Nekromanti Vad är trad och varför är det bra/dåligt?
- Thread starter Tomatalven
- Start date
God45 said:
Ok, då är det inte rälsning du menar utan bara jag som läste det så
Men jag skulle hävda att detta inte är en inneboende del av tradspel. Man måste inte köra på det sättet och man gör det ofta inte. Då tycker jag inte man kan hävda att det är en aspekt av tradspel lika lite som man kan hävda att alla spelar för att förlora i indie-spel. Det är helt enkelt inte sant.
Jag upplever att det är en oskriven regel att om SL förberett ett äventyr så är det inte ok att försöka undvika detta, även om din halvalv enligt bakgrundshistorian inte vill annat.
God45
#PrayersForBahakan
- Joined
- 23 Oct 2012
- Messages
- 19,896
Det är skillnad på att vägra gå till cirkusen om äventyret heter "Cirkusen där handlingen händer" och att följa äventyret. Följa äventyret är att gå exakt dit man ska och inte försöka göra kreativa grejer.
Jag har haft spelare som tagit sig förbi dungeons med team av gruvarbetare, använt fångar som fällutlösare eller som rökt ut goblinsen och dödar dem på deras villkor. Det är inte att följa äventyret men det är bra spelande! Killen som undviker cirkusen är bara a dick som amerikanerna hade sagt.
Så regeln är don't be a dick, men det är den i alla spel.
Sedan utgår det här resonemanget från en viss spelstil inom trad, i en sandbox är det inte bara helt ok men uppmuntrat att göra vad du vill och undvika den där cirkusen.
Mogger
Hipsteranka
Eksem said:
Fast, jag pratar ju uttryckligen om att följa äventyret, när det finns ett skrivet äventyr att spela. Jag har aldrig påstått att alla alltid måste följa äventyret när de spelar tradspel.
För mig är det skrivna äventyret en viktig del av den svenska trad-traditionen. Mutant: UA är ju exempelvis närmast synonymt med den tillhörande kampanjen, och Svavelvinter hyllas ständigt som något av det roligaste att spela.
Men att vi definierar ett luddigt begrepp lite olika gör knappast min definition osann. Det känns som en väldigt oförlåtande hållning, och gynnar knappast vidare diskussion.
Mogger
Hipsteranka
God45 said:
Jag upplever det här som en väldigt svart/vit beskrivning av problemet jag talar om. Så här enkelt är det aldrig, och om lösning hade varit så enkel som du säger så hade ingen uppfattat det som ett problem. Vilket folk uppenbarligen gör. Jag har läst oräkneliga trådar som handlar om exakt just det.
Mitt problem är inte att jag är en "dick", tack så mycket...
Nej, din definition är inte osann, det var inte alls vad jag menade att få sagt. Däremot är begreppet "trad" alldeles för brett och vagt för att användas för någon meningsfull diskussion alls. Både vad God45 skriver och vad du beskriver kan med rätta kallas för "trad", trots att det är oförenligt på flera punkter. Så vad säger i sådana fall begreppet, om det inte gör att man kan ta några genvägar till att förstå vad det rör sig om?
Så jag menade inte att din definition är osann, utan att "trad" är osant som begrepp, på samma sätt som "indie" var förut.
Så jag menade inte att din definition är osann, utan att "trad" är osant som begrepp, på samma sätt som "indie" var förut.
Mogger
Hipsteranka
Jo, men jag diskuterar ju inte trad som helhet utan vissa aspekter av trad.
Mogger
Hipsteranka
Eksem said:
Nä, det är inget meningsfullt begrepp. Helt rätt
Svarte Faraonen
Sumer is icumen in
Måns said:
För min del upplever jag att de spel som betecknas som "trad" är långt ifrån stöpta i samma form, just eftersom begreppet "trad" är definierat utifrån sin motsats -- allt som inte tillhör en viss estetisk inriktning inom speldesign som uppkommit de senaste tio-femton åren är trad. Detta är förstås en positionering som passar förespråkarna för denna inriktning (som vi väl kan kalla "indie") väl, eftersom den framställer indiespelen som den mest radikala förändringen i rollspelshistorien.
