Vad är grejen med Warhammer?

Joined
15 Dec 2015
Messages
1,778
Spelvärlden är ascool, men jag fick dessvärre kväljningar när jag läste igenom reglerna i Starter Set.
 

Måns

Duck Champion
Joined
12 Nov 2001
Messages
12,088
Location
Athos
Introduktionen till Small But Vicious Dog (ett OSR-hack inspirerat av 1E WFRP) sammanfattar 'grejen' med Warhammer ganska väl IMO.
D&D plus CoC! Det tycker jag är väldigt viktigt. Det är ju själva USP:en. "D&D fast brittiskt" är inte USP:en. Men det kanske passar bättre i en OSR-modul att hävda det ;)

Samt såklart WFB, som ju redan fanns. WFB+CoC+D&D. Rätt ska vara rätt :)
 

Dr_Dängrot

Jag är iaf bra på att dricka öl
Joined
1 Mar 2017
Messages
2,362
När ni säger D&D är det setting ni syftar på då för whfrp är ju inte vad jag vill minnas likt D&D regelmekaniskt och vad jag mer vill minnas innehåller det inte heller särdeles många D&Daktiga aspekter men har iofs inte spelat whfrp på väldigt länge och har noll insyn i hur nya versionen är . Jag la ned efter 2:nd edition.
 

EvilSpook

Swordsman
Joined
15 Oct 2008
Messages
711
Location
Rachdrand
Så summa summarum, WFRP:s USP består av torr brittisk humor, inkompetenta rollpersoner, en elak liten hund och en naken men ändå osårbar dvärg. Inte många spel som kan mäta sig med det vill jag påstå.
Blev otroligt mycket mer sugen på gamla Warhammer, än nya Drakar och Demoner.
Tack WRNU! :rolleyes:

//EvilSpook
 

Dr_Dängrot

Jag är iaf bra på att dricka öl
Joined
1 Mar 2017
Messages
2,362
Förresten med D&D menas drakar och demoner eller Dungeons and dragons ?
 

Magnus Seter

Ansvarig utgivare
Staff member
Joined
24 Nov 2000
Messages
10,243
Location
Stockholm
WFRP bar tydliga spår av D&D, alltså Dungeons & Dragons. Classes och alignment är väl de saker som sticker ut mest. De flesta kastade dock ut de grejerna rätt snart, så på det sätt som WFRP spelades så kändes det inte som D&D.
 

Dr_Dängrot

Jag är iaf bra på att dricka öl
Joined
1 Mar 2017
Messages
2,362
WFRP bar tydliga spår av D&D, alltså Dungeons & Dragons. Classes och alignment är väl de saker som sticker ut mest. De flesta kastade dock ut de grejerna rätt snart, så på det sätt som WFRP spelades så kändes det inte som D&D.
Mina tydligaste minnen är ifrån whfrp 2nd ed och det är som sagt ganska längesedan jag spelade men vad jag minns så var det brp d100 slå under procentvärde system . Jag vill inte minnas att det var särdeles likt DnD i övrigt heller men jag kan ha fel .Får friska upp minnet , jag har trots allt böckerna i bokhyllan men inte tittat i dom på år och dar ☺
 

Magnus Seter

Ansvarig utgivare
Staff member
Joined
24 Nov 2000
Messages
10,243
Location
Stockholm
Mina tydligaste minnen är ifrån whfrp 2nd ed och det är som sagt ganska längesedan jag spelade men vad jag minns så var det brp d100 slå under procentvärde system . Jag vill inte minnas att det var särdeles likt DnD i övrigt heller men jag kan ha fel .Får friska upp minnet , jag har trots allt böckerna i bokhyllan men inte tittat i dom på år och dar ☺
Det är som tydligast i WFRPv1, men WFRPv2 lånade rätt friskt från D&D3, med feats och action economy, bland annat. Men det är inget jag heller reflekterade över när jag spelade WFRP som mest, utan något jag sett efter att andra påpekat det på senare år.
 

Theo

Warrior
Joined
20 Nov 2017
Messages
336
Det finns ju också ett visst glapp mellan 1E:s regelbok och de äventyr som verkligen kom att definiera settingen, fr a The Enemy Within. I regelboken är D&D-ismer som klasser, clerics, druider, illusionister, alver, dvärgar, orker, fyrkantig stridsmagi i levels etc rätt prominenta och allt runt Kaos har faktiskt en jämförelsevis undanskymd roll. Det står t ex ingenting om mutationer i regelboken (utöver "disabilities" för nekromantiker och andra onda magiker, plus en liten slumptabell för kaoskrigare).
 

luddwig

På fel plats vid fel tidpunkt
Joined
30 Jan 2013
Messages
3,616
Baserat på min lilla erfarenhet av WFRP 2nd ed så känns det inte alls som DnD, även om båda såklart är traditionella fantasyrollspel. Den viktigaste skillnaden tycker jag ligger i att WFRP är smutsigt och brutalt, inte någon välpolerad fantasy-såpa.
 
Joined
22 Sep 2011
Messages
1,252
Location
Malmö
Det bästa för mig med Warhammer är egentligen yrkena, mest för att det är så jävla skönt att vara en råttfångare, en gravplundrare, en väpnare och dvärgliks smed och på något vis få ihop det till ett äventyrar gäng.

Sen är ju Empire en hel värld i sig, som känns som ett medeltida/renässans rike. Jag gillar de olika provinserna, de interna stridigheterna, galenskapen, humorn och balansen.

