Nekromanti Vad kan inte ett äventyr vara utan ?
- Thread starter Johan K
- Start date
Först funderade jag på svara strid, utmejslade karaktärer eller något annant klyschigt. Men sedan kom jag på att det jag nog verkligen verkligen vill ha i ett äventyr är momentum.
Ett äventyr måste röra sig framåt med en bestämdhet. Detta är något som dock både spelare och spelledare måste arbeta mot. Spelledarens uppgift är att se till att kapa tomt ältande och flytta handlingen framåt till passande startpunkter. Spelarnas uppgift är att försöka göra sin interaktion betydelsefull och beskrivande (av karaktärerna) och inte bara full med fluff.
//erik. springer och borstar tänderna på alva
Ett äventyr måste röra sig framåt med en bestämdhet. Detta är något som dock både spelare och spelledare måste arbeta mot. Spelledarens uppgift är att se till att kapa tomt ältande och flytta handlingen framåt till passande startpunkter. Spelarnas uppgift är att försöka göra sin interaktion betydelsefull och beskrivande (av karaktärerna) och inte bara full med fluff.
//erik. springer och borstar tänderna på alva
RaskoInikov
Veteran
Inget medhåll
Syftar du på strid nu ? För jag kan inte tänka mej ett äventyr utan någon sorts konflikt. Intressekonflikt t.ex. Om alla bara höll med varandra och kramades skulle det inte bli så spännande.Thark said:
Björn_UBBT
Hero
Re: Inget medhåll
Jag misstänker starkt att han inte bara menar strid och fysiskt våld utan alla typer utav konflikter. Håller med om att en historia måste ha (minst) två "sidor" med olika mål/åsikter som "kämpar" mot varandra för att en historia ska bli spännande.
Sedan så kan väl ett äventyr vara ren problemlösning? Kan t.ex. en grupp som försöker stoppa en översvämning eller hitta ett botemedel mot en smittsam sjukdom i en djungel kallas för konflikt? Fast man skulle ju iof kunna kalla det en konflikt mellan naturen och människan iof...
Jag misstänker starkt att han inte bara menar strid och fysiskt våld utan alla typer utav konflikter. Håller med om att en historia måste ha (minst) två "sidor" med olika mål/åsikter som "kämpar" mot varandra för att en historia ska bli spännande.
Sedan så kan väl ett äventyr vara ren problemlösning? Kan t.ex. en grupp som försöker stoppa en översvämning eller hitta ett botemedel mot en smittsam sjukdom i en djungel kallas för konflikt? Fast man skulle ju iof kunna kalla det en konflikt mellan naturen och människan iof...
Jag tror inte det.
Jag tror att det är möjligt att bygga ett givande äventyr på enbart utforskning, där spänningen ligger vad vår utforskning av platser, personer eller fenomen kommer visa sig innehålla.
I utforskning kan förstås fara, konflikten med en opersonlig omgivning, vara källan till spänning, (Som Björn påpekar) men skulle man inte kunna bygga ett intressant äventyr på att nysta upp alla hemligheterna i ens hemkvarter?
Länk ->
Jag tror att det är möjligt att bygga ett givande äventyr på enbart utforskning, där spänningen ligger vad vår utforskning av platser, personer eller fenomen kommer visa sig innehålla.
I utforskning kan förstås fara, konflikten med en opersonlig omgivning, vara källan till spänning, (Som Björn påpekar) men skulle man inte kunna bygga ett intressant äventyr på att nysta upp alla hemligheterna i ens hemkvarter?
Länk ->
En twist!
Ett äventyr måste ha en twist, där alla förutsättningar förändras. Indien visar sig vara Amerika, Tyler Durden visar sig vara en personlighetsklyvning, Darth Vader visar sig vara en pappa, råttplågan visar sig vara förvarningen för råttgudens inkarnation som förvandlar scenariot till postapokalyps.
Nä, det var väl inte så universellt, men du får nöja dig med antingen personliga svar eller flummiga superallmängiltiga analyser.
