Nekromanti Vad är mest positivt med rollspel

anth

Vetefan
Joined
24 Feb 2003
Messages
10,271
Location
Fjollträsk
Jag är lite trött på alla negativa trådar.
Missförstå mig inte, jag börjar se en ljusning även om det tar en stund innan skutan har vänts.
Även om trådar om hur vi ska få mer tjejer erller bara mer folk att spela rollspel är positivt bygger de på den en grunden negativa inställningen att antalet rollspelare minskar (eller i alla fall inte ökar).
MEN SÅNT SKA VI INTE DISKUTERA HÄR
Har ni åsikter i den frågan får ni hemskt gärna diskutera dem i andra trådar, för:
HÄR SKA VI DISKUTERA POSITIVA SAKER

Nu återgår vi till ämnet:
Vad tycker ni är mest positivt med rollspel?
Det kan vara precis vad som helst, som en speciell rollspelsregel som ni tycker om eller att ni får träffa personer som ni tycker om att umgås med.
Shoot!
 
Jag är lite trött på alla negativa trådar.

Tack för den förtrådstarten anth. Jag tycker också vi behöver mer positivitet i forumet. För rollspel handlar som vi alla vet ytterst om att ha roligt.

Nu återgår vi till ämnet:
Vad tycker ni är mest positivt med rollspel?
Det kan vara precis vad som helst, som en speciell rollspelsregel som ni tycker om eller att ni får träffa personer som ni tycker om att umgås med.
Shoot!

Rollspel är ett sällkskapsspel. Sällskap. Socialt umgänge. I en tid när människor viger sina liv åt att stirra in i en bildskärm eller peta på sina mobiltelefoner så handlar rollspel i grund och botten om raka motsatsen. Stäng av datorn, TVn, surfplattan och mobiltelefonen så pratar vi med varandra istället som riktiga människor.

Jag tror att rollspel egentligen bara handlar om två saker om man ska hårdra det: Vårt behov av att umgås i grupp och den mänskliga traditionen att berätta sagor.

Rollspel för mig är nog mest en metod att göra detta på.
 
Jag tycker det bästa med rollspel är:
  • De konvent jag arrar och/eller deltar i
  • Allt det kreativa jag kan göra hemma på kammaren (illustrationer, kartor, texter)
  • Min regelbundna spelgrupp, för att vi har skitkul tillsammans oavsett om vi spelar rollspel eller stojar i allmänhet
  • DeBracys skägg
 
Jag får döda orcher, bränna vansinniga mängder guld och undersöka vilka hemskheter som döljer sig i Nulns katakomber.
 
Att skapa berättelser tillsammans med andra människor. Och det är ett fundamentalt mänskligt behov. "Berätta" finns (ja, eller borde finnas) Maslows pyramid, just ovanför mat, sömn och värme.
 
Det är kul och jag får hänga med mina polare utan att vi behöver kallprata om topplån, bilar och väder.
 
  1. Sjukt kul!
  2. Har gett mig massor av fantastiska vänner och bekanta.
  3. Ett utlopp för många sorters kreativitet.
  4. En ursäkt att läsa populärhistoria, titta på rätt dåliga serier, osv.
  5. Sjukt kul!
 
Rollspel tränar den sociala förmågan. Som asocial och socialt handikappad har jag haft god hjälp att genom rollspel få träna mig att pröva olika sätt att agera i olika situationer. För det man gör i spel behöver man ju inte stå till svars för på riktigt samma sätt. Där gör det mindre om man failar.

Rollspel låter mig vara kreativ. Som spelare får jag skapa en rollperson, hitta på dess planer, skriva små noveller och hitta på saker kring den. Som spelledare får jag bygga massiva berättelser och agera Agatha Christie. Som spelmakare... Ja, ni fattar.

Rollspel har gett mig ett brett kontaktnät. När jag behöver hjälp med något (som till exempel mekanik, trigonometri eller att hitta en schysst deal på köksfläkt) så finns mitt nätverk där.

Utan rollspel hade jag inte hängt på rollspel.nu, där jag prövat mina vingar vad gäller förmågan att argumentera, där jag mött många med helt andra referensramar och erfarenheter än mig själv vilket jag lärt mig stört mycket av.
 
