Erik Brickman
Veteran
Okej okej, jag medger att jag rörde ihop det lite med att dels ondgöra mig över och klaga över Chronopia som spel och samtidigt D20-tärningssystem i allmänhet. I´m sorry.
Det är två olika saker.
Men nåt som jag inte håller med om är att DoD (läs Ereb Altor) skulle varit ett rollspel utan röd tråd. För mig ÄR den speciella setting som Ereb Altor trots allt var en röd tråd. Conan-/samuraj- och grekisk mytologi-områdena i den världen tillhör nämlgen samtliga en och samma genre; den medeltida eller åtminstone den pseudo-medeltida. Alltså om man ska vara otroligt petig så kan man hävda att Conan är en värld alltså en egen tid, medans samurajer och greker och
hade sina egna tider och stilar som grund för rollspel. Men nej, för mig är olika rollspelsstilar något mycket mer; skräck, sword and sorcery, rymd, western, etc. Och dom olika genrerna med så vittskilda typer av världar är det som egentligen menas med olika rollspelsstilar tycker jag.
Detta innehöll inte Ereb Altor. Men däremot Chronopia.
Därför spyr jag galla över Chronopia...
...och kobolder i all ära, men erkänn att det är roligast att spela med folk som verkligen ger allt i sin karaktärs-rollprestation och lever sig in i ett äventyr?
Varför ska man (som det heter i Karlskoga) boffra sig fram igenom världen, alltså hacka och slå och slakta och bara fireballa sig genom alla problem, när man kan uppleva saker på många fler nivåer med alla ingredienser.
Alltså, våld är väldigt kul i RPG ibland, men bara våld och ingen story gör ingen glad om inte dom som spelar inte har krupit upp ur sandlådan än. Ett riktigt bra äventyr innehåller alla dessa saker: story telling, role-playing, hack&slash, problem solving och ett stort fett wow!
End of line.
Man får stå ut med mycket om man ska vara outstanding.
Signing off. D.
Det är två olika saker.
Men nåt som jag inte håller med om är att DoD (läs Ereb Altor) skulle varit ett rollspel utan röd tråd. För mig ÄR den speciella setting som Ereb Altor trots allt var en röd tråd. Conan-/samuraj- och grekisk mytologi-områdena i den världen tillhör nämlgen samtliga en och samma genre; den medeltida eller åtminstone den pseudo-medeltida. Alltså om man ska vara otroligt petig så kan man hävda att Conan är en värld alltså en egen tid, medans samurajer och greker och
hade sina egna tider och stilar som grund för rollspel. Men nej, för mig är olika rollspelsstilar något mycket mer; skräck, sword and sorcery, rymd, western, etc. Och dom olika genrerna med så vittskilda typer av världar är det som egentligen menas med olika rollspelsstilar tycker jag.
Detta innehöll inte Ereb Altor. Men däremot Chronopia.
Därför spyr jag galla över Chronopia...
...och kobolder i all ära, men erkänn att det är roligast att spela med folk som verkligen ger allt i sin karaktärs-rollprestation och lever sig in i ett äventyr?
Varför ska man (som det heter i Karlskoga) boffra sig fram igenom världen, alltså hacka och slå och slakta och bara fireballa sig genom alla problem, när man kan uppleva saker på många fler nivåer med alla ingredienser.
Alltså, våld är väldigt kul i RPG ibland, men bara våld och ingen story gör ingen glad om inte dom som spelar inte har krupit upp ur sandlådan än. Ett riktigt bra äventyr innehåller alla dessa saker: story telling, role-playing, hack&slash, problem solving och ett stort fett wow!
End of line.
Man får stå ut med mycket om man ska vara outstanding.
Signing off. D.