(Men å andra sidan, hur många böcker/serier/filmer läser/ser man utan en vändning?)
Antingen det eller en häftig brud.
Ett äventyr måste ha en twist, där alla förutsättningar förändras. Indien visar sig vara Amerika, Tyler Durden visar sig vara en personlighetsklyvning, Darth Vader visar sig vara en pappa, råttplågan visar sig vara förvarningen för råttgudens inkarnation som förvandlar scenariot till postapokalyps.
Nä, det var väl inte så universellt, men du får nöja dig med antingen personliga svar eller flummiga superallmängiltiga analyser.
(Men å andra sidan, hur många böcker/serier/filmer läser/ser man utan en vändning?)Antingen det eller en häftig brud.
Dewil
Skrivbordsgeneral
Handling och interaktion [ändrad]
Ett äventyr måste ha handling och interaktion.
Utan interaktion blir det uppläsning av en färdig historia, utan handling blir det som ett vanligt samtal eller diskussion i kompisgruppen, men med tagna identiteter. Handlingen är bakgrunden mot vilken rollerna kan spelas ut. I och för sig skulle man väl kunna låta ens lägenhet vara handling och ens verkliga identiteter vara rollpersoner och spela i en pseudo-verklighet...
Som någon sade i annan del av tråden behöver inte handlingen innehålla någon konflikt utan kan innehålla t.ex. problemlösning eller utforskande.
Tillagt
Förresten så vill jag för min egen del att handlingen ska utspelas i en stad. Jag är stadsbo av födsel och ohejdad vana.
Dewil
Ett äventyr måste ha handling och interaktion.
Utan interaktion blir det uppläsning av en färdig historia, utan handling blir det som ett vanligt samtal eller diskussion i kompisgruppen, men med tagna identiteter. Handlingen är bakgrunden mot vilken rollerna kan spelas ut. I och för sig skulle man väl kunna låta ens lägenhet vara handling och ens verkliga identiteter vara rollpersoner och spela i en pseudo-verklighet...
Som någon sade i annan del av tråden behöver inte handlingen innehålla någon konflikt utan kan innehålla t.ex. problemlösning eller utforskande.
Tillagt
Förresten så vill jag för min egen del att handlingen ska utspelas i en stad. Jag är stadsbo av födsel och ohejdad vana.
Dewil
Re: Inget medhåll
Korrekt, om du syftar på mitt inlägg.
Visst kan ett äventyr vara ren problemlösning, men i regel så finns det ändå en konflikt som driver karaktärerna till att försöka lösa problemet. Fallet med en sjukdom är absolut en konflikt.
Re: Inget medhåll
Läs vad jag skrev en gång till. (Ja, jag vet att jag har en benägenhet att krångla till meningarna mer än nödvändighet.)
Man skulle mycket kunna rollspela en femtimmars kramsession utan tillstymmelse till konflikter. De flesta av oss skulle förmodligen dö av tristess efter en kvart, men det går. (Ska man vara mer rimlig, kan man tänka sig nån slags slice-of-life/sim-spel där konflikter kan komma och gå och det vid ett givet tillfälle inte behöver finnas någon aktiv konflikt.)
Men nej, något "äventyr" är det fan inte.
(Sen om man vill vara fånig kan man tycka att "öööh, det finns alltid en konflikt; konflikten mellan rollpersonen och hans livsmål / dödsångest / lättja / löksoppa", men den åsikten är just fånigt och gör det hela meningslöst att diskutera...)
[linje:svart]
Sen tycker jag kanske erkänningsvis att hela grejen är lite fånig. Vad är ett "äventyr"? Avses ett äventyr som synonymt med scenario? (Som det ofta används, ibland även av mig, även om jag försöker undvika det.) Eller är det bara äventyr som faktiskt är äventyrliga (för att förklara extremt dåligt) som får vara med och leka?
Okej, om jag fokuserar på det senare nu då. Vad är det som särskiljer äventyr, relativt scenarion i allmänt? Vilka typer av scenarion är äventyr? (jmfr "vad är en "äventyrsfilm?")
