Jag provar en gång till:
Okej... Jag provar en gång till, i vanlig ordning är det risk för långa meningar:
Tre nya otäcka meningar:
<font face="times"><big>Det började som en oskyldig lek, några glada ungdomar som fnissandes hade samlats runt ett ouijabräde och ställde oseriösa frågor som om det hade varit lättsam partyunderhållning, och allra flamsigast blev det kanske när Fredrik, som fortfarande var rätt skakis efter sitt självmordförsök, (och han var väldigt avvaktande till en början) plötsligt hade blivit glad i hågen och höll hårt i glaset för att styra det runt på brädet (vilket han förstås sedan förnekade att han hade gjort) för att stava "</font face><font face="arial">NI SKALL ALLA DÖ I EN EXPLOSION</font face><font face="times">" och sedan skratta glatt åt detta, varpå vi förstod att han hade börjat få lite perspektiv på livet och var på bättringsvägen.
Det hela blev dock raskt kusligt efter att Maria retsamt hade avbrutit en kyss från sin pojkvän Martin och tänkte göra honom lite svartsjuk genom att fråga "oh, ande, vem här i rummet är jag näst mest förälskad i?" varpå glaset klart och tydligt bokstaverade just namnet "</font face><font face="arial">MARTIN</font face><font face="times">", vilket förstås omedelbart gjorde henne rasande och hon frågade surt vem det var som hade spelat henne detta spratt, vilket ju blev oerhört pinsamt eftersom vi alla på något sätt visste att hon och Martin inte hade så mycket gemensamt och att hon i själva verket var betydligt mer intresserad av Peter.
Hon anklagade först Peter, men han var väldigt övertygande så hon riktade sig istället mot Fredrik och vid det laget hade Martin också börjat brusa upp sig, mest kanske på grund av sårad stolthet, men Fredrik bara skrattade som besatt och pekade på brädet "jag svär, vi har verkligen fått kontakt, titta själva!" och döm av vår förvåning när vi plötsligt såg glaset rulla fram över brädet på egen hand, ryckandes av och an för att bokstavera fram ett och samma ord om och om igen, och trots att vi rusade fram så fort vi kunde för att titta på spektaklet så hann vi bara precis förvisa oss om vad det var för budskap som presenteras för oss innan John hade rivit av en tändsticka mot asken för att tända sin cigarett; så våra sista ord i livet måste ha varit "...agasl äckagasl äckagasl äckagasläcka GASLÄCKA, åh herregud, John, tänd inte den där tändstickan!"</big></font face>
/Rising
tycker den här fick rätt bra flyt, trots dess extrema längd.
