Vägen utan ände

Celledor

Hero
Joined
29 Sep 2003
Messages
1,035
Location
Uppsala
Regeringens utredning
Regeringen och militären har länge hört rykten om den mystiska loopen, en plats där resenärer sägs fastna på en oändlig motorväg, förlorade för alltid om de inte hittar en väg ut. För de flesta framstår dessa berättelser som otroliga och avfärdas som skrönor, men några få inom maktens korridorer har tagit dem på allvar. Under ledning av en erfaren professor, som själv påstås ha överlevt loopen och lyckats ta sig ut, har regeringen startat ett hemligt projekt för att undersöka fenomenet.

Denna professor, drivs av en personlig tragedi - hans familj är fortfarande kvar i loopen, och han känner ett desperat behov av att lösa mysteriet och rädda dem. Hans kunskap och insikter är ovärderliga för projektet. Han har samlat en grupp av vetenskapsmän, ingenjörer och militära experter för att kartlägga och förstå loopen, med förhoppningen att någon gång hitta en väg tillbaka in och ut.

För att samla in data och göra observationer har regeringen skickat ut fordon utrustade med den senaste teknologin och mätutrustningen på landets vägar. Dessa fordon är diskret märkta som civila eller kommersiella för att undvika uppmärksamhet, men deras verkliga syfte är att upptäcka anomalier som kan leda dem till loopen. De är fyllda med geigermätare, elektromagnetiska sensorer, LIDAR-system och avancerade GPS-enheter. Genom att samla in data hoppas forskarna kunna identifiera mönster eller signaler som avslöjar loopens närvaro och mekanismer.

Många av dessa expeditioner har återvänt utan konkreta resultat, vilket har gett upphov till frustration och skepticism inom teamet. Men varje liten avvikelse, varje märklig signal eller ovanligt fenomen, blir noggrant analyserat och jämfört med tidigare observationer. Trots de blygsamma framstegen tror professorn att de är på rätt spår. Han håller fast vid hoppet att varje expedition för dem ett steg närmare att förstå och kanske kontrollera loopen.

Tragiskt nog har några av deras egna fastnat i loopen under dessa undersökningar och inte återvänt. Vetenskapsmän och tekniker har försvunnit spårlöst, vilket ytterligare understryker faran och komplexiteten i deras uppdrag. Dessa förluster har ökat trycket på professoren och hans team att lyckas, inte bara för att lösa ett akademiskt mysterium, utan för att rädda liv och familjer.

Professorens drivkraft är en blandning av vetenskaplig nyfikenhet och personlig desperation. Hans upplevelse i loopen har lämnat djupa ärr, och han känner en moralisk och emotionell skyldighet att fortsätta sitt arbete. Varje dag som går utan att hitta en lösning är en dag då hans familj förblir i fara. Detta ger honom en obeveklig beslutsamhet och fokus som inspirerar och motiverar hans team.

Trots de enorma utmaningarna fortsätter regeringen och militären, under professorens ledning, att utforska och kartlägga loopen. Deras hopp är att en dag kunna hitta en metod att återvända till loopen med säkerhet och att ta med sig de som är fast där ut igen. Varje expedition, varje datapunkt, varje analys kan vara nyckeln till att låsa upp en av mänsklighetens största mysterier och att rädda de som är förlorade i den oändliga motorvägen.
 

Celledor

Hero
Joined
29 Sep 2003
Messages
1,035
Location
Uppsala
Tågbana
Ibland löper en tågräls parallellt med motorvägen, som en spegelbild av den oändliga vägen. Längs denna räls står tåg som fastnat i loopen och stannat på grund av brist på egen kraftförsörjning. Dessa tåg är en tyst påminnelse om de många som har blivit fångade i denna mystiska fälla. Passagerarna har tvingats kliva av och har försökt överleva så länge de kunnat ombord på tågen, innan de tvingats söka sig vidare.

