Nekromanti Vad är grejen med old school?

[DeBracy]

• Kulturarkeologi – intressant att kolla in hur det funkat förr, och hobbyns historia
• Retroestetik (jag har en grej för 60- & 70-talen)
• En högfungerande spelstil, med fokus på att underhålla och utmana spelaren
• Stor kreativitet inom ”rörelsen” (bloggar, pyssel, etc.)
• Sjukt kul att få kasta ett save or die på spelarna (säkert nån slags ironisk grej på nån nivå)

 

[Hunk]

Är det verkligen så mycket OSG-boom?

´
Om man skulle se på global rollspelsförsäljning så tror jag inte att Old Schoolgenren har så hög andel. Om man däremot går till bloggosfären och till hur mycket självpublicerat material som ges ut kan man verkligen tala om en boom. På samma sätt som man kunde tala om en indie-boom för 3-4 år sedan, då indiespelen knappast stod för en särskilt stor andel av den totala rollspelskakan, men det ändå snackades och gavs ut en hel del. Nu har indieboomen gått över och OSG har blivit ersättaren.

Nu har jag förvisso bara en rent anektdotisk grund för mina påståenden, men jag vet att ganska många aldrig gick över till 3E när det begav sig och att ytterligare en del vände tillbaka till AD&D efter ett par år (därav behovet för OSRIC). Så därmed kanske andelen som spelar OSG inte har ökat extremt mycket de senaste åren, även om utgivningen har det. Det fanns helt enkelt en ganska stor OSG-bas redan innan (som framför allt spelade AD&D).

 

[Oldtimer]

Jag har träffat spelare som känner precis som du: att DnD4 går "back to the roots", men jag har också träffat spelare som känner som jag: att DnD4 dödar rollspelandet.

Jag tycker att det är bra och sunt att olika människor upplever DnD4 olika - och ingen av oss har rätt för upplevelser är subjektivt.

Det har säkert också mycket att göra med hur man upplevde sitt första rollspelande. För mig var det ju mycket grottröj och strider som var D&D på den tiden. Och inte rollfigurens barndomstrauman eller förmåga att dreja lerkrukor.

 

[anth]

Rollspel är en långsam hobby. Det tar år innan trender blir riktigt synliga, mest för att rollspel kan ta år att skriva klart, få illustrerade och utgivna.

Ja, många av OSG- projekten påbörjades runt 2000 (som motreaktion mot DnD3 och som resultat av möjligheten OGL-licensen gav).
De blev färdiga runt/efter 2005.
Och min fråga är fortfarande: var det verkligen en OSG-boom under 2011?

En trend bland entusiasterna (forumsbesökarna tex) är fortfarande en trend.

Jag vill hemskt gärna kalla det för trend, men är lite skeptiskt till om ett dussin forumsanvändare verkligen kan utgöra en trend...
...kanske början på en trend?

Har du någon fakta baserad på det här överhuvudtaget?

Som jag skrev: bara vilda spekulationer.
Som jag också skrev är du välkommen att komma med egna siffror.

 

[Hans E Magnusson]

• Kulturarkeologi – intressant att kolla in hur det funkat förr, och hobbyns historia
• Retroestetik (jag har en grej för 60- & 70-talen)
• En högfungerande spelstil, med fokus på att underhålla och utmana spelaren
• Stor kreativitet inom ”rörelsen” (bloggar, pyssel, etc.)
• Sjukt kul att få kasta ett save or die på spelarna (säkert nån slags ironisk grej på nån nivå)

 

[Arfert]

Hur många som spelar OSG? Tja, förmodligen lika många eller något fler än som spelade indie/forge när det var som mest poppis. Dvs in minoritet, men en minoritet som kommer påverka de "större" spelen. Som D&D5, kanske.

Det är förresten lustigt att OSG först nu kommer till Sverige, det har ju varit stort i USA ett bra tag nu. Tog upp det i en tråd för typ fyra-fem år sen när vi diskuterade "vad är indie".. att det redan då var den större trenden i USA, inte Forge längre (i Sverige var det ju Forge som dominerade på forum som bekant).

 

[Arfert]

Jag har träffat spelare som känner precis som du: att DnD4 går "back to the roots", men jag har också träffat spelare som känner som jag: att DnD4 dödar rollspelandet.

Jag tycker att det är bra och sunt att olika människor upplever DnD4 olika - och ingen av oss har rätt för upplevelser är subjektivt.

