Nekromanti Vad sa päronen om att ni spelade rollspel?

Mekanurg

I'd rather be different than indifferent.
Joined
17 May 2000
Messages
7,884
Location
Port Kad, The Rim
Grisodlar'n;n322221 said:
Det där med farbror Kostym lät...spännande.
På den tiden var det så stort hyschysch kring homosexualitet att vi tonåringar saknade ord eller rutiner för det som farbror Kostym ägnade sig åt. Och han var en diplomatisk karl -- förmodligen tvungen för att överleva -- så det uppstod aldrig, så vitt jag minns, några pinsamma situationer trots att hans ambitioner var lättgenomskådade. Vi låtsades som att det regnade.
 
Joined
9 Aug 2009
Messages
849
Location
Västerås
Mekanurg;n322225 said:
På den tiden var det så stort hyschysch kring homosexualitet att vi gamers saknade ord eller rutiner för det som farbror Kostym ägnade sig åt. Och han var en diplomatisk karl -- förmodligen tvungen för att överleva -- så det uppstod aldrig, så vit jag minns, några pinsamma situationer trots att hans ambitioner var lättgenomskådade. Vi låtsades som att det regnade.
Jo, det kan jag förstå. Bra att allt ordnade sig till sist. Hade han seglarskor, förresten?
 

ChrilleT

Swordsman
Joined
1 Feb 2014
Messages
504
Morsan var väl neutral men farsan hade aldrig förståelse för varken roll eller tvspel som jag höll på med en del. Under gymnasietiden ansåg de att jag skulle hålla på med något mer vuxet och fick aldrig vare sig roll eller tvspel trots att önskelistan var full av dem både på födelsedagen och julafton.
 

skaraborgarn

Warrior
Joined
15 May 2019
Messages
386
ChrilleT;n322231 said:
Morsan var väl neutral men farsan hade aldrig förståelse för varken roll eller tvspel som jag höll på med en del. Under gymnasietiden ansåg de att jag skulle hålla på med något mer vuxet och fick aldrig vare sig roll eller tvspel trots att önskelistan var full av dem både på födelsedagen och julafton.
Var det typ: Varför kan du inte spela boll som alla andra grabbar gör i din ålder?:mad:
 

ChrilleT

Swordsman
Joined
1 Feb 2014
Messages
504
skaraborgarn;n322246 said:
Var det typ: Varför kan du inte spela boll som alla andra grabbar gör i din ålder?:mad:
Vara ute mer istället för att sitta inne och spela var väl det klassiska. Föräldrarna har inte själva hållt på med idrott så de var aldrig på mig att jag skulle spela fotboll eller liknande.
 

Svarte Faraonen

Oenofil oikofob
Joined
12 Oct 2000
Messages
10,677
Location
Värnhem, Malmö
Mekanurg;n322219 said:
När jag började med rollspel 1977 var vi välkammade och städade medelklassgrabbar i skjorta och collegetröja.
Intressant kontrast mot till exempel den ton av sjuttiotalskontrakultur som genomsyrade till exempel RuneQuest, Elricböckerna, och andra klassiker i fantasysvängen från samma tid. Den svenska tidiga rollspelsscenen känns som om den inte riktigt hade några individer av samma stuk som den gamla hippien och shamanen Greg Stafford (har den det idag?).
 

Mekanurg

I'd rather be different than indifferent.
Joined
17 May 2000
Messages
7,884
Location
Port Kad, The Rim
Svarte Faraonen;n322306 said:
Intressant kontrast mot till exempel den ton av sjuttiotalskontrakultur som genomsyrade till exempel RuneQuest, Elricböckerna, och andra klassiker i fantasysvängen från samma tid. Den svenska tidiga rollspelsscenen känns som om den inte riktigt hade några individer av samma stuk som den gamla hippien och shamanen Greg Stafford (har den det idag?).
Nej, på 70-talet liknande vi snarare de polerade dåtida branschstjärnorna fd arméofficeren Marc Miller, fd revisorn James Dunnigan och fd zoologen (och mormonen) Sandy Petersen.
 

