The Bastard Son & the Devil Himself
Netflix, 2022
Ibland är det svårt att veta vilka som är dom goda och vilka som är dom onda. Hela livet har Nathan vuxit upp i skuld för massakern hans far skapade; i en värld med fain (ickehäxor) och fairborn och bloodwitches. Det är lite vad jag önskat att CJ Carrella's WitchCraft hade varit. Det är en young adult-serier men mer åt adult-sidan. Jag har inget emot snabbt berättande men ibland går det lite för snabbt; jag hade gärna velat få lite djupare insyn i karaktärerna för relationsbyggandet hastas fram. Det finns också en mängd situationer där jag sitter och funderar på varför karaktärerna agerar som dom gör, men det är något jag kan ha överseende med. Något som är intressant är att vi får bekanta oss med massor av sidokaraktärer, som om dom vore huvudpersonen, men när kameran sedan exempelvis filmar huvudpersonens kärleksintresse är det från hans synvinkel (male gaze). Det är mestadels kvinnor som ligger bakom manus och regissering, om det nu spelar någon roll.
Något som slog mig var hur mycket serien med de två häxklanerna påminde om folkmorden som nu pågår i Palestina, vilket inte är så förvånande för romanen som serien bygger på är till viss del baserad på den engelska författarens egna upplevelser med Nordirland och problemen som var där då. Det gör att denna serie känns ännu mer relevant idag än när den kom ut. Synd att serien lades ned efter första säsongen. Jag hade velat se mer.
[edit] En sak som är jäkligt skön. Alla ser ut som riktiga människor och inte buff-hunkar som i amerikanska tv-serier.