Twilight 2000 Mixtape

Twilight 2000 Mixtape - Session 10

Triggervarning: grafiskt våld, tortyr

Förra sessionen​
Gruppen färdas mot en avlägsen gruva för att leta sprängmedel. De oerfarna ungdomarna i milisen får stanna. De kör rakt in i ett sovjetiskt bakhåll, en stridsvagn och några soldater blockerar bilvägen. De räddas oväntat av ett amerikanskt lätt attackflygplan som spränger stridsvagnen. I en kort strid bekämpas de överlevande soldaterna och de tar en fånge. De fortsätter mot gruvan som är öde och plundrad. Det går rykten om att ett monster lever i dessa skogar och de finner spår av brutala övergrepp. När de utforskar schakten hör de något i mörkret. De är inte ensamma.

Session 10
Introlåt​



"I stepped into an avalanche
It covered up my soul
When I am not this hunchback that you see
I sleep beneath the golden hill
You who wish to conquer pain
You must learn, learn to serve me well"
Nick Cave - Avalanche

(Från början Leonard Cohen)

Länk till låten:

De står inne i den mörka tunneln. De tror att ljudet nerifrån kommer från att någon ovanför dem tappat ned något. De rör sig försiktigt tillbaka mot hisschaktet och börjar klättra i det nedåt när mörkret lyses upp av mynningseld och pistolskott ekar högt mellan gruvväggarna. De kämpar för att hålla balansen på den rangliga stegen när någon däruppe försöker välta loss den. De Rossi lyckas dra fram sin pistol och skjuter i blindo uppåt. De är nära att falla flera gånger men tar sig ned till nästa gruvgång. De hittar en del materiel i gruvan men också ännu en arbetsbänk som sopar bort allt hopp de hade om att ha haft fel sina onda aningar. Frida förstår med hjälp av sin kirurgiska kompetens att denna plats använts för att stycka människor. Deras hjärtan sjunker. Kannibalism. [Slag slås för stress].

De tar sig ner till det lägsta schaktet. En fåtölj med spännen vittnar om att rummet använts för att tortera offer. Platsen är insvept i ihoprafsade slitna gula textilier befläckade med blod. Joakim drar slutsatsen att MC-banditerna i gult använt denna plats för att tvinga information ur sina fiender.

Längre in finner de också en säkerhetsdörr med varningsskylt för sprängämnen. Med gemensamma krafter lyckas de bryta loss dörren. Här hittar de sprängämnen och senare en utrymningsgång där en smal stege leder upp genom en lucka till marknivå. De stannar för att ge de Rossi tid att försåtsminera ingången med sin handgranat. Därute ser de också fotspår i leran. Har någon använt denna utgång nyligen?

En mörk skepnad betraktar dem på avstånd genom bildförstärkarglasögon (nattkikare) när de arbetar med granaten. Han backar försiktigt ut ur skogen. Han drar fram en lång kniv och går långsamt men metodiskt mot grusparkeringen. Hukar ned och smyger fram. Utanför bilen står N-O ensam och håller vakt. Han tittar oroligt ut mot mörkret. Lyssnar uppmärksamt. För en stund sen tyckte han sig höra skottlossning från gruvan. De andra har varit borta länge. Han tyckte sig höra ett ljud och hoppas att det är hans vänner som är på väg tillbaka.

Skepnaden är bakom honom nu. Det är bara några korta steg mellan dem.
 
1000020111.jpg

Twilight 2000 Mixtape: Session 11

Förra sessionen:
Gruppen letar sprängämne i en gruva norr om tågstationen. Ett rykte går om ett monster i området, lemlästade lik har hittats. När de ska klättra ned försöker någon välta stegen och de beskjuts. I gruvan hittar de sprängämnen men också MC-gängets tortyrkammare och spår av kannibalism. En bit därifrån rör sig en skepnad med nattbildförstärkare och dragen kniv genom mörkret mot den ensamme N‑O.

Twilight 2000 Mixtape: Session 11

Introsång
"Hey now all you killers
Put your lights on
Put your lights on
Hey now all you children
Leave your lights on
Better leave your lights on
'Cause there's a monster living under my bed
Whispering in my ear
There's an angel with a hand on my head
She says I've got nothing to fear"
Santana feat. Everlast
Put your lights out

───
När Ken har minerat luckan börjar de röra sig tillbaka mot bilen. De hör ett ljud, men uppfattar inte riktigt vad det är [misslyckat reconslag]. De skyndar på sina steg och kommer fram till bilen. Där står N‑O, nästan skräckslagen.

– Jag tyckte att jag hörde någon alldeles nyss.

När de startar bilen lyser strålkastarna upp grusvägen. Fotspår leder ända fram till Hondan, men verkar ha vänt igen. Frida vänder sig mot de Rossi vid ratten.

– Kör. Kör. Ta oss ifrån det här jävla stället.