(Och kom inte och säg "ööh, konflikt", för en sådan finns i de flesta scenarion, oavsett om de sen är äventyr eller inte.)
Läs vad jag skrev en gång till. (Ja, jag vet att jag har en benägenhet att krångla till meningarna mer än nödvändighet.)
Man skulle mycket kunna rollspela en femtimmars kramsession utan tillstymmelse till konflikter. De flesta av oss skulle förmodligen dö av tristess efter en kvart, men det går. (Ska man vara mer rimlig, kan man tänka sig nån slags slice-of-life/sim-spel där konflikter kan komma och gå och det vid ett givet tillfälle inte behöver finnas någon aktiv konflikt.)
Men nej, något "äventyr" är det fan inte.
(Sen om man vill vara fånig kan man tycka att "öööh, det finns alltid en konflikt; konflikten mellan rollpersonen och hans livsmål / dödsångest / lättja / löksoppa", men den åsikten är just fånigt och gör det hela meningslöst att diskutera...)
[linje:svart]
Sen tycker jag kanske erkänningsvis att hela grejen är lite fånig. Vad är ett "äventyr"? Avses ett äventyr som synonymt med scenario? (Som det ofta används, ibland även av mig, även om jag försöker undvika det.) Eller är det bara äventyr som faktiskt är äventyrliga (för att förklara extremt dåligt) som får vara med och leka?
Okej, om jag fokuserar på det senare nu då. Vad är det som särskiljer äventyr, relativt scenarion i allmänt? Vilka typer av scenarion är äventyr? (jmfr "vad är en "äventyrsfilm?")
(Och kom inte och säg "ööh, konflikt", för en sådan finns i de flesta scenarion, oavsett om de sen är äventyr eller inte.)
Re: Inget medhåll
[ QUOTE ]
Visst kan ett äventyr vara ren problemlösning, men i regel så finns det ändå en konflikt som driver karaktärerna till att försöka lösa problemet.
[/ QUOTE ]
Till att börja med är problemlösningen en konflikt i sig - protagonisten/erna mot problemet.
Visst, ofta finns det ett yttre lager med känslomässig inblandning osv, men det är ju inte nödvändigt. Jag kommer inte på något bra exempel, men man kan tänka sig deckare där detektiven endast fokuserar på att lösa mordmysteriet och faktiskt inte bryr sig det allra minsta om offer/mördare, eller en biografi om en professor som försöker lösa ett matematiskt problem... och åtminstone det första framstår som ett rimligt rollspelscenario. om än lite träigt.
(Dock inte speciellt äventyrligt, men vad var det nu vi egentligen menade med äventyr?)
(Usch vad jag ordbajsar. Men men. *posta ytterligare ett tråkigt inlägg*)
[ QUOTE ]
Visst kan ett äventyr vara ren problemlösning, men i regel så finns det ändå en konflikt som driver karaktärerna till att försöka lösa problemet.
[/ QUOTE ]
Till att börja med är problemlösningen en konflikt i sig - protagonisten/erna mot problemet.
Visst, ofta finns det ett yttre lager med känslomässig inblandning osv, men det är ju inte nödvändigt. Jag kommer inte på något bra exempel, men man kan tänka sig deckare där detektiven endast fokuserar på att lösa mordmysteriet och faktiskt inte bryr sig det allra minsta om offer/mördare, eller en biografi om en professor som försöker lösa ett matematiskt problem... och åtminstone det första framstår som ett rimligt rollspelscenario. om än lite träigt.
(Dock inte speciellt äventyrligt, men vad var det nu vi egentligen menade med äventyr?)
(Usch vad jag ordbajsar. Men men. *posta ytterligare ett tråkigt inlägg*)
Re: Jag tror inte det.
Du utforskar alltid när du spelar rollspel, även om jag kanske använder termen i lite bredare mening än du menade. Om du är min spelledare utforskar jag hur du har tänkt dig världen. Även om du i förväg beskrivit den, måste man alltid fylla i detaljer under spelets gång, och det ser jag som utforskning. Som spelledare utforskar du hur världen påverkas när en bunt spelarkaraktärer sätts lösa i den.
