Nekromanti Underteckand ber om ursäkt

[Malakhai]

Hej hej... jag igen... ville bara be om ursäkt för mitt klagande över Chronopia... det är inget STÖRRE fel på den utgåvan... visst helt klart föredrar jag DoD-91 av sentimentala skäl... (rollspelet som tog min "oskuld")
Å jaaa det är möjligt att Äventyrsspel blev Target Games innan 91 meeeeeeeeeen det jag menar är att.... fel ledning eller fel motivation (pengar inte nöjet!) fick dem att ändra sin stil... å förresten Dod expert e heeeeeeeeelt klart najz

Malakhai
Döden är bara början

 

[Rosen]

<I>fel motivation (pengar inte nöjet!) fick dem att ändra sin stil...</I>

<B>Det</B> hände väl ungefär när Sinkadus #4 kom ut... Big Ä var ett affärsdrivande konglomerat genom större delen av 80-talet; att de inte ändrade stil innan berodde ju just på att det fanns en stor kundkrets då, som ivrigt köpte allt som de gav ut.

Har aldrig tittat närmare på "Chronopia" (Drakar och Demoner v.5 - Chronopia är ett <I>brädspel</I>) men åtminstone Mutant Chronicles är ett rätt uppenbart Labour of Love; om man bara sätter sig och mekar ihop nåt för att det ska sälja så får man inte fram ett spel som <B>det</B>. Det enda Target gjorde var att fortsätta rikta sig till samma målgrupp som de alltid gjort - tonårsgrabbar - medan de gamla kunderna blev äldre och försvann ur den kategorin.

--
Åke

 

[Malakhai]

Visst jag måste erkänna... Mutant Chronicles är häftigt gjort med snygga bilder men reglerna suger... jag menar när det är så orättvist.. en Bauhaus Grizzly kan lugnt mangla en Imperial Bauhausbuse.... å ändå står det beskrivet hur farlig den är... (Bauhausbusen alltså) men den kan ju knappt skada en tungt rustad fotsoldat...

Malakhai
Döden är bara början

 

[Nightowl]

Något kan vara ett Labour of Love fastän det framstår som _korkat_ för någon annan, det har inte med saken att göra.
Jag tycker att flera av spelen som finns att ladda ned gratis från denna sajt är allmänt kassa, men de som gjorde dem gör det inte, och de hade säkert kul.

Ytterligare bevis: Jag pratade för ett par år sedan med en amerikansk spelkreatör, och han frågade hur det stod till med rollspel i Sverige. Jag försökte förklara saker och ting, och noterade att Target var ungefär som TSR i USA och GW i England; oavsett om det var sant eller inte så tenderade folk att betrakta dem som en buffel i en glasbutik som satte sig på andra, att de bara var kommersiella, etc.

Han påpekade då att han träffat en viss grundare av firman för många år sedan på en amerikansk spelmässa - han sålde sina egna spel till denne grundares butiker (minns att de ägde Trad också - äger?) och de kände varandra som affärskontakter. Nämnda grundare sade då att han hela tiden hade velat göra just det - att vara Nummer 1 på rollspel i Sverige.

Mao, åtminstone _hoppet_ om att bli stora och tjäna deg fanns där från början.

Snacket om att de "sålde sig" är en typisk myt av den typen man ser appellerad till rockstjärnor etc, som om så pass driftigt folk inte hade lust att nå framgångar innan de fick några.

Folk som inte har den driften bildar inte monopolföretag inom sin bransch eller vinner grammisar; de klottrar ned spel på gamla kollegieblock som de spelar med sina polare, eller kör covers i garaget.

Nightowl

Makt korrumperar.
Kunskap ger makt.
Plugga hårt - bli ond.