Nekromanti Två vapen i Eon IV?

[Reddokk Fheg]

Just i fallet rapir kan jag se bucklare framgångsrikt användas (förslagsvis med långt framåtlutad ställning och därmed ena benet nästan sträckt bakåt). Då finns det bara begränsade punkter för rapirfäktaren att enkelt komma åt, och sedan ligger den där bucklaren och flyter mitt i ens anfallslinje. En stor sköld är nog i vissa avseenden lättare att bara manövrera runt -- stora sköldar har mer massa och kan därmed inte reagera fullt så snabbt.

problemet är att en bucklare inte är lika effektiv när det kommer till stötar. spetsen på svärdet glider lät av och förbi bucklaren.
Rapier och dolk blev populärt på 1500 talet. i england slutet på 1500 talet. ursprungligen kom väl rapier och dolk från italien där det var en vanligt vapen set för dueller. För att ta england så var svärd och bucklare populärt, oftast basket hilted backhand swords or broadswords i kombination med bucklaren. men mot slutet av 1500 talet när rapier och dolk blev populära så började bucklaren förlora sin popularitet. i alla för för ciliva. innom armen fortsatte den vara populär.

Till detta finns nog flera anledningar, dolken är lättare att bära runt på, mindre iögonfallande. Den är ett multiverktyg medan bucklaren bara fyller ett syfte.
men även för att bucklaren inte var like effektiv mot stick vapen som rapier. även om en rapier räknas som ett "cut and thrust" svärd så används den i första hand till stötar inte hugg

även om nu bucklaren inte var like effektiv mot vapen som en rapier var den långt ifrån dålig.
men dolken var även ett mer offensivt vapen och i stort bättre i försvar mot stötar en bucklaren. vilket troligtvis var en anledning att denna kombination tog över.

men bucklaren är mångsidigare och fungerar bra mot de flesta vapen medan en dolk inte är det bästa vapnet mot ett större tyngre svärd eller en yxa.

 

[Reddokk Fheg]

En stor sköld är nog i vissa avseenden lättare att bara manövrera runt -- stora sköldar har mer massa och kan därmed inte reagera fullt så snabbt.

en stor sköld skyddar bättre mot projektiler, större träffyta helt enkelt. Av samma anledning skyddar den bättre mot stötar från tex en rapier. Eftersom du kan skydda större del av kroppen utan att röra skölden och inte behöver röra den speciellt mycket för att skydda andra delar. medan en liten bucklare även om den är mindre och smidigare så just på grund av detta måste du röra den mer. du måste mer aktivt använda den än med en större sköld
En stöt glider inte heller av en större sköld lika lätt.

Nu var ju historiskt sett inte stora sköldar du normalt mötte med en rapier eftersom rapier i första hand var ett civilt vapen och inte direkt fanns på ett slagfält där stora sköldar kunde finnas. och på samma sätt fanns oftast inte stora sköldar inom det civila där man oftast stötte på en rapier

 

[Eleas]

I och med att jag aldrig stått emot en rapir får jag ge dig den poängen. Jag är fullt medveten om hur de vapen du nämner är beskaffade, men man tenderar att bli hemmablind när man utövat vissa och bara läst om övriga. Efter vad jag har förstått är en rapir något trög att manövrera vid stora rörelser, men förödande snabb och precis i stöten (tyngdpunkten nära hjaltet). Därför ser jag din poäng om deflektion, även om det för mig rent subjektivt känns mer troligt att en större sköld skulle öppna glipor i ens försvar som rapirfäktaren kan utnyttja. Helt enkelt, jag hade inte vågat förlita mig på passivt försvar mot en rapir.

Att bära runt en bucklare på stadens gator är inte alltför svårt, då den till och med kan gömmas under kläderna utan större svårighet, även om en dolk naturligtvis är ännu lättare att bära obemärkt.

Nu var ju historiskt sett inte stora sköldar du normalt mötte med en rapier eftersom rapier i första hand var ett civilt vapen och inte direkt fanns på ett slagfält där stora sköldar kunde finnas. och på samma sätt fanns oftast inte stora sköldar inom det civila där man oftast stötte på en rapier

Det är ju arvegods som Eon (alla utgåvor) bär med sig från berättelser, filmer etc: helt enkelt ett fokus på strid i civil eller bara delvis militär kontext. Kanske för att det blir roligare så; jag är inte säker på att jag hade tyckt att en sköldmursscen hade haft samma dynamik och personliga touch som den typiska duellen mellan hjälten och skurken. Helt enkelt, att man fokuserar mer på individuell nivå snarare än slagfältets combined arms är nog en oundviklig konsekvens av att man följer sådana narrativa exempel, såvida man inte väljer att spela en kampanj där alla är medlemmar av samma enhet.

