Nekromanti Vad är ett starkt affärskoncept för en liten spelskapare?

[Dimfrost]

Well, det kan vara ett rent sammanträffande, och jag menar verkligen *inte* att det kommer an på en recensent att bry sig om det, men jag har haft fått två recensioner i Fenix. Båda var tämligen ljumma, satte inte in spelet i dess sammanhang eller bedömde det utifrån vad det försökte vara. Båda gångerna störtdök en uppåtgående försäljning direkt. Alltså från ett par om dan till noll under flera veckor. Jag tror inte man kan jämföra med datorspel, böcker, teaterföreställningar etc. utan att ta hänsyn till de specifika förhållandena för rollspel i Sverige. Här har vi ju exempelvis 1 tidskrift som recenserar ...

Hälsar

Christian

Det var tråkigt att höra. Jag kollade upp min recension av Hammaren & Trollspöt (det var så länge sedan att jag inte längre var helt säker på att jag hade recenserat spelet) och den var verkligen onödigt negativ och framförde kritik på ett osnyggt sätt. Det beklagar jag.

 

[Fiktionslek]

Det var tråkigt att höra. Jag kollade upp min recension av Hammaren & Trollspöt (det var så länge sedan att jag inte längre var helt säker på att jag hade recenserat spelet) och den var verkligen onödigt negativ och framförde kritik på ett osnyggt sätt. Det beklagar jag.

Alltså, jag har verkligen inte legat vaken på nätterna över någon av Fenix-recensionerna! Man får vara beredd på kritik när man ger ut något, och från en hobbysynpunkt och från en journalistisk synpunkt måste en recensent få säga det hon eller han har på hjärtat. Jag har själv sagt saker i recensioner jag inte skulle säga idag på samma sätt. Så du behöver verkligen inte beklaga något!

Men i tråden är det ju det ekonomiska perspektivet det handlar om, och då menar jag att det kan finnas en reell risk för mindre spel med den vanligaste typen av recensioner. Min tanke är att det ibland kan vara ekonomiskt klokare att låta bli att skicka till Fenix. I förlängningen menar jag kanske också att det vore bra för hobbyn om man hade recensioner av annan sort, gärna utan betyg och med tydligare riktlinjer för recensenterna att fimpa sammanfattningar och istället försöka sätta spelen i sina sammanhang och värdera dem efter vad de försöker vara. Det finns goda exempel på sådana recensioner i Fenix också!

Hälsar

Christian

 

[Dimfrost]

Ja, det är en intressant poäng. När det gäller vissa mindre spel tror jag dock ändå att en ljummen recension i Fenix kan vara en fördel, så länge det inte är en direkt sågning. Det finns så många som annars aldrig ens skulle stöta på spelet i fråga men nu kanske ändå vet om att det finns och därför är mycket mer benägen att ta tag i ett ex om man ser det på ett konvent eller i en butik. Men det är ju svårt att säga hur sannolikheterna ligger där, och du har ju en datapunkt som motsäger det hela.

 

[wilper]

En idé som diskuterades för länge sen in OSR-världen var en gemensam "illojalitetsrabatt". Tanken var att i nuläget ger alla sina kunder någon sorts lojalitetsbonus, till exempel rabatt om man köper flera produkter samtidigt. Detta ger en inlåsning som gynnar stora aktörer för ju fler produkter en tillverkare säljer, desto fler rabatterade produkter kommer varje redan existerande kund ha tillgång till.

Förslaget var ett alternativ där spelskapare istället skulle ge rabatt till kunder som köpt ANDRAS spel. Kanske främst på konvent, där en potentiell kund kan gå förbi och säga "det ser intressant ut, men jag har redan köpt A och B" och spelskaparen då skulle svara "eftersom du redan köpt A och B får du 50% rabatt på C".

Jag vet inte om det någonsin hände i verkligheten, men det skulle kunna vara en bra idé.

Det där kan man nog sätta ihop med en bundle med spel från flera makare nu när One bookshelf ger rabatter på bundler där man redan har en del av produkterna.

Det skulle kanske gå att göra ett Swedish smörgåsbord-bundle.

 

[Arfert]

Få en dålig recension, det räcker med "det finns korrfel" (även om man haft ett dussin korrläsare) får försäljningen att falla markant.