Joakim och N‑O åker i Joakims Audi.Den tillfångatagne ryssen åker med De Rossi och Frida. En mörk skugga betraktar dem i skugga av träden när de åker.

De färdas på värmländska landsvägar. Frida, påverkad av de grymheter de sett i gruvan, frågar oroligt de Rossi:
– Vi har också dödat. Vad tror du det krävs för att bli så avstängd och kall, så sjuk? Jag vet inte om jag håller på att bli likadan. Jag har bara stängt av och dödat idag.

De Rossi, oförberedd och obekväm vid frågan, sitter tyst och stirrar ut över den mörka vägsträckan. Sedan svarar han, så omtänksamt han förmår:

– Vi gör det vi måste för att överleva. Jag har känt många dåliga människor. Du är inte en av dem.

Deras samtal avbryts av fången som påkallar deras uppmärksamhet och vädjar:

– Wator, wator?

Frida tar upp en vattenflaska, vänder sig mot honom, och dricker demonstrativt upp hela i ett svep. De Rossi ler för första gången idag.

De börjar närma sig tågstationen när de plötsligt upptäcker en vägbomb gömd bland bråten på vägen [encounter card]. I bakhåll vid vägkanten finns några medlemmar från Wheels of Fire, MC‑gänget vars tortyrkammare de just upptäckt. De Rossi lyckas väja förbi vägbomben och gasar så snabbt han kan. Deras fiender får iväg ett par skott mot dem, men skjuter över och in i bagageluckan.

Väl tillbaka möts de av Noak och avlägger rapport. Han lyssnar och förklarar att de uppenbart är redo att riskera livet för Landstormen. Noak säger att De Rossi nu är sergeant i milisen och har befälet.

De Rossi har svårt att sova efter en dag som varit som en utdragen ond dröm. Han försöker flytta sitt fokus till hur de kan rusta upp och förbättra utposten. De har ingen tid att förlora.
 
Twilight 2000 - Mixtape Session 12

Förra sessionen​
Värmland. Gruppen letar sprängämne i en gruva norr om deras utpost i en tågstation. Med sig har de en fånge från ett tillbakaslaget ryskt bakhåll. I gruvan hittar de sprängämnen men också MC-gängets tortyrkammare och spår av kannibalism. När de ska åka inser de att någon i skydd av mörkret förföljt dem ända fram till bilen. Strax före tågstationen hamnar de i ett nytt bakhåll, denna gång från MC gänget men undkommer oskadda genom skicklig körning. Väl tillbaka utnämns De Rossi till sergeant med nytt befäl över plutonen.

Session 12 - Intro​
Den ryske fången, Dimitri, sitter inlåst i en av de slitna tågvagnarna. I mörkret skakar han av skräck,. Vad kommer de göra med honom? Han förbannar kommunistgeneralerna, Augustikuppen, kriget. Han tänker tillbaka på en annan tid - Gorbachev, glasnost, hopp om frihet. Västerländsk musik på Lenins stadium i Moskva. Det känns som en avlägsen dröm:

The world is closing in
And did you ever think?
That we could be so close?
Like brothers
The future's in the air
I can feel it everywhere
Blowing with the wind of change

Introlåt Scorpions - Wind of change

De Rossi och Frida vandrar genom utposten och tänker ut hur de bäst kan förstärka försvaret av den. De tror att de sovjetiska trupperna är fler och bättre utrustade. Själva har de ett gäng smågrabbar med blandade vapen. De tittar uppgivet på varandra, deras utsikter ser inte bra ut.

De delar in plutonen I grupper med roterande skyddsuppdrag efter färger. Grupp röd, grön och blå. Försvarsställningar sätts upp vid broarna, vid infarterna samt en spejare/skytt i resterna av stationshusets tak.

Order ges om att börja gräva skyttegravar till flankskydd mot den närliggande skogen. De Rossi bygger betonghinder för fordon vid den norra infarten. Frida övar upp tre av ungdomarna I första förband.

Plutonen som försvarar Daglösen station består av ett fåtal utbildade soldater och milis.
Milismännen har civila färdigheter, förutom lite bättre avståndsvapen (färdighetnivå C istället för D).

Vapnen lottades fram enligt slumptabell 1-5 skitvapen (pipeguns, närstridsvapen), 6-10 svagt vapen (civila vapen), 11-18 militära vapen (karbiner), 19-20 tunga vapen. Ett enda tungt vapen rullades, men detta var väldigt viktigt.

Pluton B i Värmland​
Överfurir, Noak Sarkehult
Pensionerad hemvärnsman. Veteran från finska fortsättningskriget, 40-talet. Beväpning: älgstudsare med kikarsikte.

