Nekromanti Undersökning om serier

[Gasten]

Hej! Jag går ettan på Medieprogrammet i gymnasiet och håller på att skriva en uppsats om serier med frågeställningen

"Varför anser man i allmänhet att tecknade och animerade tv-serier, filmer och serietidniningar (/böcker) är för barn?"

Så därför har jag sammanställt ett antal frågor till alla serie-läsare som vill svara:

Varför tror du att mycket som är tecknat eller animerat klassas som barnsligt eller oseriöst?

Vad kan det ha för konsekvenser?

Finns det barn- och vuxenserier?

Hur vet man att en serie är en barn- eller vuxenserie?

Har det hänt att ni har sett att fel serie står på fel plats någon gång?

ÄR saker som är tecknade eller animerat barnsligt?

Vad kan man göra för att ta bort barnslighetsstämpeln?

Känns det som om du läser någon serie som är över/under din målgrupp?


Jag skulle vara tacksam om alla svar håller sig till ämnet.

Genom att att skriva ett svar i den här tråden så ger ni mig rätt att använda era bcmanga-namn och allt ni skriver i min uppsatts. (Don't worry, det är bara mina lärare som kommer få se den)

Tack för hjälpen!
Martin

 

[Rävnos]

Varför tror du att mycket som är tecknat eller animerat klassas som barnsligt eller oseriöst?

för att den formen av tecknat som exponerar för media är av den barnsligare varianten.

Vad kan det ha för konsekvenser?

Samhället får föreställningen att tecknat endast har ett utbud som kan tillfredställa ett barns krav på underhållning.

Finns det barn- och vuxenserier?

Japps, helt klart.

Hur vet man att en serie är en barn- eller vuxenserie?

tyvärr verkar det på många serier som svaret borde bli TPF(tits per frame) eller GPF(Gibs per frame) Men jag vill ändå säga djupet i storien och ämnet som berörs. Barn serier brukar ha en tendens att mest handla om ett crew med hjältar som bekämpar något ondskefullt.

Har det hänt att ni har sett att fel serie står på fel plats någon gång?

förstår faktiskt inte riktigt frågan :S

ÄR saker som är tecknade eller animerat barnsligt?

bara för att något är animerat eller tecknat är det inte automatiskt barnsligt, det beror väl på vad det riktar sig till. För mig är animation bara ett annat sätt att berätta en story.

Intressant är dock att barn har lättare att ta till sig av tecknat, sätt en unge framför en tecknadfilm som berör något jätte abstrakt och jätte djupt och de kommer ändå försöka kolla även om de skulle ge upp av något otecknat om samma ämne(min teori).

Vad kan man göra för att ta bort barnslighetsstämpeln?

Bättre reklam och tydligare information. Tror dock det är påväg att ändra sig av sig själv när animen får ett starkare grepp i norden.

Känns det som om du läser någon serie som är över/under din målgrupp?

Njääe faktiskt inte, brukar inte tänka på det alls faktiskt, aldrig fått någon kritik för mitt intresse i serier och aldrig heller känt något behov att skämmas över det, hade jag läst Bamse fortfarande hade jag väl kanske skämts lite dock. Beror som sagt vad jag läser för något.

\marcus som är en av de där som inte läser så mycket serier utan mest bläddrar i polarnas volymer.

 

[Gurgeh]

Varför tror du att mycket som är tecknat eller animerat klassas som barnsligt eller oseriöst?

För att gemene man är dum i huvudet och lågutbildad!

Eller möjligen för att de ursprungligen var avsedda för en ung publik, och därmed tror många att de fortfarande är det.

Vad kan det ha för konsekvenser?

Atagligen inte så många. De människor som har sådana fördomar är troligen sällan speciellt intresserade av den typen av populärkultur. I den mån de är det kommer de att lära sig att de har fel. Om de inte är intresserade alls spelar det ingen roll vad de tycker.

Finns det barn- och vuxenserier?

Ja, precis som det finns böcker och filmer som är avsedda för barn eller vuxna (eller båda).

Hur vet man att en serie är en barn- eller vuxenserie?

