Uppror och revolutionskampanjer

God45

Estet-Conan
Joined
23 Oct 2012
Messages
14,562
Har någon tanke någon gång om att börja i "slutet" på ett uppror.
Spelarna är en del av rebellarmen som marscherar och anfaller den onde härskarens boning...
Men, det går åt helvete, härskaren är långt starkaren än förväntat och krossar lätt motståndet, antagligen genom någon magi eller magiskt vapen.
Sen är det hur spelarna hanterar efterbörden av detta. Försöker de samla ihop skramlet av de som överlevde ocj försöka på nytt? Efterforska hur man stoppar magin för att ge dem en bättre chans?
Byta sida och stötta den onde härskaren istället? osv osv
Nagalisitu av Caleb Stokes (tror inte det är ute ännu?) är lite detta. Spelet börjar när slavarna har störtat sina odödliga trollkarls härskare. Men de har ingen utbildning, de har inga resurser, de kan inte lämna platsen de är på (pga magi) och allting är fucked. Pga att man kan lämna till en annan värld där tiden går annorlunda kan man hjälpa dem genom att hämta experter med mera som hjälper dem bygga upp ett samhälle. Men vilken ordning man gör det i avgör jättemycket. Tänker du ge dem lärare eller präster först? Jordbruk eller industri? Du kan inte göra allting på en gång.
 

Måns

Hipsteranka
Joined
12 Nov 2001
Messages
14,017
Location
Athos
Har någon tanke någon gång om att börja i "slutet" på ett uppror.
Absolut. Och har skrivit in detta i Kopparhavets hjältar. Kishatet har erövrat Kardunien vars inhemska befolkning har radikaliserats. Konungen har flytt till Faltrax med sitt trogna hov och övriga flyktingar men har i realiteten ingen möjlighet att slå tillbaka. Vi har gjort RP till den kampanjen men inte kommit längre än så. Liknelserna är snarast Kuba eller Iran efter respektive revolution. Eller kanske Afghanistan idag även om den senaste utvecklingen skedde efter vi skrivit klart.
 

Skarpskytten

KOBOLD
Joined
18 May 2007
Messages
4,595
Location
Trakien
Har någon tanke någon gång om att börja i "slutet" på ett uppror.
Spelarna är en del av rebellarmen som marscherar och anfaller den onde härskarens boning...
Men, det går åt helvete, härskaren är långt starkaren än förväntat och krossar lätt motståndet, antagligen genom någon magi eller magiskt vapen.
Sen är det hur spelarna hanterar efterbörden av detta. Försöker de samla ihop skramlet av de som överlevde ocj försöka på nytt? Efterforska hur man stoppar magin för att ge dem en bättre chans?
Byta sida och stötta den onde härskaren istället? osv osv
Man skulle också kunna börja just efter att regimen störtas av en allians som bara hållit samman pga ett gemensamt hat mot denna. Nu vill några ha folkvälde, andra envälde, vissa kosmopolitism, andra etnisk renhet, vissa sekularism, andra teokrati, etc.
 

Sinisa_

Aeronautisk bokbindare
Joined
2 Jul 2022
Messages
292
Jag är väl numera lite ambivalent till China Mieville, på sättet man kanske bara är till de man en gång älskat närmast förbehållslöst; med det sagt handlar ju både The Scar och Iron Council väldigt explicit om två sorters uppror mot en stat i fantasymiljö; i synnerhet Iron Council innehåller nog saker att plocka ner från väggarna och ta med hem. Tyvärr är det så länge sen jag läste dem att jag inte kan ge konkreta exempel.
 

Brödbane

Kristallkrönikör
Joined
1 Oct 2020
Messages
427
Har tyvärr inte spelat eller SL:at någon gedigen revolution. Det närmaste var i Coriolis när min spelgrupp fick assistera en folkarme att inta en stad kontrollerad av Syndikatet. Det var mer ett medel för ett mål snarare än ett mål i sig själv.

Däremot är jag väldigt sugen på att testa Mutant: Genlab Alfa som ju är en revolutionsfabel. Framförallt den engelska versionen som också inkluderar ett system för att styra Upproret på en mer strategisk nivå känns relevant att nämna.
 

