Nekromanti Vårt förhållande till demokrati och partipolitik

[Arfert]

Socialdemokrtarna förstod nog inte vad de gjorde på 50-60-talet då staten subventionerade hus till "alla" (hela boräntan var ju avdragsgill!)... de gjorde borgare av arbetarklassen. De skulle aldrig låtit arbetarna få äga sina hem, bli medelklass ...snacka om att sabba sin egen väljarbas.

 

[RasmusL]

Finns det liknande samband i andra länder som präglas av en hög grad av individualism? (jag tänker mig att Geert Hofstedes dimensioner är helt ok som grund här)

 

[Cybot]

Socialdemokrtarna förstod nog inte vad de gjorde på 50-60-talet då staten subventionerade hus till "alla" (hela boräntan var ju avdragsgill!)... de gjorde borgare av arbetarklassen. De skulle aldrig låtit arbetarna få äga sina hem, bli medelklass ...snacka om att sabba sin egen väljarbas.

Fast å andra sidan så förenade de låg och mellanklassens intresse och tillsammans med barnbidrag och tjänstepensioner så bröt de totalt sönder den allians av medelklass+överklass som knäckte socialdemokratin i t.ex. Storbrittanien.

Socialdemokratins aktioner på 50 och 60-talet säkrade deras dominans i 30 år till. Det är snarare deras framgång som blev till deras fall. Det är svårt att profilera sig som socialdemokrat när alla partier är ganska socialdemokratiska.

Svensk bostadspolitik är dock ganska fail. 20-50% skillnad i löpande kostnader mellan hyresrätt och bostadsrätt är inte alls gynnsamt för ekonomin (då det kraftig hindrar arbetskraftens mobilitet).

 

[Cybot]

Finns det liknande samband i andra länder som präglas av en hög grad av individualism? (jag tänker mig att Geert Hofstedes dimensioner är helt ok som grund här)

Vilka andra länder? De flesta demokratiska individualistiska länder präglas av en kultur-maskulin prägel vilket polariserar och leder bort ifrån en poltisk konsensuskultur. De tenderar att istället ha en politisk struktur som gör den politiska apparaten relativt tandlös.
USA är ett ärkeexempel där den politiska strukturen är som byggd för att skapa deadlocks. Verkställande, Juridisk och Beslutande makt har alla typ makten att lägga in Veto mot varandra (och i fallet med den beslutande makten, vetoa sig själv!).

De enda länder som har samma struktur av hög individualism, låg maskulinitet och låg maktdistans är andra nordiska länder. Och Nederländerna (som är liknande oss). Men när det kommer till politisk-ekonomisk teori så gillar ingen Nederländerna. I nästan alla politisk-ekonomiska teorier så är nederländerna ett undantag så snart modellens precision börjar närma sig den punkten då den blir praktiskt användbar.

 

[Zorbeltuss]

Jag har väldigt lite tillit till politiker, jag skulle kunna skriva vilka politiker jag har tillit till, men det skulle inte vara givande för andra, de är iallafall spridda över flera partier (som tur är).

Jag har iallafall lätt att säga vad som ger mig så låg tillit för politiker, för att jag har varit en en och arbetat med massor av andra, hur man ser att valfusk är såpass utbrett, hur folk bara kämpar sig till makt utan egentligen åsikter om hur den ska utövas med mera.

Det sagt, så finns det ju fortfarande folk jag litar på och även om det inte skulle finnas skulle jag rösta, för jag har hopp om att sveriges politiska system ska bota sig självt. Det enda som skulle få mig att inte rösta är rösttvång.

Nu så avslutar jag inlägget någorlunda mitt i för jag är lite trött och bör nog sova mer inför rollspel.

/Zorbeltuss

 

[Ymir]

Ja, och jag tycker faktiskt det är rätt skönt att de flesta svenskar verkar vara rätt pragmatiska, och inte styrs blint av ideologiska övertygelser.

