Nekromanti Vad engagerar?

[Ram]

I Svärd och Trolldom slår man i princip endast med ett värde men man kan blanda in fördelar som ger +2 eller +4. Fördelarna kan vara i stil med "stort svärd +2" eller "fet rustning +4" (eller tvärtom). Jag gjorde en magiker med inriktingarna "växter +2" och "sten +4". När vi var inne i en grotta så röjde min magiker rejält. Systemet går i korthet ut på att man slår hur många fiender man får slå ut, så medan det var de andra spelarnas tur satt jag och klurade ut kreativa beskrivningar och bara väntade tills jag slog tillräckligt högt för att få beskriva mina bombastiska klurigheter.

Det känns som om du är inne i en WOW-fas just nu av det som du skriver här och på andra ställen. Med wow menar jag att det inte är liak viktigt med systemmässiga hur och varför utan att och att det är häftigt och känns rätt.

Jag tycker att det är ett strålande förhållningssätt till händelseresolution (eller vad man nu skal kalla det).

 

[Ram]

Mycket spännande! Vad hände efter att den öppnats då?

Åsså en dum fråga också. Var det Solar system som gjorde att sarkofagen fick öppna sig (systemmässigt) eller var det en nyck av SL (läs inte nyck som negativt)?

För jag upphör aldrig att förvånas av att folk är så lyriska över SS. Missförstå mig inte, det är ett i mitt tycke mycket symptiskt system, men det känns för mig som att folk i allmänhet (inte alls fingerpekande mot dig) inte verkar förstå att det är det improviserade scenariot som är wow, inte systemet. Fast jag har ganska stor förståelse för det ändå, för systemet är en gyllene medelväg mellan system och friform och erbjuder dramastöd så det är helt klart sympatiskt.

 

[Ram]

Porr?

Ja. Alltid. På ena eller andra sättet.

 

[Rickard]

I Svärd och Trolldom slår man i princip endast med ett värde men man kan blanda in fördelar som ger +2 eller +4. Fördelarna kan vara i stil med "stort svärd +2" eller "fet rustning +4" (eller tvärtom). Jag gjorde en magiker med inriktingarna "växter +2" och "sten +4". När vi var inne i en grotta så röjde min magiker rejält. Systemet går i korthet ut på att man slår hur många fiender man får slå ut, så medan det var de andra spelarnas tur satt jag och klurade ut kreativa beskrivningar och bara väntade tills jag slog tillräckligt högt för att få beskriva mina bombastiska klurigheter.

Det känns som om du är inne i en WOW-fas just nu av det som du skriver här och på andra ställen. Med wow menar jag att det inte är liak viktigt med systemmässiga hur och varför utan att och att det är häftigt och känns rätt.

Precis, och vi drar inspiration från (action)filmer. Därför tycker jag att det är skitsnack när folk säger att man inte kan rollspela för att efterlikna det som sker på film "för att film är visuellt ... bla, bla, bla".

/Han som tycker att många stirrar sig blind på hur andra medier fungerar och inte verkar förstå att man måste först konvertera om sådant som man upplever i andra medier till rollspel

 

[Ram]

Precis, och vi drar inspiration från (action)filmer. Därför tycker jag att det är skitsnack när folk säger att man inte kan rollspela för att efterlikna det som sker på film "för att film är visuellt ... bla, bla, bla".

Mjo, förvisso, men framför allt upplever jag att det är djupt rotat i alla att händelser som inte är världsomstörtande (t.ex. Saurons ring i Mt Doom) inte får vara spektakulära eller utbroderat beskrivna och att alla storslagna beskrivningar skall komma från spelledaren baserat på scenario/världs-bundna händelser. Och det är det (eller brottet mot konventionen) som jag upplever som den största storheten med scenarior som jag läst spelade i Solar system och det som gör att jag kittlas lite extra av Gurgehs Millenium.

 

[Ram]

- Omgivningen får spela hur stor roll som helst så länge inte karaktärerna/spelarna tappar fotfästet.

- Nej, det räcker inte att karaktärerna är viktiga i sin egen kontext. De måste kunna knytas till settingen, på ett eller annat sätt.

Hm, jag funderar lite på hur du menar med främst det andra stycket. Det är kanske så att vi menar olika saker med kontext och setting igen, det vore inte första gången.

Kontexten är det område där RP verkar och agerar. Det är en del av settingen.

Settingen är en sammansmältning av världen och lagarna (naturlagar, sociala lagar etc). Settingen kan utöva tryck på kontexten och kontexten ärver även subsett av settingen.

Ett exempel:
Kontexten är detektivarbete. Den inkluderar chefer, brott, brottsoffer, relevanta organisationer etc. Settingen är Chicago USA 1972 i vår verklighet. Denna exporterar naturlagar, sociala lagar, kulturella lagar etc.