 

[Purgatid]

TL;DR - Det var inte vilka typer av dolkar som helst som användes i dubbelfäktning. Sköldars användning beror på fästet och situationen. Dubbelfäktare var inte vanliga. Trästavar är inte mjuka och gör allvarliga skador.

Spoiler

Alltså, det funkade inte att använda vilka slags dolkar som helst.

Det var alltså inte en sådan här dolk man använde: http://photos.swordsfromspain.com/martoswords/marto/catalog/photos/photosxl/P201H.jpg

Utan en sådan här: http://img2.wikia.nocookie.net/__cb20130614162423/deadliestfiction/images/5/52/Main_gauche.jpg
Eller sådan här: http://www.medieval-weaponry.co.uk/acatalog/S5780-1000.jpg
Eller sådan här: http://riversbendcustomknives.com/wp-content/uploads/2013/05/Swordbreaker.jpg
Eller sådan här: http://www.therionarms.com/reenact/therionarms_c429b.jpg

Inte direkt vad man tänker på när man tänker på "dolk."

När det gäller sköldar så beror syftet på skölden på hur skölden bärs. Vissa sitter fast på armen och finns i första hand för att fungera tillsammans med andra sköldar eller vara i vägen för motståndarens angrepp. Andra sköldar håller du i ett handtag mitt på skölden, och dessa används för att vinkla, finta och anfalla motståndaren. Vissa skulle nog t.om säga att den typen av sköldars funktion i första hand var offensiv och bara i andra hand defensiv. Vikingaskölden är ett typiskt exempel på en sådan sköld. Hur skölden sedan används varierar dessutom beroende på motståndet, huruvida man har andra med sig osv.

När det gäller vanligheten hos ting måste man nog dela upp det mellan civilt, och militärt. Större sköldar var vanligare militärt givetvis, det är ändå ganska tunga saker man släpar med sig. Paraddolkar var knappast något man trallade runt med tillvardags, utan man plockade nog snarare fram dessa när det vankades duell. De är inte praktiska att ha med sig. Det finns lättare versioner av main gauche som möjligen var lite enklare att ta med sig, dessa liknar en vanlig dolk förutom paradskydden, men tillhörde nog undantagen. Om vi radade upp 100 duellanter från de perioder då paraddolkarna var populära, så skulle nog den stora bulken av dessa vara duellanter med ett ensamt svärd, och en viss andel vara duellanter med bucklare, några skulle vara tvåhandsduellanter, och slutligen längst ned någonstans bland andelarna hittar vi dubbelfäktarna.

Det är inte konstigt. Dubbelfäktning är väldigt svårt och ofta bemödade man sig inte med att träna in sådant om man inte redan var väldigt skicklig fäktare. Så frågan blir dessutom - hur många var "väldigt skickliga fäktare?" Det är, även om det bara är en dolk, inte lätt att dubbelfäkta. Kanske skall sägas också att om endera vapnet bara passivt hänger med, så räknas man nog näppeligen till dubbelfäktarnas skara. Jag menar - vilken tjomme som helst som kan hålla i en värja kan ju hålla i en dolk i andra handen samtidigt, det betyder ju inte att denne är dubbelfäktare lika lite som det betyder att man är tvåhandsfäktare för att man kan lyfta ett långsvärd. -Jag- kan hålla en dolk i vänster hand, och en värja i höger, men jag är varken fäktare eller dubbelfäktare för det.

Och oavsett så är frågan hur effektivt det är, och på denna fråga blir svaret "inte speciellt." Det finns absolut fördelar med att ha två vapen, men de är inte så stora att de omedelbart utklassar tvåhandad fäktning eller ensamt vapen med tom offhand (som kan greppa). Och även om det är effektivt så är det knappast lika effektivt som rollspelens värld gör gällande - en hel extra handling att använda till anfall eller parad, utan några minus eller nackdelar. Det är sådant där trams som jag tycker ett rollspel som åtminstone ämnar att simulera verkligheten ens ytligt, bör röra sig bort från.

