad du menade. Det blir väl speciellt jobbigt när man tänker att personerna måste vara rätt mycket mer skärpta än vad de är för att ha nått den position de har i boken. Men så har ju också vi som läsare ett övertag eftersom vi vet att det är en bok, vilket inte huvudpersonerna gör
Jag visste att det var något jag missade och nu förstod jag vad du menade. Det blir väl speciellt jobbigt när man tänker att personerna måste vara rätt mycket mer skärpta än vad de är för att ha nått den position de har i boken. Men så har ju också vi som läsare ett övertag eftersom vi vet att det är en bok, vilket inte huvudpersonerna gör
Olle Linge
Snigel
Serier som aldrig tar slut
Nåväl, jag kanske inte behöver nämna några namn, alla vet nog vilken serie jag tänker på ändå
Det är i alla fall Robert Jordan och hans Wheel of Time som jag tänker på, så det inte blir några missförstånd eller gissningslekar. Jag började läsa den och tyckte att det var ganska trevligt, även om man stör sig på att handlingsmönstret i början var så förbaskat standard (ungdomar i en by, mäktig krigare, mäktig magiker kommer dit, ungdomarna är inte vilka som helst, you know the deal). Efter ett tag började det dock poppa fram en hel del intressanta saker som jag inte alls var förberedd och gjorde serien läsvärd. Och så fortsätter det, i rätt många tusen sidor och det tar ju aldrig slut! För tusan, Robert, sluta skriv medans det fortfande är bra, skriv inte tills du trillar av pinn eller folk slutar läsa det för det blir dåligt. Skriv flera verk istället! Jag slutade läsa efter path of daggers för jag helt enkelt inte orkade mer. Det enda som kan rädda Jordan för min del är i fall han slutar med prologen igen, fast med aktuella personer i den förstås. Om det händer får ni gärna säga till mig så läser jag de böcker som är kvar
Nåväl, jag kanske inte behöver nämna några namn, alla vet nog vilken serie jag tänker på ändå
Det är i alla fall Robert Jordan och hans Wheel of Time som jag tänker på, så det inte blir några missförstånd eller gissningslekar. Jag började läsa den och tyckte att det var ganska trevligt, även om man stör sig på att handlingsmönstret i början var så förbaskat standard (ungdomar i en by, mäktig krigare, mäktig magiker kommer dit, ungdomarna är inte vilka som helst, you know the deal). Efter ett tag började det dock poppa fram en hel del intressanta saker som jag inte alls var förberedd och gjorde serien läsvärd. Och så fortsätter det, i rätt många tusen sidor och det tar ju aldrig slut! För tusan, Robert, sluta skriv medans det fortfande är bra, skriv inte tills du trillar av pinn eller folk slutar läsa det för det blir dåligt. Skriv flera verk istället! Jag slutade läsa efter path of daggers för jag helt enkelt inte orkade mer. Det enda som kan rädda Jordan för min del är i fall han slutar med prologen igen, fast med aktuella personer i den förstås. Om det händer får ni gärna säga till mig så läser jag de böcker som är kvar 
Troberg
Sinister eater
- Joined
- 27 Jun 2001
- Messages
- 17,907
Re: Chronicles of Thomas Covenant, någon?
Han är ju underhållande! En hel serie böcker där man hatar huvudpersonen för att han är en stor skit som hela tiden ställer till skit för andra genom att vägra ta något ansvar för vad han gör. Han bara driver genom hela handlingen utan att egentligen tro på vad som händer och utan att göra något annat än att ställa till elände genom sin närvaro.
Han är ju underhållande! En hel serie böcker där man hatar huvudpersonen för att han är en stor skit som hela tiden ställer till skit för andra genom att vägra ta något ansvar för vad han gör. Han bara driver genom hela handlingen utan att egentligen tro på vad som händer och utan att göra något annat än att ställa till elände genom sin närvaro.
Olle Linge
Snigel
Precis min mening [OT]
Jo, jag tycker de böckerna är väldigt bra, men det är inte så många jag känner som håller med mig. Världen är väl inte sådär jättetuff, men just att saker verkligen inte går som "det brukar" gör att det är intressant. Speciellt andra serien är rätt intressant, många tuffa i¨déer.
