D&D Uppmuntrar DnD ett barnsligt uttryck?

nano

nano

Diehard, death or glory Toad
Joined
25 Apr 2019
Messages
878
Tja! Jag har när jag testat DnD upplevt att karaktärsrösterna har varit betydligt barnsligare i ord och tonläge än i andra rollspel. Att folk väljer att prata som Obelix, Gargamel eller mössen i Askungen ganska ofta. Kanske kunde bero på att de anser att fantasy låter lite larvigt på deras eget språk (jag har främst spelat på engelska), så amrisarna har gjort en kultur av att göra det extra barnsligt.

Vad tycker ni, upplevt liknande? Vad om så kan det bero på? Om inte, vadan skillnaden i upplevelse?
 
Jo, jag fattar vad du menar. Det är något med DnDs fantasy som känns lite serietidning. Också att man kan spela som en humanoid drake och sånt tokeri.
 
RasmusL said:
Jag skyller ALLT på Mercer och hans gäng, estetiken är ju inte direkt mer serietidning än Drakar och Demoner.
Click to expand...
Kvack!

Edit: medhåll om Mercer.
 
Last edited:
Ja definitivt ja .

Jag har upplevt detta med framförallt amerikaner på roll20 ,

Jag tycker iofs att DnD brukar leda till ett ganska barnsligt spelande när amerikaner är inblandade som sträcker sig långt utöver röster .

Vet inte om man skall skylla på amerikanerna eller på DnD
 
Men för att kommentera om röster som jag stött på när jag spelat med amerikaner

Dvärgar som pratar skotska är ju en evig klassiker

Barder som bryter på franska och pratar som en flamboyant flaming homosexual är inte heller ovanligt

Nekromantiker som pratar som Skeletor har jag stött på

Tabaxi Munkar som pratar med tillgjord asiatisk brytning

Vampyrer som pratar med nån tillgjord slavisk brytning är ganska vanligt

Och förstås barbarer som alla pratar som arnie i Conan

Osv osv osv
 
nano said:
Tja! Jag har när jag testat DnD upplevt att karaktärsrösterna har varit betydligt barnsligare i ord och tonläge än i andra rollspel. Att folk väljer att prata som Obelix, Gargamel eller mössen i Askungen ganska ofta. Kanske kunde bero på att de anser att fantasy låter lite larvigt på deras eget språk (jag har främst spelat på engelska), så amrisarna har gjort en kultur av att göra det extra barnsligt.

Vad tycker ni, upplevt liknande? Vad om så kan det bero på? Om inte, vadan skillnaden i upplevelse?
Click to expand...
1. Jag tittar inte på Critical Role för jag tycker att det är brnsligt.
2. Jag tycker att amerikaner är barnsliga och skulle inte spela i en spelgrupp med amerikaner.
3. Om någon fåntratt förställde rösten i min spelgrupp skulle jag antingen få personen utsparkad, eller själv lämna gruppen.

I övrigt förstår jag inte frågeställningen, jag tycker inte att DnD är barnsligt.
 
Jag tror förövrigt inte att Mr.Mercer är boven i dramat utan jag upplevde barnsligheter i samband med DnD långt innan Mercer blev stor , skotska dvärgar och arnie barbarer var stapelvara på roll20 .


Roll20 lanserades 2012

Critical role lanserades 2015

Fenomenet med tillgjorda röster i rollspel fanns in the American gamers minds långt innan critical role
 
Alltså som spelledare gör jag röster och dialekter ibland till SLP oavsett viilket system det är, även när jag spelar men då brukar vara ganska nedtonad (Just nu spelar jag en Texas Ranger som svarar yeeeeep till alla frågor och börjar varje mening med weeell).

Att göra röster ser jag inte direkt som barnsligt. Problemet ligger väl i hur rösterna är och vad syftet med rösten är.
Gör du en röst för att differa mellan olika karaktärer, eller gör du en röst för att få folk att skratta. Båda kan ha sin plats, men stor skillnad mellan dem.

Angående Critical Role så existerar dem för att underhålla sin publik som primära syfte, deras egna spelande är sekundärt. Såledesbör man inte försöka kopiera vad dem gör.


Sen tror jag som nämnts tidigare att D&D är i sin natur överdrivet och en anings barnsligt. Du har vandrandre sköldpaddor och gnomer samt trollkarlar som förvandlar folk till får. Det är svårt att ta det seriöst ur ett narrativt perspektiv.
 
Vi kan absolut vara lite barnsliga när vi spelar D&D. Eller något annat spel. Ibland behöver man få vara lite barnslig, men inte mer i D&D än något annat.

Jag gör lite dialekter ibland när spelarna träffar rollfigurer som behöver ha något särdrag. Inte för att jag är speciellt bra på dialekter, så det kanske också är barnsligt.
 
DanielSchenström said:
Jag skulle säga nej. Ingen av utgåvorna jag läst (OD&D 1, BECMI, AD&D 1-5) har någon sektion om att man bör uttrycka sig barnsligt.
Click to expand...
Nu kan det ju vara så att estetiken eller semantiken i spelet uppmanar till ett barnsligt spelande snarare än att spelet uttryckligen säger svart på vitt att detta spel skall spelas barnsligt .



Du har talande sköldpaddor , imperialistiska rymdflodhästar mm mm . Ganska svårt att ta seriöst
 
Jag vet med mig att jag är mer oseriös/teatralisk i mina uttryck när jag spelar goblin eller anka.

Annars tänker jag mig att folk är inspirerade av tecknat, kanske Dragonlance-serien, He-man och liknande serier.
 
Rickard said:
Jag vet med mig att jag är mer oseriös/teatralisk i mina uttryck när jag spelar goblin eller anka.

Annars tänker jag mig att folk är inspirerade av tecknat, kanske Dragonlance-serien, He-man och liknande serier.
Click to expand...
Detta är min tanke också att många fick sin första smak av talande fantasy genom 80-tals fantasy barnprogram som heman , thunder Cats , thundarr osv .
 
Jag har haft känslan att fantasygenren i Europa ofta jobbar med mer direkta historiska förlagor, medan man i USA oftare går en omväg via fiktion och är mindre brydd av att försöka matcha någon viss historisk epok. Jag tror det påverkar att amerikansk fantasygestaltning kanske oftare blir en lek med fiktionstroper. Jag tror också det spelar in att den europeisk preferensen i fiktion generellt sett är smutsigare och mer jordnära.
 
Dr_Dängrot said:
Ser jag det här så kommer jag inte ta spelet i fråga seriöst


View attachment 8906View attachment 8907
Click to expand...
Fast kan man inte säga samma sak om alla ankor, rubbitar, klassiska (som från innan modern tid) monster som bara är fåniga med dagens mot-o-mätt, överdrivna axelskydd under vissa perioder, med mera, som finns i svenska rollspel
 
Svarte Faraonen said:
Jag tror också det spelar in att den europeisk preferensen i fiktion generellt sett är smutsigare och mer jordnära.
Click to expand...
Jag är inte säker på det här. Jag hör om det men det mesta Europeiska jag har sett är öppet på sådant sett att man kan spela vad man vill, så du kan lika gärna gör a det skitigt som inte ha det skitigt.