Det är en blandning av tåg som står stilla beroende på var man befinner sig längs motorvägen. Ibland är det långa godståg vars vagnar innehåller mängder av förnödenheter, som konservburkar, kläder, och verktyg. Dessa tåg blir ovärderliga skatter för de överlevande, som försöker plundra och samla vad de kan för att överleva. Men lika ofta innehåller vagnarna saker som inte hjälper de överlevande, som till exempel byggmaterial, maskindelar, eller till och med skräp.

Några av dessa tåg har blivit grunden för nya byar. Vagnarna används som skydd och bostäder, och godsvagnarna blir lager för förnödenheter. Tågens robusta konstruktioner erbjuder ett skydd mot elementen och andra hot. På vissa platser har överlevande byggt upp hela samhällen runt dessa tåg, med rälsen som en central del av byns struktur.

Ibland kan man också stöta på passagerartåg, där interiörerna blivit temporära hem för de som inte har någon annanstans att ta vägen. Kupéerna är fyllda med tecken på liv: trasiga resväskor, personliga ägodelar, och matrester som vittnar om desperata överlevnadsförsök. Här kan man fortfarande hitta spår av de människor som en gång reste med tåget – dagböcker, fotografier och andra personliga föremål som berättar deras historia.

Det finns även berättelser om tåg som kolliderat med varandra. I vissa sektioner av rälsen kan man hitta två tåg som kraschat ihop, ståendes i ett kaotiskt virrvarr av metall och trasiga vagnar. Dessa platser är särskilt tragiska, då de ofta innehåller kroppar av dem som inte klarade sig. Det är en skrämmande påminnelse om loopens grymhet och oförutsägbarhet.

Det ryktas också om att några av de överlevande sett tåg som rör sig, som om de är bemannade av någon eller något som ännu har förmågan att driva dem framåt. Dessa berättelser sprider både hopp och rädsla, då ingen vet vad eller vem som kontrollerar dessa tåg.

För de som färdas längs motorvägen blir tågrälsen och de övergivna tågen både en resurs och en varning. De erbjuder skydd, förnödenheter och en möjlighet till överlevnad, men de påminner också ständigt om den farliga och oförutsägbara naturen av den värld de nu lever i. De överlevande lär sig snabbt att använda vad de kan från dessa tåg, men alltid med en känsla av att varje steg de tar är fyllt av osäkerhet och risk.
 

Celledor

Hero
Joined
29 Sep 2003
Messages
1,035
Location
Uppsala
Landskapet runt vägen:
Landskapet bredvid motorvägen är en blandning av olika terränger som skiftar mellan skog, berg och fält, vilket ger en varierande och ibland överväldigande vy för de som färdas längs vägen. De täta skogarna består av höga träd som kastar långa skuggor över motorvägen och skapar en känsla av isolering och mystik. Inne i skogarna kan man ibland skymta djur som rör sig, både vilda och tamdjur som förlorat sina ägare.

När motorvägen slingrar sig genom bergiga områden, är vägarna ofta branta och kurviga, med branta klippor som reser sig på ena sidan och djupa raviner på den andra. Utsikten från dessa höjder kan vara spektakulär, men också skrämmande, eftersom man vet att det inte finns några städer eller trygga hamnar i sikte, bara mer väg som sträcker sig mot horisonten.

Fälten är stora och öppna, med högt gräs som svajar i vinden. Här och där kan man se enstaka byggnader som en gammal bensinmack, en förfallen bondgård eller en övergiven rastplats. Dessa platser erbjuder ibland skydd och förnödenheter, men de är ofta plundrade och står som tysta vittnen om de människor som en gång använde dem.

Vid vissa punkter breder motorvägen ut sig och blir flerfilig, vilket skapar en känsla av storhet men också ödslighet. Ibland går vägen över broar, som sträcker sig över breda floder eller djupa dalar, och ibland försvinner den in i långa tunnlar som skär genom bergen. Dessa broar och tunnlar är strategiska punkter som många resenärer känner till och använder som landmärken.

Sjöar och små vattendrag kan också dyka upp vid sidan av vägen, deras stilla ytor reflekterar himlen och ger en falsk känsla av lugn. Rastplatser vid dessa sjöar kan erbjuda en tillfällig paus för dem som vågar stanna, men alltid med en vaksam blick på omgivningen.