Jag tycker tvärtom att det är ganska oroande, då grundläggande värderingar (ideologi) får stryka på foten till förmån för egennytta och antipatier. Jag skulle vilja att folk röstade -mer-, inte mindre, ideologiskt, då det skulle innebära att man röstade på det parti man tror långsiktigt skapar/upprätthåller ett bra samhälle, snarare än det parti som för tillfället lovar en mest.

 

[Ymir]

Finns det liknande samband i andra länder som präglas av en hög grad av individualism? (jag tänker mig att Geert Hofstedes dimensioner är helt ok som grund här)

well, USA är ju väldigt individualistiskt men partierna där så otroligt breda att de är meningslösa, och nästan alla röstar AFAIK med bas i någon personlig hjärtefråga.

 

[Cybot]

Jag tycker tvärtom att det är ganska oroande, då grundläggande värderingar (ideologi) får stryka på foten till förmån för egennytta och antipatier. Jag skulle vilja att folk röstade -mer-, inte mindre, ideologiskt, då det skulle innebära att man röstade på det parti man tror långsiktigt skapar/upprätthåller ett bra samhälle, snarare än det parti som för tillfället lovar en mest.

Att rösta pragmatiskt är inte detsamma som att vara lättlurad eller kortsiktig.
Det är det som är finessen med en proportionell demokrati där allas röst är lika mycket värd. Du kan inte lova för mycket till en minoritet om inte majoriteten tjänar på det mer än alla andra förslag. Dvs om inte dina väljare är idioter, vilket i princip är grunden till alla de politiska problem vi har i dagens äkta demokratier.

 

[Ymir]

Jag tror att vi, av någon anledning jag inte är säker på, fixerar oss mer och mer vid politiska sakfrågor. Detta är en trend man känner igen från tex USA, där det finns folk som tex kommer rösta på vilket som helst parti som de känner mest kommer stötta Israel, starkast ta ställning för/mot abort, eller whatnot. Folk fixerar sig vid någon eller några väldigt specifika frågor de personligen brinner för, typ invandringen eller inikomstskatten, och kommer rösta på det parti de känner driver den frågan bäst, relativt oaktat dess ideologi i övrigt. Jag personligen tycker detta är en oroande tendens då jag tror att ideologi är viktigt och att urlakandet av ideologi allvarligt har skadat den politiska rörelse jag själv stöttar, men jag har självfallet även själv vissa sakfrågor jag har otroligt starka känslor för och som engagerar mig väldigt mycket. Men jag skulle inte rösta på ett parti som tyckte som jag i dessa frågor om det partiet tillhörde en radikalt annorlunda ideologi från den jag tror på. Däremot tror jag alltså att många andra människor skulle göra det, vilket är en viktig faktor bakom att den politiska mittfåran blir allt bredare och mer ideologiskt flexibel/korrupt.

Sedan säger du att "vi bryr oss, vi bryr oss bara inte om partipolitik". Jo, vi bryr oss, men vi bryr oss bara så långt som att vi orkar fylla i en protestlista på Fejjan. Partipolitik är kopplat till -politiskt engagemang-, och det politiska engagemanget tror jag definitivt är på dekis i Sverige. Ingen har tid eller ids lägga tid på att arbeta politiskt längre, varken i eller utanför partipolitiken. Det handlar inte om att vi är apatiska/känner att vi inte kan påverka, det handlar om att vi är egotrippade och lata.

 

[Mogger]

Jag tycker tvärtom att det är ganska oroande, då grundläggande värderingar (ideologi) får stryka på foten till förmån för egennytta och antipatier. Jag skulle vilja att folk röstade -mer-, inte mindre, ideologiskt, då det skulle innebära att man röstade på det parti man tror långsiktigt skapar/upprätthåller ett bra samhälle, snarare än det parti som för tillfället lovar en mest.

Så tänkte jag först också, men nu är jag inte lika säker. Poängen är ju att vårt förtroende för politikerna ökar. Fråga mig inte hur eller varför.

