Nekromanti Typer av antagonister i kuslig fiktion

roboman

Veteran
Joined
18 Nov 2006
Messages
159
Location
Motala, bor i Stockholm
Bakgrund: Jag har sedan tre tillbaka försökt skapa ett synopsis som håller hela vägen till en roman. Jag har reviderat hela handlingen tre gånger och skulle tro att en fjärde är på gång. Det enda som består är de två protagonisterna och den kusliga stämning jag vill att historien ska förmedla.

Det största problem jag identifierat, som gör att jag känner att historien inte håller, är att jag inte kan skapa en antagonist som jag är nöjd med. Minst en person har hittats död vilket satt fart på de två protagonisternas skrämmande undersökning. Men hur ska jag kunna sy ihop säcken om jag inte ens vet vad de ska komma fram till?

Därför funderade jag igår länge och väl på vad jag egentligen har för alternativ, vad det finns för olika typer av antagonister som använts i skrämmande litteratur, film och tv-serier.

Jag tänkte att jag presenterar några olika typer som kan användas i olika skrämmande sammanhang, så får ni hemskt gärna komplettera med fler varianter ni kommer på. Men försök att inte spoila några specifika verk, det är så trist att intet ont anande plötsligt läsa att "Kocken i Lady och Lufsen inbillar sig hela historien under en psykos!!!".

Då kör vi. Jag gör en indelning i två varianter:

De som är effektivast att visa upp i all sin prakt - mänskliga antagonister

Kallblodig mördare. I historier där flertalet mord äger rum fungerar kallblodiga, gärna brutala, seriemördare ypperligt som antagonister. I vissa historier är även denna mördare kannibal, vilket förstärker den obehagliga känslan ytterligare.

Den besatte. En typ som är närbesläktad till den kallblodiga mördaren är den besatte. Det kan helt enkelt handla om en vanlig människa som via en förtrollning, en demon eller liknande har förvandlats till en mördare.

Psykisk sjukdom. När huvudpersonen utsätts för allsköns kusligheter, och twisten i slutet är att huvudpersonen är psykiskt sjuk och bara har inbillat sig allt det otäcka. Exempelvis kan personen ha multipla personligheter. Det här greppet fungerar väldigt bra när det görs snyggt, alltså när man som åskådare inte förstår att det kusliga bara finns i huvudpersonens hjärna. Dock blir det platt fall i de fall där det är uppenbart från tidigt skede att personen är psykiskt sjuk.
Jag tycker även att detta grepp är lite för vanligt, det blir allt svårare att komma undan med denna lösning. Varje kreatör borde begränsas till max ett tillfälle i sin karriär att köra på psyk-kortet. ;)

Hemliga sällskap. Kulter som i hemlighet arbetar mot ett ondskefullt mål. Lika uttjatat som psykiska sjukdomar, kan jag tycka.

De som är effektivast att inte visa upp till fullo - övernaturliga antagonister

Monster. Nu börjar vi genast komma in på det svåra. Det är nämligen SVÅRT att komma undan med uppdragna mungipor efter att ett monster har figurerat som antagonist. Inbillar jag mig i alla fall, men jag blir gärna motbevisad och uppläxad med lite monster-teori. Jag menar helt enkelt att ett monster som fysiskt uppenbarar sig känns omöjlig att beskriva på ett stämningsfullt och skrämmande sätt. "den har två huvuden! I armhålorna! Och gröna tentakler med äckliga sugproppar! Och tusen ögon!"

Väsen. Jag vet inte om jag varit med om några väsen från folktron som skrämmande antagonister, men då jag själv tycker att den nordiska mytologin är så stämningsfull så tänker jag att det kanske vore möjligt att skapa något skrämmande utifrån detta.

Spöken. Spöken är förstås vanligt att använda. Japanska flickor i vit klänning, vanliga lakan-typen och alla möjliga andra varianter. Spöken kan vara väldigt skrämmande i rätt sammanhang, men det är som vanligt viktigt att man som mest får smakprov på dem.

Det känns som att inlägget blev lite ostrukturerat trots mina försök att hålla strukturen. Förstår ni vad jag är ute efter, skriv gärna fler typer av antagonister eller vad som helst annat som passar in i tråden, för den delen. Annars kan ni be mig förtydliga så ska jag göra om.
 

God45

#PrayersForBahakan
Joined
23 Oct 2012
Messages
17,494
Häxa. Häxor är äckliga, onaturliga men ändå människor och allmänt obehagliga om de är gjorda rätt. Ha dem inte som D&D magiker bara utan som folk som lägger gammla barntänder, nålar och blod från en mördad man i en påse i någons bil och orsakar en bilolycka.
 

roboman

Veteran
Joined
18 Nov 2006
Messages
159
Location
Motala, bor i Stockholm
Tack för svar.
Jag ska lägga till en sak... för jag vet inte om jag gjorde trådstarten så som jag ville ha den alls.

Vad jag i slutändan är ute efter är antagonister som inte lämnar läsaren med en känsla av "meh?". Alltså på ett dåligt sätt. "Meh?" på ett bra sätt är bra.

Allt för ofta har man läst eller sett något som är läskigt fram till slutet då det avslöjas vad det stora hotet är. Och då uppstår den trista känslan av "meh?", eftersom det är ett töntigt tentakelmonster, ett larvigt hemligt sällskap eller något annat som inte alls lever upp till förväntingarna.

