Jag tänker mycket kring det goda samtalet när det handlar om rollspel. En grupp personer sitter ner tillsammans för att på enligt på förhand definierade ramar skapa en berättelse tillsammans. Vi skapar inget mervärde, det finns inget mål, inget som strängt taget måste uppnås. Jag tror inte heller att det är unikt på något sätt, men däremot något mycket ovanligt i vår kultur. Mycket av lockelsen med rollspel tror jag ligger i detta sociala samförstånd, även om det kanske inte definierar rollspelet som sådant. Jag vill tro att vi ligger närmre artonhundratalets aristokratiska samtalskonst än onlinerollspel eller improteater, även om vi lånar teman friskt från det första.