Kan dock säga att jag inte uppskattar reglerna fult ut i någon version
 

DeBracy

Eventuellt helt fantastisk
Joined
21 May 2003
Messages
5,231
Finns det orcher?
Du har redan fått ett ja på orcher, och ett omnämnande av skaven (kaosdyrkande råttfolk) men jag tycker det är alldeles för lite snack om mutanter och beastmen här.

Gethövdade, näbbförsedda, gristrynade, böldsvällande, yxsvingande... mmm, beastmen, det är grejen det. ^____^

Och att hälften av alla slp:er kan heta Hans, Franz och Wilhelm och ha "den största mustasch du någonsin sett". Det är också lite av grejen.
 

Puckohue

Veteran
Joined
9 Feb 2016
Messages
69
Tre funderingar:

  1. Enklaste sättet att motverka whiffen i 2e-strider är att bestämma att en lyckad attack alltid gör minst 1W i skada.
  2. The Enemy Within-kampanjen, som ju formade settingen mycket, hade också mycket inspiration i klasskampen i Storbritannien på 1980-talet.
  3. Enemy Within-kampanjens första del var banbrytande i sin kombination av fantasy och CoC-skräck. Det var en fantastisk upplevelse när den kom. Kampanjen som helhet var dock, vilket ofta påpekats, inte särskilt bra. Av flera anledningar blev det som publicerades tyvärr till slut ett hopkok av "vad som fanns till hands" för att helt enkelt lyckas få den avslutad. Jag tror många - inkl jag - ändå kunde ha överseende med "problemen" för att vi tyckte det som var bra var så väldigt bra.
  4. En starkt bidragande faktor till att jag föll för WFRP var underdog-situationen och det brutala klassamhället. I 1e kunde man börja som en enögd pinnsamlare med snea tänder. Såg man snett på någon adelsperson kom stadsvakten och tog en.
 
Joined
16 Feb 2012
Messages
22
Warhammer är renässansfantasy. Medeltiden är sedan länge förbi. Det är hattar med plymer, puffbyxor, pistoler, tryckpressar och råttfångare. Allt och alla har tyska namn (Reikspiel). Städerna består av korsvirkeshus med smutsiga bakgator, de är dekadenta bastioner av civilisation där de rika och mäktiga förtrycker den fattiga massan. Det regnar nästan jämt och det finns ingen rättvisa. Borgarklassen är på uppgång och stärker sin ekonomiska makt på adelns bekostnad. Spelarna är råttfångare, agitatorer, gravplundrare eller försupna studenter. I de mörka bokskogarna finns Beastmen, mutanter och ännu värre varelser. I kloakerna intrigerande råttmän. Det är troligt att du dör av sjukdomar, blir muterad eller galen. Äventyren är som i CoC med intriger, undersökningar, dolda agendor, kulter och mörka gudar folk endast vågar viska namnen på. Du kommer aldrig att finna rikedom, magiska vapen eller ära och det sämsta val du kan göra är att tro att du kan lösa dina problem med vapen. För striderna är brutala och dödliga. Hjältar existerar inte och ingen är riktigt god. Religiösa extremister och flagellanter sprider hat och fördomar. Men i det absurda och mörka finns också en skruvad och absurd humor som gör att man orkar överleva en dag till på Altdorfs bakgator. Det är helt enkelt en helt underbar och djup spelvärld, med en känsla inget annat rollspel lyckas förmedla. Jag kommer att spela WFRP så länge jag lever.
 

Magnus Seter

Ansvarig utgivare
Staff member
Joined
24 Nov 2000
Messages
10,243
Location
Stockholm
En starkt bidragande faktor till att jag föll för WFRP var underdog-situationen och det brutala klassamhället. I 1e kunde man börja som en enögd pinnsamlare med snea tänder. Såg man snett på någon adelsperson kom stadsvakten och tog en.
En mycket god poäng! WFRP är spelet för de som inte vill spela hjältar, i min mening, utan överlevare. Det första rollspelet jag spelade där den typ av rollpersoner som många ändå spelade (murder-hobos) fanns med redan från början.
 

Måns

Duck Champion
Joined
12 Nov 2001
Messages
12,088
Location
Athos
inte bara misslyckas, utan misslyckas och ingenting händer™...
Exakt. Vill mest för protokollet påpeka att det var just WFRP jag själv kände kunde leva upp till det mytomspunna Ingenting händer™. Hög Toughness och låg Weapon Skill innebär lååååånga strider med mååååånga slag.

Men redan på ens 2nd career är detta borta.
 

Theo

Warrior
Joined
20 Nov 2017
Messages
336
Roten till problemet med whiff-faktor är ju att folk har alldeles för låga värden pga en klantig konvertering mellan WFB och ett BRP-inspirerat T100-system i 1:a utgåvan. Ett arv som de senare utgåvorna av någon märklig anledning sett sig tvungna att hålla fast vid och i stället ta till fåniga fixar som att ett "average test" i 4:e utgåvan är med +20 på slaget...
 

Måns

Duck Champion
Joined
12 Nov 2001
Messages
12,088
Location
Athos
Roten till problemet med whiff-faktor är ju att folk har alldeles för låga värden pga en klantig konvertering mellan WFB och ett BRP-inspirerat T100-system i 1:a utgåvan. Ett arv som de senare utgåvorna av någon märklig anledning sett sig tvungna att hålla fast vid och i stället ta till fåniga fixar som att ett "average test" i 4:e utgåvan är med +20 på slaget...
Man har aldrig spelat rollspel om man inte har gestaltat en Rat Catcher med 32 i Slunga och 25 på påk som irrar runt i Altdorfs kloaker på jakt efter skavens.

Jag håller ju med om att det kanske inte är så god speldesign, men det har ju absolut skänkt WFRP en alldeles egen identitet.
 
Top