Likaså tycker jag att man bör röra sig bort från den låga skadan från trästavar. En kvartsstav på 1.5 kg som stöts framåt i tvåhandsgrepp och träffar ett huvud kommer sannolikt krossa det huvudet, ännu värre blir det om slaget går ovanifrån och ned i en båge. I EON är det knappt sannolikt att en normalbyggd vuxen man skulle göra en extraskada med en trästav (OB2t6+2 liksom, snork). Likaså inkluderas inte trästavens versatilitet (inga stångvapens versatilitet) i dess speldata. En trästav tillåter dig att göra kraftiga svingar och stötar från avstånd, och kommer fienden närmre så håller man staven i cross guard och har samma hastighet i anfallen som ett kort svärd (man kan dock inte stöta effektivt). Därtill finns det tonvis med tekniker för att låsa, avväpna och fälla motståndaren som helt enkelt inte framkommer i rollspel.

Och det är tråkigt. Jag tror att antagandet man gjort i rollspel är att eftersom staven är gjord i trä är den mjuk eller något dylikt. Men massivt trä är inte mjukt, vi pratar inte skumgummi eller balsaträ här. Det är inte lika hårt som stål, men hårdheten har inte så stor betydelse som vi tror. Fysikens lagar har inte trollats bort liksom - 1.5 kilo trä som kommer farande är nästan lika allvarligt som 1.5 kilo stål, men dessa två ting gör helt olika skada i rollspel. Det gör valet av beväpning väldigt platt - varför ha något annat än svärd när svärd är bättre än allt annat?

 

[pingas]

Det finns en parerdolk i vapenmästaren.

 

[Reddokk Fheg]

I och med att jag aldrig stått emot en rapir får jag ge dig den poängen. Jag är fullt medveten om hur de vapen du nämner är beskaffade, men man tenderar att bli hemmablind när man utövat vissa och bara läst om övriga. Efter vad jag har förstått är en rapir något trög att manövrera vid stora rörelser, men förödande snabb och precis i stöten (tyngdpunkten nära hjaltet). Därför ser jag din poäng om deflektion, även om det för mig rent subjektivt känns mer troligt att en större sköld skulle öppna glipor i ens försvar som rapirfäktaren kan utnyttja. Helt enkelt, jag hade inte vågat förlita mig på passivt försvar mot en rapir.

Att bära runt en bucklare på stadens gator är inte alltför svårt, då den till och med kan gömmas under kläderna utan större svårighet, även om en dolk naturligtvis är ännu lättare att bära obemärkt.

Ja den är inte speciellt effektiv för huggande attacker. deg går självklart att hugga med den men det är inte dess starka sida utan som du sade stötarna. som tillsammans med en väldigt lång räckvidd och utmärkt och snabb manöverförmåga i stötarna gör det till ett utmärkt stötvapen.

med en större sköld förlitar du dig inte på passivt skydd. du rör den och parrerar där den behövs. den är lite tyngre och långsammare att förflytta men inte nämnvärt långsammare och detta uppvägs av dess storlek, eftersom du inte behöver förflytta den speciellt mycket för att skydda den del som behövs. inte ens om motståndaren attackerar dina knän behöver du flytta den så mycket för att skydda dig

rapier är inte något av mina favoritsvärd men jag måste ändå erkänna att det är ett utmärkts svärd i dueller. troligtvis det bästa eller i alla fall på topp 3 listan så att säga. jag kan inte komma på något svärd jag skulle säga var bättre. men kan ju missat något
men det är ju ett svärd som är speciellt utformat för just dueller. och även om det finns andra svärd som är det så är de i stort sett designade för att slåss mot liknande svärd. Ta "smallswords" som exempel. medan en rapier faktiskt är bra mot de flesta vapen

Det är ju arvegods som Eon (alla utgåvor) bär med sig från berättelser, filmer etc: helt enkelt ett fokus på strid i civil eller bara delvis militär kontext. Kanske för att det blir roligare så; jag är inte säker på att jag hade tyckt att en sköldmursscen hade haft samma dynamik och personliga touch som den typiska duellen mellan hjälten och skurken. Helt enkelt, att man fokuserar mer på individuell nivå snarare än slagfältets combined arms är nog en oundviklig konsekvens av att man följer sådana narrativa exempel, såvida man inte väljer att spela en kampanj där alla är medlemmar av samma enhet.

haha ja precis. rollspel är ju oftast meningen att vara personliga vilket fältslag inte är.

även om det är roligt när sådant förekommer och sköldmurar kan vara enormt roligt. men som undantags grej. Focuset enligt mig bör ligga mer på cililt och mer personligt än en sköldmur

 

[Reddokk Fheg]

Att bära runt en bucklare på stadens gator är inte alltför svårt, då den till och med kan gömmas under kläderna utan större svårighet, även om en dolk naturligtvis är ännu lättare att bära obemärkt.

Precis. skillnaden är inte enorm men den finns där.

