Nekromanti Vad funkar inte i rollspel?

[Rickard]

Såntdär skulle bara gjort mina spelare förbannade.

"Va fan! Jag har anfallit tolv gånger nu och jag har missat varje gång! SL dopar SLPerna!"

Jag ser det mer som en uppbyggnad till ett avgörande. Det var så jag byggde stridssystemet Thrice. Potterna ökade hela tiden tills BANG, någon gör en jättemanöver och vinner striden. Så du spelar med fel spelsystem för den typen av strid.

Försökte hitta något Risingskt inlägg om build-up i Magic men hittade det inte på oldsite.

 

[anth]

Jag tycker det mesta fungerar i ett gemensamt berättande. Problemet uppstår ofta när man reglifierar händelsen för att få in " det kan misslyckas".

This!
Och här beror det på vilket rollspel man använder.
I de flesta "trad"-rollspel slår man för att se om man lyckas.
Ibland får man scener där man lyckas precis och de är fantastiska, men allt som oftast misslyckas man eller lyckas så enkelt att det inte ens blir nervpirrande.

Lösningen blir att köra något fri-formigt där man bara berättar en cool historia, eller spela något där man inte misslyckas, utan lyckas med komplikationer, som i AW.

Kort sagt kan man säga att många rollspel är bra för att skapa spännande scener, men det är inte samma sak som att de rollspelen är bra på att återskapa specifika filmscener - för det som är spännande i rollspel är inte riktigt samma sak som det som är spännande på film.

 

[JJoghans]

Såntdär skulle bara gjort mina spelare förbannade.

"Va fan! Jag har anfallit tolv gånger nu och jag har missat varje gång! SL dopar SLPerna!"

Jag håller med, och det skulle ha varit minst lika frustrerande att vara SL i det läget.

 

[zonk]

Jag håller med, och det skulle ha varit minst lika frustrerande att vara SL i det läget.

Alltså jag hade inte kört samuraj-fajter deluxe i standard-BRP. Det hade fått vara nåt i stil med det Rickard säger, att oddsen blir högre för varje hugg och undvikande, tills det förr eller senare brister, och då dör någon lätt på fläcken...

 

[Genesis]

Alltså jag hade inte kört samuraj-fajter deluxe i standard-BRP. Det hade fått vara nåt i stil med det Rickard säger, att oddsen blir högre för varje hugg och undvikande, tills det förr eller senare brister, och då dör någon lätt på fläcken...

Eller spela ett spel där inte varje hugg simuleras med ett tärningsslag? Det känns sjukt utmattande, sådär spontant.

 

[zonk]

Det är hursomhelst ett utmärkt exempel på en fajt som är snorcool i filmformat men som kräver en hel del kreativitet för att få att funka i rollspel..

 

[Fridigern]

Det jag primärt tycker funkar dåligt i rollspel är:

- Bakgrundsdetaljer. Att bara låta härskarringen ligga på ett bord bland andra prylar, att någon i förbigående bär en skum amulett, att statister i bakgrunden gör saker, etc. I rollspel hamnar allt i spelarnas fokus så fort man beskriver det, medan visuella medier har privilegiet att kunna bombardera en med information som tittaren själv måste sortera i prioritetsordning. En av de mest fantastiska grejer jag sett är liksom mayadrottningens uttråkade blickar i människoofferscenen i Apocalypto; många rentav missar det säkert, den är en ren bakgrundsgrej, men för mig är det en detalj som hintar om en helt annan ståry under filmens ståry, får världen och människrona i den att kännas levande och djupa. That being said, det finns en hel del tekniker för att -öka- effektiviteten hos sådana här grepp i rollspel, som vi flitigt har diskuterat i rollspelsteorigruppen i Malmö, så jag betraktar inte egentligen bakgrundsdetaljproblematiken som särskilt allvarlig.

Det här får jag att funka bra i min trad-kampanj. Jag har en fisktank med en extern spelare som kör en av fraktionerna, vilket ger variation till världen och en del externa idéer som sipprar in. Sen brukar jag ha ett par äventyrsplatser förberedda (exemplevis hus, grottor) att kunna stoppas in vart som helst. RP får höra ett rykte om platsen, eller ser den på håll. Oftast undersöker de inte, men de gånger de gör det så finns det en helt annan story att ta del i där. Undersöks den inte ändrar man det externa utseendet på grottan och låter den dyka upp igen efter ett par spelmöten. Utöver det brukar jag ha några SLP:er med någon form av agenda som statister att kasta in här och var samt slumpmöten ute i naturen för att dra igång fantasin. Vid slumpmöten med statister är de alltid igång med något eget projekt. Tillsammans har de här åtgärderna gjort att några av mina spelare uppfattat världen som oändligt stor och att det finns detaljplanerade äventyrsmiljöer precis överallt,vilket är precis den illusion jag vill uppnå. Nackdelen är att det är mycket prepp-jobb med kampanjen, men jag upplever att det går.

Samma sak med "twistar" i trad-rollspel. Mina spelare gillar det så jag försöker få till de där små ledtrådarna som misstolkas till en början, varpå bitarna faller på plats mot upplösningen. Det kraschar kanske 75% av gångerna, men vi upplever inte krascharna som så störande. Rätt upplagt kan det bli så att spelarna med rätta får känna sig smarta när de förekommer twisten och bli överväldigade när den faller in. Men det är inte i traditionella detektivscenarion vi gjort så, det kan nog bli svårare där. Jag brukar dränka spelarna i andra detaljer med jämna mellanrum så att de inte skall haka upp sig för mycket på twist-ledtrådarna (har då hjälp av upplägget om bakgrundsdetaljer).

Saker jag tycker är svårt att få att funka i trad-rollspel:
-Det militära ja. "Sergeanten ger order att ni skall klättra upp ur skyttegraven och storma! Vad gör ni!??" Svårt att få bra.
-Kvick och intelligent dialog. Jag suger på det, annars hade det gått. Jag försöker förbereda lite fraser till och från med varierande resultat. Idéer på hur detta kan göras/preppas bättre om nån får till det?

 

[Christoffer]

Alltså man blir ju sjukt deppig av den här tråden, verkar ju inte som att något funkar i rollspel. Tycker ni tar upp exempel som förekommer hela tiden när man spelar.

Så min fråga blir vad ni menar med att det inte funkar?
Har ni inte kul?
Känns reglerna dåliga?
Blir det ett berättande istället för ett spel?

(En av de mest filmiska scener jag vet är när jag SLade bl.a. Måns i Burning Wheel över nätet och hans karaktär slog ihjäl några orker, hans tolkning av regelresultatet var grymt)

Också min tanke, men sen har de ju med prioriteringar att göra. Själv tycker jag att rätt många saker snabbt blir krystade och inte känns rätt i spel, men det kan ju flyta på för andra. Ex. strider i Burning Wheel med Fight!, så sjukt långsamma och detaljrika men när det är en strid som verkligen kopplas samman med BITs tydligt och det helt enkelt inte finns ett sätt att undvika just denna strid så stör det mig inte ett dyft att det tar tid och får ta tid... det känns helt rätt och understryker bara mina prioriteringar jag har kring varför jag spelar.