Det har säkert också mycket att göra med hur man upplevde sitt första rollspelande. För mig var det ju mycket grottröj och strider som var D&D på den tiden. Och inte rollfigurens barndomstrauman eller förmåga att dreja lerkrukor.

Det skulle nog, som du säger, att anpassa fyran till OSG. Stryka ner lagom mycket av reglerna, vara öppnare med hur figurer kan stå och röra sig i strid, och lite annat fix. Gärna figurer, men inte på det fasta sätt de används idag.

 

[Arfert]

2011 var det år svenska forum på allvar började upptäcka OSG.. och att OSG-spelare började nå kritisk massa så man kunde börja prata om en trend även här.

Så vi kan säga att det var en liiiiten OSG-boom.

 

[Dilandau]

• Kulturarkeologi – intressant att kolla in hur det funkat förr, och hobbyns historia
• Retroestetik (jag har en grej för 60- & 70-talen)
• En högfungerande spelstil, med fokus på att underhålla och utmana spelaren
• Stor kreativitet inom ”rörelsen” (bloggar, pyssel, etc.)
• Sjukt kul att få kasta ett save or die på spelarna (säkert nån slags ironisk grej på nån nivå)

 

[chrull]

Och min fråga är fortfarande: var det verkligen en OSG-boom under 2011?

Är det viktigt om den startade 2011 eller om den kommit krypande lite sedan 2007? 2011 blev det stort här, och med tanke på hur mycket det snackas om nya produkter etc så verkar trenden fortfarande pågå.

Jag vill hemskt gärna kalla det för trend, men är lite skeptiskt till om ett dussin forumsanvändare verkligen kan utgöra en trend...

Det verkar i alla fall vara en trend att skriva old school spel, och massor är redan släppta. Och precis som indie-trenden så tror jag att det snackas betydligt mer om det än det faktiskt spelas.

Som jag skrev: bara vilda spekulationer.
Som jag också skrev är du välkommen att komma med egna siffror.

Är siffrorna bara tagna ur luften säger de ju ingenting annat än om vad du tror...
Jag har ingen aning... i min värld ser siffrorna ut såhär:

85% spelar Pathfinder.
10% har testat lite OSG
5% spelar fortfarande AD&D 2nd ed

 

[Storuggla]

"85% spelar Pathfinder.
10% har testat lite OSG
5% spelar fortfarande AD&D 2nd ed"

Spelar ingen fyran?


Storuggla, min blink-blink är skitstor nu

 

[Oldtimer]

"85% spelar Pathfinder.
10% har testat lite OSG
5% spelar fortfarande AD&D 2nd ed"

Spelar ingen fyran?

*räcker försynt upp handen*

 

[chrull]

"85% spelar Pathfinder.
10% har testat lite OSG
5% spelar fortfarande AD&D 2nd ed"

Spelar ingen fyran?


Storuggla, min blink-blink är skitstor nu

Nej. Ingen jag känner och pratar med iaf. alla har gått över till PF eller slutat med D&D. Utom en som kramar sina AD&D2nd-ed böcker som de vore en kudde fylld med pengar.


edit: Vilket alltså var poängen med siffrorna. Att ta statistik HELT från luften är hopplöst värdelöst.

 

[chrull]

"85% spelar Pathfinder.
10% har testat lite OSG
5% spelar fortfarande AD&D 2nd ed"

Spelar ingen fyran?

*räcker försynt upp handen*

Det TROR du bara. Du ser ju i statistiken att det är Ingen alls som spelar 4th ed. </ironi>

 

[Storuggla]

"edit: Vilket alltså var poängen med siffrorna. Att ta statistik HELT från luften är hopplöst värdelöst."

Det kanske är helt från luften, det kanske är på en för hög nivå...


Storuggla, mustasch

 

[DeBracy]

Har jag fel om jag misstänker att det är en trend som gjorts möjlig genom att det numera är så jäkla lätt att få tag på gamla rollspel (via torrents etc)? Vem som helst kan ladda ner OD&D och skaffa sig en åsikt och sen sätta igång och modda?

Tidigare har det ju varit ganska bökigt att få tag på rollspel från 70-talet.

EDIT: Jag menar alltså att det är svårt att göra kloner och egna tolkningar av källmaterial som man inte har tillgång till.