Jo, jag tycker de böckerna är väldigt bra, men det är inte så många jag känner som håller med mig. Världen är väl inte sådär jättetuff, men just att saker verkligen inte går som "det brukar" gör att det är intressant. Speciellt andra serien är rätt intressant, många tuffa i¨déer.
Troberg
Sinister eater
- Joined
- 27 Jun 2001
- Messages
- 17,907
Re: Precis min mening [OT]
Jag tror att många har problem med en sådan antihjälte i huvudrollen.
Men egentligen gillar jag Gap-serien bättre, men då har man ju lämnat fantasy.
Jupp, jag har brutalt stulit lite grejor från den till min fantasyvärld (om än omstuvade med min personliga prägel).
Jag tror att många har problem med en sådan antihjälte i huvudrollen.
Men egentligen gillar jag Gap-serien bättre, men då har man ju lämnat fantasy.
Jupp, jag har brutalt stulit lite grejor från den till min fantasyvärld (om än omstuvade med min personliga prägel).
Olle Linge
Snigel
Gap-serien? [OT]
Något man borde läsa eller? Jag har en del på min "borde läsa lista", men om något år eller så Vad är det för något, vad är det för typ av böcker, vad är det som är bra och så vidare? Inga spoilers tack
Något man borde läsa eller? Jag har en del på min "borde läsa lista", men om något år eller så
Vad är det för något, vad är det för typ av böcker, vad är det som är bra och så vidare? Inga spoilers tack
Troberg
Sinister eater
- Joined
- 27 Jun 2001
- Messages
- 17,907
Re: Gap-serien? [OT]
Gillade du Covenant kommer du nog att gilla Gap. Det är en serie med fem böcker som alla heter "The Gap into någonting: undertitel".
De utspelar sig i en SF-värld som för mig påminner en hel del om Babylon 5, både i upplägg och teknologi. Det finns dock bara två raser, människor och amnioni. Serien är centrerad kring tre huvudpersoner, som under handlingens gång interagerar från olika lägen, samt den bakomliggande maktkampen som styr dem och som de styr och som avgör jordens öde.
Den har väldigt mycet karaktär av vad som händer, varför det händer, den verkliga anledningen till att det händer och varför det egentligen händer. Vem håller i vems trådar och vem är mer där och rycker och varför? Vet de om att andra vet om att de är där och petar?
Jag gillar verkligen huvudpersonerna, de är alla karaktärer som jag av olika anledningar gärna skulle spela i ett rollspel.
De har dessutom en känsla ungefär som Covenant där man tänker "Nu kan det inte gå mer fel", men det kan det. Precis som i Covenant så känner man också en viss sympati även för osympatiska karaktärer (två av de tre huvudpersonerna är egentligen skitstövlar, men trots allt så håller man tidvis på dem ändå).
Helt klart läsvärd!
Gillade du Covenant kommer du nog att gilla Gap. Det är en serie med fem böcker som alla heter "The Gap into någonting: undertitel".
De utspelar sig i en SF-värld som för mig påminner en hel del om Babylon 5, både i upplägg och teknologi. Det finns dock bara två raser, människor och amnioni. Serien är centrerad kring tre huvudpersoner, som under handlingens gång interagerar från olika lägen, samt den bakomliggande maktkampen som styr dem och som de styr och som avgör jordens öde.
Den har väldigt mycet karaktär av vad som händer, varför det händer, den verkliga anledningen till att det händer och varför det egentligen händer. Vem håller i vems trådar och vem är mer där och rycker och varför? Vet de om att andra vet om att de är där och petar?
Jag gillar verkligen huvudpersonerna, de är alla karaktärer som jag av olika anledningar gärna skulle spela i ett rollspel.
De har dessutom en känsla ungefär som Covenant där man tänker "Nu kan det inte gå mer fel", men det kan det. Precis som i Covenant så känner man också en viss sympati även för osympatiska karaktärer (två av de tre huvudpersonerna är egentligen skitstövlar, men trots allt så håller man tidvis på dem ändå).
Helt klart läsvärd!
Rosen
Myrmidon
Re: Gap-serien? [OT]
Serien är centrerad kring tre huvudpersoner, som under handlingens gång interagerar från olika lägen,
Dvs, de byter roller med varandra och turas om att vara Hjälten, Skurken och Offret (det är ingen större spoiler, eftersom Donaldson pratar om just det i förordet till första boken).