Man kan ibland se längre än man vågar gå, med landskap som sträcker sig bortom synfältet. Det finns alltid en risk att gå för långt från motorvägen och plötsligt finna sig på en annan plats, vilse i loopens oändliga vägar. De som vågar utforska dessa avfarter gör det med en känsla av äventyr och fara, medvetna om att varje steg bort från vägen kan leda till det okända.

Landskapet runt motorvägen är både en resurs och en utmaning för överlevande, som måste navigera mellan dess olika terränger och använda dem till sin fördel. Skogar ger trä och skydd, berg erbjuder utsikt och varning, fält kan gömma hemligheter och faror, och vattendrag ger tillgång till vatten men också potentiella fiender. Detta varierande landskap skapar en konstant känsla av osäkerhet och spänning, där varje kurva och avfart kan avslöja något nytt och oväntat.
 

Celledor

Hero
Joined
29 Sep 2003
Messages
1,035
Location
Uppsala
Vägens skick
Motorvägen i loopen är lika varierande i sitt skick som landskapet som omger den. Vissa sträckor är väl underhållna och nästan nya, med jämna, svarta asfaltsbanor och tydliga vägmarkeringar som ger en känsla av säkerhet och framkomlighet. Dessa vägar erbjuder en lättnad för resenärerna, som kan njuta av en jämn färd utan att oroa sig för hinder eller faror.

Men det är bara en illusion av trygghet, eftersom andra delar av vägen är i betydligt sämre skick. På vissa sträckor är asfalten täckt av sprickor och hål, vilket tvingar fordon att sakta ner och navigera försiktigt för att undvika skador. Vägbanan kan vara full av skräp och övervuxen vegetation, som buskar och träd som trängt igenom och tagit över de gamla asfaltytorna.

Översvämningar har på vissa ställen lämnat djupa pölar och erosion som gjort vägen oframkomlig. Dessa sektioner är farliga att korsa, och resenärerna tvingas ofta att ta avfarter och leta efter alternativa vägar för att komma tillbaka på motorvägen på andra sidan av de förstörda områdena. Vissa delar av vägen har också drabbats av landskred, där massiva jordskred har svept bort delar av vägen och lämnat djupa raviner och blockerade passager.

I vissa fall har vägen nästan helt försvunnit under täta mattor av mossa och gräs, vilket gör det svårt att ens urskilja att det en gång var en väg där. Dessa överväxta sträckor känns mer som en del av naturen än en byggd struktur, och de kräver försiktighet och ibland även machetes eller andra redskap för att röja en väg framåt.

Broar och tunnlar kan också vara i varierande skick. Några broar är stabila och till synes orörda av tidens gång, medan andra är fallfärdiga, med trasiga räcken och sprickor som gör dem farliga att korsa. Tunnlar kan vara delvis kollapsade eller fyllda med vatten, vilket gör dem till svåra hinder som kräver omvägar.

Resenärer måste alltid vara beredda på att anpassa sig till vägens skick. Det är inte ovanligt att de tvingas ta en avfart och navigera genom en labyrint av mindre vägar och stigar för att undvika ett hinder, bara för att återigen försöka hitta vägen tillbaka upp på motorvägen på andra sidan av förstörelsen. Dessa avstickare är fyllda med sina egna risker och osäkerheter, och varje avfart är en chansning som kan leda till oväntade platser eller återvändsgränder.

Sammanfattningsvis är motorvägen i loopen en levande entitet som förändras och utmanar resenärerna på olika sätt. Från nyspridd asfalt till nästan igenvuxna ruiner, från översvämningar och landskred till fallfärdiga broar och tunnlar, varje del av vägen berättar en egen historia om förfallet och naturens återtagande, vilket gör varje resa till en oförutsägbar prövning av uthållighet och anpassningsförmåga.
 

JohanL

Myrmidon
Joined
23 Jan 2021
Messages
6,504
Vad är syftet med det hela? Fyller settingen någon funktion utöver stämningen?
 