Det kan jag inte svara på, men jag skulle inte kunna svara på hur man vet om en film är en barn- eller vuxenfilm heller. Det finns inget vettigt sätt att bedöma det; olika personer kommer ha olika åsikter om olika serier.

Har det hänt att ni har sett att fel serie står på fel plats någon gång?

Jag har aldrig befunnit mig på en plats som gjort en tydlig uppdelning mellan barn- och vuxenserier, så det kan jag inte svara på. De butiker jag besöker sorterar dem snarare efter förlag eller ganre (alla amerikanska serier på ett ställe och de japanska på ett annat, oavsett innehåll).

ÄR saker som är tecknade eller animerat barnsligt?

Inte nödvändigtvis, men ofta, just för att de ofta vänder sig till barn.

Vad kan man göra för att ta bort barnslighetsstämpeln?

Jag antar att det kommer växa bort av sig själv. Det är så många vuxna och halvvuxna som läser serier och ser på animerad film idag att barnslighetsstämpeln håller på att försvinna av sig själv. Äldre och fördomsfullare generationer får betraktas som hopplösa fall.

Känns det som om du läser någon serie som är över/under din målgrupp?

Nej, det gör det inte, men jag betraktar min målgrupp som personer som gillar välskrivna serier, inte som personer som uppskattar serier i en viss ålderskategori. Om någon av de serier jag läser skulle tappa i kvalitet skulle jag sluta köpa den.

För upplysning är jag 31 och köper/läser regelbundet följande serier: 100 Bullets, All-Star Batman, All-Star Superman, Hellblazer, Loveless, Lucifer, Planetary, The Ultimates.

/tobias

 

[Gasten]

Genom att att skriva ett svar i den här tråden så ger ni mig rätt att använda era bcmanga-namn och allt ni skriver i min uppsatts. (Don't worry, det är bara mina lärare som kommer få se den)

Ett kopierings-troll har varit inne och rotat här! Bcmanga-namnet är en rest från att jag postade på bcmanga.se, Sveriges enda manga-comunity (Besök den INTE. Där finns bara elva till trettonåringar). Jag menar självklart att rollspel.nu-namn. Ursäkta.

Och tack alla som svarat hittils!

 

[Rosen]

OT utvik

bcmanga.se, Sveriges enda manga-comunity

Förutsatt att man inte räknar föreningar, mailinglistor, e-grupper eller andra webfora som 'communities'...

--
Åke

 

[Feuflux]

"Varför anser man i allmänhet att tecknade och animerade tv-serier, filmer och serietidniningar (/böcker) är för barn?"

Säger man tecknade tv-serier tänker folk på bumbibjörnarna, säger man tecknad film tänker folk på rädda nemo säger man serietidningar tänker folk på kalle anka-pocket. Samtliga är riktade till barn snarare än vuxna (nu får jag snart spö för dåliga exempel) och eftersom det är sådant här som folk relaterar till när man säger tecknat, då det är mest känt och det är jobbigt att skaffa sig kunskap, så blir det som det blir.

Hoppsan, det där var huvudfrågan och inte det du ville ha svar från oss på... nåväl, nu fortsätter vi.

Varför tror du att mycket som är tecknat eller animerat klassas som barnsligt eller oseriöst?

Se ovan, det som är allmänt känt (typ kalle anka på julafton) är barnsligt och vanliga människor har inte så mycket bättre koll än så.

Vad kan det ha för konsekvenser?

Att folk som kanske skulle älska vuxna serier aldrig ens kollar upp det för att de har dömt ut hela genren. Givetvis utan att veta exakt vad de dömer ut.

Finns det barn- och vuxenserier?

Vissa serier passar ju inte vissa åldersgrupper om det är det du menar, jo visst, många serier är riktade mot speciella åldersgrupper (egentligen vet jag givetvis inte vad jag pratar om utan säger mest vad som låter rimligt). Förresten, "vuxenserier", "vuxenfilm" osv... används inte det som beskrivning av "erotiskt material"? Ännu en vink om att det enda serieformat en människa som har växt upp skulle gilla är porr. Alla gillar ju porr (förutom dom som är för unga för att veta om det...) men annars är ju tecknat barnsligt (se ovan).