Det är klart det har hjälpt väldigt mycket. Om man är intresserad så kan man kolla in de olika utgåvorna för att få ett hum om vad saken gäller, gamla artiklar och krönikor dyker upp som .pdf, etc.

Hos en del finns ett starkt intresse att rota i hobbyns tidigaste år, och diskussioner blir bitvis nästan akademiska när någon lyckas dra fram ett citat från någon intervju i ett obskyrt fanzine eller så. Jag får nästan lite samma vibbar som från folk som håller på med släktforskning, som ju också blivit mycket tillgängligare tack vare digitala resurser.

 

[Arfert]

Man behöver, enligt mig då, inte hålla på att klona ett gammalt spel för att det ska bli OSG. För mig handlar det, som jag har sagt tidigare, snarare om en spelstil. Om tärningsmekaniken har med oD&D att göra, eller inte, är inte viktigt. Du kan lika gärna göra ett OSG-spel som har samma anda som till exempel Tunnels & Trolls. Eller något annat av 70-talsspelen. Eller bygga det på en tärningsmekanik som kom betydligt senare. Det är inte det viktiga, det är bara tärningar.

Det är annat som gör ett spel till OSG. Inte att det är en retro-klon. Tycker jag.

 

[Botulf]

D&D innan WotC tog över

....Är ju inte old school på något sätt. Senare AD&D, Rolemaster och fan och hans moster är ju INTE OSG.

Fast vad AD&D 1ed core rules som egentligen skiljer sig från 2ed´s core rules som fodrar för en totalt annan speltil än AD&D1ed? Eller OD&D med alla tillägg? Och som inte är valfria tillägg?
Jag undrar nämnligen för du är långt från ensam att hävda det, men jag har aldrig fått något konkret exempel på varför utöver estetiska. När jag tittar i 1ed och 2ed ser jag samma spel med några mindre revideringar dem emellan.

Old school en spelstil som uppstått kring en specifik typ av regelsystem på grund av hur de var skrivna på tiden de begav sig. Därför kan man inte helt räkna bort att reglerna har en väldigt viktig innebörd i old school. Eller snarare ibland hur de inte var skriva.

Allt handlar slutligen endast om vad som är "old school" för en själv. Såsom du själv som har skrivit Fantasy!. För dig är det old school. Jag skulle också säga att det känns old school. Men någon annan old school nörd rynkar säkert på näsan och hävdar att det inte alls är old school för det har ett enat resulutionssytem, då för somliga anser att i old school så är subsystem en oumbärlig grej för OSG känsla. En annan skulle klaga på att det inte finns levels för denne så är själva levelgrejen i kombination med race as class som sätter känslan för old school. För en annan är det lätta regler. Ännu en annan anser old school inte har med lätta regler att göra för AD&D/OD&D+alla supplement är inte ett regeltunt spel. Somliga hävdar att Mentzer D&D inte är old school för det finns spotcheks i dom. Jag skulle nog säga att med en sådan definition(nu talar jag om andra så jag försöker inte lägga ord i mun på dig Arfert) så tror jag hela OSG labeln är meningslös. Enligt vissa kan exempelvis BRP omöjligt vara old school ens i sin simplaste äldsta form medan för andra är det det. Vad som är tillräckligt retro är helt subjektivt.

För somliga så är reglerna väldigt viktiga för vad som är old school och inte. Även i Matt Finch´s A Quick Primer så framgår det att reglerna spelar väldigt stor roll om man läser mellan raderna. Speciellt när man ska definiera vad som inte är old school.

Så jag tror det aldrig kan finnas någon som helst gemensam nämnare för OSG förutom att det är relaterat till TSR´s D&D och folks individuella uppfattningar hur man spelade det. Och eftersom det egentligen rör sig väldigt mycket om just sentiment kan man också flytta över detta sentiment eller uppfattning till andra system. Även om det var just en viss typ av regler som från början var upphovet till den sortens sentiment.

 

[Oldtimer]

...i kombination med race as class som sätter känslan för old school.

Värt att notera är ju att OD&D inte körde med "race as class". Och om inte OD&D är "old school" så vet jag inte vad som är det.

 

[Hans E Magnusson]

...i kombination med race as class som sätter känslan för old school.

Värt att notera är ju att OD&D inte körde med "race as class". Och om inte OD&D är "old school" så vet jag inte vad som är det.

Nä inte ens Holmes kör rasklasserna. Konstigt att rasklasserna oftast lyfts fram som det ursprungliga.