God45

Estet-Conan
Joined
23 Oct 2012
Messages
14,562
Man skulle också kunna börja just efter att regimen störtas av en allians som bara hållit samman pga ett gemensamt hat mot denna. Nu vill några ha folkvälde, andra envälde, vissa kosmopolitism, andra etnisk renhet, vissa sekularism, andra teokrati, etc.
Det är här 4ed Dark Sun börjar med Tyr. Alliansen har precis störtat magikerkungen och nu knakar alliansen i fogarna. Ingen litar på eller gillar magikerna… Men nu har de format ett trollkarlsråd och hävdar att de styr staden…
 

Troberg

Sinister eater
Joined
27 Jun 2001
Messages
17,326
Ett problem med revolutioner som rollspelsstoff är väl att revolutioner till sin natur är låginformationsmiljöer där händelseutvecklingen är mycket oförutsägbar. Det gör det ju svårt att agera målmedvetet. (snip)

Inte ett oöverkomligt problem, förstås, men det är kanske värt att fundera på hur man kan låta spelarna känna att deras handlingar är meningsfulla och taktiskt överblickbara samtidigt som man bibehåller känslan av kaos och paranoia som kännetecknar en bra revolution.
Det ser jag som en tillgång. Revolutioner är inte logiska och förutsägbara. De är röriga, förvirrade och allmänt soppiga tillställningar.

Som spelledare så gör det min uppgift så mycket lättare. Jag kan ganska lätt skapa spelmässigt intressanta situationer, utan att behöva analysera hela läget i detalj. Spelarna tittar genom ett nyckelhål på ett krogslagsmål, deras vy av händelserna är begränsad. Då behöver jag inte ha så mycket mer koll än spelarna, och kan istället ge dem spännande highlights som driver saker i en intressant riktning, baserat på vad spelarna verkar vilja göra.
 

Genesis

Pa' ti 泣き, chicken teriyaki
Joined
17 Aug 2000
Messages
11,810
Location
Göteborg
Ja, det känns som att många gör antagandet att om det finns en revolution så ska rollpersonerna ha något inflytande i huruvida den lyckas eller ej, men det känns ju inte givet. De flesta individer har ingen påverkan. Kanske finns inte en enda person som har en påverkan på huruvida revolutionen lyckas eller ej. Kanske är det en desorganiserad, kaotisk rörelse och inte en taktisk kamp styrd från en centraliserad plats. Kanske är det en hopplös kamp som inte har någon chans att lyckas (Hongkong). Kanske är det en överväldigande kraft som inte kan stoppas (Sri Lanka). Låt rollpersonerna uppleva hur det är att leva genom en revolution istället för att låta dem avgöra den.
 

Måns

Hipsteranka
Joined
12 Nov 2001
Messages
14,017
Location
Athos
Jag är väl numera lite ambivalent till China Mieville, på sättet man kanske bara är till de man en gång älskat närmast förbehållslöst;
Finns det någon anledning till ambivalensen? Älskar nämligen Mievielle och håller helt med om att det ofta punkiga perspektivet lämpar sig väl för den typen av konflikter och berättelser vi pratar om (med det vill jag alltså förklara att jag inte är off topic! :) )
 

Sinisa_

Aeronautisk bokbindare
Joined
2 Jul 2022
Messages
292
Finns det någon anledning till ambivalensen?
Alltså jag tycker fortfarande att han har skrivit mycket fantastiska saker. Men ibland lyser liksom det marxistiska ärendet och det väldigt specifikt och daterat vänsterakademiska igenom lite för... duktigt. Jag tror att jag har svårt för en viss ton för att jag är så bekant med den ifrån mina egna sammanhang, så att säga:

”The railway cuts through the land. It is an intervention, a straight line that interrupts the rythm of the living world; imperial power reaching out from the center to terrtorialize the periphery.”

(En lite orättvis parafras, inte ett citat).