Så om vi till exempel låter utrikesministern mördas av kinesiska extremister så utövar det ett tryck på kontexten där kinesiska medborgare ses som terrorister och misshandlas, utsätts för vandalisering etc. Därtill så förändras settingen så till vida att de diplomatiska förhållandena mellan kina och usa blir mer spännda, att risken för krig ökar, att handelsrelationer förändras med inbromsning i ekonomin som följd osv. som i sin tur ger ett färgmässigt tryck på kontexten då världen i sin tur blir en aning mörkare och mer ansträngd.

 

[Svarte Faraonen]

Det var enbart ett beslut från min sida, visserligen. Vad som hände... ja, de andra spelarna ville inte veta vad som fanns i den, så jag pratade med killen som öppnade den i enrum. Allt de andra nu vet är att när de kom tillbaka till sarkofagen hade någon slagit rep och kätting runt den.

 

[Rickard]

Precis, och vi drar inspiration från (action)filmer. Därför tycker jag att det är skitsnack när folk säger att man inte kan rollspela för att efterlikna det som sker på film "för att film är visuellt ... bla, bla, bla".

Mjo, förvisso, men framför allt upplever jag att det är djupt rotat i alla att händelser som inte är världsomstörtande (t.ex. Saurons ring i Mt Doom) inte får vara spektakulära eller utbroderat beskrivna och att alla storslagna beskrivningar skall komma från spelledaren baserat på scenario/världs-bundna händelser. Och det är det (eller brottet mot konventionen) som jag upplever som den största storheten med scenarior som jag läst spelade i Solar system och det som gör att jag kittlas lite extra av Gurgehs Millenium.

Ja, det där var en god insikt. Det där ska jag komma ihåg.

/Han som igår fick en fråga över Msn om hur det går till när han bad spelarna att hitta på i miljön (och då specifikt vad som stod på en lapp)

 

[Ram]

Spännande.

Men en fråga till dig, Simon, Måns och alla andra Solar-frälsta: Vad är det som gör SS till det största sedan skivat bröd? När jag läser systemet så tycker jag att dess nyckelfunktionalitet är att definiera ett antal händelser som man vill ska hända, en ganska standardiserad konfliktresolution samt att inte vara i vägen.

 

[Mogger]

Ja, vi pratar om olika saker. Så här:

Det jag trodde att du menade med karaktärens egna kontext var inom vilken sfär spelaren ansåg att hon var intressant. För att spinna vidare på ditt exempel så har SL berättat att det är detektiver i Chicago 1972 som är miljön. Så karaktären är något sådant, med en massa coola mänskliga problem. Det här är karaktärens egna kontext. Problemen, och hur de samverkar med hennes omedelbara miljö. Eller så uppfattade jag dig. Men det spelar ingen roll. Det jag vill ha det när jag spelar en karaktär som spelar roll.

Så, om spelet plötsligt handlar hur kineser hanteras efter ett politiskt mord så skulle jag som spelare känna att "vafan...Jag är ju en detektiv? Jag vill hitta en mördad otrogen hemmafru eller nått. Det här är ju inte mitt bord alls!". Jag kan så klart se hur händelsen kan påverka karaktären, men tycker att mycket pekar mot en situation där karaktären förlorat fotfästet och det är SL´s story som är det primära.

Jag menar inte att du tog ditt exempel för att visa på något annat än det du ville belysa utan jag spann vidare på det för att det låg nära till hands för att jag skulle förklara vad jag menade.

 

[Ram]

Ja, vi pratar om olika saker.

Jag misstänkte det. Vi gör ofta det.

Så, om spelet plötsligt handlar hur kineser hanteras efter ett politiskt mord så skulle jag som spelare känna att "vafan...Jag är ju en detektiv? Jag vill hitta en mördad otrogen hemmafru eller nått. Det här är ju inte mitt bord alls!". Jag kan så klart se hur händelsen kan påverka karaktären, men tycker att mycket pekar mot en situation där karaktären förlorat fotfästet och det är SL´s story som är det primära.

Det är helt en fråga om perspektiv och jag tycker naturligtvis precis tvärt om. Detta innebär att spelledaren via settingen ökar pressen på spelarna. Att man förutom att hitta mördaren skall göra det i en stad som befinner sig på gränsen till upplopp och i en situation där cheferna och polisen måste gå en ballansgång mellan att skydda de kinesfödda medborgarna och att bli stämplade som infilterade kinessympatisörer. Kollegan Inspektör Hong blir plötsligt ett svårhanterligt problem. Detta tryck behöver inte ha någonting med story att göra även om det med fördel kan ha det i ett senare skede av historien.