Hur vet man att en serie är en barn- eller vuxenserie?
Ålder på huvudpersonerna (http://www.swisscomics.ch/heros/yakari.htm den här serien läste jag en del i mellanstadiet för att ta ett exempel på nåt jag troligtvis inte skulle ha lika kul åt idag. Men det kanske är jag som snöar in för mycket på identifiering med huvudpersonerna här). Mängden sex, våld och rock n' roll (samma anledning som gör att filmer och spel får åldersgränser). Dimensionsmängden (kids nöjer sig med att skurken är ond och måste besegras av hjälten medan vuxna tenderar att gilla att få veta varför har har blivit ond).

Har det hänt att ni har sett att fel serie står på fel plats någon gång?
Läser mest serier online och har inte sett några uppenbara krockar där vad jag kan komma på.

ÄR saker som är tecknade eller animerat barnsligt?
En del, men det gäller ju all underhållning/konst/yadayada. Kalle Anka som ramlar omkul på knattarnas rullskridskor, Charlie Chaplin som ramlar omkull på film, vanligt folk som ramlar omkull på Americas Funniest HomeVideos. Är inte det rätt barnslig (enkel) humor allting?

Vad kan man göra för att ta bort barnslighetsstämpeln?
Det finns mycket obarnsliga serier och det kommer att växa bort när fler och fler serieläsare växer upp och fortsätter med sin hobby. Sen har vi ju just nu en massiv filmproducering av serier. Hellboy, Constantine, Fantastic Four osv. Om nån kallar Constantine barnlig så förbehåller jag mig rätten att bli förvånad... darnit, Stormare är ju med i den.

Känns det som om du läser någon serie som är över/under din målgrupp?
Spontant nej.

 

[Dante]

Utförligt svar …

Varför tror du att mycket som är tecknat eller animerat klassas som barnsligt eller oseriöst?
Okunskap. Så gott som 100 % av de serier som finns på »allmänna« försäljningsställen (matvarubutiker, kiosker, pressbyrån, 7-eleven, etc.) är barn-, ungdoms- eller humorserier. »Vuxna« serier säljs uteslutande i specialbutiker som den som inte är intresserad av serier inte har någon anledning att besöka. De syns med andra ord inte lika mycket.

Vad kan det ha för konsekvenser?
Att seriemediet fortsätter att ses som något för barn och sinnesslöa vuxna. Detta är dock på väg bort. I takt med att seriekonsumenterna från 70-talet och framåt växer upp och skaffar egna barn kommer seriemediet att bli alltmer accepterat som bärare av andra berättelser än de som är lämpade för barn.

Finns det barn- och vuxenserier?
Japp. Precis som det finns film, böcker, teater etc. som vänder sig till barn respektive vuxna.

Hur vet man att en serie är en barn- eller vuxenserie?
Kan du köpa den på ICA är det sannolikt en barnserie. Är du tvungen att gå till din lokala seriekrämare eller beställa den via postorder är det troligen en vuxenserie. (I alla fall sedan butikskedjorna bojkottade Epix och Pox.)

Har det hänt att ni har sett att fel serie står på fel plats någon gång?
Japp. Det var just under Epix- och Pox-tiden, innan butikerna förstått att det fanns serier som inte lämpade sig för barn, och därför glatt ställde dessa tidningar bredvid Bamse, Fantomen och 91:an, i lagom ögonhöjd för barn.

ÄR saker som är tecknade eller animerat barnsligt?
Inte nödvändigtvis. Seriemediet är en bärare av berättelser, precis som film eller böcker. På samma sätt som filmer kan förmedla berättelser som inte riktar sig till barn, kan även serier göra det. Ingen skulle väl komma på tanken att kalla filmmediet för »barnsligt« bara för att det görs barnfilmer.

Vad kan man göra för att ta bort barnslighetsstämpeln?
Som jag skrev ovan: det är på väg bort av sig självt. »Rocky« (som ju knappast riktar sig till barn) har faktiskt gjort mycket för den här saken. Den säljs i pressbyråer över hela landet, och brukar (vad jag har sett) stå separat från övriga serier.