O samma sak gäller flera jänkar rollspel, du kan lika gärna köra smutsigt som icke-smutsigt i de flesta där.

O jag har sett spel från båda sidorna Atlanten som kör hårt på att de ska vara smutsiga o "jordnära" (vad det nu betyder), likt jag har sett båda sidorna ha spel som är rena o trevliga o inte försöker vara realistiska utan erbjuda en plats för att ha trevligt o roliga äventyr.
 
Gamiel said:
Fast kan man inte säga samma sak om alla ankor, rubbitar, klassiska (som från innan modern tid) monster som bara är fåniga med dagens mot-o-mätt, överdrivna axelskydd under vissa perioder, med mera, som finns i svenska rollspel
Click to expand...
Yes jag tar inte mutant eller gamma world och rubbitar eller björnar i ishockeyrustning seriöst heller vilket framkommit i tidigare trådar.

Sedan behöver inte chucklefuckery och humor och oseriösitet nödvändigtvis vara något dåligt .

Så länge alla är ombord på skutan och vi alla seglar åt samma håll.

Men estetik och ton i ett spel kan göra mycket för hur spelet upplevs av mig som betraktare
 
Svarte Faraonen said:
Jag har haft känslan att fantasygenren i Europa ofta jobbar med mer direkta historiska förlagor, medan man i USA oftare går en omväg via fiktion och är mindre brydd av att försöka matcha någon viss historisk epok. Jag tror det påverkar att amerikansk fantasygestaltning kanske oftare blir en lek med fiktionstroper. Jag tror också det spelar in att den europeisk preferensen i fiktion generellt sett är smutsigare och mer jordnära.
Click to expand...

Amerikaner har ju ingen historia.

När man snackar gamla saker med amerikaner tänker de 1800-tal, medan kyrkan där jag bor är från vikingatiden (även om den fick sitt nuvarande utseende på 1600-talet).

Européer har myter och sagor att plocka ifrån, medan amerikanerna har bara sin fantasylitteratur, som Conan, att plocka ifrån.
 
anth said:
Amerikaner har ju ingen historia.

När man snackar gamla saker med amerikaner tänker de 1800-tal, medan kyrkan där jag bor är från vikingatiden (även om den fick sitt nuvarande utseende på 1600-talet).

Européer har myter och sagor att plocka ifrån, medan amerikanerna har bara sin fantasylitteratur, som Conan, att plocka ifrån.
Click to expand...
In America 200 years is a long time. In Europe 200 miles is a long distance.
 
anth said:
Européer har myter och sagor att plocka ifrån, medan amerikanerna har bara sin fantasylitteratur, som Conan, att plocka ifrån.
Click to expand...

Tycker det här är något av en förenkling. Vi plockar alla från samma Hollywood idag. Att Europa har "mer historia", förutom att det utgår från en kolonial världsbild, innebär heller inte att européer har någon inblick i den.

Vi vill gärna tro att vi vet mer än vi vet, kort och gott. (En egenskap vi däremot har gemensamt med amerikaner!)
 
nano said:
Tja! Jag har när jag testat DnD upplevt att karaktärsrösterna har varit betydligt barnsligare i ord och tonläge än i andra rollspel. Att folk väljer att prata som Obelix, Gargamel eller mössen i Askungen ganska ofta. Kanske kunde bero på att de anser att fantasy låter lite larvigt på deras eget språk (jag har främst spelat på engelska), så amrisarna har gjort en kultur av att göra det extra barnsligt.

Vad tycker ni, upplevt liknande? Vad om så kan det bero på? Om inte, vadan skillnaden i upplevelse?
Click to expand...
Har håller nog inte med frågeställningen ang seriöst/oseriöst men tänker att skillnaden ligger i att Dungeons & Dragons passar något bättre till high fantasy och Drakar och demoner passar till low fantasy. Jag tycker nog dessutom att Dungeons & Fragons lutar snarare mot en rätt mörk high fantasy snarare än glättigt oseriös. Har någon nämnt ankor?
Och som många andra nämnt: I slutändan är det viktigaste hur man själv väljer att spela. Jag har kört mycket low fantasy med D&D till exempel.
 
Jag kommer att tänka på en bit från Holmes D&D (den första blå basic-lådan, 1977-78 sådär). Tycker det känns som den ger stöd till den långa och fina traditionen med "funny voices"-D&D (eller vilket rollspel som helst såklart):

”Dramatize the adventure as much as possible, describe the scenery, if any. Non-player characters should have appropriate speech, orcs are gruff and ungrammatical, knights talk in flowery phrases and always say ‘thou‘ rather than ‘you.‘ When characters swear they call on the wrath of their appropriate dieties, be it Zeus, Crom, Cthulhu or whatever. The dramatic talents of the Dungeon Master should be used to their fullest extent. It adds to the fun.”
 
Dr_Dängrot said:
Ser jag det här så kommer jag inte ta spelet i fråga seriöst
Click to expand...
Gamiel said:
Fast kan man inte säga samma sak om alla ankor, rubbitar, klassiska (som från innan modern tid) monster som bara är fåniga med dagens mot-o-mätt, överdrivna axelskydd under vissa perioder, med mera, som finns i svenska rollspel
Click to expand...
Jag kan bara uttala mig om hur jag känner... Jag är beredd att hålla med @Dr_Dängrot , om senare versioner av D&D. Titan Games D&D, AD&D 2e, har ju en helt annan (mer seriös) framtoning.

Jag tycker inte att ankor är speciellt fåniga. Inte i DoD och inte i Ereb Altor i varje fall. Det är bara så jag upplever det. Däremot uppfattar jag gamla Mutant som ... genomfånigt... jag har ingen uppfattning om nyare versioner av Mutant.

Men jag håller med om att allt beror på gruppen, så

Caligo said:
I slutändan är det viktigaste hur man själv väljer att spela. Jag har kört mycket low fantasy med D&D till exempel.
Click to expand...
Vi har aldrig spelat annorlunda när vi spelade DoD eller D&D. Det blev så att vi spelade mycket mer D&D för att det funkade bättre, i längden, och vi ville ha långa kampanjer.
 
zo0ok said:
Jag kan bara uttala mig om hur jag känner... Jag är beredd att hålla med @Dr_Dängrot , om senare versioner av D&D. Titan Games D&D, AD&D 2e, har ju en helt annan (mer seriös) framtoning.
Click to expand...
Till saken hör ju dock att dom imperialistiska rymdflodhästarna som igentligen heter Giff kom (vad jag tror nån får gärna rätta mig) i samband med spelljammer till Adnd 2:ed som släpptes 1989 så om flodhästarna är en indikation på barnslighet och oseriösitet så har ju Spelet varit oseriöst sen iaf 1989

Alltså spelljammer släpptes 1989
 
Dr_Dängrot said:
så har ju Spelet varit oseriöst sen iaf 1989
Click to expand...
Jag vet inte om jag tycker att ett barnsligt inslag i en modul/setting till spelet, gör hela spelet barnsligt. Spelljammer fanns inte till Titan Games D&D, och jag öppnade, ännu mindre ägde, aldrig en enda spelljammerbok till AD&D 2e. Det fanns väl en del barnsliga prylar i Sinkadus som inte nödvändigtvis gör EDD och Ereb Altor barnsligt.