En annan aspekt gällande dolk och bucklare är när stöt svärd som Rapier blev populära blev även dolken det som sagt. och en av anledningarna tror jag är på grund av just rapiers ä stöt svärd. du spetsar motståndaren. men även om du genomborrar honom med en dödande stöt så dör han sällan ögonblickligen. utan har oftast möjlighet att hinna attacker a dig. och dit svärd kan mycket möjligt fastna i motståndaren och i stort sett göra dig vapenlös så att säga. även om du lyckas dra ut det så är du under tiden oförmögen att använda det till försvar eller anfall.

I detta läga ger dolken fler möjligheter. du kan försvara dig med både bucklaren och dolken men dolken är mer offensiv. även med dit svärd i motståndaren kan du gå in med dolken och ge nådastöten så att säga vilket inte är lika lätt med bucklaren. jag tror detta är en anlednign till varför dolken var överlägset vanligast i kombination med ett stöt svärd och inte alls lika vanlig med ett svärd som förlitade sig mer på hugg. likt basket hilted broadswords and backhand swords. där bucklaren var väldigt populär

 

[St. Henrik den Rättvise]

Det finns några tekniker som beskriver två långa vapen, men de är inte så många. Främsta problemet med två längre vapen är att man i så fall får koncentrera sig på stickanfall eftersom två långa vapen går in i varandra om man hugger - såvida man inte bara hugger från vapenhandens sida, vilket i så fall gör alla anfall extremt förutsägbara för motståndaren. Tror inte tillgången till dolk var en variabel, de flesta paraddolkar är ganska otympliga att ha med sig, tridentdolkar osv. Snarare är ett långt och ett kort, eller två korta, betydligt bättre val för dubbelfäktning för att vapnen inte går in i varandra lika lätt.

Ser inte varför ett extra vapen skulle föredras framför möjligheten att greppa motståndaren med en tom hand. Syns rätt tydligt också, rent historiskt, att det var föredraget med en tom hand framför två vapen. Två vapen kan (potentiellt, skickliga fäktare kunde säkert kompensera) negativt påverka hävkraften, acceleration i anfallen (speciellt med vapen so kräver skärande manövrer, som svärd) samt kontroll över vapnet, dessutom delar du upp din uppmärksamhet mellan de båda vapnen. Det betyder inte att dubbelfäktning är sämre, men det kräver betydligt mer träning och engagemang än rollspel gör gällande.

Tänkte bara inflika en sak ang. fäktning med två långa vapen. Jag har provat vid flertal tillfällen, och det är inte omöjligt alls, men svårt. Om man hugger med två svärd. t.ex. så hugger man inte parallelt med vapnen, utan de bör riktas mot två olika områden. Det finns många anfallskombinationer som gör att dina vapen inte krockar. Man kan ju också anfalla med ett i taget, och invänta motanfall med det svärd som "vilar". En annan variant är att anfallen går helt parallelt, alltså likadana hugg, men på olika nivåer. (t.ex. hugger du från höger kommer ditt vänstra svärd hamna högt mot bålen och ditt högra kommer träffa längre ner, och om hugget är vinklat kan du träffa låret.)

Med det sagt så är det ju inte lätt att göra det, det krävs mycket träning för att kunna göra två olika anfall samtidigt. I de flesta fall hamnar man i en typ av "lagg", alltså man får inte till sin timing, och det blir lätt för motståndaren att blockera eller parera dina anfall. För övrigt kan man faktiskt "greppa" med ett svärd, på ett sätt. När jag fäktas med mina vänner (de tränar vikingafäktning) brukar jag först anfalla och när de parerar hålla kvar mitt svärd mot deras och följa efter dem, så att kontakten inte bryts, och i det läget sedan använda den andra armen, om den så är tom eller jag använder ett annat vapen, till att ta över kontakten och sedan anfalla när de inte kan försvara sig.

Vill också bara nämna att svärd och bucklare faktiskt var vanligt förekommande bland unga ädlingar under renässansen, t.ex. där man som duellant ofta bar med sig bucklaren som klingade när man gick, hängandes vid höften. Det är därifrån termen "swashbuckler" kommer, och beskriver en person som letar efter någon att testa sin skicklighet mot. Det var dock inte särskilt socialt acceptabelt och blev till slut en underground-rörelse där unga män tävlade med vassa svärd mot varandra för att visa sitt mod, och blev man synligt skadad var det inte en dålig sak, då ärret visade att man var både modig och duktig i svärdskonst. En hederssymbol, helt enkelt. Finns dokumentärer om det, går att hitta på youtube, tror jag, även om jag laddade ner den jag såg.