Däremot så skulle jag nog tröttna ganska fort om det inte hände något som krävde att jag var tvungen att fatta ett beslut, och där är konflikten. Om jag kan gå omkring och avstå från att ta beslut, då ser jag inte att det finns något äventyr.
Jag tror också vi kommer snuddande nära GNS teorierna. Från ett simulationistiskt utforskarperspektiv kanske det kan vara tillräckligt att uppleva och utforska den konstruerade världen för att få en givande rollspelsupplevelse (tänk ett LARP utan plot), utan att egentligen involvera sig alls i någon handling. Det perspektivet är så främmande för mig att jag knappt kan förstå hur någon skulle vilja göra det. Jag har dessutom en gnagande misstanke om att det förekommer konflikter även i de spelen... (Kan jag impa på Lady Catherine utan att Prins Valdemar utmanar mig på sten sax och påse i ren avundsjuka?)
Jag tror du kan ha ett äventyr fullt med utforskning, men utan en konflikt (av någon typ) ser jag inte någon meningfull drivkraft att fortsätta utforska. Däremot medger jag gärna att jag nog borde sagt "allt rollspel inkluderar konflikt - och utforskning."
Du utforskar alltid när du spelar rollspel, även om jag kanske använder termen i lite bredare mening än du menade. Om du är min spelledare utforskar jag hur du har tänkt dig världen. Även om du i förväg beskrivit den, måste man alltid fylla i detaljer under spelets gång, och det ser jag som utforskning. Som spelledare utforskar du hur världen påverkas när en bunt spelarkaraktärer sätts lösa i den.
Däremot så skulle jag nog tröttna ganska fort om det inte hände något som krävde att jag var tvungen att fatta ett beslut, och där är konflikten. Om jag kan gå omkring och avstå från att ta beslut, då ser jag inte att det finns något äventyr.
Jag tror också vi kommer snuddande nära GNS teorierna. Från ett simulationistiskt utforskarperspektiv kanske det kan vara tillräckligt att uppleva och utforska den konstruerade världen för att få en givande rollspelsupplevelse (tänk ett LARP utan plot), utan att egentligen involvera sig alls i någon handling. Det perspektivet är så främmande för mig att jag knappt kan förstå hur någon skulle vilja göra det. Jag har dessutom en gnagande misstanke om att det förekommer konflikter även i de spelen... (Kan jag impa på Lady Catherine utan att Prins Valdemar utmanar mig på sten sax och påse i ren avundsjuka?)
Utan någon konflikt som driver utforskandet? Jag har svårt att se det, även om jag medger att jag kan ha fel... Kan du ge ett mer detaljerat exempel som visar hur det skulle se ut utan en konflikt, och förklarar varför spelarkaraktären/karaktärerna skulle vara intresserade att ta sig för det?
Re: Inget medhåll
Jag tror i princip vi håller med varandra, även om jag tror min definition av konflikt är bredare än vad du är beredd att hålla med om. Löksoppa eller inte är inte en konflikt att förlöjliga.
Eh, hur som helst. Detektiven som söker lösa mordmysteriet. Om det är hela äventyret, så måste konflikten ligga i detektiven mot ledtrådarna - kommer han att hitta dem? Kommer han att förstå dem?
Det låter som ett ganska kasst äventyr*, och inte mycket till konflikt, men den finns där.
Jag tror i princip vi håller med varandra, även om jag tror min definition av konflikt är bredare än vad du är beredd att hålla med om. Löksoppa eller inte är inte en konflikt att förlöjliga.
Eh, hur som helst. Detektiven som söker lösa mordmysteriet. Om det är hela äventyret, så måste konflikten ligga i detektiven mot ledtrådarna - kommer han att hitta dem? Kommer han att förstå dem?
Det låter som ett ganska kasst äventyr*, och inte mycket till konflikt, men den finns där.