I själva verket inrymmer "trad" en väldig bredd. Bara mellan gamla amoraliska guldsamlar-D&D från sjuttiotalet och genomrälsade, heroiska Dragonlance-D&D från åttiotalet finns stora skillnader i fråga om spelfilosofi, för att inte tala om hur dessa ter sig i jämförelse med Vampire eller Kult. "Trad" innefattar sandboxspelande såväl som totalrälsade kampanjer, detaljfetishistiska regelsystem såväl som nästan total regelfrihet och improvisation, spel där man kan spela vad som helst såväl som spel med ett smalt fokus på en viss sorts rollpersoner och kampanjer.
Tl;dr: "trad" och "indie" är en uppdelning som är till för att en riktning inom speldesign ska framstå som särskilt revolutionär, men som inte egentligen kan användas för att säga något om hur ett spel funkar.
Mogger
Hipsteranka
Jag har inte någon erfarenhet alls av DnD så för mig är trad synonymt med den svenska BRP-traditionen, och dess efterföljare. Och hur dessa spel tenderar att fokusera på spelmiljöer och äventyr. Det är svensk trad för mig.
Jag menar inte att dessa spel är dåliga, eller att utvecklingen står still. Tvärtom faktiskt. Däremot hävdar jag att det finns en del inneboende problem i vissa av dessa spel (precis som det finns i en massa andra spel av andra skolor).
Jag menar inte att dessa spel är dåliga, eller att utvecklingen står still. Tvärtom faktiskt. Däremot hävdar jag att det finns en del inneboende problem i vissa av dessa spel (precis som det finns i en massa andra spel av andra skolor).
Ond bråd död
Swashbuckler
Måns said:
Håller med om att DnD inte riktigt är trad. Det är för speligt i de flesta utföranden.
Ond bråd död
Swashbuckler
Ett problem med att klassa rollspel är ju att de ju är produkter som kan användas så väldigt olika. DnD kan ju användas till speligt dungeonkräl likväl som interaktiva romaner a la Dragon Lance.Eksem said:
Men sett till själva produkten/reglerna, så är DnD speligare än de flesta tradspel.
Å andra sidan så får man ju helt fel uppfattning av t ex CoC om man bara ser till reglerna.
Mogger
Hipsteranka
God45 said:
Ok, fast det jag pratade om var inte folk som undviker äventyret med vilje. Jag uppfattade det som en väldigt ytlig (och något förolämpande) tolkning av det jag skrev. Jag pratar om ett riktigt problem som jag har upplevt, och som jag vet att andra har upplevt, och inte i något av dessa fall har "don't be a dick" varit lösningen, eftersom "being a dick" inte har varit problemet.
Jag har ingen önskan att spela offer.
Om jag skulle använda begreppet skulle det vara i följande betydelse:
Ett rollspel där spelledaren kontrollerar världen och reglerna, medan spelaren endast kontrollerar sin rollpersons handlingar.
Och det är inget uppenbart bra eller dåligt med det. Det är ett sätt att spela rollspel. Det finns andra. Om det nu skulle finnas något dåligt med det skulle det vara att vid en tidpunkt för länge sedan fungerade alla rollspel på det sättet, vilket var tråkigt för de personer som egentligen ville spela på ett annat sätt. Nu är inte det ett problem längre, eftersom det även finns ett brett utbud av rollspel som tillfredställer dessa andra smaker.
/tobias
Ett rollspel där spelledaren kontrollerar världen och reglerna, medan spelaren endast kontrollerar sin rollpersons handlingar.
Och det är inget uppenbart bra eller dåligt med det. Det är ett sätt att spela rollspel. Det finns andra. Om det nu skulle finnas något dåligt med det skulle det vara att vid en tidpunkt för länge sedan fungerade alla rollspel på det sättet, vilket var tråkigt för de personer som egentligen ville spela på ett annat sätt. Nu är inte det ett problem längre, eftersom det även finns ett brett utbud av rollspel som tillfredställer dessa andra smaker.
/tobias
