Nekromanti Vad är grejen med djurmutanterna?
- Thread starter God45
- Start date
God45
#PrayersForBahakan
- Joined
- 23 Oct 2012
- Messages
- 20,045
Måns;n287921 said:Ojojojoj... Du har mycket att lära om MUA-lore. Klasskampen är närmast övertydligt beskriven i settingen. Jag vet inte riktigt vilka äventyr det är som du utgår ifrån, men hela modulen Hindenburg: Min älskade dryper av klasskamp och förtyck, och det finns även ett äventyr med det talande namnet Knegarfurstens Sorti. Jag var dessutom en av författarna till både djurmutanternas spelarbok och Människornas spelarbok, och om man läser dem och inte ser klasskampen, då har man helt enkelt inte läst dem!
Min personliga favorit är Peckwickklubben, som bestär av framstående djurmutanter (men som nått glastaket) som varje år har en bal där de klär ut sig till människor (till övriga djurmutanters otyglade fasa!)
Nej, du har helt enkelt väldigt, väldigt fel här. Som tur är. För hade djurmutanterna bara varit en "kul grej" hade spelet inte haft någon charm alls.
Jag är inte genom alla äventyren än så det kan absolut vända. Men hittils, och då har jag gått igenom de tidigare editionernas alla äventyr, har jag inte sett det i äventyren.
Minimoni
Homelander
luddwig;n287923 said:Det är jag helt med på, men av det som sipprat in har jag lyckats notera att vi har helt olika preferenser. Och med det sagt kanske vi ska återgå till det egentliga ämnet.
Absolut! Det skall nämnas att jag aldrig fått chansen att spelleda eller spela MUA då det finns spelare i min grupp som helt sonika vägrat delta om vi skulle försökt spela det. Så trots att jag äger allt till MUA så har jag aldrig fått möjlighet att ge varken spelet eller i det här fallet, djurmutanterna någon riktig chans.
De minnen jag har av de riktigt gamla utgåvorna av Mutant gör förmodligen inte heller spelen helt rättvisa då jag var 14 när jag spelade de två första utgåvorna. Därmed är mina minnen väldigt färgade av åsikter som var ”coola” att ha när jag var 14, vampyrer var coola att spela men djurmutanter var töntigt, Ereb-Altor var bäst och Chronopia sämst. Det sistnämnda har jag mer eller mindre gjort en 180 graders sväng gällande och anser nu Chronopia vara bra mycket roligare.
Det som förstörde mest för min upplevelse gällande djurmutanter var när vi i forntiden spelade det som kallas ”mörka mutant” och där ingen npc var djurmutant och spelet tycktes vara bra mycket mer Bladerunner än buskis-postapokalyps. Trots detta så stod det i grundreglerna att det gick att vara djurmutant och en spelare envisades med att göra en muterad katt med helt bizzara egenskaper som dels förstörde stämning samt balans mellan RP och även spelarna. Efter det strök jag med bläckpenna så att ingen kunde göra djurmutanter igen då vi var unga och tolkade grundreglerna mer eller mindre som en fanatiker tolkar bibeln.
Så som ni alla ser så finns det anledningar till att jag inte gillar djurmutanter, även om jag självklart är medveten om att dessa åsikter skapats via upplevelser och erfarenheter som inte nödvändigtvis speglar vad spelen egentligen vill göra med djurmutanterna.
Min grupp har i modern tid spelat Mutant År:0 och då har vi använt alla splatbooks, även om ingen ville vara djurmutant och de kom att användas som fiender till spelgruppen.
Nu blev det mycket rabblande men jag har suttit på sjukhus med min son som undersökts för Borelia och TBE, lyckligtvis ser det ut som han ”bara” har fått någon förkylning med 40? feber som resultat. Perfekt timing med tanke på att vi inom några dagar skall till Dubai och efter lite värme vidare till Japan för resten av sommaren. Vill verkligen inte flyga varken med feber eller barn som har feber, men tur att det inte tycks vara något allvarligt.
Ha en trevlig kväll, nu ska jag få min välbehövda sömn!
Bifur
Veteran
- Joined
- 28 Dec 2015
- Messages
- 6,276
God45;n287930 said:
Jag håller väl egentligen med Måns men några synpunkter:
- I Mutant 1984/Mutant 2 tycker jag djuren fungerar som en symbol för hur mycket apokalypsen verkligen förändrat världen. Sen om det var avsikten vet jag inte. Men skulle de tas bort skulle settingen få en ganska annorlunda känsla.
