Vad har du aldrig bytat åsikt om?

Dvärgar är coola!!!

Det är gött att då och då skjuta ihjäl en slp

Magiker är tråkiga.

Älskar tabeller av alla slag men särskilt enorma fyndtabeller.

Tråkigt när reglerna hostar ur sig en kass RP åt mig…

Fällor och gåtor är tråkigare än skoskav.
 
Nässe said:
Dvärgar är coola!!!

Det är gött att då och då skjuta ihjäl en slp

Magiker är tråkiga.

Älskar tabeller av alla slag men särskilt enorma fyndtabeller.

Tråkigt när reglerna hostar ur sig en kass RP åt mig…

Fällor och gåtor är tråkigare än skoskav.
Click to expand...
asså det är ju mycket rätt här, men samtidigt vissa kardinalfel!

dvärgar är inte coola de är cheezy

magiker - här har jag nog faktiskt ändrat inställning från din till att de kan vara ganska balla

100% älskar tabeller i allmänhet och fyndtabeller i synnerhet

Nä hur tänkte du här? Slump vid karaktärskapande är Kung, spela med korten du fick!

Jo men faktiskt, Grymkäfts fällor vafan liksom...det enda sämre är att du måste fatta nån jävla gobeläng 17 rum innan slutstationen.

Varför skrev jag inte en egen post? nämen Nässe hade ju många bra poänger.

En sista grej - Mutant (spelet asså i alla dess utgåvor) är så ofantligt mycket ballare än allt annat! - sant 1985 sant idag
 
Urval…
  • Scifi är mer intressant än fantasy, och hård/mörk och/eller idéburen scifi är mer intressant än whizzbang specialeffekts-rymdopera-scifi. [det sagt är rymdopera-scifi inte tråkigt, bara inte lika intressant).
  • Nutida skräck / urban fantasy är också mer intressant än fantasy.
  • Överlag är det väldigt svårt att få mig intresserad av något som hänt innan, säg, industrialismen (kanske något innan). Medeltid framför allt är så enormt estetiskt, samhälleligt och idéhistoriskt tråkigt. (Jag har mjuknat lite här; men det är fortfarande grundinställningen)
  • Strid är trist. Regler är inte kul överlag, och strid är det mest regliga som regleras i (de flesta) rollspel.
  • Det är framför allt jobbigt när man måste slå tärningsslag, för den enda effekt de kan ha är att sätta krokben.
  • Jag har sedan första början värderat inlevelse i rollpersonen och gillat diegetiska val osv. Men jag har haft lite olika ord för det genom åren.
  • Media utan fantastik är mindre intressant än media med fantastik; jag kan knappt tänka mig att spela ett rollspel helt utan inslag av scifi eller magi eller superkrafter eller nåt.
  • Mutant Chronicles första utgåvan är ett bra spel; en av de bästa världsbyggen i svenska rollspel.
 
Last edited:
1. Du har ett värde. Du slår under det för att lyckas. Kanske en modifiering eller två. Allt annat är bara omständigt.

2. Figurer och standees är bara i vägen.

3. Rollspelglädje dör med praktikaliteter och realism. Jag räknar inte viktpoäng. Ingen av mina spelare har någonsin dött av dysenteri.
 
Tänkte först skriva att jag alltid tyckt det varit en fantastisk hobby, men jag slutade ju faktiskt spela helt för jag tyckte hobbyn var meningslös och ifrågasatte om det där fantastiska jag sett och upplevt bara var slumpen och inget som gick att någotsånär tillförlitligt upprepa. Som tur är hade jag ju helt fel.
 
Alltså, vad tyckte jag ens om rollspel under första året av Mutant: Undergångens Arvtagare?

...nu vet jag en! Jag är kass på att gestalta folk med hög karisma!

Übereil, som kände att han hade ett rykte att leva upp till
 
Jag har aldrig gillat känslan av att min rollperson är odödlig, åtminstone inte i spel som har ett visst fokus på action. Om det inte finns en viss risk att dö i varje strid tycker jag att striderna är tämligen meningslösa. Och så tror jag att jag tyckt ända sedan jag började spela.
 
Franz said:
Och apropå strid och död har jag aldrig gillat besvärjelser som väcker döda till liv i fantasyspel. Är man död så är man död tycker jag.
Click to expand...
Det är förstörande i alla sorts medier. Undantaget är väl Altered Carbon, där en rik företagare anställer en detektiv för att finna vem som mördade företagaren.
 
You must log in or register to reply here.
Back
Top