Men vi är överens om att den grafiska profilen i 4e och 5e inte är så gravallvarlig.
 
Last edited:
Vill först nämna att jag inte ser barnsligt som en synonym till oseriöst. Och jag ser inte heller kul som motsats till seriöst.

Jag tycker att för det mesta så har D&D och AD&D en ganska neutral framtoning med utstickare åt olika håll. Saker som jätterymdhamstrar kontras av otrevligheter som personerna i Elder Evils. Jag tror mer av hur man spelar sina rollpersoner och sina spel kommer från en själv än spelen ifråga, oavsett spel då de flesta spel inte går in så mycket på att gestalta personer.
Jag tror att som med många andra saker så har olika folk olika gränser för vad de kan ta på allvar innan deras suspension of disbelief pajar. För vissa funkar inte ankor i DoD, flodhästar i AD&D eller alver i Shadowrun.

Om man spelar för en publik så kan jag tänka mig att man tar ut svängarna mer, för att det ska bli mer underhållande. Jag har försökt kolla på några spelsessioner på svenska och engelska men jag blir så sjukt uttråkad innan det ens kommit igång och jag inte sett nåt agerande.
 
Jag tror definitivt ett spels prosa och estetik kan sätta tonen för hur jag som spelare kommer att anta hur spelet är tänkt att spelas och att det lägger grunden för hur jag kommer att agera vid spelbordet.

Skulle jag vara helt färsk inom hobbyn och någon skulle beskriva mutant för mig ----- ja men det är efter katastrofen i Skandinavien och du kan typ spela en muterad åkersork i gummistövlar , hockeyhjälm och flytväst beväpnad med golfklubba och vattenpistol och som skjuter laser med svansen och som heter lakkritz puck eller lave mang eller Jonse red osv och om jag sedan sett bilder och text ifrån spelet som styrkte detta då hade jag definitivt trott att detta spelet tar inte sig själv seriöst och det här skall spelas oseriöst och med over the top gonzo humor

Så jag skulle nog vilja påstå att en oseriös ton kan sättas av spelet likaväl som av spelaren
 
Dr_Dängrot said:
Så jag skulle nog vilja påstå att en oseriös ton kan sättas av spelet likaväl som av spelaren
Click to expand...
Sedan, eftersom det är D&D vi pratar om, jag tycker att 4e och 5e har hämtat mycket från dataspelsvärlden (World of Warcraft).
De som spelar WoW tar ju spelandet på stort allvar, men deras karaktär är ju mer av en spelfigur än en trovärdig person. Rollpersonerna blir mer som superhjältar.

Men det hindrar ju inte att man tar ett superhjältespel där alla har färglada tajta kroppstrumpor på sig, på allra största allvar.

I Star Wars finns det ju en del... exotiska... möjligheter till rollfigur. Robot och så. Det sätter ju inte en oseriös ton.
 
Lemur said:
Är det inte WoW som har inspirerats av DnD?
Click to expand...
För mig var det så att vi spelade DnD 2e. Sedan blev det svårare och svårare att få till fysiska spelmöten, och spelarna började spela WoW istället.
Lång senare började vi spela rollspel igen, vi började då med DnD 5e.

Så det ena utesluter väl inte det andra. Att WoW inspirerats av gamla DnD, och nya DnD inspirerats av WoW (och andra dataspel).

Enliget Wikipedia släpptes WoW 2004 och DnD 4e 2008.

Lemur said:
Men jag fattar liksom inte vad problemet är. Det är väl okej att någon förställer rösten ibland? Om alla inblandade har kul gör man väl rätt? Eller är det att spela fel?
Click to expand...
Problemet uppstår väl när det liksom blir buskis-fars av det - i förhållande till vad resten av gruppen förväntar sig.

Om man spelar en ... historisk vikinga-kampanj, och en spelare envisas med att köra gangster-rap-gargon/skämt hela tiden... du fungerar det nog inte för de andra ganska snart.
 
zo0ok said:
Om man spelar en ... historisk vikinga-kampanj, och en spelare envisas med att köra gangster-rap-gargon/skämt hela tiden... du fungerar det nog inte för de andra ganska snart.
Click to expand...

För ett ögonblick såg jag en gangster-rap-gorgon för mitt inre öga, i bästa Samurai Champloo-stil
 
Lemur said:
Men jag fattar liksom inte vad problemet är. Det är väl okej att någon förställer rösten ibland? Om alla inblandade har kul gör man väl rätt? Eller är det att spela fel?
Click to expand...

FEL! FEL! FEL! FEL!


Närå, men jag har stött på en massa nybörjare på senare år som är helt Mercer-frälsta och övertygade att DET är DET ENDA SANNA SÄTTET ATT SPELA, och det är synd tycker jag (mycket pga det inte matchar mig alls).
 
Lemur said:
Nä, det är ju jobbigt när inte spelgruppen är samspelt och tycker samma grej är kul. Men vad har det med DnD att göra?
Click to expand...
Det är ju det vi försöker utröna i denna tråden , vad har det med DnD att göra , har det ens med DnD att göra och om så är fallet vad i DnD främjar detta beteende .
 
Dr_Dängrot said:
Det är ju det vi försöker utröna i denna tråden , vad har det med DnD att göra , har det ens med DnD att göra och om så är fallet vad i DnD främjar detta beteende .
Click to expand...
Min poäng är väl att, har du en spelare som kör gangster-rap i en historisk vikinga-kampanj så kommer det nog inte ha någon betydelse om det är spel X ni spelar eller spel Y. Jag tror nog att det har funnits oseriösa spelare innan Mercer och 5e, helt frikopplat från DnD. Eller tänker man sig att det inte existerade oseriösa spelare innan 2007 (när DnD 4 kom)?
 
Lemur said:
Min poäng är väl att, har du en spelare som kör gangster-rap i en historisk vikinga-kampanj så kommer det nog inte ha någon betydelse om det är spel X ni spelar eller spel Y. Jag tror nog att det har funnits oseriösa spelare innan Mercer och 5e, helt frikopplat från DnD. Eller tänker man sig att det inte existerade oseriösa spelare innan 2007 (när DnD 4 kom)?
Click to expand...

Jag har spelat gangster rap skald i en viking kampanj. Jag låtsades att jag hade lärt mig en massa visdom när jag varit i mellanöstern men egentligen var det bara 10 crack commandments.
 
Lemur said:
Min poäng är väl att, har du en spelare som kör gangster-rap i en historisk vikinga-kampanj så kommer det nog inte ha någon betydelse om det är spel X ni spelar eller spel Y. Jag tror nog att det har funnits oseriösa spelare innan Mercer och 5e, helt frikopplat från DnD. Eller tänker man sig att det inte existerade oseriösa spelare innan 2007 (när DnD 4 kom)?
Click to expand...
Självklart fanns det oseriösa spelare långt innan Mercer , DnD släpptes trotts allt 1974 för första gången . Nej men skämt åsido , min poäng är att vissa spel uppmanar till ett visst beteende hos spelarna och många av dess beteenden har jag enligt min egen erfarenhet sett komma upp till ytan i DnD .