* Äventyr ersätter jag gärna med scenario. Äventyr spelar an på en genre som inte alla rollspel passar in på.
Re: Inget medhåll
[ QUOTE ]
Jag tror i princip vi håller med varandra, även om jag tror min definition av konflikt är bredare än vad du är beredd att hålla med om. Löksoppa eller inte är inte en konflikt att förlöjliga
[/ QUOTE ]
Okej, det var erkänt dåliga exempel. Jag försökte göra en poäng om att även när man påstår att det inte finns någon konflikt, kan man nog om man gräver tillräckligt hitta något som med tillräckligt mycket god vilja ändå går att kalla konflikt. (Men inte i någon meninsfullt dramatiskt avseende.)
Men om man accepterar en såpass bred definition att det inte kan saknas konflikt, är det ganska meningslöst att diskutera om konflikter är nödvändiga.
Och eftersom jag inte orkar skriva en kommentar tilll - vad är utforskande, om inte just en konflikt mot det okända / det som utforskas? (I någon mening, beroende på vad man nu menar med utforskande).
[ QUOTE ]
Eh, hur som helst. Detektiven som söker lösa mordmysteriet. Om det är hela äventyret, så måste konflikten ligga i detektiven mot ledtrådarna - kommer han att hitta dem? Kommer han att förstå dem?
Det låter som ett ganska kasst äventyr*, och inte mycket till konflikt, men den finns där.
[/ QUOTE ]
Ja, och ovanstående var precis vad jag sa.
[ QUOTE ]
* Äventyr ersätter jag gärna med scenario. Äventyr spelar an på en genre som inte alla rollspel passar in på
[/ QUOTE ]
Medhåll, men i ursprungsinlägget frågar Johan K vad som "måste finnas i ett äventyr". Menar han "i ett scenario" eller bara de scenarion som faktiskt är "äventyr" i en smalare bemärkelse, och vad är då den bemärkelsen?
(Om det finns en genre som kallas "äventyrsfilm", måste det väl finnas en rollspelsgenre som kan kallas "äventyrsscenario" eller "äventyrsäventyr"? )
[ QUOTE ]
Jag tror i princip vi håller med varandra, även om jag tror min definition av konflikt är bredare än vad du är beredd att hålla med om. Löksoppa eller inte är inte en konflikt att förlöjliga
[/ QUOTE ]
Okej, det var erkänt dåliga exempel. Jag försökte göra en poäng om att även när man påstår att det inte finns någon konflikt, kan man nog om man gräver tillräckligt hitta något som med tillräckligt mycket god vilja ändå går att kalla konflikt. (Men inte i någon meninsfullt dramatiskt avseende.)
Men om man accepterar en såpass bred definition att det inte kan saknas konflikt, är det ganska meningslöst att diskutera om konflikter är nödvändiga.
Och eftersom jag inte orkar skriva en kommentar tilll - vad är utforskande, om inte just en konflikt mot det okända / det som utforskas? (I någon mening, beroende på vad man nu menar med utforskande).
[ QUOTE ]
Eh, hur som helst. Detektiven som söker lösa mordmysteriet. Om det är hela äventyret, så måste konflikten ligga i detektiven mot ledtrådarna - kommer han att hitta dem? Kommer han att förstå dem?
Det låter som ett ganska kasst äventyr*, och inte mycket till konflikt, men den finns där.
[/ QUOTE ]
Ja, och ovanstående var precis vad jag sa.
[ QUOTE ]
* Äventyr ersätter jag gärna med scenario. Äventyr spelar an på en genre som inte alla rollspel passar in på
[/ QUOTE ]
Medhåll, men i ursprungsinlägget frågar Johan K vad som "måste finnas i ett äventyr". Menar han "i ett scenario" eller bara de scenarion som faktiskt är "äventyr" i en smalare bemärkelse, och vad är då den bemärkelsen?
(Om det finns en genre som kallas "äventyrsfilm", måste det väl finnas en rollspelsgenre som kan kallas "äventyrsscenario" eller "äventyrsäventyr"?