Furir, Sven Eriksson - FN-veteran, Cypern, beskrivs trött av Noak som “inget att luta sig på i stormen” på frågan om inte han kan få befälet. Beväpning: Ak4.
Valjo, Noaks livvakt/assistent, beväpnad med ett spjut och kniv.
Grupp röd: postering värn järnvägsbron
Henrik, "Henke" - Cirka 19-20 år. Menig , gjort värnplikt. Beväpning: älgstudsare med kikarsikte. På vakt i stationstaket. Annars gruppchef grupp röd.
Jadran, milisman, ca 18 år, talar lite serbiska. Beväpning: Ak-5.
Rainer, milisman, ca 18 år. Gruppens granatgevärsskytt, efter lite extra övning i detta. Strandad tysk elev på skolresa som blev fast i Sverige. Talar svenska och tyska.
Beväpning: Granatgevär Catl Gustaf m48 + revolver.

Grupp grön: postering värn husgrunden södra infarten
Yussuf, milisman, ca 18 år. Talar utöver svenska franska och arabiska. Ses som kompetent och gruppchef i grupp grön. Beväpning: gammalt repetergevär, Mauser.
David, ca 19-20 år. Menig, gjort värnplikt. Beväpning: Pm-64 submachine gun ("polsk uzi").
Viktor, milisman, ca 18 år, beväpning: Ak-5.
Harald, milisman, ca 18 år, beväpning: dubbelsidigt hagelgevär.

Grupp blå: postering betonghinder norra infarten
Johan, milisman, ca 18 år, beväpning: studsare, gruppchef
Carl , milisman, ca 18 år, beväpning: m-16
Patrik , milisman, ca 18 år, beväpning: studsare
Filip, milisman, ca 18 år, beväpning: ak-47

Grupp gul: postering värn lilla vägbron
Rashid, menig, gruppchef, beväpning:Ak-74
Jens Jönsson "Jöns", milisman, ca 18 år, beväpning:polisrevolver
Kåre, milisman, ca 18 år beväpning: hemmabyggt hagelgevär "pipe gun",
Amad, milisman, ca 18 år, beväpning: Ak-74

 Förhöret​
De avbryts i befästningsarbetet av Jocke.
"Jag har ordnat tolk via radio. Vi kan förhöra fången nu... Jag ska bara hämta verktygen först."

De för fången till vagnen med radiosändaren. Fången är blek, darrar. De Rossi trycker hårdhänt ned honom på en stol vid radion. Jocke tar fram en låda med verktyg och lägger demonstrativt fram dem på bordet.
"Vi kan göra detta så lätt eller svårt du vill...".
[SL påpekar att vi inte kommer ha med tortyr eller sexuellt våld i denna kampanj, men det tillåts att det refereras till)
Till Jockes lättnad verkar grabben vilja prata. De samlar information om den sovjetiska plutonen i Storfors. Bas i den gamla campingen, 2 fungerande stridsvagnar av typ t-72, ett par pansarskyttefordon, några övriga fordon - lastbilar och jeepar. Cirka 50 soldater, vilka väntar på förstärkning via tung transporthelikopter, före attack mot Filipstad eller tågstationen 7 november, revolutionsdagen. De Rossi hajar till, 7 november, deras tidigare information stämmer alltså. då är de här om en kort tid. Ryssarna kan ha överskattat svenskarnas antal och beväpning. MC-gängets ledare kallas "presidenten", ryssarna pratar om dem som häxor, oheliga eller liknande, radiotolken blir osäker. De uppfattar det som att de ryska soldaterna tror dem vara övernaturliga på något vis Det finns en svensk bland ryssarna som fången sett I deras bas.

Signalementet som beskrivs passar in på förrädaren från Perstorp, deras gamle vapenbroder - Joakim Brontén. Förrädaren.
 

Attachments

  • copilot_image_1788197898238.jpeg
    copilot_image_1788197898238.jpeg
    323.4 KB · Views: 2

Twilight 2000 - Mixtape Session 12​


Förra sessionen​
Värmland. Gruppen letar sprängämne i en gruva norr om deras utpost i en tågstation. Med sig har de en fånge från ett tillbakaslaget ryskt bakhåll. I gruvan hittar de sprängämnen men också MC-gängets tortyrkammare och spår av kannibalism. När de ska åka inser de att någon i skydd av mörkret förföljt dem ända fram till bilen. Strax före tågstationen hamnar de i ett nytt bakhåll, denna gång från MC gänget men undkommer oskadda genom skicklig körning. Väl tillbaka utnämns De Rossi till sergeant med nytt befäl över plutonen.

Session 12 - Intro​
Den ryske fången, Dimitri, sitter inlåst i en av de slitna tågvagnarna. I mörkret skakar han av skräck,. Vad kommer de göra med honom? Han förbannar kommunistgeneralerna, Augustikuppen, kriget. Han tänker tillbaka på en annan tid - Gorbachev, glasnost, hopp om frihet. Västerländsk musik på Lenins stadium i Moskva. Det känns som en avlägsen dröm:

The world is closing in
And did you ever think?
That we could be so close?
Like brothers
The future's in the air
I can feel it everywhere
Blowing with the wind of change

Introlåt Scorpions - Wind of change
Scorpions- Wind of change

De Rossi och Frida vandrar genom utposten och tänker ut hur de bäst kan förstärka försvaret av den. De tror att de sovjetiska trupperna är fler och bättre utrustade. Själva har de ett gäng smågrabbar med blandade vapen. De tittar uppgivet på varandra, deras utsikter ser inte bra ut.