Murderhobo:ande har jag nästan aldrig upplevt i andra spel .

Bisarra karaktärskoncept , jag spelade i en grupp där en spelare spelade en Gnome Warlock som älskade tortyr , var pyroman och alltid hade en klick margarin i pannan

Jag spelade DnD i en grupp där barden försökte med nån sorts charm spell för att gruppens feminina manliga alv tjuv skulle böga med en värdshusvärd som betalning


I en annan grupp var en spelare nån form av changeling som sprang runt och låg med stadens kvinnor medans hen såg ut som dom andra i gruppens karaktärer så vi skulle åka på stryk av kvinnornas män

Det har varit flamboyanta barder som bryter på franska och är all out flaming gay , alltså gay stereotyp på ett negativt sätt


Korkade barbarer krunk krossa , krunk gilla mjöd och kvinna

Det här beteendet och den här typen av chucklefuckery humor har jag inte sett samma spelare uppvisa i andra fantasy rollspel där vi spelat i samma grupp utan det kommer alltid fram i samband med DnD .


Frågan blir då iom att spelarna inte uppvisar detta i andra fantasy spel är det fel på spelarna eller är det DnD som inbjuder till den här typen av oseriösitet ?
 
Dr_Dängrot said:
Frågan blir då iom att spelarna inte uppvisar detta i andra fantasy spel är det fel på spelarna eller är det DnD som inbjuder till den här typen av oseriösitet ?
Click to expand...

Allt du skriver är ju anekdotiskt. Jag skulle säga att det innebär att vilken slutsats du än gör även den är anekdotisk. Utöver det @DeBracy skrev tidigare i tråden så är det ju exakt ingenting som har med spelen att göra.

Att Mercer däremot har haft en effekt på folks förväntningar på rollspel, om de kommer i kontakt med rollspel genom Critical Role i första hand, är ju inte precis skitmärkligt. Men det visar väl snarare på hur stor bredd rollspel (inklusive D&D) i praktiken har, eftersom de flesta gamla rävar inte backar från något som helst tillfälle att ondgöra sig över hur dessa hobbyister utövar hobbyn.

Bättre kan vi, känner jag.
 
entomophobiac said:
Allt du skriver är ju anekdotiskt. Jag skulle säga att det innebär att vilken slutsats du än gör även den är anekdotisk. Utöver det @DeBracy skrev tidigare i tråden så är det ju exakt ingenting som har med spelen att göra.

Att Mercer däremot har haft en effekt på folks förväntningar på rollspel, om de kommer i kontakt med rollspel genom Critical Role i första hand, är ju inte precis skitmärkligt. Men det visar väl snarare på hur stor bredd rollspel (inklusive D&D) i praktiken har, eftersom de flesta gamla rävar inte backar från något som helst tillfälle att ondgöra sig över hur dessa hobbyister utövar hobbyn.

Bättre kan vi, känner jag.
Click to expand...
Självklart är det anekdotiskt , jag har ju knappast nån objektiv studie på hur många spelare som tenderar att spela barnsligt när det kommer till DnD.

Jag har endast min egna upplevelse att gå på .

Jag har spelat tillräckligt mycket olika rollspel och tillräckligt mycket DnD och jag har varit en del av hobbyn i snart 30 år så jag har lyckats bilda mig en uppfatning baserad på vad jag sett och upplevt och den delger jag i den här tråden och antingen så tycker man att det finns en sanning i det jag säger eller så tycker man att jag pratar i nattmössan det står var och en fritt att göra den bedömningen.
 
Lemur said:
Men vad har det med DnD att göra?
Click to expand...
Min poäng är väl egentligen (fast inte just där) att det inte har med DnD att göra, och att det inte nödvändigtvis sätt finns några FEL sätt att spela på, men om gruppen förväntar sig en viss stil och man skojar utanför den stilen, så kanske det inte funkar (det blir inte trovärdigt, och då blir det inte roligt, utan bara fars).

God45 said:
Jag har spelat gangster rap skald i en viking kampanj.
Click to expand...
Fantastiskt :) Så länge du kan motivera det så är det väl fine. Jag hittade bara på ett exempel. Dessutom är det ju så att det kanske fanns dialekter på vikingatiden som man drev med, eller getto-språk, eller gargong eller vad som helst. Men det vet ju vi inget om. Så det är inte så konstigt att vi ersätter det med sånt vi kan: och det kan ju vara kulturella stereotyper som alla runt bordet kan relatera till och associera kring. Jag tycker det är helt ok.

Men det funkar ju inte med gangster-rappen om du bara försöker vara pajas runt bordet, eller om det blir fars av alltihop.


Dr_Dängrot said:
är det DnD som inbjuder till den här typen av oseriösitet
Click to expand...
Alltså DnD är ju väldigt inkluderande (nuförtiden). Det är också väldigt brett (olika kampanjevärldar) och det finns säkert många olika spelstilar.

Så min hypotes är att 2 slumpmässiga Wester IV-kampanjer liknara varandra mer än 2 slumpmässiga DnD 5e-kampanjer.

Och detta "everything-goes"... kanske inte direkt inbjuder, men åtminstone öppnar dörren på glänt för... "den här typen av oseriösitet" (utan att jag vet exakt vad du syftar på).
 
Dr_Dängrot said:
Jag har spelat tillräckligt mycket olika rollspel och tillräckligt mycket DnD och jag har varit en del av hobbyn i snart 30 år så jag har lyckats bilda mig en uppfatning baserad på vad jag sett och upplevt och den delger jag i den här tråden och antingen så tycker man att det finns en sanning i det jag säger eller så tycker man att jag pratar i nattmössan det står var och fritt att göra den bedömningen.
Click to expand...
Jag upprepar mig: vi har spelat olika versioner av DoD, olika versioner av DnD, MERP, Rolemaster, Khelataar (när jag tänker på Fantasy). Jag skulle säga att vår "spelstil" var samma - kanske mer samma än spelen förtjänade - oavsett spel. I vår grupp (och vi spelade DnD och Rolemaster för att det funkade - inte för att vi ville spela DnD-igt eller Rolemaster-igt).

Men du har nog spela olika spel med olika grupper av människor (av vad jag läst att du skrivit i andra trådar).
Och då kan man ju tänka sig att grupper som föredrar DnD oftare har en spelstil, och grupper som föredrar MERP föredrar en annan.

Det fanns ju inlägg när hobbyn var ung, i Sinkadus, som verkligen ville göra gällande att mogna vuxna seriösa spelare väljer DoD, och att barnsliga mördarhobos väljer DnD. Det är ju inte svårt att föreställa sig att denna auktoritet sent-80-tal tidigt-90-tal faktiskt har fått spelare att välja spel baserat på sin spelstil (eller vem man vill vara i rollspelssverige) - snarare än att välja det bäst fungerande spelsystemet - eller snarare än att det är själva spelet som påverkat gruppens spelstil.
 
