Nekromanti Tycker jag...

Amphysvena

Veteran
Joined
6 Feb 2001
Messages
103
Location
Uppsala
Jag tycker det är för mycket tjafs om yrken åt alla håll...
Det är väl bara att göra en karaktär. Om man vill ha en magiker som slåss med tvåhandsvapen så är det väl bara att göra en. Eller en krigare som lärt sig lite tjuvaknep nånstans är väl inte unikt. Varför slänga fram fyrahundra yrken för minsta lilla grej man är. Ärkekrigatjuvamagiker är ej omtyckt. Av mig.
Har jag rätt?

"Elen Sila Lúmenn Omentielmo/Avenderiel
 

trollet

Warrior
Joined
5 Dec 2000
Messages
320
Location
jönköping
det tycker inte jag det är ju yrket som gör hela käraktären
och hur mäktig skulle inte magikern vara om han sprang runt med en fet rustning och ett två hands svärd och dessutom kunna kasta sina mäktiga besvärjelser
DET ÄR FEL.
 

Amphysvena

Veteran
Joined
6 Feb 2001
Messages
103
Location
Uppsala
Men det är ju upp till dig om du vill ha en magiker som kan göra detta. Varför ska alltid alla vara så bäst på allt... Gjorde en karaktär till drakar 4, hade inte en färdighet som var över 10. och den var bra.

"Elen Sila Lúmenn Omentielmo/Avenderiel
 

Renfield

Swordsman
Joined
20 Feb 2001
Messages
567
Location
Linköping
Men om man har en karaktär som är för bra regelmässigt så blir det skit av alltihopa...

Säg till exempel att jag har en grupp med 5 spelare, där alla är såpass mäktiga att de var för sig kan spöa 5 orcher i närstrid, avståndsstrid, magi, whatever. om de då skall få en utmanande strid så måste jag typ slänga in runt 40 orcher för att det skall bli nåt tal om att de ens skall bli skadade. Då blir det en jävla massa tärningssående, som förstör stämningen, och alltså duger detinte med orcher. Vad kan man ta då? Demoner? Då måste de möte typ demoner, mörkergastar, drakar, och så vidare, hela tiden så fort det blir strid, och då förlorar de sitt teatermässiga värde. Tanken är att när man säger till rollpersonerna som just stigit in i en grotta för at övernatta att de hittar spår av en drake skall vara nära att göra byxorna bruna av skräck, och samma sak med en demon. Vad gör man då när man skall ha en riktigt fet ultrautmaning? Låter dem döda en gud? Vad finns det kvar sen? SL? "Ja, vi dödar SL och tar makten över regelböckerna!"

DET FUNKAR INTE!

"He who conquers the past, commands the future.
He ho commands the future, conquers the past."
 

Amphysvena

Veteran
Joined
6 Feb 2001
Messages
103
Location
Uppsala
Om man lyckas döda 5 orcher med 7 i Kortsvärd så har man både Sl och eventuella gudar som influerar på tärningskasten.
Tror du missförstod mig. Min karaktär var kass . Bästa färdigheten jag hade var Undvika 9. Men det jag menade är att man har en kul karaktär om man har låga attribut.

"Elen Sila Lúmenn Omentielmo/Avenderiel
 

Renfield

Swordsman
Joined
20 Feb 2001
Messages
567
Location
Linköping
Jag missförstod inte alls. Men om man nu hade en Magiker som kunde ha rustning, tvåhandssvärd, och går ifrån yrkesindelningarna och restriktionerna som du säger, så blir följden att folk blir aldeles för mäktiga, om man då nte som du (och jag) tycker att det är roligare att spela med regelmässigt dåliga rollpersoner...

"He who conquers the past, commands the future.
He ho commands the future, conquers the past."
 

Krille

Super Moderator
Joined
7 Feb 2000
Messages
29,539
Location
Mölndal, Sverige
"Säg till exempel att jag har en grupp med 5 spelare, där alla är såpass mäktiga att de var för sig kan spöa 5 orcher i närstrid, avståndsstrid, magi, whatever. om de då skall få en utmanande strid så måste jag typ slänga in runt 40 orcher för att det skall bli nåt tal om att de ens skall bli skadade. Då blir det en jävla massa tärningssående, som förstör stämningen, och alltså duger detinte med orcher. Vad kan man ta då?"

Tänkande motståndare.

Jag skulle inte slänga in 40 orcher. Jag skulle låta orcherna börja tänka och sluta vara tärningsslumpade automater. Spelarna skulle mycket snabbt lära sig att bakhåll är en bra taktik även för skurkar, att ingen rollperson är immun mot en dolk i ryggen, och att mäktiga rollpersoner också har mäktiga fiender.

Vi hade en liknande situation, då en kasse apmäktiga rollpersoner började mucka med marginellt fler orcher. Orcherna började dra sig tillbaka, smäda rollpersoner och skjuta lite på dem. Rollpersonerna blev ilskna och följde efter...