)Re: Inget medhåll
Egentligen skulle jag väl lägga till ett caveat: Det går inte att undvika konflikter i ett meningsfullt rollspelsäventyr/scenario. Det går nog att konstruera ett scenario utan konflikter. Jag utgår från att det också skulle vara fullständigt meningslöst att spela annat än som en övning i tristess.
Det håller jag förstås med om, eftersom jag är av åsikten att det inte går att undvika konflikter.
Egentligen skulle jag väl lägga till ett caveat: Det går inte att undvika konflikter i ett meningsfullt rollspelsäventyr/scenario. Det går nog att konstruera ett scenario utan konflikter. Jag utgår från att det också skulle vara fullständigt meningslöst att spela annat än som en övning i tristess.
Re: Jag tror inte det.
[ QUOTE ]
Jag har dessutom en gnagande misstanke om att det förekommer konflikter även i de spelen... (Kan jag impa på Lady Catherine utan att Prins Valdemar utmanar mig på sten sax och påse i ren avundsjuka?)
[/ QUOTE ]
På samma sätt som det finns konflikter även i verkliga livet. (Kan jag impa på Anna utan att Kalle blir så sur att han säger upp bekantskapen i ren avundsjuka?) Livet kan vara nog så dramatiskt vid sina tillfällen, men lika ofta är det inte det.
(Det var ju också det jag försökte ta som exempel ovan, konflikter kan komma och gå och det kan finnas ögonblick där alla har gått och inga kommit än, beroende på var man drar gränsen för vad som är en konflikt.)
((Men så är jag, eller kan åtminstone ibland vara, just en sån där sån där verklighetsflyende simfetishist som du säger dig ha svårt att förstå, även om spelare i min nuvarande kampanj nog fått ett helt annat intryck.))
Äh, försökte jag komma fram till något? Tja, möjligen att vi inte pratar om något på någon meningsfull nivå.
[ QUOTE ]
Jag har dessutom en gnagande misstanke om att det förekommer konflikter även i de spelen... (Kan jag impa på Lady Catherine utan att Prins Valdemar utmanar mig på sten sax och påse i ren avundsjuka?)
[/ QUOTE ]
På samma sätt som det finns konflikter även i verkliga livet. (Kan jag impa på Anna utan att Kalle blir så sur att han säger upp bekantskapen i ren avundsjuka?) Livet kan vara nog så dramatiskt vid sina tillfällen, men lika ofta är det inte det.
(Det var ju också det jag försökte ta som exempel ovan, konflikter kan komma och gå och det kan finnas ögonblick där alla har gått och inga kommit än, beroende på var man drar gränsen för vad som är en konflikt.)
((Men så är jag, eller kan åtminstone ibland vara, just en sån där sån där verklighetsflyende simfetishist som du säger dig ha svårt att förstå, även om spelare i min nuvarande kampanj nog fått ett helt annat intryck.))
Äh, försökte jag komma fram till något? Tja, möjligen att vi inte pratar om något på någon meningsfull nivå.
Re: Jag tror inte det.
Nja, nä visst. Ska man definiera element som måste förekomma i ett rollspelsäventyr så är det nästan tvunget att begreppen blir väldigt vida.
Fast samtidigt som begreppet i sig blir nästan allomfattande så kan det hjälpa att identifiera vad som gör ett bra scenario. Om man är medveten om att konflikter driver äventyr så har man tagit ett första steg mot att också introducera bra konflikter. Vilket bör leda till mer dramatik. Vilket åtminstone jag tycker är kul när jag spelar rollspel.
Nja, nä visst. Ska man definiera element som måste förekomma i ett rollspelsäventyr så är det nästan tvunget att begreppen blir väldigt vida.
Fast samtidigt som begreppet i sig blir nästan allomfattande så kan det hjälpa att identifiera vad som gör ett bra scenario. Om man är medveten om att konflikter driver äventyr så har man tagit ett första steg mot att också introducera bra konflikter. Vilket bör leda till mer dramatik. Vilket åtminstone jag tycker är kul när jag spelar rollspel.