Dr_Dängrot said:
Frågan blir då iom att spelarna inte uppvisar detta i andra fantasy spel är det fel på spelarna eller är det DnD som inbjuder till den här typen av oseriösitet ?
Click to expand...

Jag kan inte se hur D&D skulle inbjuda till något av det beteende du beskriver. Reglerna och bilderna i D&D är tydligt fokuserade på strid och magi, och utforskande av grottor med monster och fällor. Så jag kan föreställa mig att spelet ger upphov till att man spelar rollpersoner som är bra på att slåss och trolla, men har väldigt lite personlighet. Däremot kan jag inte föreställa mig hur det ger upphov till rollpersoner som är promiskuösa changelings eller bögiga alver.
 
Gurgeh said:
Jag kan inte se hur D&D skulle inbjuda till något av det beteende du beskriver. Reglerna och bilderna i D&D är tydligt fokuserade på strid och magi, och utforskande av grottor med monster och fällor. Så jag kan föreställa mig att spelet ger upphov till att man spelar rollpersoner som är bra på att slåss och trolla, men har väldigt lite personlighet. Däremot kan jag inte föreställa mig hur det ger upphov till rollpersoner som är promiskuösa changelings eller bögiga alver.
Click to expand...


Kanske är det så att det är spelarna som inte tar DnD lika seriöst som andra rollspel och ser det som en chans att få leva ut sina barnsligare sidor men då blir ju frågan att varför är det så .

Vad generar denna barnslighet att komma ut just i samband med DnD..

Jag har en egenupplevd erfarenhet av att det är vissa spel där den här typen av spelande tenderar att återkomma och DnD är ett av dom.
 
Gurgeh said:
Däremot kan jag inte föreställa mig hur det ger upphov till rollpersoner som är promiskuösa changelings eller bögiga alver.
Click to expand...
Det skulle ju vara just för att det GÅR. Alltså att regelsystemet stöder, uppmuntrar, till väldigt "unika" rollpersoner. Och också ganska udda/extrema karaktärer.

Om man har ett fantaspel där alla mer eller mindre är bönder från samma klan, så finns inte riktigt utrymmet (för promiskuösa changeling eller bögiga alver). Men i DnD, där man kan spela Half-Orc-Bard eller Hobbit-Paladin utan att det är udda alls, och där det finns jätte-pälsiga spelbara raser och fördelar av att skapa ganska... absurda... karaktärer för att det är speltekniskt effektivt... så ... kanske inte riktigt "ger upphov till", men skapar utrymme för.
 
En intressant sak som kom fram för nästan 10år sedan när min spelgrupp för första gången provade på pathfinder var ur att spela det ändrade dynamiken i gruppen till något annat än vad det vanligtvis var.
Vi blev mycket mer bro-kulturiga än vi någonsin varit.
Jag minns hur jag reflekterade över det då hur överraskad jag själv var över vad hur mina vänner och jag uppträdde oss vid spelbordet.
Det var bansligare, mer skämtsamt ja, men också mer grabbigt, jag tror inte kvinnor hade skänt sig välkomna så vi rullade på, vilket ändå var intressant då vi spelade med kvinnor i andra spel utan problem.
Jag skämdes redan då över hur lätt jag hade svept med i något som inte kändes som oss.

Sedan dess har jag spelat pathfinder och även om vi då inte hade det problemet, så upplevde jag ändå att vi var mer extrema personligheter än vanligt.

Jag undrar om det har att göra med att man lägger så mycket kraft i pf på att bygga sin karaktär och hitta sin nich i ett hav av val att det känns naturligt att man också vill sticka ut personlighetmässigt.
Men då kanske man borde se samma sak i Gurps?

Eller är det för att gurps har den tunga känslan av att försöka vara kopplad till någon form av realism (gurps fungerar sämre hur längre ifrån, vår världs realism man kommer) som håller tillbaka den aspekten.

Hur ser det ut för folk som använt sig av herosystem? Har ni upplevt sådana tendenser där?.
 
Dr_Dängrot said:
Jag spelade DnD i en grupp där barden försökte med nån sorts charm spell för att gruppens feminina manliga alv tjuv skulle böga med en värdshusvärd som betalning
Click to expand...

Dr_Dängrot said:
Kanske är det så att det är spelarna som inte tar DnD lika seriöst som andra rollspel och ser det som en chans att få leva ut sina barnsligare sidor men då blir ju frågan att varför är det så .
Click to expand...

Är det här verkligen barnsligt? Det är homofobt, unket och sårande, men barn pysslar inte med sånt här. Jag skulle absolut inte jämställa en sån här grej med att förställa rösten eller liknande.
 
Selly said:
Är det här verkligen barnsligt? Det är homofobt, unket och sårande, men barn pysslar inte med sånt här. Jag skulle absolut inte jämställa en sån här grej med att förställa rösten eller liknande.
Click to expand...
Synonymer till barnslig

Infantil , outvecklad , dum ,larvig , löjlig , enfaldig ,omogen .

Så ja jag skulle nog säga att det var barnsligt att spela på det sättet .

Då jag tycker det är ganska enfaldigt och löjligt och omoget att porträttera homosexuella på det sättet
 
Jag gillar i allmänhet när spelare/spelledare gör olika röster till rollfigurer/spelledarfigurer. Tycker absolut att sådant tillför spelet något. Därmed inte sagt att det är ett krav. Var och en får göra det hen är bekväm med. Tycker inte själv att jag är bra på röster, och gör dem ibland dåligt, ibland inte alls. Samtidigt finns det fall när röster förstör stämningen, till exempel blir för tramsiga, men det är inget unikt för just röster utan kan lika gärna gälla namn, handlingar och så vidare. Det är inte lätt att hålla alla deltagare på samma väglängd med vad som passar in och inte. Detta är dock något jag tänker filas bort i AP-poddar, så att alla deltagare är åtminstone 98 % samstämmiga. Samtidigt har jag upplevt att AP-poddar håller sig väldigt tydligt i ett av två spår; väldigt skämtsamt eller väldigt dramatiskt. Så relaterat till trådens ämne tänker jag dels att det i en ny/tillfällig spelgrupp är sannolikt att någon spelar tramsigare än vad andra tycker passar, dels att AP uppmuntrar till mer "extremt" rollspelande, "extremt" tramsigt inkluderat. Oavsett spel alltså, inte specifikt relaterat till DnD. Om det förekommer extra mycket trams i DnD vet jag inte, men om det är så gissar jag, likt andra i tråden har gjort före mig, att det är ännu en Mercer-effekt.
 
Men överskattas inte Mercers inflytande över hur rollspel spelas? Har spelstilen verkligen ändras så mycket sedan Critical Role kom? Jag såg ett par avsnitt och det räckte för mig. Ingen i min spelgrupp kollar på det vad jag vet, inte heller i gruppen med nybörjare som jag spelar med ibland på jobbet. Visst har det hänt att någon har gjort en fånig röst (jag har själv varit skyldig till detta vid tillfälle), helt utan att Matt Mercer har varit inblandad.
 