De delar in plutonen I grupper med roterande skyddsuppdrag efter färger. Grupp röd, grön och blå. Försvarsställningar sätts upp vid broarna, vid infarterna samt en spejare/skytt i resterna av stationshusets tak.

Order ges om att börja gräva skyttegravar till flankskydd mot den närliggande skogen. De Rossi bygger betonghinder för fordon vid den norra infarten. Frida övar upp tre av ungdomarna I första förband.

Plutonen som försvarar Daglösen station består av ett fåtal utbildade soldater och milis.
Milismännen har civila färdigheter, förutom lite bättre avståndsvapen (färdighetnivå C istället för D).

Vapnen lottades fram enligt slumptabell 1-5 skitvapen (pipeguns, närstridsvapen), 6-10 svagt vapen (civila vapen), 11-18 militära vapen (karbiner), 19-20 tunga vapen. Ett enda tungt vapen rullades, men detta var väldigt viktigt.

Pluton B i Värmland​
Överfurir, Noak Sarkehult
Pensionerad hemvärnsman. Veteran från finska fortsättningskriget, 40-talet. Beväpning: älgstudsare med kikarsikte.

Furir, Sven Eriksson - FN-veteran, Cypern, beskrivs trött av Noak som “inget att luta sig på i stormen” på frågan om inte han kan få befälet. Beväpning: Ak4.
Valjo, Noaks livvakt/assistent, beväpnad med ett spjut och kniv.
Grupp röd: postering värn järnvägsbron
Henrik, "Henke" - Cirka 19-20 år. Menig , gjort värnplikt. Beväpning: älgstudsare med kikarsikte. På vakt i stationstaket. Annars gruppchef grupp röd.
Jadran, milisman, ca 18 år, talar lite serbiska. Beväpning: Ak-5.
Rainer, milisman, ca 18 år. Gruppens granatgevärsskytt, efter lite extra övning i detta. Strandad tysk elev på skolresa som blev fast i Sverige. Talar svenska och tyska.
Beväpning: Granatgevär Catl Gustaf m48 + revolver.

Grupp grön: postering värn husgrunden södra infarten
Yussuf, milisman, ca 18 år. Talar utöver svenska franska och arabiska. Ses som kompetent och gruppchef i grupp grön. Beväpning: gammalt repetergevär, Mauser.
David, ca 19-20 år. Menig, gjort värnplikt. Beväpning: Pm-64 submachine gun ("polsk uzi").
Viktor, milisman, ca 18 år, beväpning: Ak-5.
Harald, milisman, ca 18 år, beväpning: dubbelsidigt hagelgevär.

Grupp blå: postering betonghinder norra infarten
Johan, milisman, ca 18 år, beväpning: studsare, gruppchef
Carl , milisman, ca 18 år, beväpning: m-16
Patrik , milisman, ca 18 år, beväpning: studsare
Filip, milisman, ca 18 år, beväpning: ak-47

Grupp gul: postering värn lilla vägbron
Rashid, menig, gruppchef, beväpning:Ak-74
Jens Jönsson "Jöns", milisman, ca 18 år, beväpning:polisrevolver
Kåre, milisman, ca 18 år beväpning: hemmabyggt hagelgevär "pipe gun",
Amad, milisman, ca 18 år, beväpning: Ak-74

 Förhöret​
De avbryts i befästningsarbetet av Jocke.
"Jag har ordnat tolk via radio. Vi kan förhöra fången nu... Jag ska bara hämta verktygen först."

De för fången till vagnen med radiosändaren. Fången är blek, darrar. De Rossi trycker hårdhänt ned honom på en stol vid radion. Jocke tar fram en låda med verktyg och lägger demonstrativt fram dem på bordet.
"Vi kan göra detta så lätt eller svårt du vill...".
[SL påpekar att vi inte kommer ha med tortyr eller sexuellt våld i denna kampanj, men det tillåts att det refereras till)
Till Jockes lättnad verkar grabben vilja prata. De samlar information om den sovjetiska plutonen i Storfors. Bas i den gamla campingen, 2 fungerande stridsvagnar av typ t-72, ett par pansarskyttefordon, några övriga fordon - lastbilar och jeepar. Cirka 50 soldater, vilka väntar på förstärkning via tung transporthelikopter, före attack mot Filipstad eller tågstationen 7 november, revolutionsdagen. De Rossi hajar till, 7 november, deras tidigare information stämmer alltså. då är de här om en kort tid. Ryssarna kan ha överskattat svenskarnas antal och beväpning. MC-gängets ledare kallas "presidenten", ryssarna pratar om dem som häxor, oheliga eller liknande, radiotolken blir osäker. De uppfattar det som att de ryska soldaterna tror dem vara övernaturliga på något vis Det finns en svensk bland ryssarna som fången sett i deras bas.

