Nekromanti [Under the Bed] Den onda styvpappan

[Olle Linge]

I korthet handlar berättelsen om en liten flicka vars föräldrar har skilt sig. Hon bor nu hos mamman och dennes nya man, den onda styvapppan. Han försöker på olika sätt övertala flickan om att glömma hennes biologiska pappa genom att ge henne fina saker och på andra sätt försöka köpa sig in i flickans hjärta. Detta kan inte flickans leksaker tolerera, så på olika sätt hjälper de henne att mostå pappans försök att köpa flickan och till slut att ta sig till den riktiga pappans hus via en labyrint i garderoben, där hon efter mycket om och men har ett försonande nattfika och alla blir sams.

I rollerna:

Stegosaurusen, spelad av undertecknad
Loving
Strong
Reasonable
(Tough)

Studsbollen, spelad av Gurgeh
Feisty
Clumsy
Disobedient

Plastgrodan, spelad av Dimfrost
Thick
Determined
Passive

Apan, spelad av Walium
Agile
Fast
Clever

Spelmötet tog en dryg timme, under vilken vi hann ha dryga tio konflikter. Jag tänker inte försöka redogöra för alla, men jag ska ge några exempel på vad som hände. Innan dess en blixtsnabb regelförklaring. Varje karaktär har egenskaper (ovan) som används i konflikter. En konflikt har en protagonist (en av leksakerna) som ska lösa ett problem uppsatt av spelaren som var protagonist scenen innan. Använder man egenskaperna har man lättare att vinna. När man vunnit många konflikter, vinner man spelet. Dinosaurien vann förstås.
<ul type="square">
[*]Studsbollen gjorde så att pappan förstörde ett paket han ämnat ge till flickan, med resultatet att hon blev ledsen.
[*]Tack vare studsbollen, enades alla leksakerna i ett rådslag om att hjälpa flickan mot styvpappan.
[*] Apan hjälpte flickan att smyga nerför trappen för att undvika mamman när hon skulle gå till pappan och hälsa på.
[*] Den tröstade flickan när hon pratade i telefon med pappan och fick henne att inte lägga på, trots att pappan inte verkade känna igen henne.
[*] Grodan kväkte och visade vägen genom Mörka rummet i labyrinten i garderoben.
[*] Dinosaurien hoppade sönder monstret på det sista trappsteget i labyrinten.
[*] Dinosaurien stöttade flickan så att hon klarade av att möta pappan, trots att en främmande och skrämmande kvinna var i hans säng.
[/list]
Fördelar med Under the Bed:
Konceptet är härligt och intressant, det kan jag lätt tänka mig att spela igen. Grejen att spela leksaker som hjälper ett barn och samtidigt slåss imbördes om vilken leksam som barnet tycker mest om är genialisk.

Nackdelar med Under the Bed:
Reglerna är ganska dåliga. Till att börja med har man i stort sett samma egenskaper hela tiden, så förklaringarna blir också likadana. Jag som dinosaurie hade Loving och kunde varje gång förklara hur kärlek och omtanke gentemot flickan ledde till att hon lyckades med saker. Dessutom är vissa egenskaper extremt svår att få in på ett vettigt sätt (ta Passive som exempel, som grodan hade). Det gör att der är obalanserat och dessutom statiskt, vilket är tråkigt.

Övriga kommentarer:
Jag tycker inte att Under the Bed är ett rollspel, eftersom fokus inte ligger på leksakerna och att det (som vi spelade det) inte finns någon form av rollgestaltning alls. Fokus ligger på flickan och berättelsen kring henne, så jag skulle nog välja att se det som ett berättarspel med vissa inslag av rollspel eller så. Det är nu inte en nackdel, men mer interaktion och fokus på leksakerna hade varit intressant.

 

[Dimfrost]

Det var kul när jag öppnade paketet med spelet och inte var beredd på formatet: boken är stor som de medföljande korten, och innehåller textmängd ungefär som ett genomsnittligt dogmaspel. Det är ohyggligt inte prisvärt, men ganska intressant ändå. Man borde kunna göra något vettigt av det hela, även om jag inte tycker att det funkar riktigt perfekt i dag.


/Dimfrost

 

[Gurgeh]

Spelets koncept är väldigt intressant, men tyvärr ledde reglerna inte till några riktigt spännande situationer, och inte till någon interaktion över huvud taget. Det var lite synd.

/tobias

 

[Yokiboy]

Hej Snigel.

Jättekul att se en spelrapport om Under the Bed, det är ett annorlunda spel som inte fått så mycket uppmärksamhet. Jag har själv bara några tidiga pre-release utgåvor, men har inte spelat det.

Jag gillar hur du avslutar med att säga att det inte är ett rollspel för att det "inte finns någon form av rollgestaltning alls." Det här är något jag funderat på en del på slutet, för i många av de spel jag lirar är berättelsen mycket viktigare än rollgestaltning och det känns som om namnet "rollspel" inte är rätt, men vad man kallar det istället vet jag inte?