Jag tycket folk förenklar detta när dom säger att det är en Mercer effekt , Mercer blev stor inom scenen 2015 i samband med critical role .

Detta fenomen upplever jag fanns långt innan Mercer sprang upp ur myllan som en ros eller tistel beroende på vad för syn man har på Mercer.
 
cogitare said:
Inget, nej, inget. Respektive.

Jag tror/tycker detta ligger mer i betraktarens öga än något annat

Cog.
Click to expand...
Kan vara så

min anekdotiska upplevelse och den är som sagt rent anekdotisk är att detta beteende kommer fram i vissa rollspel där DnD är ett av dom.

DnD och Mua är två spel som jag rent erfarenhetsmässigt upplevt leder till ett omognare beteende kring spelbordet.

Jag har inte sett spelare skapa gnome warlocks med förkärlek för tortyr och pyromani och som vill ha margarin på huvudet eller negativa bögstereotyp alvbarder som bryter på franska i andra fantasypel

Jag har inte heller sett spelare skapa karaktärer som lave mang eller Dr Män Gelé (Mengele) eller bdsm sexbotar som slogs med piska i andra postapokalyptiska rollspel

Vissa spel verkar helt enkelt locka fram ett barnsligare beteende hos spelarna är min erfarenhet.

Vad är det då som gör att spelarna känner att dom kan vela och löjla sig i samband med just dessa spel ?

är det ren ond illvilja ifrån spelarna , är det en avsky mot spelet i fråga som manifesteras på detta sätt eller är det något i spelets estetik , prosa och hur spelet framställer sig själv osv som spelarna känner rättfärdigar detta beteende just i samband med dessa spel där jag upplevt att denna problematik varit påtaglig .
 
Det är ju en annan fråga men den kan väl få plats här. Vad får en spelare att spela en viss typ av rollperson? Den största faktorn enligt min erfarenhet är vad spelaren är sugen på att spela för person för tillfället, inspirerat av något för den aktuellt och som verkar fungera i spelet som spelledaren beskriver det. (Från min egen katalog av rollpersoner så finns de som är skapade för att vara så regelmässigt bra som möjligt för vad jag vill att spelet ska handla om, till rollpersoner som mest är i vägen och får lita på de andras välvilja för sin överlevnad, till pastisher på kända fiktiva figurer, eller motreaktioner på restriktioner. Jag vill alltid att den ska passa in i världen så om något är humoristiskt så ska det ha kommit från spelmiljön.)
Och det är spelet som är den näst största faktorn, vad presenterar spelet för koncept/klasser/yrken/roller. Detta i interaktion med de andra spelarna och deras idéer runt spelbordet (vi gör nästan alltid rollpersoner tillsammans) och spelledarens input. Den här sistnämnda dynamiken förändras med vilka spelarna är och det är i allmänhet mer skämtsamt och bejakande till unika rollpersonskoncept. Hur spelledaren är spelar en stor roll likaså då man vet ungefär vilka beståndsdelar ett äventyr från en viss spelledare har.
Illvillja har jag inte stött på, men uppgivenhet däremot om en spelare blivit av med rollpersoner på kort tid.

Vad spelarna tror om ett spel kommer givetvis påverka hur deras rollpersoner är. Men det är ju samma sak som att det jag hör från säg kristna om vad kristendomen är inte visar sig stämma när jag sen läser bibeln och kyrkohistoria. Om man läser spelet så ser man vad spelet säger om hur det är tänkt att spelas (för det mesta). Som spelledare har du ju alltid valet att sätta stopp för koncept och saker som inte passar hur man själv vill spela spelet, och spelarna har valet att följa SL:s råd eller låta bli att spela/bli utsparkad. De här personliga interaktionerna mellan de inblandade människorna är imho viktigare än spel, regelsystem, värld eller nåt annat för hur spelssessionerna blir.
 
Dr_Dängrot said:
Vad är det då som gör att spelarna känner att dom kan vela och löjla sig i samband med just dessa spel ?
Click to expand...

Detta är en fråga jag tycker du skall rikta mot den gruppen (din grupp) där du upplevt detta fenomen. Jag tror det är mer fruktbart än låta påskina att detta ligger kodat i D&D.

Dr_Dängrot said:
är det ren ond illvilja ifrån spelarna , är det en avsky mot spelet i fråga som manifesteras på detta sätt eller är det något i spelets estetik , prosa och hur spelet framställer sig själv osv som spelarna känner rättfärdigar detta beteende just i samband med dessa spel där jag upplevt att denna problematik varit påtaglig .
Click to expand...

Se svaret ovan.

Cog.
 
cogitare said:
Detta är en fråga jag tycker du skall rikta mot den gruppen (din grupp) där du upplevt detta fenomen. Jag tror det är mer fruktbart än låta påskina att detta ligger kodat i D&D.



Se svaret ovan.

Cog.
Click to expand...

cogitare said:
Detta är en fråga jag tycker du skall rikta mot den gruppen (din grupp) där du upplevt detta fenomen. Jag tror det är mer fruktbart än låta påskina att detta ligger kodat i D&D.



Se svaret ovan.

Cog.
Click to expand...
Hade jag gärna gjort om jag fortfarande spelat med dom spelarna i dag , vilket jag inte gör detta är en om det inte framkommit erfarenhet som jag ackumulerat under snart 30 år i hobbyn.

Jag är en person som tror på ordstävet ingen rök utan eld .

Jag har genom åren spelat med personer som vanligtvis var skötsamma vid spelbordet men när vi spelade DnD så gick dom crazy Coco bananas

Jag var heller inte spelledare i dom grupperna för då skulle jag stävjt beteendet

Men hur som haver , kommer detta beteende fram i samband med DnD så är det lite som med personer som blir våldsamma i samband med att dom dricker men vanligtvis är fromma som lamm , då ligger nog problemet hos katalysatorn vill hobby psykologen i mig påskina.
 
Dr_Dängrot said:
kommer detta beteende fram i samband med DnD så är det lite som med personer som blir våldsamma i samband med att dom dricker men vanligtvis är fromma som lamm , då ligger nog problemet hos katalysatorn vill hobby psykologen i mig påskina.
Click to expand...
Det känns som en rätt absurd slutsats.

Tidigare i tråden antydde jag att det har funnits fördomar mot DnD som skulle kunna spela in.
Nu börjar jag tro att du sprider fördomar.
 
zo0ok said:
Det känns som en rätt absurd slutsats.

Tidigare i tråden antydde jag att det har funnits fördomar mot DnD som skulle kunna spela in.
Nu börjar jag tro att du sprider fördomar.
Click to expand...
Du får tro vad du vill , min upplevelse är min upplevelse oavsett vad du känner inför den .

Jag tror på ockhams rakkniv, den mest uppenbara lösningen är oftast den korrekta.

Låt oss fantisera om följande scenario.