Lupus Maximus

Tekniker
Joined
13 Jan 2012
Messages
2,746
Location
Stockholm
Mina föräldrar tyckte det väl mest bara var konstigt. Farsan tänkte att "grabbhalvan växer nog snart ifrån det", men då han såg en grupp yngre vuxna (varav minst en börjat bli tunnhårig) så insåg han att jag kanske inte skulle växa från det i närmsta vevan.

Jag är äldre nu, är vad farsgubben var då. :p
 

skaraborgarn

Warrior
Joined
15 May 2019
Messages
386
Lupus Maximus;n322344 said:
Mina föräldrar tyckte det väl mest bara var konstigt. Farsan tänkte att "grabbhalvan växer nog snart ifrån det", men då han såg en grupp yngre vuxna (varav minst en börjat bli tunnhårig) så insåg han att jag kanske inte skulle växa från det i närmsta vevan.

Jag är äldre nu, är vad farsgubben var då. :p
Du kanske säger så här om några år?
Nej barn ni får inte spela boll, ni måste spela Mutant med farsan!:mad:
 

Lupus Maximus

Tekniker
Joined
13 Jan 2012
Messages
2,746
Location
Stockholm
skaraborgarn;n322346 said:
Du kanske säger så här om några år?
Nej barn ni får inte spela boll, ni måste spela Mutant med farsan!:mad:
Att risken för det inte är så hög har nog mest att göra med att jag inte ynglat av mig :p
 

skaraborgarn

Warrior
Joined
15 May 2019
Messages
386
Lupus Maximus;n322361 said:
Att risken för det inte är så hög har nog mest att göra med att jag inte ynglat av mig :p
Det kommer, nog. Slå en T100 och se om du lyckas!
 

Magnamund

Warrior
Joined
29 Jan 2015
Messages
398
Mannen i skogen;n322123 said:
Pappa förklarade vad rollspel är när jag var liten, gav mig det första rollspelet, och spelledde några oneshots med mig+syskon+kompisar.
Mammas största behållning är nog att se hur mycket jag gillar rollspel när jag pratar om det.
Trots en stor portion fantasi kan jag inte ens föreställa mig hur det är. Förstående, omtänksamma föräldrar som lyfter barnen istället för att trycka ned, förnedra, slå och ljuga för dem. Människor är sannerligen olika.
 

krank

Går ondskans ärenden
Joined
28 Dec 2002
Messages
35,562
Location
Rissne
Mina föräldrar var nog, som jag minns det, ganska balanserat försiktiga kring det hela.

Å ena sidan så var ju hysterin om inte i full sving så åtminstone närvarande. Jag började ju spela rollspel med Mutant Chronicles nån gång '96 eller så. En i min första spelgrupp fick inte spela rollspel för sin religiösa morsa, så vi fick smyga med det.

Å andra sidan hade jag ju inga kompisar alls. Jag var mobbad, utanför, extremt osocial. Det oroade mina föräldrar, som till exempel tyckte att jag borde "ut och vara social med andra", underförstått ut och festa. Men ja, istället träffade jag det första jag någonsin haft som liknat ett kompisgäng. Trots viss obehaglig stämning ibland och ganska hård jargong som jag inte alls var bekväm i så upplevde jag mig ändå betydligt mer accepterad och medbjuden än jag någonsin varit i mitt liv. Och det hade ju föräldrarna svårt att riktigt vara helt emot.

Det här med att jag skulle "vara som alla andra barn" kan jag väl säga att föräldrarna nog gett upp sedan ganska många år tillbaka.


Övrig släkt vet jag inte. De flesta av dem pratade jag ju inte om det med. Minns inte att någon av dem varit speciellt negativa.

Men jag började ju i tonåren. Det här med att prata med familj eller släkt om grejer jag gjorde, läste eller upplevde var inte riktigt en grej.



(Idag, när jag har ett fast jobb och på det hela taget verkar klara mig hyfsat i livet, så verkar min rollspelshobby ses litegrann så som man ser andra excentriska hobbies man inte förstår eller håller på mig själv, typ frimärkssamling eller så. De frågar ibland artigt saker om mina Gothcoresor som jag gör istället för att fira påsk med familjen, och de verkar lite stolta och imponerade över att jag skriver och ger ut böcker.)
 

