"Serien är tokbra. Men Alan Moore har ju inte direkt varit nöjd med filmen, har för mig att han ville ta bort sitt namn helt och hållet från den."
Alan Moore har inte varit nöjd med någon film baserad på någonting som han har gjort - i en del fall av rätt så förståeliga skäl. I just det här fallet så krävde han att inte ens nämnas vid namn, vilket gör att filmen "baseras på serien illustrerad av David Lloyd".
Jag såg filmen igårkväll, och kom fram till att om jag inte hade läst serien så hade jag tyckt att filmen var tokbra. Nu har jag läst serien, och det ligger mig faktiskt till last. Det finns ju avvikelser, och därför sitter jag och säger "men så var det ju inte alls!". Jag får faktiskt anstränga mig för att ta på mig samma glasögon som jag hade när jag såg Lord of the Rings och tvingade mig att bortse från det som skiljde de filmerna från böckerna.
Men, V for Vendetta är en bra film. Foto är suveränt (lätt sabbat av dåliga reel-byten i biografen), ljudet är en fröjd för örat, Stephen Rea är precis lika rutinerad som vanligt, John Hurt överspelar riktigt, riktigt härligt, Nathalie Portman gör ett antal riktigt, riktigt starka scener, och Hugo Weaving lyckas få personlighet i en stel mask. Manuset är väl sammanskrivet, och även om det avviker från serien på ett antal punkter så går större delen av poängen fram. En del grejer i filmen är mer eller mindre identiska med motsvarande saker i serien, några saker har flyttats från en person till en annan, några saker har förändrats i grunden, och några grejor är till och med bättre än vad serien är.
Är det något som jag stör mig på? Jo. Det finns vissa dialoger som jag saknar, bland annat Vs MacBeth-citerande i början eller dialogen med Madam Justice. Men det stör mig egentligen inte - jag bara saknar dem. Det känns inte heller som att det är något tidsflöde i filmen. Först är det femte november, och sen är det femte november igen, en och en halv timme senare. Vad som hände där emellan är visserligen viktigt, men det känns inte som att det finns något tidsflöde där.
Sen är det en grej i poängen som jag retar mig på:
<table><tr><th><font size="-1">Spoiler below:</font></th></tr><tr><td bgcolor="#DDDDDD">
I serien så är poängen att folket släpper ifrån sig makten för att de saknar ryggrad. I filmen lurar fascisterna till sig makten genom att spela på folks rädsla. Det är visserligen mest en perspektivskillnad, men eftersom V for Vendetta för mig mest handlar om hur folket förlorar makten så är det ändå en viktig punkt.
Skillnaden är vem skulden ligger hos: i Alan Moores version så är felet vårt på grund av vår lathet och feghet, medan i Wachowski-brödernas version så är felet fascisternas som utnyttjar vår lathet och feghet. Alan Moore säger helt enkelt att vi är både skyldiga och offer, medan Wachowski lyckas putta över skulden till fascisterna så att vi bara är offer.</font></td></tr></table>