Jag spelar med sl Kalle och spelarna Lisa och Pelle och vi spelar DnD och Dängrot skapar en vanlig human ranger medans Lisa skapar en paladin som tror på guden Eros vars edict är att paladinen måste knulla 10 ggr per dag och vars favorit vapen är en rosa jelly dildo i John Holmes proportioner och Pelle skapar en homosexuell manlig trans Gnome bard som identifierar som kvinnlig orch och velandets tid har nu tagit sin början

Dängrot reflekterar efter kampanjen vad kan detta bero på... Är det dom övriga spelarna , är det spelet

Efter vi är klara med DnD så spelar vi CoC med Lisa som sl uppstår samma velande då , nej det gör det inte

Dängrot reflekterar kan det bero på att DnD är fantasy

Nu så är dängrot sl och vi spelar ist svärdets sång uppstår velandet där , nej det gör det inte.

Dängrot testar att vara sl en gång till och vi kör kopparhavets hjältar , velar spelarns nu nä dom gör ju inte det .


Sedan är det Kalles tur att vara sl igen och vi kör DnD som är Kalles favorit spel och vad sker samma velande igen .

Då applicerar dängrot ockhams rakkniv på situationen och kommer fram till att DnD är boven i dramat .
 
Dr_Dängrot said:
Men hur som haver , kommer detta beteende fram i samband med DnD så är det lite som med personer som blir våldsamma i samband med att dom dricker men vanligtvis är fromma som lamm , då ligger nog problemet hos katalysatorn vill hobby psykologen i mig påskina.
Click to expand...

Jag tror (läs: vet) att du och jag inte har mer att säga i den här diskussionen. Tack för pratstunden.

Cog.
 
anth said:
Amerikaner har ju ingen historia.

När man snackar gamla saker med amerikaner tänker de 1800-tal, medan kyrkan där jag bor är från vikingatiden (även om den fick sitt nuvarande utseende på 1600-talet).

Européer har myter och sagor att plocka ifrån, medan amerikanerna har bara sin fantasylitteratur, som Conan, att plocka ifrån.
Click to expand...

There's a reason D&D feels inspired far more by wild west stories than it ever did history or mythology.
 
nano said:
Tja! Jag har när jag testat DnD upplevt att karaktärsrösterna har varit betydligt barnsligare i ord och tonläge än i andra rollspel. Att folk väljer att prata som Obelix, Gargamel eller mössen i Askungen ganska ofta. Kanske kunde bero på att de anser att fantasy låter lite larvigt på deras eget språk (jag har främst spelat på engelska), så amrisarna har gjort en kultur av att göra det extra barnsligt.

Vad tycker ni, upplevt liknande? Vad om så kan det bero på? Om inte, vadan skillnaden i upplevelse?
Click to expand...
Jag tror den störa skillnaden i upplevelse är att jag inte tycker att något av det där låter särskilt barnsligt.

Min andra spaning är att DnD helt enkelt drar till sig så sjukt många olika människor att typ alla personlighetstyper finns där. Jag har sett några av de "fånigaste" karaktärsskapelserna och gestaltningarna i DnD, och några av de coolaste och mest seriösa (inte nödvändigtvis samma sak) som jag någonsin sett i rollspel.

Lustigt nog har det jag tycker är fånigt väldigt sällan något med "roliga röster" att göra =D

Och tredje är att roliga röster gör sig bättre i actual play-podcasts (in my not at all humble opinion). Det som snabbast får mig att trycka bort en podcast är när ljudkvaliten är dålig. Därefter är det när jag inte kan skilja de olika deltagarna åt XD

Sen en massa andra anledningar också så klart:

DnD ger ganska mycket "gratis" när det kommer till karaktärerna via val av folkslag och klass och bakgrund som man kan hämta från. Jag tänker att det gör det lättare att bygga upp en karaktär som är så långt ifrån sig själv att man känner att en annan röst är passande. Behöver man göra allt själv från scratch tänker jag att det är lättare att man lägger in mycket av sig själv i karaktären, och "behovet" av en egen röst för karaktären försvinner.

Det här i kombination med att folk generellt har rätt få "andra röster" än sin egen så de tenderar att gå åt just Obelix eller mus-hållet.

Ytterligare en anledning är att det verkar vara många komiker (eller folk åt komikerhållet) som gett sig in i DnD-podcastande och dylikt, och bygger detta på sin komik, och alltså kanske också då gärna lutar åt mer komiska röster. Där har det egentligen inget med DND att göra, utan med spelarna. Att de sen valt DND torde snarare vara att så väldigt många fler har spelat det än något annat så chansen är stor att just de spelat det för, aktivit spelar det ändå, eller väljer det för att det kommer tilltala flest personer i en potentiell publik.
 
nano said:
Okej, tack för alla svaren!

Verkar som att vi kan enas om att DnD är barnsligt och att folk borde sluta med DnD helt och hållet.
Click to expand...
Har vi för första gången sen jag blev medlem här nått en (iaf för mig ) tillfredsställande konsensus.

Hallelujah moment 🙌

Nu måste vi bara enas om huruvida DnD är rollspel över huvud taget 🤣🤣
 
Lemur said:
Men överskattas inte Mercers inflytande över hur rollspel spelas? Har spelstilen verkligen ändras så mycket sedan Critical Role kom? Jag såg ett par avsnitt och det räckte för mig. Ingen i min spelgrupp kollar på det vad jag vet, inte heller i gruppen med nybörjare som jag spelar med ibland på jobbet. Visst har det hänt att någon har gjort en fånig röst (jag har själv varit skyldig till detta vid tillfälle), helt utan att Matt Mercer har varit inblandad.
Click to expand...

90 % av alla som spelar rollspel idag spelar DnD5.
(98 % av alla rollspelsprodukter som säljs är DnD5, så 90 % är antagligen lågt räknat)

De flesta rollspelare spelar några år i tonåren för att sedan sluta och göra något annat.
Vi som spelardecennium efter decennium är en liten liten minoritet.
Låt oss säga att 90 % av alla som någonsin börjat spela rollspel slutar inom 6 år.
(det är siffra dragen ur röven, men den låter inte helt osannolik)

DnD5 har funnits sedan 2014, vilket är mer än 6 år.
så 09*09 = 80 % av dagens rollspelare har bara spelat DnD5.

Majoriteten av alla nya DnD5-spelare har, om inte böra spela, iallafall inspirerats av Critical Role. Säg 80 %.
Så 0,8*0,8 = 64 % av alla som spelar rollspel idag har inspirerats Matt Mercer.
Och jag tror att 64 % lågt räknat.
 
Finns det någon nu aktiv spelledare som skulle kunna vara mer inflytelserik än Mercer? 🤔
 
Jag har sett Perkins omnämnas i ordalag som the best dm in the building och the worlds greatest dm men har noll koll på hur stort inflytande Perkins har på hobbyn i stort
 
anth said:
90 % av alla som spelar rollspel idag spelar DnD5.
(98 % av alla rollspelsprodukter som säljs är DnD5, så 90 % är antagligen lågt räknat)

De flesta rollspelare spelar några år i tonåren för att sedan sluta och göra något annat.
Vi som spelardecennium efter decennium är en liten liten minoritet.
Låt oss säga att 90 % av alla som någonsin börjat spela rollspel slutar inom 6 år.
(det är siffra dragen ur röven, men den låter inte helt osannolik)

DnD5 har funnits sedan 2014, vilket är mer än 6 år.
så 09*09 = 80 % av dagens rollspelare har bara spelat DnD5.