Fast ibland kan en negativ recension öka försäljningen, som den om "Mörkret vid stigens slut" som hände upp sig på att vittran fungerade som en vittra gör (...typ som en nordisk succubus som kontollerar män, ni vet). Tredubblade försäljningstakten.

 

[Jocke]

Det beror ju på hur mycket tid man lägger ner. Jag menar som en fritidssyssla, ff.a. Och då är ju även det minsta av dina exempel inte att förakta. Folk har ju olika definition av "fickpengar", men 1000 spänn i veckan efter skatt i ren vinst, det är ju typ fyra barnbidrag.

Hälsar

Christian

Jag har aldrig tänkt på att en fritidssyssla skulle kunna göra något annat än att kosta pengar, men det är ju svårt att titta på saker som säljvolym, vinst per ex och sånt om man inte vet vart man ska. I min värld så börjar det gå över fickpengar när det kan betala lunch ute nästan alla arbetsdagar, men det är ju väldigt personligt på nått vis.

 

[Mogger]

Två grejer som kan vara bra att ha:
• Tid/tålamod
• Startkapital

Edit: Se Krilles inlägg för detaljer

 

[Krille]

"Det bästa sättet att få en liten förmögenhet från rollspel är att börja med en stor."

Seriöst, är du en liten spelskapare så lär du inte få mer än fickpengar tillbaka. Det är typ det du gör istället för att flyga till Thailand på semester.

Undantaget är när du har gjort såpass mycket stuff att du är ett varumärke i sig själv. Det är egentligen varumärkesbyggandet det handlar om: antingen dig själv eller ditt spel. När du är eller har ett varumärke kan du få så stor mängd följare att du kan få mer än fickpengar tillbaka. Dessutom har du lättare att få medkreatörer som vill göra stuff åt dig och hålla takten.

Det finns ett undantag på undantaget: vänta tills alla andra konkurrerande spel dör. Ge ut ett spel som fyller tomrummet.

 

[Mogger]

Det finns ett undantag på undantaget: vänta tills alla andra konkurrerande spel dör. Ge ut ett spel som fyller tomrummet.

OT. Har det skett något annat spel än Eon?

 

[Arfert]

OT. Har det skett något annat spel än Eon?

Nope. Och lär inte hände igen denna spelargenerationen. Om 10-20-30 år kanske.

 

[Arfert]

Tillägg:
Man bör nog endast ge ut spel på engelska, om man bor i ett litet land med ett litet språk.

 

[.113]

"Det bästa sättet att få en liten förmögenhet från rollspel är att börja med en stor."

Seriöst, är du en liten spelskapare så lär du inte få mer än fickpengar tillbaka. Det är typ det du gör istället för att flyga till Thailand på semester.

Undantaget är när du har gjort såpass mycket stuff att du är ett varumärke i sig själv. Det är egentligen varumärkesbyggandet det handlar om: antingen dig själv eller ditt spel. När du är eller har ett varumärke kan du få så stor mängd följare att du kan få mer än fickpengar tillbaka. Dessutom har du lättare att få medkreatörer som vill göra stuff åt dig och hålla takten.

Det finns ett undantag på undantaget: vänta tills alla andra konkurrerande spel dör. Ge ut ett spel som fyller tomrummet.

Innebär det att om jag t.ex har ett stort projekt på gång och några små också är det alltså bättre att ge ut ett gäng små projekt först för att etablera sig för att sedan gå ut med det större?

Det känns ju iofs logiskt.

 

[.113]

För övrigt känns det ju som att en tidning inte borde skriva om korrfel om det inte är så pass mycket att det faktiskt är allvarligt, och dessutom kanske ännu viktigare inte skriva en recension på mindre spel om den inte är grymt bra eller riktigt dålig (och även då funderar jag om det är schysst).

Alltså, gillar man inte Spelet mailar man skaparen och säger "tyvärr, vi diggade inte det här till 100%" För att inte sänka nybörjare?

Medan om Hjältarnas tid tex inte hållit måttet (tar som exempel för att det ju gjorde det) så känns det kanske mer ok med en "denna gång räcker det inte ända fram"... Eller hur tänker ni?

Blev kanske lite halverst off-topic nu

 

[Mogger]

Tillägg:
Man bör nog endast ge ut spel på engelska, om man bor i ett litet land med ett litet språk.