En annan sak vore att skänka ett par miljoner till Horst Schröder så att han kommer på fötter och börjar spruta ur sig serietidningar igen. Jag vill påstå att han är den enskilda person som gjort mest för seriemediet i Sverige. Han introducerade kultförklarade underground- och vuxenserier från hela världen för en (någorlunda) bred svensk publik. Han var först i Sverige med att publicera manga.

Känns det som om du läser någon serie som är över/under din målgrupp?
Vete tusan. När mina söner var små läste jag Bamse för dem, och kom underfund med att Bamse vänder sig till både barn och deras föräldrar. Precis som de Björne-avsnitt som Robert Gustavsson skrivit manus till lyckas Bamse roa både barn och vuxna. Idag, när sönerna är fjorton, skulle jag dock aldrig komma på tanken att köpa Bamse. Svaret måste därför bli nej.

(Som kuriosa kan nämnas att den första serie jag minns lästes vid sex års ålder [»Korak – Tarzans son«];att min första kontakt med icke barn-serier var i »Svenska serier« i slutet av sjuttiotalet; och att jag har runt 2.000 serietidningar i mitt sovrum.)

 

[Erik_N]

Varför tror du att mycket som är tecknat eller animerat klassas som barnsligt eller oseriöst?

Okunskap, grundad i tradition. I Sverige har serier av tradition varit en underhållningsform för barn och unga tonåringar. Det överväldigande utbudet har helt enkelt inte vänt sig till vuxna.

Vad kan det ha för konsekvenser?

En sorts självuppfyllande profetia, eller ond cirkel där vuxna konsumenter tror att det inte görs serier för dem vilket gör det svårt för de som faktiskt publicerar tecknade serier har svårt att nå konsumenter.

Finns det barn- och vuxenserier?

Visst, det gör det väl. Men utöver serier för de allra yngsta så tycker jag det är att göra det lite lätt för sig. Somliga serier skildrar realistiskt våld eller sex på ett sätt som kanske gör dem olämpliga för barn - i mångt och mycket en fråga för en förälder hur lämpligt man tycker materialet är, men bara för att en tecknad serie tar upp seriösa teman och talar "vuxenspråk" gör den inte otillgänglig för yngre läsare.

Hur vet man att en serie är en barn- eller vuxenserie?

Knyter an till mitt föregående svar. En serie för barn spelar inte an på (realistiskt) våld eller på sex.

Har det hänt att ni har sett att fel serie står på fel plats någon gång?

Kan jag inte direkt påminna mig, men det har säkert hänt.

ÄR saker som är tecknade eller animerat barnsligt?

Inte mer än något annat medium att förmedla en berättelse.

Vad kan man göra för att ta bort barnslighetsstämpeln?

Det sker av sig självt. Serier tas på allvar, även om det fortfarande är i ganska smala cirklar. Joakim Pirinen och Neil Gaiman diskuteras på tidningarnas kultursidor. Inte ofta, men det sker. De som läste Fantomen för tio år sedan börjar upptäcka att det finns serier för dem också idag.

Känns det som om du läser någon serie som är över/under din målgrupp?

Det kan jag nog inte påstå att jag gör.

/Erik

 

[MrG]

Varför tror du att mycket som är tecknat eller animerat klassas som barnsligt eller oseriöst?

-För att en stor del av det svenska utbudet är riktat till barn och unga. Om man ser till andra länder är inte attetyden lika given dock, och man hittar ett bredare utbud.

Vad kan det ha för konsekvenser?

-Att förlagen drar sig för att testa att improtera "vuxnare" serier, då man inte är säker på målgruppens stöd. Och att svenska serieskapare har svårare att komma till sin rätt.

Finns det barn- och vuxenserier?

-Ja

Hur vet man att en serie är en barn- eller vuxenserie?

-I många länder har man märkning på framsidan, även här hemma har man haft en del serier som lanserats med sånna budskap. Lustigt nog märker man i sverige upp serier för vuxna, medan jag på en del amerikanska har hittat märkning att de lämpar sig mot yngre publik.

Har det hänt att ni har sett att fel serie står på fel plats någon gång?

-Ja

ÄR saker som är tecknade eller animerat barnsligt?

-Nej, inte per defention i alla fall.

Vad kan man göra för att ta bort barnslighetsstämpeln?

-Lansera mer serier som vänder sig mot en mognare publik och göra det på andra ställen än seriehyllorna.

