Under den korta tid som jag snoozade i morse, hann jag drömma två drömmar som innehöll både forumiter och välkända författare.
Dröm 1
Jag, Rising och några dimmiga följeslagare befann oss på en halvsunkig kvarterskrog för att äta. Rising försökte smita ifrån notan så jag var tvungen att hålla fast honom och kasta bröd på honom för att förmå honom att betala. När vi sedan lämnade krogen, insåg jag att jag själv hade glömt bort att betala.
Dröm 2
Av någon anledning skulle jag, Snigel och Ackerfors vandra till Stockholm. Snigel skulle visa vägen, eftersom han kände en massa personer i området som han ville att vi skulle besöka.
Efter en lång vandring kom vi fram till en liten kulle med ett träd. Under trädet låg en omkullvält runsten. När vi reste på den såg vi att det var ett minnesmärke för en frimurare född 1803. Jag kom då att tänka på boken "Sorgemusik för frimurare" av Lars Gustafsson.
När vi vandrat en stund på landsbyden skiljdes jag ifrån Snigel och Ackerfors av ett strömförande stängsel. Medan de bara vandrade vidare, försökte jag ta mig förbi det, men det var för krånglig. Dessutom blev jag övertygad om att Snigel gick åt helt fel håll och inte alls var på väg till Stockholm. Jag struntade helt enkelt i att följa efter dem och gick åt rakt motsatt håll.
Detta visade sig vara ett klokt beslut, för snart befann vi oss i Strängnäs alla tre. I drömmen bestod staden av flera medeltida byggnader och spårvagnsspår fanns inlagda i gatorna.
Naturligtvis gick vi in på en bokhandel och började botanisera lite. Där hittade jag en bok av den italienske författaren Claudio Magris, men jag kände inte igen varken titeln eller framsidan. Därefter vaknade jag.
Hur drömmarna ska tydas vet jag ej, men den djärve ska kanske satsa en slant på att det blir Magris som får årets nobelpris i litteratur?
Dröm 1
Jag, Rising och några dimmiga följeslagare befann oss på en halvsunkig kvarterskrog för att äta. Rising försökte smita ifrån notan så jag var tvungen att hålla fast honom och kasta bröd på honom för att förmå honom att betala. När vi sedan lämnade krogen, insåg jag att jag själv hade glömt bort att betala.
Dröm 2
Av någon anledning skulle jag, Snigel och Ackerfors vandra till Stockholm. Snigel skulle visa vägen, eftersom han kände en massa personer i området som han ville att vi skulle besöka.
Efter en lång vandring kom vi fram till en liten kulle med ett träd. Under trädet låg en omkullvält runsten. När vi reste på den såg vi att det var ett minnesmärke för en frimurare född 1803. Jag kom då att tänka på boken "Sorgemusik för frimurare" av Lars Gustafsson.
När vi vandrat en stund på landsbyden skiljdes jag ifrån Snigel och Ackerfors av ett strömförande stängsel. Medan de bara vandrade vidare, försökte jag ta mig förbi det, men det var för krånglig. Dessutom blev jag övertygad om att Snigel gick åt helt fel håll och inte alls var på väg till Stockholm. Jag struntade helt enkelt i att följa efter dem och gick åt rakt motsatt håll.
Detta visade sig vara ett klokt beslut, för snart befann vi oss i Strängnäs alla tre. I drömmen bestod staden av flera medeltida byggnader och spårvagnsspår fanns inlagda i gatorna.
Naturligtvis gick vi in på en bokhandel och började botanisera lite. Där hittade jag en bok av den italienske författaren Claudio Magris, men jag kände inte igen varken titeln eller framsidan. Därefter vaknade jag.
Hur drömmarna ska tydas vet jag ej, men den djärve ska kanske satsa en slant på att det blir Magris som får årets nobelpris i litteratur?