Signalementet som beskrivs passar in på förrädaren från Perstorp, deras gamle vapenbroder - Joakim Brontén. Förrädaren.

1000024336.jpg
 
Alltid lika spännande att följa!! Ser fram emot nästa avsnitt!
Som sagt, spännande! Original-T2000 utgjorde en stor del av mitt rollspelande mellan 85-88, så kul att läsa om nya äventyr i spelmiljön.

OT: på butiken Trippolo i Västervik kommer det snart att läggas ut en större samling T2K 1ed moduler för den hugade…
 
OT: på butiken Trippolo i Västervik kommer det snart att läggas ut en större samling T2K 1ed moduler för den hugade…

Skicka en blänkare när detta sker så kanske det blir en utflykt till Västervik.
 
Skicka en blänkare när detta sker så kanske det blir en utflykt till Västervik.
Har tyvärr inte koll på när de hunnit märka upp med priser och lägger ut i butik. Kan nog ta någon vecka (lämnade in förra veckan: tror det var samtliga moduler som gavs ut mellan 85-89, Free City of Krakow och framåt).
En del mer rara grejer kör de ibland via Tradera tror jag.
 
Twilight 2000 - Mixtape Session 13

Förra sessionen
​
Plutonen i Daglösen försöker förstärka sina bristfälliga försvar. De förhör den ryske fången och får uppgifter om den sovjetiska plutonen i Storfors, dess styrka med soldater, stridsvagnar och pansarskyttefordon och det planerade anfallet mot deras utpost - 7 november. Bland fienden finns även en svensk medlöpare – deras gamle vapenbroder Joakim Brontén.

Intro
På varje äng såg man blommorna om våren
Det var då, nu har världen djupt förändrats
Aldrig blir det som det var ändå
Det är dags att bygga Noahs ark
Bara segla bort
Till en annan strand

Svante Thuresson - Noaks Ark​

Rollpersonerna Joakim och N-O är utskickade för att leta materiel [dvs. spelarna hade förhinder].
De Rossi och Frida gör sin dagliga runda. Besiktigar värnen, funderar över vattenrening och mattillgång. De bestämmer att grässlänten ned mot ån, nedanför stationshuset, borde fungera för att odla om de kunde få tag på potatis att plantera. De Rossi spenderar dagen med att träna några av ungdomarna i skytte medan Frida tränar några i första hjälpen. Värnen förstärks. Kvällsmörkret lägger sig och en lugn dag i utposten går mot sitt slut. Så kommer en av vaktposterna från husruinen vid infarten till stationen.
-Ni måste komma, säger han sammanbiten.


De går dit och ser ljus av facklor och dämpat sorl av oroliga av röster. En grupp på 12 civila ledda av en kvinna i militärkläder väntar i mörkret på att få släppas in. En milisman bevakar dem med tveksamhet. De visar sig komma från det lilla flyktinglägret vid vårdcentralen i Filipstad som hålls av en beväpnad grupp, där bara den som den kan betala får beskydd. De har inget kvar att betala med och söker nu en fristad i utposten. De leds av Sonja, en kvinna i 50-årsåldern som presenterar sig som kårchef i Lottakåren. Frida ger sig snabbt in i att undersöka om de är skadade eller sjuka. De Rossi ser dessa människor för vad de är, en belastning. Han försöker avvisa dem men Sonja står emot. Hennes följare är svenska civila, de kommer dö av kyla eller banditer om de ger sig av. Hon talar till honom uppfordrande:
- Den där uniformen du har, betyder den nånting, eller har du stulit den? Om ni inte tänker skydda svenskar, vad gör ni här?
De Rossi går motvilligt med på [efter misslyckade slag] att de får sova i stationshusets källare.
Men bara för inatt.

1000025083.jpg
Foto: Maciek Nabrdalik

Outro
Det blir en hård vinter för de hemlösa
En hård vinter i år
För de som sitter på caféerna och väntar
Hård vinter i år
För dem som väntar på att få börja leva igen
För dem som ännu hoppas på att duga nånting till
För dem som allting började så bra för
Och som sitter fast nu i nånting som står alldeles still
Ulf Lundell - Hård vinter
 
Last edited:
1000025538.jpg

Twilight 2000 Mixtape Session 14

Förra sessionen
​
Arbetet fortsätter med att förstärka milisens utpost Daglösen under ny ledning, sergeant Ken de Rossi och hans vänner. De överraskas av en oväntad ankomst i mörkret. EN grupp civila upp, från flyktinglägret vid Filipstad. De leds av Sonja, en 50årig kvinna från Lottakåren. De Rossi går motvilligt med på att låta dem stanna — men bara för natten.