 

[Svarte Faraonen]

Så, om spelet plötsligt handlar hur kineser hanteras efter ett politiskt mord så skulle jag som spelare känna att "vafan...Jag är ju en detektiv? Jag vill hitta en mördad otrogen hemmafru eller nått. Det här är ju inte mitt bord alls!". Jag kan så klart se hur händelsen kan påverka karaktären, men tycker att mycket pekar mot en situation där karaktären förlorat fotfästet och det är SL´s story som är det primära.

Det är väl en fråga om hur man hanterar det i spelet. Om du som spelare faktiskt inte kan göra något (ungefär som när man spelar en gubbe som gör många små attacker och slåss mot folk med tung rustning som absorberar allt) är det förstås skittråkigt, men går det inte att få till en situation där det snarare är så att din rollperson är ute på djupt vatten, men att det bara tillför? Eller måste du ha bestämt i förväg att du vill ha en historia där det är så?

 

[Mogger]

Vi gör ofta det.

Ja, eller alltid.

Att man förutom att hitta mördaren skall göra det i en stad som befinner sig på gränsen till upplopp och i en situation där cheferna och polisen måste gå en ballansgång mellan att skydda de kinesfödda medborgarna och att bli stämplade som infilterade kinessympatisörer. Kollegan Inspektör Hong blir plötsligt ett svårhanterligt problem. Detta tryck behöver inte ha någonting med story att göra även om det med fördel kan ha det i ett senare skede av historien.

Det låter bara coolt. Som sagt, jag utgick bara från ditt exempel för att visa min poäng. Givetvis kan situationen göras intressant, som i fallet ovan där det blir en dynamisk fond som dyker ner här och var och ställer till det. Och twistar till det längre fram. Faktum är att jag älskar sådana här saker.

 

[Ram]

Det låter bara coolt. Som sagt, jag utgick bara från ditt exempel för att visa min poäng. Givetvis kan situationen göras intressant, som i fallet ovan där det blir en dynamisk fond som dyker ner här och var och ställer till det. Och twistar till det längre fram. Faktum är att jag älskar sådana här saker.

Det glädjer mig, men det ökar förvirringen vad gäller kontext och setting (enl. min def.). Asså, det är precis detta som jag menar med att det är viktigt för mig att ha en komplett setting (min def) runt kontexten (min def) även om man begränsar innehållet i själva kontexten till den nivå som du vill ha det på för att skapa drama vilket enligt min syn på det handlar om att intensifiera relationer och val samt effekterna av valen. Nu antar jag att du varit smart och förlaggt Revolver i en känd värld (vår egen) för att minimera effekterna av andra spelstilar (typ culture gaming som det lätt kan bli i en fantasyvärld) till fördel för drama, men jag har ändå svårt att särskilja mellan relevant och icke-relevant för det känns som varje exempel som jag producerar där jag visar på settingens (min def.) relevans så är alla de saker som jag spinner fram ur densamma bra grejjor och om det nu är så bra grejor så varför skall då inte världen/settingen vara relevant i ett dramaspel.

Fy fan vad rörigt detta blev... Skit samma, det som jag egentlgien säger är att du gjort ett bra val i Revolver och inte placerat det i en fantasy/sf-setting.

 

[Mogger]

Det glädjer mig, men det ökar förvirringen vad gäller kontext och setting (enl. min def.). Asså, det är precis detta som jag menar med att det är viktigt för mig att ha en komplett setting (min def) runt kontexten (min def) även om man begränsar innehållet i själva kontexten till den nivå som du vill ha det på för att skapa drama vilket enligt min syn på det handlar om att intensifiera relationer och val samt effekterna av valen.

Jag tror att skillnaden är hur vi, i rollen som SL, tar oss av settingen. Jag tittar på karaktärerna, vad som har kommit fram under karaktärsskapadet och pilotsessioner (om någon sådan förekommit). Om ex inte inspector Hong och allt det där haft en plats i fiktionen tidigare hade jag aldrig slängt in kinesiska terrorister, eller om någon vänstrade med utrikesministern eller något annat smaskigt. Det finns någon gammal forgeig ekvation, har jag för mig, som är: karaktär+situation=setting. Lite så ser jag på det. En komplett setting före jag har karaktärer som gör coola saker i fiktionen vet jag inte vad ur settingen som är relevant. Och när jag vet det så bygger jag hellre vidare på det som skapats i spel än läser en modul. men det är bara för att jag tycker att a) det är roligare och b) det är mindre jobb.

Nu antar jag att du varit smart och förlaggt Revolver i en känd värld (vår egen) för att minimera effekterna av andra spelstilar (typ culture gaming som det lätt kan bli i en fantasyvärld) till fördel för drama, men jag har ändå svårt att särskilja mellan relevant och icke-relevant för det känns som varje exempel som jag producerar där jag visar på settingens (min def.) relevans så är alla de saker som jag spinner fram ur densamma bra grejjor och om det nu är så bra grejor så varför skall då inte världen/settingen vara relevant i ett dramaspel.

