EDIT: Jag vet inte riktigt vad jag håller på och byter åsikt om. Kanske mjuknar jag inför dungeoncrawling överlag? Men det är ju i så fall ett mjuknande som pågått i snart 20 år. Jag får fundera lite.
En förändring jag kämpar emot är en där jag slutligen helt ger upp tanken på att vara rollspelare (ref den här tråden). Rollspel har ju varit en del av min identitet sedan 1998 eller så, jag har skrivit en jäkla massa rollspelsböcker, åkt till Japan, skriver Mutant Chronicles, WRNU och vrållådan är ställena jag är som mest social… Men spelar jag så jävla mycket rollspel egentligen? 1-3 gånger om året typ. Tycker jag ens det är kul längre? När jag pratar om "hur jag vill spela" här, vill jag ens spela så? Vill jag ens spela? Visst kan det vara lite kul, men är det värt besväret att styra upp, att åka iväg? Att vika typ en hel dag åt åkande och spelande och ätande och mer åkande? Jag är ju rätt socialt slutkörd efter jobbet, så min energi är inte på topp.
Några gånger har jag "lite på skämt" sagt att jag inte är rollspelare längre, utan bara rollspelsförfattare. Det känns som att det är mindre på skämt för varje år som går. Och om jag inte spelar, borde jag ens skriva rollspel? Vill jag egentligen ens skriva rollspel, eller ät det något jag bara gör för att jag inte kan låta bli, och inte kan tänka mig livet utan rollspelsförfattandet i bakgrunden? Framför allt just nu känns ju det författandet vissa dagar mer jobbigt än kul, helt klart. Krav och förväntningar. Det var enklare när inte en käft brydde sig.
Men vem skulle jag ens vara om jag inte hade rollspelen i mitt liv? Jag skulle såklart få loss en massa tid och en massa pengar. Men vad skulle jag göra med dem?
Så jag kämpar emot. Jag är inte redo att släppa rollspelen. Och jag har fortfarande perioder där jag tycker det är kul. När det blir av är det fortfarande kul. När jag sitter där, liksom. Även om det väl ofta egentligen nästan mer är umgänget än aktiviteten som drar numera. Men jo, det är kul.