Det är roligt att spela spel, det är roligt att träffas och umgås kring detta, det är otroligt roligt att vara kreativt skapande och skapa husregler, scenarion, kartor, illustrationer osv. Sedan är det så klart roligt att diskutera kring allt detta på just Rollspel.nu. Och så har jag ju börjat spela med sonen, vilket gett oss ännu en gemensam aktivitet där vi båda får leka med och fantisera om sådant vi tycker om: mysterier, svärdsviftande, monster osv.
 
Jag får vara med om ashäftiga äventyr som jag garanterat aldrig skulle få uppleva annat än som konsumtion. Jag kan flyga X-vingar över fjärran gasplaneter, jag kan kämpa mot marsianska trebeningar, jag kan försvara Gondors portar mot Häxkungens horder, jag kan förtrolla hundratals med min musik… allt sånt jag inte kan göra i min vardag i Mölndal.
 
Jag får leva en actiondeckare. Jag får leta efter förklaringar, träffa och interagera med spännande karaktärer, påverka stora skeenden, göra stor skillnad. Jag får låta min karaktär växa upp och utvecklas. Jag får sparka röv där jag anser att röv behöver sparkas! :wink:
 
  • Jag får utlopp för min kreativitet
  • Jag får uppleva saker jag aldrig skulle kunna uppleva i Krilles vardag i Mölndal :tongue:
  • Jag får umgås med mina vänner kring en aktivitet vi alla gillar
  • Jag får ta del av andras kreativitet genom att läsa det andra skriver
  • Jag träffar nya vänner på konvent och forumsölar
  • Jag får skapa världar och befolka dom med spännande karaktärer
  • Jag blir allmänbildad
 
Rollspel har skänkt mig minnen av händelser som aldrig inträffat, annat än just i spelet. Det närmaste jag kommit detta är drömmar och jag minns kanske bara 5 % av det jag drömmer (fast jag drömmer varenda gång jag sover). Och jag gillar rollspelsminnen.
 
Vimes;n79499 said:
Att lära sig ockulta ritualer och sprängämnesteknik

Oh God Kult why....

När jag började spela rollspel handlade det mycket om att uppleva häftiga saker, som att segla, slåss med orcher eller utforska gamla ruiner.
Nu handlar det mycket mer om relationsrollspel och undersöka vad vi människor får för oss att göra om vi bara är pressade/övertygade nog.

Summa summarum: Jag började spela rollspel för att leka sagan om ringen. Jag stannade kvar för att leka Game of Thrones.
 
Det är anmärkningsvärt hur tajta vi som spelade rollspel har blivit med varandra. Alltså, jag och de som har ingått i mina spelgrupper. Det som förenade oss back when var rollspelen, och på något vis har vi aldrig lämnat de banden bakom oss. Nu bor vi utspridda över hela landet, men alltid när vi ses så är det som om bara några dagar hade gått sedan sist. Rollspelen har gett mig väldigt trofasta och nära vänner.

Mundo;n79526 said:
Oh God Kult why....

Oh god Didi, why...
 
Vimes;n79499 said:
Att lära sig ockulta ritualer och sprängämnesteknik


Om jag hade Kultvarumärket så skulle jag vilja skriva en version som körde lite mer player skill vad gäller sånt där. Dvs, de skulle behöva lära sig ockulta ritualer och teorin bakom ifall de ville låta sina rollpersoner utföra dem, och då beskriva exakt hur de gör. SL låter ritualen misslyckas eller slå fel om de gör nåt fel.

Samma sak med sprängämnesteknik och t.ex. bombtillverkning.
 
krank;n79626 said:
Om jag hade Kultvarumärket så skulle jag vilja skriva en version som körde lite mer player skill vad gäller sånt där. Dvs, de skulle behöva lära sig ockulta ritualer och teorin bakom ifall de ville låta sina rollpersoner utföra dem, och då beskriva exakt hur de gör. SL låter ritualen misslyckas eller slå fel om de gör nåt fel.

Samma sak med sprängämnesteknik och t.ex. bombtillverkning.


Låt mig gissa du hade skickat en kopia till Didi och Björn med ett tack kort. "Tack för att ni gav mig inspirationen att skriva det här spelet. Det här är vad jag vet det första spelet som lyckas uppnå den nivån som ni efterfrågade i de övergivnas Arme "
 
Back
Top