Det innebär att en politiker/ett parti inte behöver vara låst av en traditinell ideologi utan kan agera brett och kraftigt. Problemet, som jag ser det, är att partierna inte gör det. De försöker istället möta oss i mitten.

Och här uppstår ju paradoxen. Politikerna har våra röster och vårt förtroende, och med stöd av dessa försöker de få våra röster och vårt förtroende. Fast vi redan har gett dem just det...

 

[Mogger]

Jag tycker att det här ser ut som bra analys. Har du någon teori om hur det demokratiska systemet skulle kunna se ut om 10 år, om vi antar att det optimeras efter din analys?

 

[God45]

Personligen anser jag det bra att de extremare ideologerna börjar försvinna. Alla extrema politiska åsikter är idiotiska, allihopa. Så jag är ok med att trycka ut alla extremisterna till hörnen och sedan kan de vettiga människorna runt mitten fatta de vettiga besluten.

 

[krank]

Personligen anser jag det bra att de extremare ideologerna börjar försvinna. Alla extrema politiska åsikter är idiotiska, allihopa. Så jag är ok med att trycka ut alla extremisterna till hörnen och sedan kan de vettiga människorna runt mitten fatta de vettiga besluten.

Det beror väl antagligen på huruvida man själv upplever att de vettiga människorna finns där kring höger-om-mitten där alla samlas just nu, eller om de finns någon annanstans...

 

[krank]

Höger-vänster är nog delvis en gammalmodig och föråldrad modell, som inte spelar den moderna situationen.

Det här håller jag med om; men nog tycker jag det skulle behövas mer skillnad mellan partierna. Som det är nu blir ens röst meningslös: Om både S och M vill sänka skatten så går det liksom inte att rösta bort skattesänkningarna. Till exempel. Om både S och M vill ha privatiseringar och vinster i välfärden så går det inte att rösta bort privatiseringar och vinster i välfärden.

Det blir ett författigande av politiken. Högern har vunnit; samma ekonomiska teorier gäller oavsett vad man röstar på.

Därmed blir röstandet inte en fråga om varken ideologi eller om sakfrågor, utan närmast en fråga om person: Vilken partiledare tycker jag verkar mest sympatisk?

Och det betraktar jag som antidemokrati. Folket har ingen makt, eftersom folket inte kan ha reell påverkan på förd politik.

 

[Ond bråd död]

Ja, och jag tycker faktiskt det är rätt skönt att de flesta svenskar verkar vara rätt pragmatiska, och inte styrs blint av ideologiska övertygelser.

Jag tycker tvärtom att det är ganska oroande, då grundläggande värderingar (ideologi) får stryka på foten till förmån för egennytta och antipatier. Jag skulle vilja att folk röstade -mer-, inte mindre, ideologiskt, då det skulle innebära att man röstade på det parti man tror långsiktigt skapar/upprätthåller ett bra samhälle, snarare än det parti som för tillfället lovar en mest.

Varför tror du att egennyttan är det som råder? Jag skulle snarare tro att folk röstar efter vad de tror är bäst för samhället.

 

[krank]

Ja, och jag tycker faktiskt det är rätt skönt att de flesta svenskar verkar vara rätt pragmatiska, och inte styrs blint av ideologiska övertygelser.

Jag tycker tvärtom att det är ganska oroande, då grundläggande värderingar (ideologi) får stryka på foten till förmån för egennytta och antipatier. Jag skulle vilja att folk röstade -mer-, inte mindre, ideologiskt, då det skulle innebära att man röstade på det parti man tror långsiktigt skapar/upprätthåller ett bra samhälle, snarare än det parti som för tillfället lovar en mest.

Varför tror du att egennyttan är det som råder? Jag skulle snarare tro att folk röstar efter vad de tror är bäst för samhället.