JohanL

Myrmidon
Joined
23 Jan 2021
Messages
6,504
Inte helt med på vad du menar? Kan du utveckla? :)
Varför spelar man i just den här settingen? Vad har den för funktion för spelandet? Vad för sorts saker gör man här som man inte skulle göra annars? Utforskas några särskilda teman? Vad är den förväntade spelstilen?

Eller Jared Sorensens: ”What is your game about? How does your game do this? How does your game encourage / reward this?”

Den sortens saker.
 
Last edited:

Celledor

Hero
Joined
29 Sep 2003
Messages
1,035
Location
Uppsala
Varför spelar man i just den här settingen? Vad har den för funktion för spelandet? Vad för sorts saker gör man här som man inte skulle göra annars? Utforskas några särskilda teman? Vad är den förväntade spelstilen?

Eller Jared Sorensens: ”What is your game about? How does your game do this? How does your game encourage / reward this?”

Den sortens saker.
Ah, så det räcker inte bara med att sitta i bilen och tänka, hade det inte varit coolt med... ;)

Angående tema så kan jag tänka mig frustration av att vara fast i något man inte själv styr över, att inte kunna gå och göra det man vill. Att något drar tillbaka en till en plats man inte vill vara. Men med ett hopp, som kan vara en besatthet att försöka bryta det mönstret. Nu när jag skriver det så kanske man ska göra det till något som varje rollperson kämpar med i början av spelet. Att det blir som en analogi till ett beroende eller liknande.

Jag tror att spelet belönar utforskande av nya vägar genom avfarterna som dock är fyllt med risk. Att bara följa vägen leder till samma ställen, oftast någon form av stopp i form av en by eller naturligt hinder. Så man måste våga försöka ta sig förbi utan att veta vart man hamnar.

Spelet har en naturlig begränsning av att vara inlåst utan att det är en grotta, rymdstation eller liknande. Men inte en helt öppen värld där man kan gå vart som helst.

Angående spelstil så blir man nog rätt låt till att vara överlevare som försöker hitta hem. Att man ska våga ta sig ut utan att ha bakgrunden för det. Rollpersonegna är troligen helt vanliga människor som räkst hamna i loopen. Men visst kan ha ha bakgrund som militär, polis, osv.

Kanske inte det bästa svaret men något i alla fall.
 

THZ

Veteran
Joined
13 Apr 2016
Messages
193
1. Tanke/fråga:
Kan man resa i båda riktningarna....eller är det bara en huvudriktning och att man kommer tillbaka till ursprungspositionen om man åker tillräckligt långt?

2. Tanke/ ide:
Kan det vara så att vägen är samma som tiden? Dvs istället för att det ligger gamla vägar och kärror långt ifrån vägen så kan man åka "bakåt" på vägen och då åka in i allt äldre tider och att en dimbank ligger längst fram på vägen och sakta kryper undan och då avtäcker en ny vägsträcka..
Detta kräver dock att ovanstående inte gäller....här kan man åka i olika riktningar.

Byarna skulle då få olika "tidskänsla" och man skulle försöka slå sig ner i en "tid/by" som passar en.

3: Tanke/ ide:
Tror man för enkelhetens skulle bestämma att bensin och mat räcker i oändlighet men blir sämre med tiden....alla är hungriga men man dör inte direkt/ eller alls i svält, de blir bara svagare..... Bilarna går även utan bensin...men hackigt. Man kan ta sig framåt oändligt men inte snabbt.


Som sagt ingen sammanhållen världsbild från min sida utan mest spridda tankar när jag läser dessa forumsposter
 

Celledor

Hero
Joined
29 Sep 2003
Messages
1,035
Location
Uppsala
1. Tanke/fråga:
Kan man resa i båda riktningarna....eller är det bara en huvudriktning och att man kommer tillbaka till ursprungspositionen om man åker tillräckligt långt?

2. Tanke/ ide:
Kan det vara så att vägen är samma som tiden? Dvs istället för att det ligger gamla vägar och kärror långt ifrån vägen så kan man åka "bakåt" på vägen och då åka in i allt äldre tider och att en dimbank ligger längst fram på vägen och sakta kryper undan och då avtäcker en ny vägsträcka..
Detta kräver dock att ovanstående inte gäller....här kan man åka i olika riktningar.