Intro
Ulf Lundell – Snön faller och vi med den

"Snön faller och vi med den, långt långt in i sommaren
Snön faller och vi med den, det blir mycket bättre sen
Iväg med bilen genom flingorna, ingenvart, ingenvart
Bara bort, bara bort"​

Ett tunt täcke av snö täcker gamla tågvagnar, sargade bilar och provisoriska skyttevärn vid Daglösens tågstation. Blygrå himmel, kall fuktig luft. Det varnar om att en vargavinter väntar.

Viktor, en av ynglingarna i milisen söker upp De Rossi. Han förklarar att en av rekryterna som stupade vid vägspärren (se session 6) - Olle, var hans vän. Olle talade strax före sin död om att hans hemby, den närliggande Sutterhöjden, var nästan oskadd och han planerade föreslå för furir Noak att åka dit och leta förnödenheter. Detta fick hans vän aldrig möjlighet att göra. De Rossi tar emot informationen med intresse och berömmer Viktor för att han berättar.

Ledaren för de civila flyktingarna, Sonja, vill också tala med De Rossi. Ännu en diskussion utbryter; hon förklarar att de inte kan ge sig ut på vägarna:.
- I bästa fall blir vi bara överfallna av vargar, men det finns värre än så i de här skogarna.
De Rossi får ge sig igen. De får sova i stationskällaren tills vidare. När hon förklarar att de också behöver mat blir svaret blankt nej. Milisen har inte nog att dela med sig av. De Rossi visar med handen mot skogen:
– Det finns nog svamp och bär där, varsågoda. Kanske kan vi hjälpa er mer efter vår utfärd idag.

De Rossi rådgör med Joakim. Vilka bör åka? Joakim ser pessimistiskt på situationen. De kan inte skicka milismännen själva. Stöter de på ryssar blir det att skicka dem rakt i döden. Samtidigt är situationen kritisk avseende materiel och förnödenheter, särskilt om de ska ha ett jävla flyktingläger också. De får göra detta uppdrag själva, men tar med några av ungdomarna. En möjlighet till mer erfarenhet för dem och ett tillfälle att se hur de hanterar press. Order ges om att förbereda för avfärd.

En rekryt, Valjo, söker upp dem. Han anmäler sig frivillig för uppdraget. På frågan varför blir svaret att han vill möta fienden öga mot öga. De Rossi ser in in i den glödande blicken. Hat. Vrede. Och risksökande. Svaret blir nej. Grabbens besvikelse behöver riktas. Han ger Valjo ansvar att bevaka flyktingarnas skogsproviantering.

Bilfärden mot den döde milismannens hemby Sutterhöjden kan börja. De reser i två bilar: De Rossi med två ur milisen i Hondan, Joakim och Frida med ytterligare en i Joakims Audi. De Rossi sitter bakom ratten och håller uppsikt i backspegeln. Viktor håller hårt i sitt vapen. Blicken flackar mot vägkanten och den mörka skogen. Tanken slår de Rossi som en knytnäve i magen. "Killen kan inte vara mer än 18 år."
– Han var din kompis, Olle. Hur kände ni varann?
Pojken svarar:
– Vi gick i skolan ihop. Vi brukade hänga mycket, lyssna på musik och meka. Han var väldigt schyst.
– Och modig.
Pojken nickar och fortsätter tvekande:
– Han var smart, typ i det mesta, hade fan koll på allt… Fast ibland kunde han ha fel.
– Jaså?
– Ja, eller… han tyckte Lamborghini var bättre än Ferrari.
De Rossi nickar:
– Man kan inte ha rätt jämt. Ferrari är överlägset.
Han ser att pojken verkar må bra av att tänka på en annan tid och fortsätter:
– Han måste ha kunnat ha fel om nånting mer?
Grabben tvekar. Sen ler han:
– Jag vet inte. Eller jo, en grej. Han tyckte Ginger Spice var snyggast.
– Ginger? De Rossi skakar på huvudet. Vem var din favorit?
– Posh Spice.
– Rätt svar, soldat. Pojken ler och slappnar av lite i sitt vapengrepp.

På vägen gör de sedan en en viktig upptäckt. En stridsplats med utbrända stridsvagnar [encounter card]. De söker igenom platsen efter förnödenheter och De Rossi undersöker vraken. Ett av dem är i bättre skick än de andra och han går igenom t:72an noggrannt. Kanonröret förvridet av en explosion. Intakta larvband. Batteriet skadat. Motorn intakt. Han inser att den är skadad, men reparerbar. Batteriet är svårt skadat men skulle gå att ersätta med ett annat batteri bara det är nog kraftigt, t.ex. från en lastbil.
[SL avgör att en fullt fungerande stridsvagn vore en orimlig fördel, men tillåter det till viss del. Kompromissen med batteriet görs i dialog med spelarna.]