- I Mutant 1989 är de poänglösa.
- I MUA är de en markör för klasskamp, som redan skrivits om av flera här.
- I År noll är jag osäker eftersom jag inte satt mig in i det tillräckligt men när jag läser Kaknäs sista band tycker jag det känns som en återgång till 1984-varianten.
Mogger
Hipsteranka
God45;n287930 said:
Aha, ja, i Mutant 1 & 2 fanns det nog knappt, och om det gjorde det så var det inte så väl uttalat och rörde nog mest vissa platser och personer/grupper. Vill minnas att ämnet berördes i Efter Ragnarök och inte minst det klassiska arbetarcaféet R-Bajter (som följde med till MUA). Så grunden lades nog i MUTANT, men I MUA är det hela spelets tema.
Mogger
Hipsteranka
Minimoni;n287931 said:
Du var nog inte ensam om det. Vi strök visserligen inte passagerna i texten, men jag har aldrig varit med om att någon har spelat djurmutant i "Nya Mutant" (aka 2089).
Krya på er och ha en skön semester!
En sak jag tyckte var rätt cool i MUA var att människorna såg på djurmutanter och människomutanter på helt olika sätt, vilket gav de olika mutanterna olika roller i samhället. Djurmutanterna sågs som uppåtsträvande djur, och människomutanterna som degenererade människor. Därför var det lättare för en djurmutant att uppnå någon sorts medelklassnivå än för en människomutant.Måns;n287921 said:Ojojojoj... Du har mycket att lära om MUA-lore. Klasskampen är närmast övertydligt beskriven i settingen. Jag vet inte riktigt vilka äventyr det är som du utgår ifrån, men hela modulen Hindenburg: Min älskade dryper av klasskamp och förtyck, och det finns även ett äventyr med det talande namnet Knegarfurstens Sorti. Jag var dessutom en av författarna till både djurmutanternas spelarbok och Människornas spelarbok, och om man läser dem och inte ser klasskampen, då har man helt enkelt inte läst dem!
Min personliga favorit är Peckwickklubben, som bestär av framstående djurmutanter (men som nått glastaket) som varje år har en bal där de klär ut sig till människor (till övriga djurmutanters otyglade fasa!)
Nej, du har helt enkelt väldigt, väldigt fel här. Som tur är. För hade djurmutanterna bara varit en "kul grej" hade spelet inte haft någon charm alls.
Det känns som om OP:n betraktar Mutant som en enda produkt och än så länge bara har tittat på "klassiska" Mutant - och förvisso, där är klassaspekterna rätt ringa. I Mutant '89 så är de bara med som en eftertanke, och hör egentligen inte hemma alls. M89 var inte en särskilt bra produkt, för att vara helt ärlig, och hade den varit mer genomtänkt så hade man plockat ur djurmutanterna och alla referenser till gamla Mutant. Det var inte förrän i M:UA som man faktiskt fått en genomtänkt setting, och i den så har djurmutanterna definitivt en plats.
Mogger
Hipsteranka
Staffan;n287957 said:
Ja precis. Termen "snikättling" introducerades i Mutantboken. Människorna resonerade så att en djurmutant vet du var du har. Du ser dem på pärfälten, på torsktrålarna och på manufakturgolvet, med sin päls, sina gaddar och horn. Men snikättlingen kan gå bland människorna som vilken hedersknyffel som helst, och sprida sitt fördävliga blod! Det är människans största skräck, att själv bli mutant!
Men, det här blev aldrig mer än några rader i Spelarboken, tyvärr. Det finns ju enorm potential i det!
Rymdhamster
ɹǝʇsɯɐɥpɯʎɹ
Jag älskar djurmutanter. För mig är de ett "weired" inslag som för tankarna till Nalle Puh, Det susar i säven, Kalle Anka och sånna saker. Och att ta vilken som helst av de där och lägga till hagelgevär, zonmonster och robotar tycker jag är helt awesome.
Däremot håller jag med om att djurmutanter är sjukt underanvända i äventyren. Visst, mutant UA kör hela sin klasskampsgrej. Men de faktiska skillnaderna mellan muterat djur och muterad människa tycker jag egentligen bara är tydlig i allt sidofluff. Inte något som är en grej i de faktisak äventyren. De hade liksom lika gärna kunnat vara muterade människor. Och det tycker jag är lite tråkigt.
Dessutom tycker jag överlag att det inte görs någon grej av att de är just djur överhuvudtaget.