 

[Purgatid]

Ja alltså, jag påstår inte att det är omöjligt. Jag påstår att det är svårt, att det i regel görs antingen med två korta vapen eller med ett långt och ett kort när det väl görs, och att det inte var populärt eftersom det i allmänhet kräver en stor investering för en minimal fördel.

Givetvis kan man strunta i historiska källor, hur historiska sällskap tolkar dubbelfäktning, detaljer som vridmoment när man anfaller eller mänskliga hjärnans väldiga svårighet att göra två olika saker med händerna, problemet med att långa klingor riskerar att slå i varandra, och bara köra på att ge dubbelfäktare en hög med fördelar. Det är, trots allt, fantasy. Vi har drakar, och magi, och troll, och gudomliga väsen som lägger sig i allting. Jag är inte emot fantasyns dubbelfäktning per definition.

Jag tycker bara att man inte skall låtsas som om det fungerar så i verkligheten när det inte finns några källor som styrker det.

 

[Eleas]

Kort sagt: Off-handvapnet används mest som ett försvarsmedel samt för att finta/göra vägen fri för anfallet med huvudhanden. Ok, kendo är inte kenjutsu, utan en sportvariant av fäktning, men det verkar rimligt att de skulle använda vapnen på något annat sätt om det var mer effektivt.

I grunden håller jag med, men kendogarden ser ut så av anledningar som har att göra med sportanpassning. Jag utövade Kendo under en handfull år, och en kille i vår klubb körde ibland keiko med kort och lång shinai. Stilen var precis som du beskrev, men det är delvis den logiska konsekvensen av att man har reducerat ned urvalet tekniker till tre typer av hugg och en typ av stöt, samt att träffområdena har skurits ned till nästan ingenting (huvud, adamsäpple, njure samt handled). Särskilt i skämtmatcher mot naginata-utövare brukar Kendoka lida av att de inte har någon aning om hur man skyddar benen.

I vilket fall, det man förlorar med ett vapen i bägge hand är i viss mån precision (även om den går att kompensera för), stabilitet (det är enklare att avväpna ett enhandsgrepp), möjligheten att använda hela vapnet (såsom half-swording eller tekniker där du slår med parerstång), samt kontroll när det gäller tyngdpunkt eller vindning. Hur man simulerar det (eller om det bör simuleras) har jag ingen aning.

I vilket fall vill jag mena att de två första punkterna (och särskilt stabilitet) i viss mån också torde göra det lättare att försvara sig effektivt med tvåhandsfattning än med kombon svärd / parerdolk.

 

[Reddokk Fheg]

I vilket fall vill jag mena att de två första punkterna (och särskilt stabilitet) i viss mån också torde göra det lättare att försvara sig effektivt med tvåhandsfattning än med kombon svärd / parerdolk.

Håller med om detta men ned svärd med enhands fattning så försvinner ju möjligheten att använda tvåhands fattning

Och beror det ju på vad för vapen man möter och vilken typ av anfall det handlar om. i vissa lägen har ju svärd och dolk (eller ett långt svärd och ett kort) sina fördelar där det är effektivare än ett svärd i tvhåhands fattning både i försvar och anfalls situationer. och på samma sätt finns ju lägen där ett svärd i tvåhands fattning är effektivare.

Som du nämnde kan man ju inte utföra vissa tekniker med ett vapen eller en sköld i den andra handen, så som halfswording tex.
Så vilket som är bättre beror ju då även på vilken rustning motståndaren har. Möter du någon mer full plåtrusting och har en dolk och svärd så bör man nog strunta i dolken för i det läget kommer du att behöva använda din andra hand till Halfswording, för att kunna stöta effektivt mot gliporna i hans rustning. Detta är ju som enda sättet att att kunna skada honom med ett svärd. För att hugga genom rustningen är helt omöjligt. Det går inte heller att hugga med svärdet och skada/buckla hans rustning. Kanske om du greppar bladet på dit svärd och använder svärdknappen eller parestången för att slå honom. som en improviserad klubba.
Men för att göra detta behöver du båda händerna och kan således inte använda dolken

Sedan i denna situation om du möter någon med full plåtrustning och du själv bara har lätt eller ingen rustning finns ett annat alternativ som jag skulle rekommendera i det läget.