...och plötsligt var deras reträttväg avskuren av ett stenras och orcherna vände om. Dessutom hade orchernas kompisar dykt upp ovanför ravinen från en höjdmässigt fördelaktig position. Inte ens denna kluns apmäktiga rollpersoner kunde klara sig ur ett sådant bakhåll. En rollperson kom undan.

Sedan dess lärde sig mina spelare att frukta även den mesigaste fiende. De tänkte, nämligen.

- Krille
<A HREF="http://www.foxtail.nu" target="_new">http://www.foxtail.nu</A>
 

Krille

Super Moderator
Joined
7 Feb 2000
Messages
29,539
Location
Mölndal, Sverige
"det tycker inte jag det är ju yrket som gör hela käraktären"

Tycker jag inte. Rollpersonen kan gott definieras efter sin personlighet, inte efter yrket.

"och hur mäktig skulle inte magikern vara om han sprang runt med en fet rustning och ett två hands svärd och dessutom kunna kasta sina mäktiga besvärjelser"

Det är lite för stor koncentration på vad man kan göra och för lite koncentration på hur bra man kan göra det. En person som ska göra en magikerkrigare måste balansera en kasse erfarenhetspoäng (motsv) på både magi och strid. Det säger sig ganska självt att resurserna inte räcker till - en person kan bli bra på magi, bra på strid eller halvtaskig på båda.

Men det brukar folk glömma bort i sin aggression mot krigarmagiker och det trots att Gandalf vevade svärdet Glamdring för fulla muggar,,,

- Krille
<A HREF="http://www.foxtail.nu" target="_new">http://www.foxtail.nu</A>
 

Azagthoth

Myrmidon
Joined
7 Feb 2000
Messages
3,548
Location
Stockholm
Men det jag menade är att man har en kul karaktär om man har låga attribut.

Jaha? Så det gäller som en allmän regel menar du? "Aj tusan, jag vill ju göra en rolig karaktär, jag låter den vara dålig på allt". En karaktär som har låga värden på det mesta verkar lida av beslutsproblem när det gäller vad denne skall syssla med i livet. Man blir ju trots allt bra på någonting man gör ofta, och har man varit hantverkare i tio år är det inte särskilt orimligt att man är bra på det man gör (i det här fallet hantverk och kanske också värdera och köpslå).

I mina ögon så spelar höga eller låga värden ingen roll huruvida karaktären är rolig eller inte. Det rör sig trots allt endast om siffror på ett papper.

/Azagthoth
 

Renfield

Swordsman
Joined
20 Feb 2001
Messages
567
Location
Linköping
Okej, mitt exempel var överdrivet, men tankebanan stämmer...
Det finns ju versionen med intrigerande som bakgrund också, som t ex att på slottet där de fetmäktiga krigarna måste lämna ifrån sig sina vapen blir de förrådda av en (trodde de) vän, blir astade i finkan, och måste ta sig ut och har inga vapen, ingen rustning, allmänt jagade över hela kungadömet, och så vidare. Men det gäller ändå. För mäktiga karaktärer är inte bra för stämningen om inte rollspelets nuvarande äventyr går ut på just det. Dessutom, Orcher t ex är inte smarta jämt...
Och då blir det samma scenario...

Också, jag gillar inte att du mellan radena slängde in en liten pik om jag jag bara kör bofferäventyr, vilket jag inte alls gör...

Om jag missuppfattat ditt språk som en avsiktlig provokation, så ber jag om ursäkt...

No offence meant...

"He who conquers the past, commands the future.
He ho commands the future, conquers the past."
 

Renfield

Swordsman
Joined
20 Feb 2001
Messages
567
Location
Linköping
Observera dock, Krille, att i vissa rollspel, som t ex i DoD6, har man inte ett behov av EP för att kunna kasta besvärjelser. De får man gratis efterhand som man stiger i YN, och kostar inga poäng att få, och då kan magikern ifråga fortfarande slänga en massa FP (färdighetspoäng, motsv EP) på att lära sig stridfärdigheter... Om man då frångår restriktionerna, så blir resultatet som tidigare sagt...

"He who conquers the past, commands the future.
He ho commands the future, conquers the past."
 

Krille

Super Moderator
Joined
7 Feb 2000
Messages
29,539
Location
Mölndal, Sverige
"Också, jag gillar inte att du mellan radena slängde in en liten pik om jag jag bara kör bofferäventyr, vilket jag inte alls gör... Om jag missuppfattat ditt språk som en avsiktlig provokation, så ber jag om ursäkt..."

Någon sådan pik var inte menad eller medveten, men eftersom det uppfattades så så ber jag om ursäkt.

- Krille
<A HREF="http://www.foxtail.nu" target="_new">http://www.foxtail.nu</A>
 

Johan K

Gammal & dryg
Joined
22 May 2000
Messages
12,401
Location
Lund
Håller med dig till en viss del. Jag tycker att det kanske skulle vara konstigt att se en magiker med 2-handssvärd.
Men jag förstår själva tanken, man gör en karaktär som man gillar.