Mors,

Jocke

 

[walium]

Jag håller helt med

Konceptet var både intressant och sött, men reglerna var ganska tunna och inte särskilt bra. Jag tror att en aningen ombygd version av Nostalgis regler hade fungerat bättre. Nu blev det noll interaktion samtidigt som vissa egenskaper var riktigt svåra att överhuvudtaget använda fördelaktigt (jag är så ful, klumpig och förrädisk att barnet inser att så länge det inte lyssnar på mig så kommer allting att lyckas). Att spela leksaker som guidar barn igenom en ondskefull och farlig värld är roligt även om man är vuxen.

 

[Dimfrost]

Jag gillar hur du avslutar med att säga att det inte är ett rollspel för att det "inte finns någon form av rollgestaltning alls." Det här är något jag funderat på en del på slutet, för i många av de spel jag lirar är berättelsen mycket viktigare än rollgestaltning och det känns som om namnet "rollspel" inte är rätt, men vad man kallar det istället vet jag inte?

"Berättarspel" eller "berättelsespel" antar jag. Jag tycker rollspel måste innefatta att man spelar en roll. Till att börja med att man har en viss rollperson (eller flera), alltså inte som Universalis. Samt även att man spelar ut den rollen mot någon annan spelare (som inte behöver spela en rollperson; det kan lika gärna vara en annan person i världen, som i Polaris med fyra separata berättelser där huvudpersonerna aldrig möts). Det är den biten som fattas i Under the Bed. Det enda man gör är att berätta om vad som händer med ens huvudperson.

Jag är inte alldeles säker på att det här är en lämplig definition, men det känns rimligt för tillfället i alla fall.


/Dimfrost

 

[Yokiboy]

Jag har försökt med Berättelse- och Berättarspel, men på något sätt låter det, i min mening, inte lika bra som att säga Story Game eller Fiction Game på engelska. Det är kanske bara en vanesak.

Jag tycker rollspel måste innefatta att man spelar en roll. Till att börja med att man har en viss rollperson (eller flera), alltså inte som Universalis. Samt även att man spelar ut den rollen mot någon annan spelare (som inte behöver spela en rollperson; det kan lika gärna vara en annan person i världen, som i Polaris med fyra separata berättelser där huvudpersonerna aldrig möts). Det är den biten som fattas i Under the Bed. Det enda man gör är att berätta om vad som händer med ens huvudperson.

Den första biten av ditt citat håller jag ungefär med om. Jag tycker dock att många berättarspel, där berättelsen väger mycket mer än karaktären, inte känns som rollspel då rollgestaltning är relativt oviktigt i jämförelse med berättelsen. Vi dödar ofta karaktärer för att det stärker berättelsen i helhet och då känns det traditionella rollspelandet rätt avlägset.

Rollgestaltningen i traditionella rollspel känns ofta som det leder till målet att hålla sin karaktär i liv, för annars finns det inget kvar i spelet att göra. Medans i de berättarspel jag lirar nuförtiden så är karaktären mer ett verktyg för att berätta något tematiskt intressant, kanske t.om. testa en premiss.

Men åter till ämnet. Den biten jag har ändrat till fetstil förbryllar mig något. Vad exakt menar du saknas i Under the Bed? Det ni beskrev tidigare lät snarlikt hur man spelar Polaris.

Ett försök på att förstå bättre genom ett exempel. Om det var din scen i UtB och du hade en konflikt med den lilla flickans elaka styvpappa, visst spelade någon annan styvpappan, eller var det bara så att du berättade hur du påverkade styvpappan utan att ni någonsin var i samma scen? Kan du beskriva hur en typisk "runda" såg ut när det var du som hade spotlighten på dig (dvs. dags för din leksaks scen)?

Mors,

Jocke

 

[Dimfrost]

Jag har försökt med Berättelse- och Berättarspel, men på något sätt låter det, i min mening, inte lika bra som att säga Story Game eller Fiction Game på engelska. Det är kanske bara en vanesak.

Ja, det låter inget vidare. Fiktionsspel? Historiespel? (Ger i och för sig helt fel associationer.)

I övrigt: ja, grejen var väl lite att vi var dåliga på att utnyttja de möjligheter till utspel som faktiskt bjöds. Det kanske inte var spelets fel.


/Dimfrost

 

[Rickard]

Jag har försökt med Berättelse- och Berättarspel,

Jag brukar säga "Samskapande" eller "berättelseskapande" spel om Universalis. Den första termen brister på att det inte kommer fram att det är en berättelse som jag menar att man skapar och den andra är för omständlig att säga.

/Han som ska försöka testa något sådant spel med spelgruppen, men de är lite avigt inställda till det

 

[Rickard]

Jag tycker inte att Under the Bed är ett rollspel, eftersom fokus inte ligger på leksakerna och att det (som vi spelade det) inte finns någon form av rollgestaltning alls.

Vad var det som fick er att inte rollgestalta karaktärerna?

/Han som har sina aningar, men vill veta svaret först