Känns det som om du läser någon serie som är över/under din målgrupp?

-Nej, eller snarare slutar jag läsa rätt snabbt i så fall

 

[Rising]

Varför tror du att mycket som är tecknat eller animerat klassas som barnsligt eller oseriöst?

Nja. Det gör man faktiskt inte längre. Man gjorde det visserligen så sent som in på nittiotalet, men inte i någon märkvärd utsträckning i dessa tider.

Vuxna har förresten inte alls någon större okunskap om serier och tecknad film (vilket har påståtts i tråden). Flera miljoner vuxna människor läser serier såsom Elvis, Rocky och Pondus dagligen, och de behandlar ofta ämnen som traditionellt anses vara allt annat än barnvänliga. I min klass går det en finsk dam och en gammal kufisk gubbe (båda över femtio) som valde att göra ett Simpsons-tema på en av skolans gruppuppgifter. Båda är så extremt ohippa som man bara kan föreställa sig. Och de har ändå full koll på Simpsons. Så kom inte dragandes med att "allmänheten anser si och så" för det gör nämligen inte allmänheten alls.

Allmänheten har GOD koll på att vuxenserier och -tecknad film existerar.

...och därmed basta.

Hur vet man att en serie är en barn- eller vuxenserie?
Mycket svårt att avgöra. En typisk vuxenserie tycker jag är en serie som antingen:
1) Använder sig av referenser som nästan inga barn kan relatera till
eller
2) Som skulle behöva kompromissa med sitt berättande för att vara tillgänglig för en barnpublik, men som ändå inte gör dessa kompromisser.

Har det hänt att ni har sett att fel serie står på fel plats någon gång?
Ja. Heavy Metal är en tecknad mjukporrtidning, men hamnar ofta bland barnserier ändå. Rocky står bland barntidningarna men borde stå vid de ungdomliga livsstilsmagasinen.

Vad kan man göra för att ta bort barnslighetsstämpeln?
Uppfinna en tidsmaskin och resa tillbaka till åttiotalet. Idag finns det visserligen många som fortfarande tror att allmänheten skulle se tecknade medier som barnkultur, men det betyder inte att de har rätt.
I verkligheten är det så att barnslighetsstämpeln sedan länge är genomskådad. Den finns inte längre.

Förresten så ställer du enormt ledande frågor. Tänk på hur det påverkar svaren du har fått. (Om du tar för givet att det finns en "barnslighetsstämpel" så kommer många du intervjuar att göra det också, fastän de säkert egentligen inser att så inte är fallet)

Känns det som om du läser någon serie som är över/under din målgrupp?

Ja. Jag läser många sådana serier. Det som får mig att tänka "oj, det här är inte riktat mot sådana som jag" (=28-åringar) har dock inte så mycket med serierna i sig att göra (Powerpuff Girls är exempelvis extremt naivistiskt framfört, men jag tror ändå att medelåldern är hög bland de hängivna tittarna - Jag känner många fler i min egen ålder som älskar serien än vad jag känner till barn som gillar det) utan mer med redaktionella texter och reklam. Ingen som skickat in sina egna teckningar i Shonen Jump har varit i min egen ålder, liksom.

I tidningen Larson! annonserar Microsoft om Visual Basic... Vad säger det om tidningens läsare? Ändå så skrattar jag idag åt samma Larson-teckningar som jag älskade som barn. Så... serierna i sig har inte ändrats så mycket, men jag har följt med målgruppen uppåt i åldrarna.

Men du är way off. Det finns en gammal gråhårig gubbe i min klass som jag pratat Wallace Wood-klassiker med, och även om han är helt ointresserad av "vuxenserier" eller konstnärliga serier så vet han ändå vem Pirinen är. Och vem vet inte vad South Park är idag? Jag har till och med diskuterat Nemi, Ensamma Mamman, Ärligt Talat, Singel i Stan och kvinnliga humorister i allmänhet med några extremt lökiga och vardagliga husmoder-type-tjejer, som jag aldrig skulle ha trott att de skulle förstå något om serier för femton år sedan.

Men idag är det annorlunda. Ingen förknippar tecknat per automatik med barn längre.