Jo, men den punkten var ju med i trådstarten

 

[krank]

För övrigt känns det ju som att en tidning inte borde skriva om korrfel om det inte är så pass mycket att det faktiskt är allvarligt, och dessutom kanske ännu viktigare inte skriva en recension på mindre spel om den inte är grymt bra eller riktigt dålig (och även då funderar jag om det är schysst).

Som spelskapare hoppas jag att recensenter påpekar ifall de upptäcker många eller störande korrfel. Jag ser också mycket hellre en ljummen recension än ingen recension, eftersom den ljumma troligen kommer att innehålla användbar feedback.

Å andra sidan ser jag inte det här som något jag någonsin räknar med att gå plus på. Det här är min hobby, och precis som andra hobbies kostar den mer än man får tillbaks. Om en ljummen recension får någon att välja bort ett köp så må det väl vara hänt; då var produkten tydligen inte tillräckligt bra. Då får jag göra en bättre produkt nästa gång om jag vill maximera spridningen.

Evolutionens Barn, mitt första spel, recenserades av Åsa Roos i Fenix. Det är jag mycket glad över, även om hon inte bara skrev positiva saker. Det var en stor grej för mig, att få mitt spel läst och recenserat bland "de stora".


Sedan tror jag att recensioner kan påverka på olika sätt. Ofta, om de är välskrivna så som de i Fenix ofta är enligt mig, så leder de till att personer som antagligen inte gillat spelet låter bli att köpa det och att personer som troligen kommer att gilla spelet mer troligen köper det. Om ett spel får låga betyg av någon som är välkänd feminist, till exempel, och får skit för gubbsjuka bilder eller sexistisk porträttering av SLP:er... Tja, då kommer väl de som gillar sådana bilder och sådana SLP:er, eller som bara vill "täppa till truten på PK-typerna", att flockas till verket. För att recensionen ger en korrekt bild.

Det är lite som att jag lockas till tv-spel som av många recensenter beskrivs som "tråkiga/enformiga" och "för lite multiplayer"... De recensenterna kanske tycker att sånt är dåligt, men för mig kanske det är bra... =)

 

[Krille]

Innebär det att om jag t.ex har ett stort projekt på gång och några små också är det alltså bättre att ge ut ett gäng små projekt först för att etablera sig för att sedan gå ut med det större?

Det spelar ingen roll. Du kan alltid göra en andra utgåva av ditt större spel när du har blivit känd och har en klase nostalgiska följare som gärna skulle se ditt första Print-On-Demand-epos med lite budget bakom. Så det kan till och med vara en fördel att ge ut det stora först, och få det förknippat med dig.

 

[Ram]

Är det någon som har någon känsla för hur priskänslig en generisk köpare på rollspelsmarknaden är?

Jag skulle nog vilja säga att en framgångsfaktor är att hitta den sweet spot som gör att köpare köper produkten utan eftertanke.

Om jag ser till mig själv som exempel:
Ett biobesök kostar 140 kr. Det är vad jag utan större eftertanke kan lägga på ett rollspel som jag tycker är bara det minsta intressant. En vanlig populärvetenskaplig tidning kostar 60-70 kr. Det är vad jag kan tänka mig att utan större eftertanke lägga på ett äventyr till ett spel. Om det kommer upp över 200 så tvekar jag. Över 300-400 så skall jag ha en rekommendation av någon som jag litar på. I väldigt grova drag.

Det är detta som appföretag som till exempel Supercell gör så bra. Gratisspel där man för mycket små summor (10 kr, 50 kr, 109 kr) kan ta stora kliv i sin "utvecklig".

Sedan tror jag att en annan approach skulle kunna vara att släppa produkter som inte bara är scenarion utan som även är kanske ett litet brädspelsscenario eller eventuellt en liten novell. Till exempel star wars x-wing jobbar på det sättet, att man sockrar köpet av ett skepp med att skicka med ett miniscenario till dem.

Sedan tror jag att man behöver nyrekrytering och att man bör fundera mycket över hur man strukturerar sitt spel för att kunna attrahera nya spelare. Brädspelare, datorspelare, populärlitteratur (Maze runner, Hunger games, Marvel, Twilight, ...), ...