Majoriteten av alla nya DnD5-spelare har, om inte böra spela, iallafall inspirerats av Critical Role. Säg 80 %.
Så 0,8*0,8 = 64 % av alla som spelar rollspel idag har inspirerats Matt Mercer.
Och jag tror att 64 % lågt räknat.
Click to expand...
Det går inte att argumentera mot en så vetenskapligt utförd undersökning!
 
entomophobiac said:
Hur Dängrot använder rakkniven är nästan lika absurt som den här tråden. ;)
Click to expand...
Ohhh you galant paladin righteous defender of DnD and Mercer its prophet please dont smite me in the lord gygax his name . Please spare this unworthy unbeliver that blindy refuses to see the greatness and light of the holy scripture known as DnD.
 
luddwig said:
Finns det någon nu aktiv spelledare som skulle kunna vara mer inflytelserik än Mercer? 🤔
Click to expand...

Vin Diesel kanske? Inte så mycket för att han är en bra SL utan för att han är Vin Diesel och spelar D&D. Det ger nog enormt bra publicitet och har inflytande på nyrekrytering.

Kanske, jag gissar bara.
 
Inte för att jag kanske tycker att det är barnsligt, men jag har ju faktiskt spelat lite DnD på sistone och jag kan tycka att många har gjort sig mer lattjo karaktärer än vad man skulle ha gjort till typ Eon, lite mer Comic relief känsla (utan att för den sakens skull vara totalt wacko eller homofoba). Nu tycker jag dock inte att den extra dosen humor är ett bekymmer, vi har ju väldigt kul.

Min analys blir att dnd är så fullt av stereotyper och har ganska lite koppling mellan karaktärsskapande och spelvärld. Så ett sätt att förhålla sig till desse stereotyper är att överdriva dem, eller bryta mot de , oavsett så har det potential att bli humor
 
Dr_Dängrot said:
Ohhh you galant paladin righteous defender of DnD and Mercer its prophet please dont smite me in the lord gygax his name . Please spare this unworthy unbeliver that blindy refuses to see the greatness and light of the holy scripture known as DnD.
Click to expand...

MODERERING

Avfärda inte dina diskussionskamrater med halmdockor och trams. Och lägg inte ord i munnen på dem heller.

MVH

/Magnus
 
luddwig said:
Finns det någon nu aktiv spelledare som skulle kunna vara mer inflytelserik än Mercer? 🤔
Click to expand...

Troligen inte...

Men iaf. tidigare så skulle nog Joe Mangianello kunna kvalificera in. Han har historiskt, om inte annat, spelat med många kändisar och visat upp sitt spelrum som han har inrett. Samt suttit och pratat D&D (synonymt med rollspel i de flesta kretsar som inte är vi inbitna) med t.ex. Stephen Colbert och även i andra pratshower.

Personligen kan jag tycka att det är lite extra ball att just han framhållit rollspel som bra/roligt/intressant hobby då han inte direkt ser ut som den typiske rollspelaren. Det bryter lite stereotyper som jag gillar.

Cog.
 
Last edited:
Will wheaton var ju ganska stor ett tag ihop med Felicia day och resten av tabletop gänget , han var ju också med och spelade DnD i den omåttligt populära serien big bang theory

Har han nått inflytande idag ?
 
cogitare said:
Jag har inte sett något från honom på väldigt länge. Också synd, gillade table top (iofs. inte rollspel) där han mer pratade OM rollspel snarare än spelade det. Men han lade kanske ut lite 'actual play' också. Kommer inte riktigt ihåg.

Cog.
Click to expand...
Dom spelade väll titans Grave med 5:e reglerna och will wheaton som sl tror jag och sedan körde dom lite andra rollspel så som fiasco samt dragon age . Will var iofs inte GM i alla spel
 
Jag står personligen inte ut med Mercers program - men kan det inspirera nya spelare att testa rollspel så tycker jag det är positivt!
Det låter ju hemskt när man hör att 98% av alla sålda rollspel är DnD 5e. Men hade folk verkligen köpt andra spel om inte DnD var lika framgångsrikt? Eller hade det bara varit 98% färre sålda rollspel? Jag ser det som en inkörsport till tyngre grejer - så heja DnD! Heja Mercer!
 
Jag vet inte hur shower som HarmonQuest är eller impro-shower som Whose Line is it Anyways eller Middleditch & Schwartz påverkat något. (Thomas Middleditch var för övrigt med som gäst i HarmonQuest och hade med sig sina egna tärningar.)
 
Last edited:
Lemur said:
Det låter ju hemskt när man hör att 98% av alla sålda rollspel är DnD 5e.
Click to expand...

Jag tar den siffran med en enorm klackspark. D&D dominerar, absolut. På Roll20 ser det ut som att D&D5 har 55% cirka, och tidigare versioner av D&D är mer populära än de flesta andra spelen.

blog.roll20.net

The Orr Report Q4 2021 - Roll20 Blog

The last quarter of 2021 is in the books, and while we’re all focused on the future, here’s one final look back at tabletop roleplaying on Roll20 from last year. Lots of familiar faces in the Most Popular systems, with Dungeons & Dragons: 5th Edition, Call of Cthulhu, both Pathfinder editions...
blog.roll20.net blog.roll20.net
 
nano said:
Verkar som att vi kan enas om att DnD är barnsligt och att folk borde sluta med DnD helt och hållet.
Click to expand...
Rollspel är barnsligt. Alla som har problem med sånt borde sluta spela rollspel helt och hållet och gå och jobba i en bank eller nått.

(Ej sagt att alla som jobbar i bank måste sluta med rollspel! Nått kul skall väl ni stackare få ha!)
 
Rickard said:
Jag vet inte hur shower som HarmonQuest är eller impro-shower som Whose Line is it Anyways eller Middleditch & Schwartz påverkat något. (Thomas Middleditch var för övrigt med som gäst i HarmonQuest och hade med sig sina egna tärningar.)
Click to expand...
Thomas Middleditch har sagt i interjuver att han föredrar GURPS över DnD, Men jag vet inte hur många DnD fans som uppfattat det.
 
I dont have the link any longer, but WOTC said a while ago (last year? year before?) in a report that the largest source of brand new players nowadays is after people watch a streaming game. So mister Mercer and his epic hair looms large.

I suspect the real benefit is this: In the past, you found a group, made a character and then there was a 50% chance it sucked because the group turned out to be complete weirdoes and you quit that stupid game, never to return again.

Now, you can see what a "functioning" game looks like so if your first group is shit, you have a bigger chance of sticking around and giving it another go (or making your own). Maybe?
It makes sense to me at least.
 
You must log in or register to reply here.
Back
Top