 

[Rickard]

Jag tar den viktigaste frågan först.

"Hur vet man att en serie är en barn- eller vuxenserie?"
Lättläslighet. Varför klassar "man" fantasy som ungdomsböcker exempelvis? Om du sätter dig och läser Kalle Anka och sedan går över till Sin City så märker du att det är fett mycket mer text i den senare. Allting är mycket mer förklarat i en barnserie, medan läsaren måste göra egna tolkningar i vuxenserier. Allt är inte lika förklarat.

Sedan är väl mängden sex rätt avslöjande till vilken åldersgrupp som serien vänder sig till.

"ÄR saker som är tecknade eller animerat barnsligt? /.../ Varför tror du att mycket som är tecknat eller animerat klassas som barnsligt eller oseriöst?"
Jag skulle snarare vilja säga att på senare år har det kommit (i animering) idéer om att man ska rikta de tecknade serierna till vuxna. Ta Shrek exempelvis, där de uppenbart har tänkt "Ungar tycker allt tecknat är kul, så vi skriver skämten för vuxna" och hur bra den filmen gått vet ju alla.

"Finns det barn- och vuxenserier?"
Just vuxenserier hade jag själv aldrig hört talas om, om jag inte besökt det här forumet. Annars hade jag aldrig kommit i kontakt med titlar såsom Sandman, Preacher eller... ööh... Sin City. Tidningen Magnum var väl det närmaste jag kommit något tuffare än Fantomen och Kalle Anka.

/Han som antar att Disney har stor skuld till att tecknat klassas som barnsligt i västvärlden

 

[Eksem]

"Om du sätter dig och läser Kalle Anka och sedan går över till Sin City så märker du att det är fett mycket mer text i den senare."

Jag håller generellt med om principen, men exemplet är inget vidare korrekt då Kalle Anka är en ibland ganska textfylld serie, medan Sin City ofta har hela sidor helt utan text, såvitt jag minns i alla fall.

 

[Dewil]

Trådkapning om barnslighet och annat

Nu kapar jag tråden

Lättläslighet. Varför klassar "man" fantasy som ungdomsböcker exempelvis?

Var det en rak fråga eller en retorisk fråga där du implicit säger att fantasy är lättläst? Är fantasy per definition lättläst och lättillgängligt? Nej, hävdar jag, och påstår vidare att fantasyns barnslighetsstämpel beror på att det inte betraktas som riktigt rumsrent att ha en aktiv fantasi efter de yngre tonåren. (Det lär t.o.m. vara så att vi stelnar i våra tankebanor i de yngre tonåren vilket t.ex. gör språkinlärning oerhört mycket svårare efter den tiden.) Vuxna ska inte läsa eskapistisk litteratur, de ska läsa om relationer (om de över huvud taget ska läsa).

Ta Shrek exempelvis, där de uppenbart har tänkt "Ungar tycker allt tecknat är kul, så vi skriver skämten för vuxna" och hur bra den filmen gått vet ju alla.

Jag var i USA några veckor efter att Shrek hade haft USA-premiär och mitt intryck av den massiva marknadsföringen var att den riktade sig till en målgrupp något äldre än Teletubbies. Det vete sjutton vad marknadsavdelningen hade i åtanke men jag blev något förvånad när 22-åriga kompisar berättade att de hade sett en kanonbra film om ett grönt troll i USA under sommarens USA-vistelse. Nåja, det var ett sidospår.

Dewil

 

[Saxifrage]

Men idag är det annorlunda. Ingen förknippar tecknat per automatik med barn längre.

Mja. Joo. Kanske. Fast kan det inte vara så att det där hänger samman med att det idag är mycket vanligare att även vuxna diggar sådant som är tänkt för barn? Det vill säga att tecknade serier fortfarande förknippas med barn, men att det är ok även för vuxna att gilla serier? Alltså en generellt minskad åldersmedvetenhet hos vuxna kulturkonsumenter, vilket många (tex. jag) tycker är rätt kul, medan andra (Carl Hamilton) stönar och känner sig nödgade att skriva skitnödiga böcker om "vuxenhetens död".

