Vitulv said:Men du känner att du måste påpeka att diskussionen är "blajjig" istället för att strunta i den? Vad är det som får dig att känna så?
Tristess?
Vitulv said:Men du känner att du måste påpeka att diskussionen är "blajjig" istället för att strunta i den? Vad är det som får dig att känna så?
krank said:Vitulv said:Men du känner att du måste påpeka att diskussionen är "blajjig" istället för att strunta i den? Vad är det som får dig att känna så?
Tristess?
Vitulv said:Vad tråkigt att du känner att det är okej att förminska folk i din omgivning för att bota din tristess.
krank said:Vitulv said:Vad tråkigt att du känner att det är okej att förminska folk i din omgivning för att bota din tristess.
Tja, varför är det sämre än att bota sin tristess (eller vad du nu gör) genom att dra arbiträra linjer för att försöka förhindra att folk kallar det de håller på med för "spel"?
Rising said:Vad är osäkerhet/slump?
I vrållådan så var Vitulv noga med att poängtera att slump inte bara avsåg tärningsslag, utan givetvis också dolda val, såsom valet av roller i kortspelet Citadels. Andra klassiska spel i denna kategori är Stratego och Diplomacy.
Vitulv said:Jag uppfattar däremot att du gjorde ditt bästa att förlöjliga min teori (och i förlängningen mig)
Jag menade inte att det faktum att du inte känner till vilka kort dina motståndare sitter på är en slumpfaktor, för det är det ju faktiskt inte.
Jag tillhör de som faktiskt tycker att den enkla uppdelningen roll- och -spel har sina användningar. Inte för att basha friform, utan den dyker ständigt upp i vettigare frågeställningar. När man tex frågar "stödjer de här reglerna rollgestaltning?" använder man ju medvetet eller omedvetet den uppdelningen.Han said:...som inte tycker friform är kul och därför inte tycker att det är rollspel (då det inte innehåller "spel" i rollspel, bla, bla, bla).
Rising said:Jag menade inte att det faktum att du inte känner till vilka kort dina motståndare sitter på är en slumpfaktor, för det är det ju faktiskt inte.
Jag förstod av det du skrivit tidigare, att du menade det.
Jag undrar hur du kan göra den distinktionen, dock.
Jag menar: Ponera att vi leker leken "gissa i vilken hand jag gömmer tändstickan!" Så länge som jag inte är en fullständig retard (som gömmer stickan oftare i den ena handen än den andra, eller som börjar fnissa så fort som du är på väg att gissa fel hand) så är ju det exakt samma sak som att singla slant. Det är 50/50.
Eller: Ponera att du och jag har varsin kortlek med tio kort numrerade från 1-10, från vilken vi skall välja varsitt kort och den som har valt högst kort vinner. Om vi sedan lägger de valda korten åt sidan och plockar upp dem på handen igen efter tio omgångar, på vilket sätt skulle det då vara en skillnad mellan att helt enkelt blanda kortlekarna och slumpa vilka kort vi jämför med varandra?
Men framförallt: Alla de sätt som en spelmakare kan omvandla ett meningslöst slumplotteri till ett riktigt skicklighetsspel fungerar även för dolda val: Vårt meningslösa kortspel ovan skulle exempelvis bli ett raffinerat spel om vi införde en no-limit pokersatsningsmekanism ovanpå det. Skickligheten i att beräkna odds, pottodds och optimal bluffningsfrekvens m.m. skulle vara densamma oavsett om vi slumpade fram vilka kort vi drog eller om vi valde dem.
I den bemärkelsen tycker jag alltså att skillnaden mellan slump och dolda val är rent obefintlig.
Men om vi gör så här istället:
Jag ska gömma en tändsticka en av mina händer, du ska gissa var jag gömmer den.
Om jag gömmer den i höger hand måste du ge mig en krona om du gissar fel.
Om jag gömmer den i vänster hand måste du ge mig två kronor om du gissar fel.
Då tycker jag att det börjar passera gränsen för vad som kan kallas slump.
Basenanji said:Samtidigt tycker jag att Vitulv pekar på viktiga aspekter hos spel, slump och skicklighet – dock har krank en poäng i att en teori som innebär att någon känner sig trampad på tårna, närmast automatiskt förlorar sin mening. Därför blir det problematiskt att diskutera Vitulvs teori utifrån dess konsekvenser - friformarna kommer alltid kunna hävda att det dem ägnar sig åt är spel och att Vitulv alltså har fel. Eller för all del; jämför med hur Arvidos svarar.