1: Dra dolken i stället för svärdet
2: Kasta dolken på din motståndare föra att distrahera honom ett ort ögonblick
3: Spring därifrån så fort du kan

Detta är troligtvis din största eller enda chans att överleva i ett sådant läge. I alla fall om man ska se det realistiskt. i rollspel kan det ju vara annorlunda

 

[Koftan]

Varför ska man kunna ha två vapen???? Och varför ska det ge fördelar???? Finns det inte data spel där man kan ha två vapen??? Eller dataspelsliknande Rollspel (D&D). Räcker det inte med att man kan ha det där??? Man måste inte ha det iEon också. Tycker det är bra att svärd och sköld är så bra som de är. Tycker dock att spjut och sköld borde vara den regelteknist bästa vapenkombinationen. Spjut borde ha en fördel som gör att det krävs ett extra övertag för att bli anfallare mot spjut (undantag om motstondaren ocksåhar spjut). Så att man måste lyckas med försvaret för att bli anfallare vid mot attack samt lyckas med ett övertag vid vanligt och så vidare...

 

[Pendragon]

Varför ska man kunna ha två vapen???? Och varför ska det ge fördelar???? Finns det inte data spel där man kan ha två vapen??? Eller dataspelsliknande Rollspel (D&D). Räcker det inte med att man kan ha det där??? Man måste inte ha det iEon också. Tycker det är bra att svärd och sköld är så bra som de är. Tycker dock att spjut och sköld borde vara den regelteknist bästa vapenkombinationen. Spjut borde ha en fördel som gör att det krävs ett extra övertag för att bli anfallare mot spjut (undantag om motstondaren ocksåhar spjut). Så att man måste lyckas med försvaret för att bli anfallare vid mot attack samt lyckas med ett övertag vid vanligt och så vidare...

För att det är coolt och valfrihet är awesome. Ger man olika möjligheter olika fördelar för olika situationer blir alla intressanta valmöjligheter värda att tänka över. Gör man en kombination bättre i alla lägen är det bara tråkigt.

Dessutom måste jag också råda dig att sluta attvända varumärket iEon™ hur som helst innan du får Apples och Helmgasts advokater på dig. Den affären ska ju fortfarande vara hemlig.

/Joel

 

[Purgatid]

Den viktigaste variabeln i strid 1 vs 1 är individens skicklighet. Därefter räckvidden på vapnet. Spjut är bättre än tvåhandade svärd, som är bättre än enhandade svärd, som är bättre än dolkar. Att ha ett svärd och en dolk, eller två kortare svärd, placerar dig i ett sämre läge än om du har ett spjut. Syns ganska tydligt i HEMA där en spjutfäktare i regel vinner striderna på grund av räckvidden. För att komma nära måste du korta avståndet samtidigt som du försvarar dig mot det länge vapnet, och motståndaren rör sig bakåt. Ett vapens snabbhet är hyggligt irrelevant eftersom man ändå måste färdas sträckan fram till motståndaren och det tar alltid längre tid än ett anfall. Som Matt påpekar har det mindre betydelse vilket svärd man väljer om båda inblandade väljer ett enhandat svärd av ungefär samma längd, eftersom man ändå alltid måste färdas sträckan fram innan man kan anfalla (och det tar längre tid än själva hugget/sticket).

Rustning och sköld är game breakers som förändrar hela situationen. 1 vs 1 utan rustning/sköld är ett helt annat djur än 1 vs 1 och en eller båda har rustning/sköld.

 

[Reddokk Fheg]

Den viktigaste variabeln i strid 1 vs 1 är individens skicklighet. Därefter räckvidden på vapnet. Spjut är bättre än tvåhandade svärd, som är bättre än enhandade svärd, som är bättre än dolkar. Att ha ett svärd och en dolk, eller två kortare svärd, placerar dig i ett sämre läge än om du har ett spjut. Syns ganska tydligt i HEMA där en spjutfäktare i regel vinner striderna på grund av räckvidden. För att komma nära måste du korta avståndet samtidigt som du försvarar dig mot det länge vapnet, och motståndaren rör sig bakåt. Ett vapens snabbhet är hyggligt irrelevant eftersom man ändå måste färdas sträckan fram till motståndaren och det tar alltid längre tid än ett anfall. Som Matt påpekar har det mindre betydelse vilket svärd man väljer om båda inblandade väljer ett enhandat svärd av ungefär samma längd, eftersom man ändå alltid måste färdas sträckan fram innan man kan anfalla (och det tar längre tid än själva hugget/sticket).

Rustning och sköld är game breakers som förändrar hela situationen. 1 vs 1 utan rustning/sköld är ett helt annat djur än 1 vs 1 och en eller båda har rustning/sköld.

Självklart är individens skicklighet väldigt viktigt men vapnet spelar ibland nästan större roll.