Precis som i Covenant så känner man också en viss sympati även för osympatiska karaktärer (två av de tre huvudpersonerna är egentligen skitstövlar, men trots allt så håller man tidvis på dem ändå).
Så mycket skitstövlar att de i vilken normal historia som helst skulle förtjäna att bli brutalt skinnflådda så långsamt som möjligt, men lik förbannat sitter man och hejar på dem ett par böcker senare... Donaldson i sitt läbbigaste esse.
Min standardvarning om Gap-serien: Den första boken är den klart sämsta av dem, men också den tunnaste - betar man bara av den så är det fullt ös sedan.
Och Thomas Covenant for President!
--
Åke
Serien är centrerad kring tre huvudpersoner, som under handlingens gång interagerar från olika lägen,
Dvs, de byter roller med varandra och turas om att vara Hjälten, Skurken och Offret (det är ingen större spoiler, eftersom Donaldson pratar om just det i förordet till första boken).
Precis som i Covenant så känner man också en viss sympati även för osympatiska karaktärer (två av de tre huvudpersonerna är egentligen skitstövlar, men trots allt så håller man tidvis på dem ändå).
Så mycket skitstövlar att de i vilken normal historia som helst skulle förtjäna att bli brutalt skinnflådda så långsamt som möjligt, men lik förbannat sitter man och hejar på dem ett par böcker senare... Donaldson i sitt läbbigaste esse.
Min standardvarning om Gap-serien: Den första boken är den klart sämsta av dem, men också den tunnaste - betar man bara av den så är det fullt ös sedan.
Och Thomas Covenant for President!
--
Åke
Olle Linge
Snigel
Tack för tipset [OT]
Sådant är alltid bra att veta innan man börjar, det är lite lamt att komma med efteråt, men vet man om att det väntar bättre antar jag att det är större chans att läsa vidare. Det låter riktigt intressant. Skriver ned den på listan av böcker att beställa nästa veva från Amazon
Sådant är alltid bra att veta innan man börjar, det är lite lamt att komma med efteråt, men vet man om att det väntar bättre antar jag att det är större chans att läsa vidare. Det låter riktigt intressant. Skriver ned den på listan av böcker att beställa nästa veva från Amazon
Troberg
Sinister eater
- Joined
- 27 Jun 2001
- Messages
- 17,907
Re: Gap-serien? [Pyttespoiler]
Japp, men jag ville inte formulera mig så eftersom jag pladdrat så mycket om det i en annan tråd nyligen.
Japp, kanske för att man förstår varför de blivit så och därmed inte tycker att det de drabbas av känns rätt. Välgjort är det i alla fall.
Nejdå, bara inledningen är ju så helt jäkla underbar. Ett kapitel som berättar om hur huvudpersonerna kommer in på en bar och allt som händer där utifrån hur de andra i baren uppfattat det. Sedan slutar kapitlet med "Of course, that was not the real story." (ber om ursäkt om jag felciterat, mitt ex av den boken är utlånat (eller bortlånat...)). Hur kaxigt är inte det? På något sätt sätter den meningen stämningen för hela serien på ett mycket effektivt sätt.
Japp, men jag ville inte formulera mig så eftersom jag pladdrat så mycket om det i en annan tråd nyligen.
Japp, kanske för att man förstår varför de blivit så och därmed inte tycker att det de drabbas av känns rätt. Välgjort är det i alla fall.
Nejdå, bara inledningen är ju så helt jäkla underbar. Ett kapitel som berättar om hur huvudpersonerna kommer in på en bar och allt som händer där utifrån hur de andra i baren uppfattat det. Sedan slutar kapitlet med "Of course, that was not the real story." (ber om ursäkt om jag felciterat, mitt ex av den boken är utlånat (eller bortlånat...)). Hur kaxigt är inte det? På något sätt sätter den meningen stämningen för hela serien på ett mycket effektivt sätt.
Längden på serier...
Det är nått som jag kan störa mig välldans mycket på.. Att det skrivs hur mångga böcker som hellst i en serie. Tillslut så har man ju mjölkat ut allt som kan hända & man mara upprepar sig.
Senså rent tidsmässigt när det gäller utgivning av böckerna kan ju vara lite frustreerande.. Att man måste vänta flera månader påa tt nästa bok skall ges ut, man tapapr ju nästan sugen på att läsa just den serien då.