Byarna skulle då få olika "tidskänsla" och man skulle försöka slå sig ner i en "tid/by" som passar en.

3: Tanke/ ide:
Tror man för enkelhetens skulle bestämma att bensin och mat räcker i oändlighet men blir sämre med tiden....alla är hungriga men man dör inte direkt/ eller alls i svält, de blir bara svagare..... Bilarna går även utan bensin...men hackigt. Man kan ta sig framåt oändligt men inte snabbt.


Som sagt ingen sammanhållen världsbild från min sida utan mest spridda tankar när jag läser dessa forumsposter
 

Celledor

Hero
Joined
29 Sep 2003
Messages
1,035
Location
Uppsala
1. Tanke/fråga:
Kan man resa i båda riktningarna....eller är det bara en huvudriktning och att man kommer tillbaka till ursprungspositionen om man åker tillräckligt långt?
Ja man kan åka åt båda riktningarna hur länge som helst. I alla fall tills man kommer till något hinder, en by, problem med vägen eller liknande. Så länge man inte tar en avfart/påfart så kan man åka fram och tillbaka mellan olika platser. Men det blir snabbt begränsat då allt ligger längst samma linje.

2. Tanke/ ide:
Kan det vara så att vägen är samma som tiden? Dvs istället för att det ligger gamla vägar och kärror långt ifrån vägen så kan man åka "bakåt" på vägen och då åka in i allt äldre tider och att en dimbank ligger längst fram på vägen och sakta kryper undan och då avtäcker en ny vägsträcka..

Detta kräver dock att ovanstående inte gäller....här kan man åka i olika riktningar.

Byarna skulle då få olika "tidskänsla" och man skulle försöka slå sig ner i en "tid/by" som passar en.
Det skulle man fortfarande kunna ha kvar trots att man kan åka år båda hållen. Man måste bara åka väldigt långt. Hur lång sträcka är ett år tillbaka? Att åka hundratals år tillbaka skulle då blir väldigt långt och ta lång tid. Såvida man inte hittar genvägar med olika kombinationer av avfart/påfarter. Tillslut så slutar det vara vägar utan bara är skog eller små stigar, om man åker tusentals år tillbaka. Kan vara lite coolt.

3: Tanke/ ide:
Tror man för enkelhetens skulle bestämma att bensin och mat räcker i oändlighet men blir sämre med tiden....alla är hungriga men man dör inte direkt/ eller alls i svält, de blir bara svagare..... Bilarna går även utan bensin...men hackigt. Man kan ta sig framåt oändligt men inte snabbt.
Ja det låser ju upp att man kan åka längre men tar bort lite av att man måste ta från nykomlingar.

Detta får mig att tänka på Steven King boken langoljärerna. Där är det ett plan som bibehåller din tid på insidan medan utsidan är dåtiden (eller vad det nu är). Skulle kunna vara något sådant, att tiden rör sig olika i det fordon man kom med så länge man är i det. Men blir snabbt bökigt med vad som gäller och inte. Blir man inte hungrig i bilen då eller?

Så det enkla är att bränslet tar slut men blir kanske för svårt. Och att ingen kan åka någonstans. Det är värt att tänka på.
 

JohanL

Myrmidon
Joined
23 Jan 2021
Messages
6,504
Detta får mig att tänka på Steven King boken langoljärerna.
Jämför Andrew Norton, som populariserades av Alan Moore - han är begränsad i rummet (han kan inte lämna London) men inte i tiden, på det motsatta viset mot oss andra. Det är inte en långsökt symbolik att vägen går obönhörligt framåt åt ett håll, på samma vis som tiden.
 

Sidd

”Bybo”
Joined
13 Dec 2016
Messages
3,784
Location
Oktoberlandet
Regeringens utredning
Regeringen och militären har länge hört rykten om den mystiska loopen, en plats där resenärer sägs fastna på en oändlig motorväg, förlorade för alltid om de inte hittar en väg ut. För de flesta framstår dessa berättelser som otroliga och avfärdas som skrönor, men några få inom maktens korridorer har tagit dem på allvar. Under ledning av en erfaren professor, som själv påstås ha överlevt loopen och lyckats ta sig ut, har regeringen startat ett hemligt projekt för att undersöka fenomenet.

