"...sades från mannen som valde "Världens bästa tärningssystem!" som rubrik..."
Reklamaren i mig tog överhanden...
"Jo, men om risken att överträffa motståndaren blir mindre ju mer du tar i, är det inte något skevt då? Det är ju precis det som medelvärdet pekar på. En grabb som tar det kallt har större chans att överträffa en grabb som tar i så han spricker, just för att den som tar i gör det så mycket svårare för sig själv."
Det är ju iofs helt logiskt att man uppvisar dåliga medelresultat om man tar i för kung och fosterland, men just när resultat möts mot resultat får man ändå en sorts övertag när man anstränger sig något mer än sin motståndare. Det visar mitt exempel med 5 mot 4 på 2T. Sedan är det förstås så att den höga tröskeln 5 endast bör användas när man skall överträffa någon särskilt svår svårighetsgrad där ens vanliga förmågor inte räcker till utan man måste anstränga sig lite extra och börja ta risker. Har du tre tärningar och skall nå målet 15 så räcker inte 4:or eller 3:or. Du måste satsa 5 och du har en chans på 27, det är inte en stor chans, men tänk vilket jubel det blir om du grejar det! I vanliga system klassas vissa handlingar som omöjliga alltför fort.
Under normala förutsättningar skulle jag dock självklart nöja mig med att satsa hårt, men bara så hårt som min kropp klarar av, alltså pendla mellan 3 och 4, eller om jag är tillräckligt skicklig och svårighetsgraden är låg; 2.
"...jag tycker jag känner igen det här resonemanget från Rein*Hagens Storyteller-system. Det resulterade i den intressant och ökända buggen som innebar att risken att fumla var större ju bättre man var."
Jag har inte stört mig så mycket av den, eftersom jag ser den som en feature och tycker det passar bra att folk som är riktigt skickliga inte tar sina uppgifter på riktigt allvar när svårighetsgraden blir för hög och därför fumlar oftare. Men så gillar jag också spelmekanik som är organisk och lever sina egna liv något mer än de som hålls hårt i statistiska tyglar.
"Statistisk analys borde vara en obligatorisk kurs för alla systemskapare."
Jag tycker uppmärksamhet för vad som händer runt spelbordet är viktigare. Om spelarna vill att deras rollpersoner skall ta det lugnt så ska reglerna tillåta dem det.
"Det skulle inte jag, i alla fall inte enligt ditt system. Risken är allt för stor att jag misslyckas."
Jag gjorde en koll i Qbasic. Ponera att det är tre dinosaurier som vill putta med 5T vardera med tröskeln 4 och där man väljer den med högst resultat. Då går det så här för min rollperson om han bara har 4T att sätta emot:
Väljer jag tröskeln 3 och slår 5000 slag så:
vinner dinosaurierna omkring 4218 ggr och jag vinner 378 ggr.
Väljer jag tröskeln 4 och slår 5000 slag så:
vinner dinosaurierna omkring 3807 ggr och jag vinner 348 ggr.
Väljer jag tröskeln 5 och slår 5000 slag så:
vinner dinosaurierna omkring 4493 ggr och jag vinner 498 ggr.
...varpå jag tycker 5 låter bäst (om än mest riskabel). Vilket var precis vad som var meningen.
/Rising
"som iofs tycker det där exemplet fungerar bättre om rollpersonen skulle springa ifrån dinosaurierna.