Jarl
Swashbuckler
- Joined
- 17 Sep 2003
- Messages
- 1,807
nyfiken fråga...
...så hur tycker du Zelaznys Amber-serie fungerar då? (om du läst den). Där är ju huvudpersonen hyfsat intelligent iallafall, åtminstone på så vis att han inte faller för uppenbara fällor. Personligen tycker jag att det är delvis därför som den är underhållande att läsa. Nu försöker jag inte hävda att huvudpersonen är ofelbar eller superintelligent, men smartare än gängse fantasy-protagonist.
...så hur tycker du Zelaznys Amber-serie fungerar då? (om du läst den). Där är ju huvudpersonen hyfsat intelligent iallafall, åtminstone på så vis att han inte faller för uppenbara fällor. Personligen tycker jag att det är delvis därför som den är underhållande att läsa. Nu försöker jag inte hävda att huvudpersonen är ofelbar eller superintelligent, men smartare än gängse fantasy-protagonist.
Re: En liten praktiskt detalj som stör mig...
Jag tror iofs att det har mer med tryckerierna än läsarna att göra. Det har hänt att tryckerier i all välmening har ändrat på "underliga" saker trots att sakerna i fråga var helt rätt.
E tu Filme (eaarhh mmm nåja)
Mest stör jag mig på författare som inte tycker att det räcker att berätta en fängslande historia, utan som ska envisas med att stoppa in en massa annat fluff bara för att vara så himla duktig. Det mesta är sån't som man absolut inte behöver veta, som inte för handlingen framåt det minsta och som bara får författaren att i mina ögon framstå som en lökig, självbelåten pajas.
Konstigt, är detta något "kreativt virus" som sprider sig? Detta fenomen är ju precis hur vanligt som helst nu för tiden - i filmer också. Star Wars II och Matrix III är kanske de mest framstående.
//erik. din [x] i [y]
Mest stör jag mig på författare som inte tycker att det räcker att berätta en fängslande historia, utan som ska envisas med att stoppa in en massa annat fluff bara för att vara så himla duktig. Det mesta är sån't som man absolut inte behöver veta, som inte för handlingen framåt det minsta och som bara får författaren att i mina ögon framstå som en lökig, självbelåten pajas.
Konstigt, är detta något "kreativt virus" som sprider sig? Detta fenomen är ju precis hur vanligt som helst nu för tiden - i filmer också. Star Wars II och Matrix III är kanske de mest framstående.
//erik. din [x] i [y]
Re: nyfiken fråga...
Jag har bara läst "Nine Princes in Amber", inte någon av de andra böckerna, så jag har ingen riktig uppfattning.
Min favorit vad gäller någorlunda vanlig fantasy är Guy Gavriel Kay. Han huvudpersoner är påfallande ofta smarta och kompetenta och använder den smartheten och kompetensen för att lösa sina problem. Allt går kanske inte bra för det, men det är en start. I en del fantasyböcker får jag nästan känslan att huvudpersonernas inkompetens är en nödvändighet. Kompetenta huvudpersoner hade löst problemen på en bok, klantiga personer behöver fyra böcker på sig.
/tobias
Jag har bara läst "Nine Princes in Amber", inte någon av de andra böckerna, så jag har ingen riktig uppfattning.
Min favorit vad gäller någorlunda vanlig fantasy är Guy Gavriel Kay. Han huvudpersoner är påfallande ofta smarta och kompetenta och använder den smartheten och kompetensen för att lösa sina problem. Allt går kanske inte bra för det, men det är en start. I en del fantasyböcker får jag nästan känslan att huvudpersonernas inkompetens är en nödvändighet. Kompetenta huvudpersoner hade löst problemen på en bok, klantiga personer behöver fyra böcker på sig.
/tobias
Fortsättningsserier
Det är ju skillnad på serier där varje bok är en del i serien och inte kan läsas separat och serier där varje bok är avslutad men personer och handlingar från förra boken kan fortsätta i nästa.
Harry Potter-böckerna tillhör den senare kategorin och går bra att läsa var för sig.
/tobias
Det är ju skillnad på serier där varje bok är en del i serien och inte kan läsas separat och serier där varje bok är avslutad men personer och handlingar från förra boken kan fortsätta i nästa.
Harry Potter-böckerna tillhör den senare kategorin och går bra att läsa var för sig.
/tobias