Ovanstående mest för att tänka lite utanför lådan.

Edit: Som en parantes, är det någon som vet om D&D:s Fantastic locations sålde bra eller om de var en flopp?

 

[Tre solar]

Jag har en känsla av att många mäter "värde" i sidantal. Jag har till exempel hört mer än en gång att folk tycker b&b är för högt prissatt i förhållande till sidantal. Därför är jag benägen att hålla med fiktionslek om att det nog är smartare att göra 128-160 sidor paperback än ett tight häfte om man behöver ta betalt.

Vad gäller nyrekrytering tror jag inte alls på det. Med Teknochock trodde vi på det och satte upp lite reklam på anslagstavlor, skrev om det till "alla bekanta" på fejjan, hade meet and greet på Dragon's lair, skickade recensionsexemplar till vanliga tidningar, pratade med sfbok om att sälja där, hade kontakt med olika evenemangskalendrar, hade bord på inte-spelmakar-delen av Lincon. Det gav noll utdelning. Därför är min slutsats att om man är en liten speltillverkare ska man sälja till dem som redan spelar.

Angående produkter som inte bara är scenarion tror jag generellt att man bör försöka ha nåt som är användbart även för den som inte vill använda resten av produkten. Typ: scenario + nytt system för att bygga mekaniska dinosaurier.

 

[Mogger]

Jag tror, för att svara på frågan, att det enda sättet att lyckas med det här är att först se till att skapa sig ett namn, sedan släppa lite produkter och när tiden är mogen dra igång en rejäl crowdfunding. Typ som Helmgast gjorde med Eon och Kult. Eller Fria Ligan. Men här ser man att det till väldigt stor del handlar om varumärken. Riotminds är ju inte speciellt creddiga, jämfört med andra spelmakare, men ändå så gick DoD Retro jävligt bra. Och på många sätt är väl det vad du, Fiktionslek, gjorde med Oktoberlandet? Jag köper nästan bara grejer från Fria Ligan numera, men ett Oktoberlandet hade jag köpt ändå, just med tanke på kvalitén på Hammaren & Trollspöt. Jag kommer sannolikt köpa Texter från Oktoberlandet med (så hette den va?).

Så nästa grej borde väl typ vara en fyrfärgsvariant av White Hack, fast med helt annan designfilosofi och syfte (men med ett namn som gör att man fattar att det är från samma snubbe, typ White Whack (eller något ännu bättre ) och avsett för att just säljas och byggas vidare på med moduler.

 

[Fiktionslek]

Jag tror, för att svara på frågan, att det enda sättet att lyckas med det här är att först se till att skapa sig ett namn, sedan släppa lite produkter och när tiden är mogen dra igång en rejäl crowdfunding. Typ som Helmgast gjorde med Eon och Kult. Eller Fria Ligan. Men här ser man att det till väldigt stor del handlar om varumärken. Riotminds är ju inte speciellt creddiga, jämfört med andra spelmakare, men ändå så gick DoD Retro jävligt bra. Och på många sätt är väl det vad du, Fiktionslek, gjorde med Oktoberlandet? Jag köper nästan bara grejer från Fria Ligan numera, men ett Oktoberlandet hade jag köpt ändå, just med tanke på kvalitén på Hammaren & Trollspöt. Jag kommer sannolikt köpa Texter från Oktoberlandet med (så hette den va?).

Så nästa grej borde väl typ vara en fyrfärgsvariant av White Hack, fast med helt annan designfilosofi och syfte (men med ett namn som gör att man fattar att det är från samma snubbe, typ White Whack (eller något ännu bättre ) och avsett för att just säljas och byggas vidare på med moduler.

I den utsträckning jag har något varumärke har jag nog inte skött det jättebra i Sverige, faktiskt. Under långa perioder har jag ju varit helt tyst, och Whitehack 2 har jag inte ens försökt få ut här. Fria Ligan var modiga som plockade upp Oktoberlandet. Lintovaffären och andra oktoberländska texter är det dock inte Ligan som ger ut, utan jag själv.

Jag har ytterligare ett spel på gång, faktiskt, och även om jag inte vill döpa det till Whitehack kan jag nog använda g+-kanaler för att marknadsföra det. Men först ska det bli klart!

Hälsar

Christian