Rising said:Grejen är att det fortfarande är slump, även fast det inte längre är 50/50. Om jag skulle välja höger hand lika ofta som vänster hand, så skulle du tjäna på att gömma stenen i vänster hand hela tiden. Alltså; om jag gör en dålig sannolikhetsbedömning, så kan du utnyttja det till din fördel. Precis som i vilket vanligt slumpspel som helst.
Men om jag gissar på din vänstra hand 2/3 gånger, så kan du inte utnyttja min röstfrekvens på något sätt. Du har lika stor fördel om du väljer att gömma stenen i vänster eller höger hand till större delen av tiden.
Jag kan alltså minimera risken och se till att du inte kan utnyttja mitt valbeteende för att sätta mig i underläge. Är inte det skicklighet? Och eftersom denna skicklighet baserar sig på sannolikhetslära, visst är det svårt att påstå att det skulle vara en stor skillnad mellan detta och traditionell slump?
Vitulv said:Rising said:Grejen är att det fortfarande är slump, även fast det inte längre är 50/50. Om jag skulle välja höger hand lika ofta som vänster hand, så skulle du tjäna på att gömma stenen i vänster hand hela tiden. Alltså; om jag gör en dålig sannolikhetsbedömning, så kan du utnyttja det till din fördel. Precis som i vilket vanligt slumpspel som helst.
Men om jag gissar på din vänstra hand 2/3 gånger, så kan du inte utnyttja min röstfrekvens på något sätt. Du har lika stor fördel om du väljer att gömma stenen i vänster eller höger hand till större delen av tiden.
Jag kan alltså minimera risken och se till att du inte kan utnyttja mitt valbeteende för att sätta mig i underläge. Är inte det skicklighet? Och eftersom denna skicklighet baserar sig på sannolikhetslära, visst är det svårt att påstå att det skulle vara en stor skillnad mellan detta och traditionell slump?
Eventuellt säger jag emot mina tidigare uttalanden, men jag känner att jag börjar bottna i något nu. Nu tänker jag såhär:
I exemplet där varje hand är lika mycket värd är det slump. Tändsticksleken är med andra ord inte ett spel, eftersom det bara handlar om slump (i dess kliniska form, med perfekta pokerfejs).
I exemplet där en hand är mer värd än den andra har vi (eventuellt, jag är inte helt övertygad) slump och skicklighet (sannolikhetslära), vilket gör leken till ett spel.
Ta det här som en preliminär åsikt, jag har inte funderat klart än.
Det skulle innebära att det finns slump i Schack, eftersom jag inte vet hur min motståndare kommer svara på mitt drag.
Basenanji said:För min del känns det betydelsefullt att fundera över vad ett rollspel/spel är just också för att kunna få upp ögonen för vad som sker under spelmötet. Varför tyckte inte Gunilla och Micke om den senaste laddningen Solar System? Hur kan jag spelleda så att Andreas och Per får roligare när vi spelar DnD 3,5? Sådana frågor blir svåra att svara på om vi inte är säkra på vad vi håller på med, när vi ska spela rollspel.
Gordeg said:Vissa spelare är mest inne på spel-komponenten. De tillför något positivt när de jobbar för att övervinna utmaningar, hålla ihop gruppen och behålla fokus på storyn.
En spel-rollspelare blir ett problem när han går får långt och blir en powergamer som bara fokuserar på siffrorna och försöker "vinna" över sina medspelare på olika sätt.
Andra spelare är mest inne på roll-komponenten. De tillför något positivt när de rollgestaltar på ett sätt som gör spelet roligare och häftigare för alla, och ger spelledaren uppslag genom att engagera sig i rollpersonens drivkrafter.
En roll-rollspelare blir ett problem när han går för långt och spelar ut rollpersonens karaktärsdrag kompromisslöst och på ett sätt som irriterar medspelarna eller ständigt försätter gruppen i fara.
Enkla lösningar brukar faktiskt fungera bäst. Bättre att få ett enkelt svar som kan tillämpas på något, än ett komplicerat svar som bara skapar nya frågor.krank said:Att det blir lättare betyder enligt min erfarenhet sällan att man får mer konstruktiva svar/lösningar.
krank said:En första indelning tycker jag man kan göra med The Big Model (sök, finns massa info på forumet), ett annat lager kan man hitta via olika arketypmodeller (även om alla arketypmodeller alltid utgår från en viss grundtyp och därmed missar en eller flera). Sedan har vi ju det här med att vissa gillar många olika saker vid olika tillfällen och så.