Men så har inget mutant utom kanske, eventuellt M:Å0, uppfyllt den bild jag hade av Mutant från när jag läste Mutant 1984 första gången. För mig var mutant en vidsträckt, otämjd vildmark med små, isolerade "enklaver" av bosättare som klammrade sig fast, där varje by hade mer av ett "tema".
En "by" skulle kunna ha varit utgrävda tunnlar i en kulle som beboddes av muterade kaniner. En annan skulle kunna bestå av träkojor bebodda av muterade kajor. En tredje är en människoby baserat kring ett gammal skyddsrum. Då skulle djurmutanter alltså i princip vara ren "flavour" för att göra märkliga bosättningar.
Kanske med någon större stad baserat kring en bunt gamla fornfynd som gör att staden kunnat växa sig hyfsat stor.
Men Mutantvärlden har visat sig vara alldeles för civiliserad för min smak.
Jag gillade även djurmutanter i Mutant 2079, just igen för att de tillät en att göra riktigt märkliga inslag i världen. Dock ska sägas att för mig så fanns inte djurmutanterna på gatan i städerna, utan ute den omgivande zonen. Möjligen lite muterade råttor nere i kloakerna och sånt i den stilen. Det gav en rätt cool kontrast mellan Staden och Zonen i min mening, med lite gränstrakter just i de mer undanskymda delarna av staden.
Däremot håller jag med om att djurmutanter är sjukt underanvända i äventyren. Visst, mutant UA kör hela sin klasskampsgrej. Men de faktiska skillnaderna mellan muterat djur och muterad människa tycker jag egentligen bara är tydlig i allt sidofluff. Inte något som är en grej i de faktisak äventyren. De hade liksom lika gärna kunnat vara muterade människor. Och det tycker jag är lite tråkigt.
Dessutom tycker jag överlag att det inte görs någon grej av att de är just djur överhuvudtaget.
Men så har inget mutant utom kanske, eventuellt M:Å0, uppfyllt den bild jag hade av Mutant från när jag läste Mutant 1984 första gången. För mig var mutant en vidsträckt, otämjd vildmark med små, isolerade "enklaver" av bosättare som klammrade sig fast, där varje by hade mer av ett "tema".
En "by" skulle kunna ha varit utgrävda tunnlar i en kulle som beboddes av muterade kaniner. En annan skulle kunna bestå av träkojor bebodda av muterade kajor. En tredje är en människoby baserat kring ett gammal skyddsrum. Då skulle djurmutanter alltså i princip vara ren "flavour" för att göra märkliga bosättningar.
Kanske med någon större stad baserat kring en bunt gamla fornfynd som gör att staden kunnat växa sig hyfsat stor.
Men Mutantvärlden har visat sig vara alldeles för civiliserad för min smak.
Jag gillade även djurmutanter i Mutant 2079, just igen för att de tillät en att göra riktigt märkliga inslag i världen. Dock ska sägas att för mig så fanns inte djurmutanterna på gatan i städerna, utan ute den omgivande zonen. Möjligen lite muterade råttor nere i kloakerna och sånt i den stilen. Det gav en rätt cool kontrast mellan Staden och Zonen i min mening, med lite gränstrakter just i de mer undanskymda delarna av staden.
Jag personligen är i princip helt nöjd med att djurmutanterna i M1/M2 mest var färg. Det är för mig en fråga om att man "inte är i Skövde längre" som Krille brukade säga. Det är awesome med klasskamp och samhällsskikt som i UA också, men för mig så är dessa olika spel med olika fokus. Spontant så återknyter jag lite till visualiseringstråden; För mig är det viktigt om min karaktär är en halvvanlig muterad människa eller en utter även om de regelmeankiskt beter sig exakt likadant. För mig är det lite Timmy, Johnny and Spike över det hela och jag har nog en massa Timmy/Johnny i mig...
Mogger
Hipsteranka
Ram;n287977 said:
Ja, jag håller med. För mig är det inte superviktigt att det finns en tematisk orsak till varje företeelse i settingen. Det räcker långt med att det är färg som ser cool ut! Men jag gillar även konflikter som finns i bakgrunden som min mutant måste förhålla sig till på ett eller annat sätt, eftersom det gör hen mer levande och intressant, även om mutanten inte tar ställning utan bara är en sorglös skrotplundrare.
Voldstagg13
Hero
Jag ber om ursäkt, OT, men...Måns: Jag läste fel, nämligen 'skrotpundare', och gillade det lite för mycket