Nekromanti Vad sa päronen om att ni spelade rollspel?

[dancodan]

Trots en stor portion fantasi kan jag inte ens föreställa mig hur det är. Förstående, omtänksamma föräldrar som lyfter barnen istället för att trycka ned, förnedra, slå och ljuga för dem. Människor är sannerligen olika.

Har samma uppväxt. Inget att göra åt, men man kan välja att vara precis tvärtom mot sina egna barn.
Vi har obligatorisk rollspelskväll varannan lördag med dottern där hon får gå loss hur mycket hon vill. Det blir alltid roliga äventyr och (hoppas jag) bra minnen som hon för vidare till sina barn.

 

[Poromaa]

Vad jag minns var min mor till en början i bästa fall avvaktande. Hon gillade definitivt inte våldsinslagen och kunde vid tillfällen sticka in huvudet med kommentarer som ”En Kram, 70%?” när vi som bäst satt och rabblade stridsfärdigheter. Lyckligtvis var hon god vän med en barnkulturforskare och när denna väl uttryckte sig positivt om rollspelande lät hon saken bero, gissningsvis med insikten att vi trots allt förmodligen kunnat ägna oss åt något mer fördärvligt.

Min far var på sitt håll klart entusiastisk över konceptet och hur det uppmuntrade oss att skapa egna berättelser. Jag tvivlar dock på att han egentligen upplevde något spelmöte. När ett kort, troligtvis vinklat tv-inslag om rollspel - inkluderande en allvarsam återgivning av bakgrundshistorien till Mutant - vid något tillfälle flimrade förbi verkade han inte alls koppla ihop det med mitt flitiga knattrande på hans skrivmaskin. Hade han väl gjort det skulle förmodligen ännu en insats från barnkulturforskaren varit välkommen.

 

[Minimoni]

Har samma uppväxt. Inget att göra åt, men man kan välja att vara precis tvärtom mot sina egna barn.
Vi har obligatorisk rollspelskväll varannan lördag med dottern där hon får gå loss hur mycket hon vill. Det blir alltid roliga äventyr och (hoppas jag) bra minnen som hon för vidare till sina barn.

Detta låter awesome! Nu var just rollspel en av de få saker som min far inte var anti mot, men överlag så fanns det för mycket alkoholism bland för många av mina nära släktingar för att min barndom skulle kunna kallas bra.

Så jag gör som du, försöker att vara den bästa pappan som går och begår inte samma misstag som min egen far. Dock lär jag begå andra misstag då ingen förälder är perfekt, men de misstag jag kanske kommer göra lär aldrig vara av samma grad som jag själv utsattes för. Jag försöker spela rollspel med både min son och dotter men det gället att välja rätt typ av rollspel.

Jag har varit SL för dem då vi spelat Trudvang men med ett eget regelsystem och stor fokus på det de tycker är roligt. Så det blir självklart inte culture-gaming direkt, utan snarare dungeons som utgörs av stora skogar fyllda med elaka monster såsom jättespindlar osv. Detta har hittills fungerat väldigt bra och de tycker att det är kul I framtiden så märks det om de kommer fortsätta med rollspel eller om de tröttnar, jag hoppas självklart att mitt intresse smittat av sig men det viktiga är att de har intressen som inte bara innebär att de sitter fast framför youtube. Jag har tyvärr sett alldeles för många barn som inte gör annat än tittar in i en telefon eller ipad mer eller mindre hela tiden.

 

[Mogger]

Uppmuntrande och oförstående. En inställning som jag idag till fullo förstår, med egna tonåringar. Inte för att de spelar rollspel men de ägnar sig åt annat som jag inte begriper mig på, men som jag uppmuntrar eftersom de verkar tycka att det är kul

 

[dancodan]

Minimoni Helt rätt. Jag anpassar också rollspelsregler+äventyr till det dottern tycker är roligt. Min fästmö är underbar och hakar på no matter what (även om hon egentligen gillar mycket mörkare äventyr).

Ja, misstag lär man göra hundratals och det är något som våra barn får försöka att inte föra vidare till sina barn. Man får göra det bästa man klarar av alltid försöka reflektera över sina handlingar och hur de kan uppfattas.
Man blir nog aldrig fullärd men många små steg...

 

[Dunderklumpen]

... mina Gothcoresor som jag gör istället för att fira påsk...

Ja jäklar vad jag spenderade alldeles för lång tid med att fundera på vad en "gothcore-resa" var! Någon form av ultra-mörk festival, föreställde jag mig.

Sen vaknade jag och fattade att det var GothCon som menades - antar jag?!

 

[krank]

Ja jäklar vad jag spenderade alldeles för lång tid med att fundera på vad en "gothcore-resa" var! Någon form av ultra-mörk festival, föreställde jag mig.

Typiskt sånt där man upptäcker först när det gått för lång tid för att få redigera inlägget.


(Har jag sagt att jag tycker att det är ett otyg att man inte kan gå tillbaka och ändra hur länge man vill? Det tycker jag iaf. Och jag håller tummarna för att den nya (eller nygamla) forumplattformen, när den är på plats, tillåter folk att se redigeringshistorik för inlägg så att vi faktiskt kan ha evig redigeringstid här)

 

[Dr_Dängrot]

Jag drar mig till minnes en rolig anekdot .

Jag hade en kompis när jag var i sena tonåren tidiga 20 års åldern som brukade vara med och spela rollspel och hens mor var inget fan av rollspel av nån anledning , till saken hör dock att denna kompis led av ganska grav mytomani som ett flertal gånger satte hen själv och oss andra i vänskapskretsen i knipa.

Hen gick hos psykolog för sin mytomani och psykologen sa att det var ett alldeles förträffligt utlopp för hen att få ur sig alla sina historier och fantasifoster på ett icke skadligt sätt varpå hens moder plötsligt blev väldigt positiv till rollspel

 

[kaptendral]

Moralpaniken kring rollspel måste ha passerat helt obemärkt förbi min familj. Morsan var uppmuntrande, farsan ganska obrydd. Bättre än dataspel tänkte dom förmodligen. Ingen av dom var nånsin med förstås, men det är inte omöjligt att dom hade ställt upp om jag frågat när jag var liten.