[color:red]Nemo saltat sobrius, nisi forte insanit !</font color=red>
 

Renfield

Swordsman
Joined
20 Feb 2001
Messages
567
Location
Linköping
Bra. Jag hyser ingen önskan att ha fientlighet...

Sorry...

"He who conquers the past, commands the future.
He ho commands the future, conquers the past."
 

Amphysvena

Veteran
Joined
6 Feb 2001
Messages
103
Location
Uppsala
Men om man tar Gandalf som exempel så är det inte särskilt bra. Gandalf är en halvgud, (Maya) för dom som är pålästa. Så han har nog haft tid på sig att lära sig både svärdskonst och magi. Men om man nu gör en halvgud (vilket antagligen är ovanligt) så är det väl rätt naturligt att man är bra på saker. Men det absolut inte fel med svärdsvingade magiker. Karaktären kan väl vara kass till att börja med, man blir väl bättre när man vinner nya erfarenheter, möter utmaningar etc. Om man nu kommer så långt. Det händer ju att karaktärer dör rätt ofta också. Man kan väl tycka att det är bra att ha en eller två primära färdigheter men man får väl öka med måtta i början...
Minns min första karaktär till Chronopia, FV 19 i BLIXT, rätt dålig på allt annat. Så då har jag en magiker som beter sig mest som ett åskmoln. Man kan sprida ut det lite mer på färdigheterna, de primära färdigheterna kan vara lite över medel. Och eftersom det antagligen är de primära som man använder mest så är det just dom man blir bättre i. Förutsatt att man överlever. kanske...

"Elen Sila Lúmenn Omentielmo/Avenderiel
 

Feuflux

omjonasson.se
Joined
8 Jan 2001
Messages
4,982
Location
Linköping
Håller med Krille om att det är personligheten och inte yrket som ger rollpersonen dess karaktär.

Sedan har vi det här med magi och vapen igen. Jag var en av dem som glömde bort Gandalfs svärd i min aggression mot krigarmagiker i en tidigare tråd. Kommer dock alltid att hålla fast vid att det är onödigt och töntigt (jaja, bli förolämpade bara!) att springa runt och varva svärdshugg med kastande av eldklot. Om man ändå får för sig att göra en krigarmagiker så kommer man att som Krille säger bli halvtaskig på båda färdighetsgrupperna ocg det är väl inte kul? Det är väl bättre att bli hyfsad på en av dem. Det brukar räcka. Iallafall i en grupp där spelarna kompletterar varandra.

Eller så använder man hjälteboken (som jag aldrig förstått mig på) och gör en karaktär som är jättebäst på allt. Måste hålla med Avanderiel om att många verkar lite besatta i att vara bäst (eller iaf bra) på allt. Kan man inte försöka hålla sina kunskaper om ett lite mindre område.

//[color:red]Feuflux</font color=red>
//[color:red]som hyser aggressioner mot krigarmagiker...</font color=red>
 

Lord Samuel

Warrior
Joined
8 Jan 2001
Messages
261
Location
Linköping
Jag vet inte jag riktigt förstår vad du menar.
Men jag tycker att i grund och botten ska man kunna ska percis vilken rollperson man vill, och om reglerna hindrar en, skit i dem.
Huvudsaken är inte vilken rollperson man har, eller vad han kan, huvudsaken är hur man rollspelar. Det finns inte bra eller dåliga RPs, det finns bara bra eller dåliga spelare.
 

Radin

Veteran
Joined
26 May 2000
Messages
144
Location
Vintergatan - Tellus - Sverige - Skåne - Näsum.
Jag tyckte just...

...ni sa att man blir halvkass från början om man sprider ut poängen. Då blir ju inte personen bra. Problem löst.
Jag är en av dom som gillar att vara bra på att slåss trots att vi rör oss i grupp. Varför? Jo, vem fan ska annars skydda de "helseriösa riktiga rollspelarna" (som ni säger) från bovarna. Ni tycks inte förstå att vi behövs.

Om man spelar ett intrigäventyr och måste förflytta sig en tvådagarssträcka för att varna hertigen Carl och blir p.g.a utmattning tvungen att rasta. "Taadaa", konspiratöre(r)n(as) knektar kommer ifatt då de har mer vana av ridning än våra lärda män. Vi krigare mår bra för övrigt.
När detta åskmoln uppenbarar sig, EXAKT VILKA är det som drar er ur skiten. Ni som vill spela smarta små visa varelser, gör det så spelar vi krigare. Ni gör ert så gör vi vårt. Detta kallas kompletering.

Ett inlägg säger att kompletering är bra men samma inlägg och de flesta därefter säger att de som är bra på nå't T.EX. ATT SLÅSS är överflödiga och ickeseriösa.
Jag gillar privat att läsa och leta efter både kampsporter och stridskonster av alla de slag i tidningar och på nätet. Sen blir folk förvånade när jag vill spela en vapenmästare:
Ånej, varför måste du vara en sån för.

När man hör detta så önskar man att man verkligen var tillbaka på medeltiden ute i skogen så att man kunde köra svärdet i den jävla facisten.

Radin
 
Top