Det jag eventligen vill hitta är HUR man lyckas använda en kuslig antagonist utan att denna blir en besvikelse?
Och på vägen mot att hitta det tänkte jag att det kunde vara användbart att plocka isär vanliga fiktiva antagonister...
 

God45

#PrayersForBahakan
Joined
23 Oct 2012
Messages
17,494
roboman;n24915 said:
Tack för svar.
Jag ska lägga till en sak... för jag vet inte om jag gjorde trådstarten så som jag ville ha den alls.

Vad jag i slutändan är ute efter är antagonister som inte lämnar läsaren med en känsla av "meh?". Alltså på ett dåligt sätt. "Meh?" på ett bra sätt är bra.

Allt för ofta har man läst eller sett något som är läskigt fram till slutet då det avslöjas vad det stora hotet är. Och då uppstår den trista känslan av "meh?", eftersom det är ett töntigt tentakelmonster, ett larvigt hemligt sällskap eller något annat som inte alls lever upp till förväntingarna.

Det jag eventligen vill hitta är HUR man lyckas använda en kuslig antagonist utan att denna blir en besvikelse?
Och på vägen mot att hitta det tänkte jag att det kunde vara användbart att plocka isär vanliga fiktiva antagonister...
Jag tror inte jag kan göra det utan att avslöja vad som händer i verken som gör det bra och jag vet inte om det är någon poäng med att bar peka på saker och säga "Det gjordes bra här."

Men, eh, The last exorcism fick till sin reveal på det bästa möjliga sättet. Både på hur den kom fram, att den var mångbottnad och i karaktärernas reaktioner till den. Jag tror det mycket är där det ligger.
 

roboman

Veteran
Joined
18 Nov 2006
Messages
159
Location
Motala, bor i Stockholm
God45;n24916 said:
Jag tror inte jag kan göra det utan att avslöja vad som händer i verken som gör det bra och jag vet inte om det är någon poäng med att bar peka på saker och säga "Det gjordes bra här."
Nej det förstås, men jag tänker att man kan teoretisera lite. Det finns många rävar här som brukar ha tankar om än det ena än det andra kring stämning och mycket annat.
Kanske stod det något matnyttigt bland dessa "horrific skräcklänks", eller vad nu den där strålande länksamlingen kallades.

EDIT: Och med "man" menar jag alla som känner sig manade. Jag ska läsa runt lite på nätet och se om någon skriver något klokt, så kan jag själv återkomma.
 

Rymdhamster

ɹǝʇsɯɐɥpɯʎɹ
Joined
11 Oct 2009
Messages
11,924
Location
Ludvika
Blanda. En psykopatisk mördare som sen visar sig vara något väsen. Eller ett hemligt sällskap som sen visar sig vara besatta hela bunten. Eller kanske visar det sig att vad protagonisterna trodde var en antagonist i själva verket visar sig vara två eller tre helt oberoende antagonister. Förändring är läskigt. Bygg upp förutsättning och börja sedan bryta mot dem. Så länge läsaren tror att hon vet vad som kommer hända är det svårt att skriva något läskigt.
 

Cybot

Mest spelbar
Joined
19 Oct 2001
Messages
4,343
Location
Helsingborg
Jag tror att det är en ganska enkel ekvation. Man får aldrig förstå Den kuslige antagonisten, eller veta hans väsen. För tar man bort hans/hennes/dets mysterium så tar man bort det okända och det som kvarstår är det mundana, det tråkiga. Ingenting är så skräckinjagande som det vi spekulerar om eller fyller i själva.

Det hemliga sällskapet, den besatte, den kallblodige mördaren, den psykiska sjukdomen.
Ingen av dessa visar man faktiskt upp i sin helhet. Deras yttre och deras agerande är deras mundana utsida, men det är inte deras utsida (inte ens deras normbrytande handlingar) som är det skräckinjagande. Deras handlingar är inte det onaturliga, utan bara det mundana resultatet av deras onaturlighet. Det är motivationen bakom dessa normbrytande handlingar som fortfarande är hemliga, oförutsägbara och skräckinjagande.
Var är brytpunkten? När blir du offret? Varför?

När det gäller spöken, monster och väsen så existerar deras onaturlighet till stor del på utsidan, i deras yttre. Därför ska man beskriva dessa flyktigt, otydligt och motsägande för att frammana skräck.

Detta gäller förstås framför allt monsterspöket, och inte Den Psykiska sjukdomen eller den kallblodige mördaren i som tar formen av ett spöke.
Även i dessa fall så bör man vara konservativ. Ringu/The Ring visade ganska mycket av spöket, Sadako. Vem var Sadako innan hon blev en vandöd varelse? Väsen eller psykiskt sjuk? Det är i alla fall en okänd natur som Sadako fortfarande innehar efter döden, och kanske orsaken till att hon även i efterlivet innehar oerhörda krafter. Det finns i alla fall betydande skillnader mellan Ringu och The Ring. I Ringu ser man aldrig Sadakos ansikte och man ser aldrig hur hon dödar.

Kort sagt, offret aldrig förstå, eller se i sin helhet, antagonistens natur, endast dess konsekvenser. De glimtar man visar, som otydliga former bakom en slöja, ska vara korta, förvirrande, osammanhängande och endast lysa upp att det är NÅGOT monstruöst som döljer sig där bakom.
 
Top