Jag började se på Marvels Wonder Man, men kunde inte ens se färdigt första scenen för den var för pinsam. Och den tog liksom inte slut; han bara fortsatte och fortsatte… Så jag stängde av. Har nån på forumet klarat av att se serien? Fortsätter den vara lika pinsam, eller är det mer som en liten puckel man måste tvinga sig igenom (eller spola förbi) i början?
---
Sen såg jag Murderbot.
Jag har läst några av Murderbot Diaries-böckerna. De är… väldigt, väldigt bra men också oerhört korta. Man kan typ läsa dem på en lunchrast, och det är nästan omöjligt att inte läsa klart en man börjat på. Kanske de böcker som allra bäst beskrivit utifrån ett inifrånperspektiv hur det är att leva med social ångest och autism. Och jag menar… Jag är inte diagnosticerad men vid det här laget har jag så att säga fått tillräckligt med hints.
Så; böckerna är välskrivna, beroendeframkallande jättekorta mästerverk. Som jag egentligen bara slutade läsa för att det inte kändes rimligt att lägga 120 spänn på en bok jag blev klar med på så kort tid.
Den här serien gör exakt samma grej men i TV-serieformat, vilket är väldigt imponerande. Det här med att ha avsnitt på 25-30 minuter för att emulera böckernas korthet? Lysande. Första säsongen är en hyfsat rak översättning av första boken, uppdelad i 10 avsnitt. Jag hade tänkt se bara ett, men varje gång jag tänkt se bara ett så har jag sett minst tre. Iden var att eftersom det var så korta avsnitt så skulle det här vara en perfekt serie att varva in med jobb; typ "planera två kurser, se ett avsnitt, rätta lite, se ett avsnitt".
Men så blev det inte. Jag började se serien igår och nu är jag klar. Så kan det gå.
Alexander Skarsgård spelar huvudrollen, Murderbot. Vi är alla överens om att Alexander Skarsgård är en jävla bra skådis, va? Jag behöver inte gå in på det? OK, bra.
Men ja, huvudpersonen är en SecUnit, en artificiell människa som egentligen ska funka som säkerhetsrobot, men som hackar sin "government module" för att kunna göra vad den vill. Vad den vill är mest att vara ifred och kolla på sina TV-serier, men för att kunna göra det måste den tills vidare fortsätta låtsas vara en vanlig vaktrobot, och den säljs till ett gäng hippieliberala forskare som åker till en planet där, såklart, saker går fel.
Läs böckerna. Se serien. Det här är bra skit.
---
Sen såg jag Murderbot.
Jag har läst några av Murderbot Diaries-böckerna. De är… väldigt, väldigt bra men också oerhört korta. Man kan typ läsa dem på en lunchrast, och det är nästan omöjligt att inte läsa klart en man börjat på. Kanske de böcker som allra bäst beskrivit utifrån ett inifrånperspektiv hur det är att leva med social ångest och autism. Och jag menar… Jag är inte diagnosticerad men vid det här laget har jag så att säga fått tillräckligt med hints.
Så; böckerna är välskrivna, beroendeframkallande jättekorta mästerverk. Som jag egentligen bara slutade läsa för att det inte kändes rimligt att lägga 120 spänn på en bok jag blev klar med på så kort tid.
Den här serien gör exakt samma grej men i TV-serieformat, vilket är väldigt imponerande. Det här med att ha avsnitt på 25-30 minuter för att emulera böckernas korthet? Lysande. Första säsongen är en hyfsat rak översättning av första boken, uppdelad i 10 avsnitt. Jag hade tänkt se bara ett, men varje gång jag tänkt se bara ett så har jag sett minst tre. Iden var att eftersom det var så korta avsnitt så skulle det här vara en perfekt serie att varva in med jobb; typ "planera två kurser, se ett avsnitt, rätta lite, se ett avsnitt".
Men så blev det inte. Jag började se serien igår och nu är jag klar. Så kan det gå.
Alexander Skarsgård spelar huvudrollen, Murderbot. Vi är alla överens om att Alexander Skarsgård är en jävla bra skådis, va? Jag behöver inte gå in på det? OK, bra.
Men ja, huvudpersonen är en SecUnit, en artificiell människa som egentligen ska funka som säkerhetsrobot, men som hackar sin "government module" för att kunna göra vad den vill. Vad den vill är mest att vara ifred och kolla på sina TV-serier, men för att kunna göra det måste den tills vidare fortsätta låtsas vara en vanlig vaktrobot, och den säljs till ett gäng hippieliberala forskare som åker till en planet där, såklart, saker går fel.
Läs böckerna. Se serien. Det här är bra skit.