Jag tror att det är för att många av oss på vänsterkanten har så svårt att tänka oss att någon på riktigt skulle köpa M's bild av verkligheten, och därmed har lättare att tro att det är de utlovade mutorna skattesänkningarna som hägrar.

 

[krank]

Höger-vänster är nog delvis en gammalmodig och föråldrad modell, som inte spelar den moderna situationen.

Det här håller jag med om; men nog tycker jag det skulle behövas mer skillnad mellan partierna. Som det är nu blir ens röst meningslös: Om både S och M vill sänka skatten så går det liksom inte att rösta bort skattesänkningarna. Till exempel. Om både S och M vill ha privatiseringar och vinster i välfärden så går det inte att rösta bort privatiseringar och vinster i välfärden.

Det blir ett författigande av politiken. Högern har vunnit; samma ekonomiska teorier gäller oavsett vad man röstar på.

Därmed blir röstandet inte en fråga om varken ideologi eller om sakfrågor, utan närmast en fråga om person: Vilken partiledare tycker jag verkar mest sympatisk?

Och det betraktar jag som antidemokrati. Folket har ingen makt, eftersom folket inte kan ha reell påverkan på förd politik.

Tillägg: Jag tror dock att trenden är på väg att vända. Kanske är det önsketänkande; jag vill gärna tänka mig att folk börjar se effekterna av förd politik och därmed börjar tänka mer ideologiskt, och framför allt ideologiskt annorlunda än nuvarande regering. Jag skulle gärna se en framtid där socialdemokraterna slutar vara en klonkopia av Moderaterna till exempel, och vågade agera hårdare mot vinster i välfärden och mot de eviga skattesänkningarna.

 

[Ond bråd död]

Personligen anser jag det bra att de extremare ideologerna börjar försvinna. Alla extrema politiska åsikter är idiotiska, allihopa. Så jag är ok med att trycka ut alla extremisterna till hörnen och sedan kan de vettiga människorna runt mitten fatta de vettiga besluten.

Jag håller med.

Jag tror dock att det beror på att de gamla ideologierna blivit överflödiga i det moderna samhället både pga utvecklingen av samhället, men också för att man börjat nå en konsensus kring mål och metoder. De flesta är väl överens om att kapitalism som system är bra eller åtminstone ofrånkomligt, och att det kan vara bra att ha ett socialt skyddsnät m.m.

Kanske kommer ideologierna tillbaka i en reviderad form med tiden, eller också utvecklas de nyare partiernas idéer till nya ideologier.

 

[krank]

Och här uppstår ju paradoxen. Politikerna har våra röster och vårt förtroende, och med stöd av dessa försöker de få våra röster och vårt förtroende. Fast vi redan har gett dem just det...

Jag tänker att det är en ond cirkel.

Ju mer vi fokuserar på politikerna som individer, desto mer upplever politikerna som individer att de måste röstmaximera och tilltala andra för att inte tappa folks förtroende... Och om man skulle våga uttrycka en åsikt som går utanför den position en-bra-bit-höger-om-mitten som blir något slags medelvärde för vad man kommer undan med så får man kritik för att vara "oseriös" eller "icke trovärdig". Och så motas politikerna tillbaks in i fållan.

Jag menar, Jonas Sjöstedt är en ganska blek och feg vänsterpolitiker, men redan det fåtal frågor där han vågar sticka ut hakan innebär ju att han ses som "fånig" eller "ovärdig" eller "oseriös", och hans parti blir ett "skitparti" och ingen vill regera med honom.

 

[Ond bråd död]

Personligen anser jag det bra att de extremare ideologerna börjar försvinna. Alla extrema politiska åsikter är idiotiska, allihopa. Så jag är ok med att trycka ut alla extremisterna till hörnen och sedan kan de vettiga människorna runt mitten fatta de vettiga besluten.

Det beror väl antagligen på huruvida man själv upplever att de vettiga människorna finns där kring höger-om-mitten där alla samlas just nu, eller om de finns någon annanstans...

De flesta svenskar är inte vettiga?