En som är bara fått grundläggande träning på spjut skulle troligtvis ge en rätt så duglig svärdkämpe problem i en strid 1 vs 1.

Och som du säger är ett svärd rätt överlägset en dolk beroende på räckvidden för även om du kan röra dolken "snabbare i handen" än ett svärd, enklare förflytta den och ändra riktning så är det förflyttandet till en position där du kan göra ett anfall som tar längre tid än själva anfallet. Detta gäller alla vapen. även obeväpnad strid. förflyttning tar längre tid än själva anfallet.

Och med ett kortare vapen måste du ta dig förbi en zon dör din motståndare kan anfalla dig medan du inte kan anfalla tillbaka på grund av räckvidderna.

Och precis som du sa är rustning och sköld game breakers. de ändrar ganska mycket hela situationen.

Men där kan även ett extra vapen göra samma sak i viss grad. Med en sköld kan du försvara dig och minska avståndet för att kunna anfalla. och liknande saker kan du göra om du är beväpnad med ett svärd och en dolk. Du kan använda det ena vapnet till att försvara dig, låsa eller i fall någotsånär kontrollera motståndarens vapen så att du kan minska avståndet på ett säkrare sätt än om du bara hade ett vapen och anfalla honom med det andra vapnet.

En sköld är mycket mer effektiv än en dolk när det kommer till detta men det kan göras även med en dolk, bara inte lika lätt och säkert.
Men även om skölden har många fördelar så har dolken vissa fördelar över skölden. Den är ett bättre offensivt vapen. och mycket lättare att bära omkring på och inte lika igönfallande

En annan fördel med dolk är att den är så lätt att dra. en sköld drar du helt enkelt inte bara upp när du behöver den, vilket du kan göra med en dolk

Som exempel du slåss med ett långsvärd som du håller i båda händerna. skulle du hamna i en situation där det behövs så kan du släppa vapnet med ena handen och dra din dolk.

Men detta handlar ju helt om kontext. Både dolk och sköld har sina fördelar precis som alla vapen och vapen kombinationer I vissa lägen är det ena bättre och i andra lägen kan det samma vara sämre.

Men i de flesta lägen skulle jag nog säga att kombination sköld (inte bucklare) och ett enhandsvapen är den bästa kombinationen. Anledning ett dolk och bucklare blev mer populära civilt var helt enkelt att du kan inte släpa runt på en sköld när du skulle utföra dina vardags sysslor. även om du äger en sköld så skulle du inte bära omkring på den annat än om du verkligen var ute efter att strida.

 

[fabianlund]

En av mina spelare, en learam-alv, använder sig av två niam-svärd. Hur tycker ni att det skall hanteras regelmässigt?

1. Det är en cool grej men inte mer än så.
2. En enkel bonus t ex +2 i skada per attack eller +2 på reaktionsslaget.

Vill inte göra det för avancerat egentligen. För honom är det ju en rollspelsgrej. Han är inte ute efter att maxa något eller besegra systemet etc.

 

[Rhodryn]

*facepalmar* Stort inlägg, skulle gått och lagt mig för en 3-4 timmar sedan. XD


Det finns så mycket man kan tänka sig skulle kunne funka som bonus för att man kör med två vapen... men samtidigt så kanske man borde väga upp det med något negativt också.

Rent så, så tycker jag att +2 på reaktion för att öppna en närstrid låter helt rimligt som en grej.

Här är tre varianter som jag spånat på.

- - - - - - -
Variant A
- - - - - - -
En person med två vapen kan vid öppnandet av en närstrid (kvittar vem som öppnar den) välja mellan att:

1: öppna striden som normalt... eller

2: öppna striden med två vapen, vilket ger +2 på reaktionsslaget. Men! För att få det +2, på det reaktionsslaget, så måste man använda båda vapnen i sin första handling (oavsätt om man blir anfallare eller försvarare).