Settingen är relevant. Men den är av underordnad betydelse.

Fy fan vad rörigt detta blev... Skit samma, det som jag egentlgien säger är att du gjort ett bra val i Revolver och inte placerat det i en fantasy/sf-setting.

Jag har brottats ganska mycket med setting. Men nu när jag vet hur jag ska hantera det är det väldigt befriande att istället prata om intressanta företeelser än konkret settinginfo. I Revolver alltså. War on drugs är viktigare för spelet än faktiska platser exempelvis.

 

[Krille]

Fjompipgt nog är det inte så mycket rollspelen som engagerar mig, utan en massa inspirerande saker runt omkring. Det som jag försöker uppnå är en känsla som liknar den inspirerande källan. Det är det som engagerar mig.

Det kan både vara hjälpande och en sjujävla svårighet. Ta till exempel nedanstående dikt som är en av de största inspirationskällorna till Fimbulvinter:

What is a woman that you forsake her,
And the hearth-fire and the home-acre,
To go with the old grey Widow-maker?

She has no house to lay a guest in---
But one chill bed for all to rest in,
That the pale suns and the stray bergs nest in.

She has no strong white arms to fold you,
But the ten-times-fingering weed to hold you---
Out on the rocks where the tide has rolled you.

Yet, when the signs of summer thicken,
And the ice breaks, and the birch-buds quicken,
Yearly you turn from our side, and sicken---

Sicken again for the shouts and the slaughters.
You steal away to the lapping waters,
And look at your ship in her winter-quarters.

You forget our mirth, and talk at the tables,
The kine in the shed and the horse in the stables---
To pitch her sides and go over her cables.

Then you drive out where the storm-clouds swallow,
And the sound of your oar-blades, falling hollow,
Is all we have left through the months to follow.

Ah, what is Woman that you forsake her,
And the hearth-fire and the home-acre,
To go with the old grey Widow-maker ?

...och hur faen får man in den känslan i rollspel?

 

[Ram]

...och hur faen får man in den känslan i rollspel?

Bilder. Bra bilder. Många bilder. Bilder med känslor i.

Du har en fördel gentemot många andra. Du kan teckna. Gör det.

 

[Rickard]

...och hur faen får man in den känslan i rollspel?

Bilder. Bra bilder. Många bilder. Bilder med känslor i.

Du har en fördel gentemot många andra. Du kan teckna. Gör det.

Fast är inte det att göra sig en otjänst? Bilder kan inte med lätthet förmedlas i rollspel.

/Han som gärna hade sett bildtexter med stödord så att spelledaren vet hur denna ska beskriva liknande upplägg

 

[Krille]

...och hur faen får man in den känslan i rollspel?

Bilder. Bra bilder. Många bilder. Bilder med känslor i.

Du har en fördel gentemot många andra. Du kan teckna. Gör det.

Fast det får bara in känslan i boken (och det under förutsättning att jag tecknar lika bra som Kipling skrev). Jag vill ha den i spelmötet. Jag vill ha ett spelmöte med samma känsla som Kiplings vemodiga dikt. Det är det som driver mig - att försöka hitta samma känsla under spelmötet.

Hade jag bara velat ha samma känsla i boken så hade jag nog bara behövt klippa in dikten. Kipling är död sedan tillräckligt länge för att den ska ligga i public domain.

 

[Ram]

Fast det får bara in känslan i boken (och det under förutsättning att jag tecknar lika bra som Kipling skrev). Jag vill ha den i spelmötet. Jag vill ha ett spelmöte med samma känsla som Kiplings vemodiga dikt. Det är det som driver mig - att försöka hitta samma känsla under spelmötet.

Hade jag bara velat ha samma känsla i boken så hade jag nog bara behövt klippa in dikten. Kipling är död sedan tillräckligt länge för att den ska ligga i public domain.

Nej, nej, nej. Uttrycket 'En bild säger mer än tusen ord' är så otroligt mycket sannare än man tror. En bild sätter sig i huvudet på betraktaren. Bilder har undertoner och kan via skuggsättning och liknande förmedla en stämning som biter sig fast på ett sätt som inte går att uppnå utanför det visuella mediet. Bilden sitter kvar i bakhuvudet och kan broderas utifrån av den egna fantasin.

Jag har klent med exempel på vad jag menar så jag tar det första jag kommer på: Noir. Jag har inte ens läst spelet men tycker att jag via de bilder som jag sett när jag bläddrat igenom det redan har en bra känsla av stämningen i spelet.

Det är därför det borde vara spöstraff på att ta in bilder från bildbyråer i rollspelsprodukter.