Dr_Dängrot

Myrmidon
Joined
1 Mar 2017
Messages
4,326
Jag började rollspela 93/94 närör jag var 11/12 år gammal och mina föräldrar var varken hiss eller diss bu eller bä. Tror bara att dom såg det som en hobby bland alla mina andra hobbys , nått dom inte förstod men som dom lät mig göra för att jag gillade det .

Jag hade ju även i föräldrarnas ögon mer NORMALA hobbys som fotboll , bordtennis , innebandy och kampsport .

Dom köpte även rollspelsprodukter till mig på julafton och födelsedagar och körde mig till den lokala leksaksaffären så jag kunde spendera min månadspeng på rollspel .

Jag tror nog att mamma och pappa såg det som ganska oskyldigt att sitta på mitt rum med 4-5 andra tonårspojkar och dricka cola och mumsa chips medans vi låtsades att vi var riddare och trollkarlar ist för att vara ute och dricka brännvin , köra trimmad moppe och slåss och ta dödsknark .

Däremot hade jag 2 bröder som kompisar vars föräldrar inte alls såg tjusningen med rollspel . Dom var kristna bönder ifrån en liten småort cirka 3 mil utanför samhället och flera gånger förfasade dom sig över varför vi inte kunde ha normala intressen som att mecka med moppen eller fiska och friluftsliv eller sparka fotboll eller fälla träd i skogen och plöja åkern.

Dom var mer eller mindre övertygade om att jag ledde in deras söner i nån sorts satanisk nazistisk dödskult .
 

DanielSchenström

Swashbuckler
Joined
10 Dec 2000
Messages
3,309
Location
Enköping
Vad jag minns var mor lite skeptisk mot rollspelandet ett tag men lät mig ändå hålla på. Far kan jag inte komma på att han sade nånting om det. Överlag så sade de inget negativt om mina intressen, men vid vissa tillfällen tyckte de väl att jag kunde vara ute mer men det var mer tv-spelens fel. Förutom det jag läste i Sinkadus och Signaler från Sverok om vissa personer och kontroversen kring Kult så har jag bara haft tre personer kommentera nedsättande om rollspel. Det ena var en tidigare lärare, som var religiös och därmed arkiverad under personer vars åsikt jag ändå inte bryr mig om. Det andra var modern till en jobbarkompis till min far som trodde det var mer negativt än positivt, men mycket av hennes världsbild kom från kvällstidningarna. I tredje fallet var det en kurskamrat på Komvux som jobbat med ungdomar och stött på folk med dåliga erfarenheter från det.

Idag vet mina föräldrar vilken kuf jag är men verkar nöjda och glada över mig och det kamratgäng jag har som till 80% är folk jag träffat via rollspelandet.

Jag kan inte komma på om det finns nåt intresse/hobby som jag skulle se negativt på själv, annat än de sporter som har väldigt höga nivåer av risk för långvariga skador, och då är det inte sporten i sig egentligen.
 

Minimoni

Homelander
Joined
6 Mar 2003
Messages
3,324
Location
Karlstad Sverige/Hiroshima Japan
Magnamund;n341707 said:
Trots en stor portion fantasi kan jag inte ens föreställa mig hur det är. Förstående, omtänksamma föräldrar som lyfter barnen istället för att trycka ned, förnedra, slå och ljuga för dem. Människor är sannerligen olika.
Måste tråkigt nog hålla med dig :-(

Som tur är har jag en fantastisk fru och världens bästa dotter och son, utan dem hade jag inte varit såpass funktionell som jag ändock är(och då måste jag fortfarande ta läkemedel för smärta och ångest dagligen för att inte brytas sönder av minnen). Jag säger inte detta för att någon skall tycka synd om mig då det finns de som har haft det bra mycket jävligare utan att klaga, vill bara visa på att det aldrig är fel att behöva hjälp från omvärlden.
 

Korpa

Umenörd
Joined
7 Nov 2010
Messages
948
Location
Umeå
Jag uttryckte en önskan om att börja spela rollspel, men ägde inget.

Kommande jul fick jag Eon i julklapp efter att mina föräldrar försökt ta reda på vad ett bra rollspel är. Jag spelade det litegrann med mina vänner, men gick vidare till annat sen.
 

dancodan

Swordsman
Joined
14 Aug 2017
Messages
574
"Jaså, det är någon sorts improviserad vokabulärteater? Aja, bra att du inte knarkar iaf"
 
Top