Om man blir/är anfallare, och innan man väljer sin taktik för närstrids fasen, så kan man välja antingen:

1: göra ett anfall som normalt där bara ett (valt) vapen används... eller

2: använda båda vapnen och få -2 på träff chansen, men vid en eventuell träff få +2 i skade på det vapen som man vill träffa med (måste välja vilket av vapnen som träffade)... eller

3: använda båda vapnen och få +2 på träff chansen, men få -2 på skadan på det vapen som man vill träffa med (igen, måste välja vilket av vapnen som träffade)


Som försvarare kan man välja mellan att:

1: försvara sig med bara ett valt vapen som normalt... eller

2: använda båda vapnen och få +2 på sitt försvarsslag, men måste slå 2 poäng högre än motståndaren för att bli anfallare (alltså, om motståndarens slag var 15, och ditt var 16, så stoppade du motståndarens anfallet, men du förblir försvarare)... eller

3: använda båda vapnen och få ett -2 på försvarsslaget, men där du kan slå 2 lägre än motståndaren och fortfarande bli anfallare (alltså, om motståndarens slag var 15, och ditt var 14, så misslyckades du stoppa motståndarens anfall och blir träffad, men du blir anfallare i nästa runda).
- - - - - - -


- - - - - - -
Variant B
- - - - - - -
Samma som Variant A, men där det kostat en extra Utmattning om man använder båda vapnen samtidigt i både anfall som försvar.

Notera att denna Utmattnings kostnaden läggs ovanpå ens taktik val. Så om man t.ex valde Snabbt Anfall, och att använda två vapen på det, så kommer det kosta 2 utmattning.

Själv tycker jag denna är lite för taskig dock, man har ju ett dubbel negativt med denna... skulle inte använda denna... XD
- - - - - - -


- - - - - - -
Variant C
- - - - - - -
Skulle då tycka att om man ska lägga till utmattning, på två vapen användning, så skulle jag nog låta den extra utmattningen vara den enda nackdelen med det (delvis i alla fall).

Så som tidigare så kan man få den där +2 på reaktionsslaget när närstrid öppnas, men man måste då använda båda vapnen i sin första handling.


Skillnaden mot Variant A och B då är:

Som anfallare kan man välja att antingen:

1: göra ett anfall som normalt där bara ett (valt) vapen används... eller

2: använda båda vapnen och få ett +2 i skada, mot +1 extra utmattnings kostnat... eller

3: använda båda vapnen och få ett +2 på träffchansen, mot +1 extra utmattnings kostnat


Som försvarare kan man välja mellan att:

1: försvara sig med bara ett vapen som normalt... eller

2: använda båda vapnen och få +2 på sitt försvarsslag, men måste slå 2 poäng högre än motståndaren för att bli anfallare (alltså, om motståndarens slag var 15, och ditt var 16, så stoppade du motståndarens anfallet, men du förblir försvarare), och en kostnad utav 1 extra utmattning... eller

3: använda båda vapnen och få ett -2 på försvarsslaget, men där du kan slå 2 poäng lägre än motståndaren och fortfarande bli anfallare (alltså, om motståndarens slag var 15, och ditt var 14, så misslyckades du stoppa motståndarens anfall, men du blir anfallare i nästa runda), och en kostnad utav 1 extra utmattning
- - - - - - -

Kanske lite dyrt jämfört med utmattningskostnaderna för de olika taktik valen, men man vill ju inte göra två vapen allt för starkt ju... måste ju fortfarande finnas en anledning till att använda bara ett 1h vapen, eller ett 2h vapen, eller ett 1h vapen + sköld ju.


Jag valde att ha kvar två vapen försvars varianten, från Version A, i Version C, och lägga till utmattningskostnaden på det... trotts att det blir lite dubbel negativt på det. För att jag gillar hur de två försvars valen som hanterar två vapen blev. Där är en skön typ av symmetri, en ge och ta, en risk vs belöningsfaktor där som jag gillar.

Sitter och tänker på den där biten med "slå 2 poäng lägre/högre än motståndaren", om den inte ska vara 3 poäng lägre/högre istället. För att göra valet svårare mellan "lättare att försvara mig, men ha svårare att bli anfallare" och "svårare att försvara mig, men större chans att bli anfallare".


Har även tankar på om en person med två vapen kanske ska kunna vara vara anfallare och försvarare på samma gång mot 2 fiender, kanske till och med två grupper av fiender. *såg 1973's "The Three Musketeers", och 1974's "The Four Musketeers: Milady's Revenge", för bara en vecka eller så sedan... två av mina favorit filmer sedan jag var väldigt liten... så deras "strids-antics" flyter fortfarande runt i hjärnan på mig... starkare än vad det normalt brukar göra i alla fall* XD

 

[fabianlund]

Grymt bra input, tackar för det.
Vacklar lite mellan A och C för stunden.

 

[Kaigon]

Lade precis upp detta: http://helmgast.se/helmgast/introduktion-till-strid-vald-dod/

Där kan man inspireras särskilt av teknikerna Två vapen: Anfall, Två vapen: Försvar och Två vapen: Par.

 

[fabianlund]

You don't have the permission to access the requested resource. It is either read-protected or not readable by the server.