Ta Allram Eest till exempel, den figuren hade väl i alla fall SVT tänkt som förbehållen barnprogram. Men det finns ju massor av vuxna som diggar Allram (väl?), även om han i alla fall var tänkt som ett stycke "barnkultur" från början. Eller "Hitta Nemo", är det en barnfilm eller vuxenfilm? Vilka ser den?

Alltså: min tanke är att tecknade serier fortfarande till stor ses som "barnsligt", men att det numera är ok att gilla även barnsliga grejer. Detta alldeles oaktat att det finns en massa serier som inte alls är avsedda för barn.

 

[Rickard]

"...medan Sin City ofta har hela sidor helt utan text, såvitt jag minns i alla fall."
Men du måste ändå göra dig en tolkning utav stämningen. Nu har jag förvisso inte läst Sin City, så jag talar helt utan att veta men själva hoppet mellan serierutorna brukar vara större i "vuxna serier". Man måste göra en större tolkning av vad handlingen går ut på.

Svårt det där, så jag har ingen klockren definition. Ibland är det mycket text, men det är mer stämningen man vill få fram.

/Han som är medveten om sin ändring (och som borde läsa fler serier innan han uttalar sig)

 

[Rickard]

Re: Trådkapning om barnslighet och annat

Lättläslighet. Varför klassar "man" fantasy som ungdomsböcker exempelvis?

Var det en rak fråga eller en retorisk fråga där du implicit säger att fantasy är lättläst? Är fantasy per definition lättläst och lättillgängligt? /.../ det inte betraktas som riktigt rumsrent /.../ Vuxna ska inte...

Är alla serier lättlästa?

Om du funderar på den motfrågan, kanske du förstår varför jag skrev den meningen.

Jag var i USA några veckor efter att Shrek hade haft USA-premiär och mitt intryck av den massiva marknadsföringen var att den riktade sig till en målgrupp något äldre än Teletubbies.

Precis, vilket säger lite om synsättet på animerad film, trots tankegången bakom filmskapandet.

/Han som ofta brukar smyga in små fel i sina inlägg för att folk ska reagera och svara, men inser nu att han måste smyga in stora för att folk ska bry sig

 

[Erik_N]

Alltså, i fallet med amerikanska animerade filmer så har det ganska länge varit en väldigt medveten satsning att göra filmer som inte vänder sig exklusivt till en målgrupp. Det går knappast upp en tecknad film på bio i USA längre som inte har ett "vuxet" språk, även om innehållet är helt barntillåtet - Finding Nemo, Shrek, Toy Story, The Incredibles, Monsters Inc, Wallace & Gromit (fast den kanske gjordes i England?) etc. Det är komedier som råkar vara animerade (och barnvänliga, vilket förstås inte är någon tillfällighet).

 

[Dewil]

Re: Trådkapning om barnslighet och annat

Är alla serier lättlästa?

Om du funderar på den motfrågan, kanske du förstår varför jag skrev den meningen.

Öh, nej, alla serier är inte lättlästa. Men det skrev du ju inte heller - du skrev att barnserier är lättlästa, vilket skiljer dem från vuxenserier. Det resonemanget köper jag (utan att fördjupa mig i följdfrågan "vad sjutton är lättlästhet?"). Däremot så fortsatte du med det, halvt antydda, provokativa påståendet att fantasy är lättläst - och det resonemanget köpte jag inte.

(Du kanske menade, rent generellt, att serier anses lättlästa och därmed barnsliga och gjorde en liknelse med fantasy som också dras med liknande fördomar. I så fall håller jag med.)

Dewil

 

[Dante]

Som du förstår håller jag inte riktigt med dig.

Jag träffar fortfarande personer (i allmänhet äldre än jag själv) som tror att »serietidningar« är synonymt med Lilla Fridolf, Kronblom och 91:an, och som ser bekymrade ut när jag berättar att jag, vuxna karln, köper massor av serietidningar varje månad.

Att medvetenheten ökat tänker jag inte säga emot, men det är en bra bit kvar innan seriemediet är lika accepterat som film eller böcker.

Så, jo, det finns fortfarande de som »förknippar tecknat per automatik med barn« fortfarande.

 

[Rickard]

Din parantes var vad jag var ute efter [NT]

/Han som borde varit tydligare och formulerat sig bättre