Under åren när jag själv läste, jag vet inte, Deleuze och Hardt&Negri och Mbembe och sånt, och tyckte det var det fetaste som fanns, så älskade jag som sagt Mieville helt förbehållöst, just för hans sätt att använda en blick ifrån ”min” värld på fantasy, och skrev om monster och det omänskliga på ett sätt som verkligen ansträngde sig för att inte vara konservativt. Khepris, The Brucolac, hela grejen med de där kroppsmodifikationerna som brottslingar straffas med. Det är ju genialt.

Jag tror att min ambivalens kanske bara handlar om att jag söker mer eskapism i mitt läsande för tillfället, eller i att Mieville har fått så många epigoner att han ibland känns som en kliché eller kopia av sig själv (Lex Tranströmer, om man råkar läsa poesi).

Men alltså, han är en av författarna vars författarskap jag nästan har läst mig igenom två eller tre gånger i sin helhet, så på det stora hela är det liksom - mer ”även solen har sina fläckar” än att jag tycker att han är en dålig författare.
 

Sinisa_

Aeronautisk bokbindare
Joined
2 Jul 2022
Messages
292
Nu bygger detta på en scen ur Dark Knight Rises mer än på historisk kunskap om hur det egentligen ser ut strax efter en revolution, men vore inte en intressant premiss att rollpersonerna arbetar som åklagarens eller försvararnas utredare och underhuggare i någon typ av mycket opålitlig revolutionär folkdomstol? Typ att de ska samla bevis på att en av ledarna i det nya kabinettet har förrått revolutionen, och istället upptäcker att

t10
1 Den utpekade förrädaren i själva verket är den enda som inte har sålt revolutionen till utländska regeringar eller bankirer
2 Revolutionen är moraliskt tveksam/ smutsig/ förkastlig
3 Revolutionen styrs av småborgare som vill åt aristokraternas svartkonstböcker, som de förstås inte kommer hantera lika ansvarsfullt som de förra, blåblodiga ägarna - de senares övriga brister till trots
4 Det krälande mörkret

Osv.
 

entomophobiac

Mysteriemarodör
Joined
6 Sep 2000
Messages
7,241
Location
Uppsala
Gustav måste dö är ju historien om det genomsvenska kuppförsöket som skulle följa på Gurra III:s mord. (Vi störtar kungar ungefär som vi bygger regalskepp.)

Som @Genesis gillar ju jag att det har en historisk förlaga och att det därför handlar om de inblandade individerna och hur de spelar “spelet” om makten mer än om kuppförsöket i sig.

Men åtminstone i en av spelomgångarna lyckades kuppen.
 
Joined
15 Nov 2004
Messages
2,681
Location
K-town
Tror jag kommer använda upproret och allt kaos som ett sceneri istället för att det blir fokus, men att RPna blir indragna i en del skit.
Har en idé om att en mycket viktig person blir lönnmördad och att förövarna sedan gömmer sig i RPnas by, och att hela byn blir bestraffad för att de "gömt" gärningsmännen. Det är grunden jag funderat kring so far.
 
Last edited:

Svarte Faraonen

Alternative sexual archetype ('fastest mario')
Joined
12 Oct 2000
Messages
9,883
Location
Värnhem, Malmö
God inspiration kan vara De fattigas krig av Éric Vuillard. Det är ingen lång bok, drygt hundra sidor bara, och tar sitt avstamp i senmedeltidens och renässansens bondeuppror.
 

Måns

Hipsteranka
Joined
12 Nov 2001
Messages
14,017
Location
Athos
Man kan ju även kika på antikens Rom. Befann sig i ett stadie av för-, under- eller efterrevolution typ jämt.
 
Joined
28 Nov 2006
Messages
1,198
Location
Nirvana
De två tv-serierna Handmaid’s Tale och The Man in the High Castle kretsar kring uppror mot auktoritära regimer. Det finns mycket att säga om hur de expanderar och omtolkar de litterära förlagorna, men en sak jag har fäst mig vid är världsbyggandet. Både karaktärer och platser skapas ur motståndet som situation. Exempelvis blir både San Fransisco och New York helt andra platser. Det finns också (i jämförelse med vår värld) periferier där konflikterna gestaltar sig på andra och ibland mer dramatiska sätt. Dessutom kan man fundera på vilken funktion tidslinjer har i de här två settingarna. Det finns många dramatiska situationer, men de är olika synliga på olika platser. Ett attentat i huvudstaden kanske inte alls påverkar dem vid fronten.