De stannar före byn och fortsätter till fots. På avstånd står tre stora vargar [encounter card]. Vargarna visar ingen oro när de ser soldaterna närma sig. De kan röra sig friare över landet nu. Människornas lukt betyder inte löngre död, utan att deras hunger snart ska mättas. De har vant sig vid att leva av människornas kadaver.

I utkanten av byn finns ett grustag, ett sandtag och en verkstadsbyggnad. De hittar verktyg och en fungerande moped. De söker igenom två av bostadshusen. De Rossi beordrar att leta mat, mediciner och allt de kan hitta i form av filtar, täcken och mattor. Han känner ett ansvar för flyktingarna i källaren. En yngling ur milisen släpar ut en bob racer ur ett förråd. Frida frågar vad han håller på med och får till svar:
– Har du prövat bära på en kulspruta genom djupsnö? Vi tar med den här! Hon ler och ger tummen upp.

Joakim går iväg för att leta efter en släpvagn, bilarna kommer snart vara fyllda. Ett par milismän ger sig av med sin första leverans till bilarna med fynden.
De Rossi ser Viktor frysa till framför ett av husen.
– Är något fel?
– Nej. Eller. Det här var Olles hus.
– Okej, följ med. Du har säkert bra koll på vilka saker här som kan vara av nytta.
De Rossi gör sig redo att slå sönder ett fönster när Viktor letar fram extranyckeln bakom stuprännan. De går in i villans hall. De Rossi ser sig om. Dörren står öppen till vad som en gång var en tonårskilles rum. En Lamborghinitavla, en Axeburk, en lavalampa. Hans blick fastnar vid väggen ovanför sängen. En poster med Ginger Spice i röd, vit och blå Union Jack‑klänning.

Outro
Spice Girls – Viva Forever
Slippin' through our fingers, like the sands of time
Promises made, every memory saved
As reflections in my mind
Hasta mañana, always be mine
Viva forever, I'll be waiting
Everlasting, like the sun
 
View attachment 33695

Twilight 2000 Mixtape Session 14

Förra sessionen
​
Arbetet fortsätter med att förstärka milisens utpost Daglösen under ny ledning, sergeant Ken de Rossi och hans vänner. De överraskas av en oväntad ankomst i mörkret. EN grupp civila upp, från flyktinglägret vid Filipstad. De leds av Sonja, en 50årig kvinna från Lottakåren. De Rossi går motvilligt med på att låta dem stanna — men bara för natten.

Intro
Ulf Lundell – Snön faller och vi med den

"Snön faller och vi med den, långt långt in i sommaren
Snön faller och vi med den, det blir mycket bättre sen
Iväg med bilen genom flingorna, ingenvart, ingenvart
Bara bort, bara bort"​

Ett tunt täcke av snö täcker gamla tågvagnar, sargade bilar och provisoriska skyttevärn vid Daglösens tågstation. Blygrå himmel, kall fuktig luft. Det varnar om att en vargavinter väntar.

Viktor, en av ynglingarna i milisen söker upp De Rossi. Han förklarar att en av rekryterna som stupade vid vägspärren (se session 6) - Olle, var hans vän. Olle talade strax före sin död om att hans hemby, den närliggande Sutterhöjden, var nästan oskadd och han planerade föreslå för furir Noak att åka dit och leta förnödenheter. Detta fick hans vän aldrig möjlighet att göra. De Rossi tar emot informationen med intresse och berömmer Viktor för att han berättar.

Ledaren för de civila flyktingarna, Sonja, vill också tala med De Rossi. Ännu en diskussion utbryter; hon förklarar att de inte kan ge sig ut på vägarna:.
- I bästa fall blir vi bara överfallna av vargar, men det finns värre än så i de här skogarna.
De Rossi får ge sig igen. De får sova i stationskällaren tills vidare. När hon förklarar att de också behöver mat blir svaret blankt nej. Milisen har inte nog att dela med sig av. De Rossi visar med handen mot skogen:
– Det finns nog svamp och bär där, varsågoda. Kanske kan vi hjälpa er mer efter vår utfärd idag.

De Rossi rådgör med Joakim. Vilka bör åka? Joakim ser pessimistiskt på situationen. De kan inte skicka milismännen själva. Stöter de på ryssar blir det att skicka dem rakt i döden. Samtidigt är situationen kritisk avseende materiel och förnödenheter, särskilt om de ska ha ett jävla flyktingläger också. De får göra detta uppdrag själva, men tar med några av ungdomarna. En möjlighet till mer erfarenhet för dem och ett tillfälle att se hur de hanterar press. Order ges om att förbereda för avfärd.