Denna professor, drivs av en personlig tragedi - hans familj är fortfarande kvar i loopen, och han känner ett desperat behov av att lösa mysteriet och rädda dem. Hans kunskap och insikter är ovärderliga för projektet. Han har samlat en grupp av vetenskapsmän, ingenjörer och militära experter för att kartlägga och förstå loopen, med förhoppningen att någon gång hitta en väg tillbaka in och ut.

För att samla in data och göra observationer har regeringen skickat ut fordon utrustade med den senaste teknologin och mätutrustningen på landets vägar. Dessa fordon är diskret märkta som civila eller kommersiella för att undvika uppmärksamhet, men deras verkliga syfte är att upptäcka anomalier som kan leda dem till loopen. De är fyllda med geigermätare, elektromagnetiska sensorer, LIDAR-system och avancerade GPS-enheter. Genom att samla in data hoppas forskarna kunna identifiera mönster eller signaler som avslöjar loopens närvaro och mekanismer.

Många av dessa expeditioner har återvänt utan konkreta resultat, vilket har gett upphov till frustration och skepticism inom teamet. Men varje liten avvikelse, varje märklig signal eller ovanligt fenomen, blir noggrant analyserat och jämfört med tidigare observationer. Trots de blygsamma framstegen tror professorn att de är på rätt spår. Han håller fast vid hoppet att varje expedition för dem ett steg närmare att förstå och kanske kontrollera loopen.

Tragiskt nog har några av deras egna fastnat i loopen under dessa undersökningar och inte återvänt. Vetenskapsmän och tekniker har försvunnit spårlöst, vilket ytterligare understryker faran och komplexiteten i deras uppdrag. Dessa förluster har ökat trycket på professoren och hans team att lyckas, inte bara för att lösa ett akademiskt mysterium, utan för att rädda liv och familjer.

Professorens drivkraft är en blandning av vetenskaplig nyfikenhet och personlig desperation. Hans upplevelse i loopen har lämnat djupa ärr, och han känner en moralisk och emotionell skyldighet att fortsätta sitt arbete. Varje dag som går utan att hitta en lösning är en dag då hans familj förblir i fara. Detta ger honom en obeveklig beslutsamhet och fokus som inspirerar och motiverar hans team.

Trots de enorma utmaningarna fortsätter regeringen och militären, under professorens ledning, att utforska och kartlägga loopen. Deras hopp är att en dag kunna hitta en metod att återvända till loopen med säkerhet och att ta med sig de som är fast där ut igen. Varje expedition, varje datapunkt, varje analys kan vara nyckeln till att låsa upp en av mänsklighetens största mysterier och att rädda de som är förlorade i den oändliga motorvägen.
Riktigt häftigt rollspelsprojekt👍
Denna post ”Regeringens utredning” ger ett bra djup på hela situationen men hamnade dock ”helt utanför” spelets värld. Skulle kunna vara en inspirerande baksidestext för en tryckt upplaga.
Ser fram emot att läsa mer😇
 

Celledor

Hero
Joined
29 Sep 2003
Messages
1,035
Location
Uppsala
Riktigt häftigt rollspelsprojekt👍
Denna post ”Regeringens utredning” ger ett bra djup på hela situationen men hamnade dock ”helt utanför” spelets värld. Skulle kunna vara en inspirerande baksidestext för en tryckt upplaga.
Ser fram emot att läsa mer😇
Tackar.

Det är inte helt utanför. Jag tänker mig att man skulle kunna spela agenter eller forskare som tagit sig in i loopen eller försöker göra det.

Om ens rollperson tagit sig ut så kommer denna troligen bli besökt av agenter. Eller om rollpersonen försöker återvända så kanske denna lyckas hitta regeringens planer.

Man kanske möter en person i loopen som arbetat med regeringen men blivit fast eller till och med valt att ta sig in för att smita från något.
 
Top