Jag tycker att det är två exempel på intressant världsbyggande, som man säkert också kan ha nytta av i en rollspelskampanj om uppror och revolution.
 
Last edited:

Sinisa_

Aeronautisk bokbindare
Joined
2 Jul 2022
Messages
292
På tal om teveserier om uppror mot auktoritära regimer: V. Kommer ni ihåg den? Originalet då, med Mike Donovan och Diana och Daniel som förrådde mänskligheten och tvingade någon stackare att kyssa hans stövlar? Och Michael Ironside med Uzi. Gud, varför är inte V ett officiellt rollspel? Jag har ett vagt minne av att detta har diskuterats här förut, men ändå. Fria Ligan gillar ju till exempel att köpa licenser från åttiotalet, och utan att ha någon koll på något alls inbillar jag mig att deras system skulle passa perfekt för att bygga upp en motståndsrörelse, med en hemlig bas i en gammal skola, och så vidare? Eller? Eventuellt med alternativa sorters invaderande aliens, lite modulärt sådär, som i Night's Black Agents.

Slut på OT.
 
Joined
28 Nov 2006
Messages
1,198
Location
Nirvana
På tal om teveserier om uppror mot auktoritära regimer: V. Kommer ni ihåg den? Originalet då, med Mike Donovan och Diana och Daniel som förrådde mänskligheten och tvingade någon stackare att kyssa hans stövlar? Och Michael Ironside med Uzi. Gud, varför är inte V ett officiellt rollspel? Jag har ett vagt minne av att detta har diskuterats här förut, men ändå. Fria Ligan gillar ju till exempel att köpa licenser från åttiotalet, och utan att ha någon koll på något alls inbillar jag mig att deras system skulle passa perfekt för att bygga upp en motståndsrörelse, med en hemlig bas i en gammal skola, och så vidare? Eller? Eventuellt med alternativa sorters invaderande aliens, lite modulärt sådär, som i Night's Black Agents.

Slut på OT.
Jag har redan, mest som en tankelek, föreslagit tv-serien V som ett rollspel i någon tråd. Det väckte oerhörd vrede från en forumit här. Jag minns inte alla detaljerna, men det var något om en vag (om ens någon) koppling mellan tv-seriens ödlor och en antisemitisk miljöaktivist i Storbritannien. Vad jag förstår hade han ballat ur långt efter det att V sändes på tv, men jag är dåligt insatt i hans personhistoria. Hette han Icke?

Själv minns jag V-serien med stor glädje. En kalkon som hade allt! Var särskilt förtjust i scenen där Diana sväljer en råtta eller hamster hel. Vilket lömskt tilltag!

Edit: Jag vill förtydliga att jag INTE är antisemit, om nu någon skulle få för sig det.
 
Last edited:

JohanL

Swashbuckler
Joined
23 Jan 2021
Messages
2,520
Jag har redan, mest som en tankelek, föreslagit tv-serien V som ett rollspel i någon tråd. Det väckte oerhörd vrede från en forumit här. Jag minns inte alla detaljerna, men det var något om en vag (om ens någon) koppling mellan tv-seriens ödlor och en antisemitisk miljöaktivist i Storbritannien. Vad jag förstår hade han ballat ur långt efter det att V sändes på tv, men jag är dåligt insatt i hans personhistoria. Hette han Icke?

Själv minns jag V-serien med stor glädje. En kalkon som hade allt! Var särskilt förtjust i scenen där Diana sväljer en råtta eller hamster hel. Vilket lömskt tilltag!

Edit: Jag vill förtydliga att jag INTE är antisemit, om nu någon skulle få för sig det.
I någon mening går det förstås alltid att tolka Den Stora Konspirationen som antisemitisk (värt att nämna att David Icke, när folk tyckte att han förstås menade judar egentligen, var noga med att säga att nej, han menar rymdödlor). Men setupen i V, där det är vetenskapare som är det stora målet för repressionerna, är svår att tolka som annat än att det är de förföljda som man ska jämföra med judar, inte rymdödlorna.
 
Top