En rekryt, Valjo, söker upp dem. Han anmäler sig frivillig för uppdraget. På frågan varför blir svaret att han vill möta fienden öga mot öga. De Rossi ser in in i den glödande blicken. Hat. Vrede. Och risksökande. Svaret blir nej. Grabbens besvikelse behöver riktas. Han ger Valjo ansvar att bevaka flyktingarnas skogsproviantering.

Bilfärden mot den döde milismannens hemby Sutterhöjden kan börja. De reser i två bilar: De Rossi med två ur milisen i Hondan, Joakim och Frida med ytterligare en i Joakims Audi. De Rossi sitter bakom ratten och håller uppsikt i backspegeln. Viktor håller hårt i sitt vapen. Blicken flackar mot vägkanten och den mörka skogen. Tanken slår de Rossi som en knytnäve i magen. "Killen kan inte vara mer än 18 år."
– Han var din kompis, Olle. Hur kände ni varann?
Pojken svarar:
– Vi gick i skolan ihop. Vi brukade hänga mycket, lyssna på musik och meka. Han var väldigt schyst.
– Och modig.
Pojken nickar och fortsätter tvekande:
– Han var smart, typ i det mesta, hade fan koll på allt… Fast ibland kunde han ha fel.
– Jaså?
– Ja, eller… han tyckte Lamborghini var bättre än Ferrari.
De Rossi nickar:
– Man kan inte ha rätt jämt. Ferrari är överlägset.
Han ser att pojken verkar må bra av att tänka på en annan tid och fortsätter:
– Han måste ha kunnat ha fel om nånting mer?
Grabben tvekar. Sen ler han:
– Jag vet inte. Eller jo, en grej. Han tyckte Ginger Spice var snyggast.
– Ginger? De Rossi skakar på huvudet. Vem var din favorit?
– Posh Spice.
– Rätt svar, soldat. Pojken ler och slappnar av lite i sitt vapengrepp.

På vägen gör de sedan en en viktig upptäckt. En stridsplats med utbrända stridsvagnar [encounter card]. De söker igenom platsen efter förnödenheter och De Rossi undersöker vraken. Ett av dem är i bättre skick än de andra och han går igenom t:72an noggrannt. Kanonröret förvridet av en explosion. Intakta larvband. Batteriet skadat. Motorn intakt. Han inser att den är skadad, men reparerbar. Batteriet är svårt skadat men skulle gå att ersätta med ett annat batteri bara det är nog kraftigt, t.ex. från en lastbil.
[SL avgör att en fullt fungerande stridsvagn vore en orimlig fördel, men tillåter det till viss del. Kompromissen med batteriet görs i dialog med spelarna.]



De stannar före byn och fortsätter till fots. På avstånd står tre stora vargar [encounter card]. Vargarna visar ingen oro när de ser soldaterna närma sig. De kan röra sig friare över landet nu. Människornas lukt betyder inte löngre död, utan att deras hunger snart ska mättas. De har vant sig vid att leva av människornas kadaver.

I utkanten av byn finns ett grustag, ett sandtag och en verkstadsbyggnad. De hittar verktyg och en fungerande moped. De söker igenom två av bostadshusen. De Rossi beordrar att leta mat, mediciner och allt de kan hitta i form av filtar, täcken och mattor. Han känner ett ansvar för flyktingarna i källaren. En yngling ur milisen släpar ut en bob racer ur ett förråd. Frida frågar vad han håller på med och får till svar:
– Har du prövat bära på en kulspruta genom djupsnö? Vi tar med den här! Hon ler och ger tummen upp.

Joakim går iväg för att leta efter en släpvagn, bilarna kommer snart vara fyllda. Ett par milismän ger sig av med sin första leverans till bilarna med fynden.
De Rossi ser Viktor frysa till framför ett av husen.
– Är något fel?
– Nej. Eller. Det här var Olles hus.
– Okej, följ med. Du har säkert bra koll på vilka saker här som kan vara av nytta.
De Rossi gör sig redo att slå sönder ett fönster när Viktor letar fram extranyckeln bakom stuprännan. De går in i villans hall. De Rossi ser sig om. Dörren står öppen till vad som en gång var en tonårskilles rum. En Lamborghinitavla, en Axeburk, en lavalampa. Hans blick fastnar vid väggen ovanför sängen. En poster med Ginger Spice i röd, vit och blå Union Jack‑klänning.

Outro
Spice Girls – Viva Forever
Slippin' through our fingers, like the sands of time
Promises made, every memory saved
As reflections in my mind
Hasta mañana, always be mine
Viva forever, I'll be waiting
Everlasting, like the sun
Bra skrivet. Roligt med lamborghini/ferrari och spice girls. Jag kände mig ung igen
 
Bra skrivet. Roligt med lamborghini/ferrari och spice girls. Jag kände mig ung igen
Tack! Äran går till spelaren då denna scen verkligrn utspelade sig under sessionen, att han såg hur de Rossi sannolikt skulle försöka visa en kantig omtanke om grabben.
 
Back
Top